Ja, så har vi då nått årets sista dag, även kallad nyårsafton. Det var en dag man var ledig i det gamla landet, men icke så här i det nya landet. Jag sitter just nu på jobbet. Jag kom hit klockan sex i morse och måste stanna tills åtminstone fyra i eftermiddag. Bilresan gick bra i dag. Det var lite trafik, fin countrymusik på bilradion och en mycket fin helmåne som sakta närmade sig horisonten. Ju lägre den sjönk, desto större blev den. Den skiftade också färg från klarvitt till skärt. Egentligen skulle den ha varit blå. Nattens måne var nämligen vad som kallas ”A Blue Moon” här.  Här är Wikipedias förklaring till vad en Blue Moon är:

"A blue moon is a full moon that is not timed to the regular monthly pattern. Most years have twelve full moons which occur approximately monthly, but in addition to those twelve full lunar cycles, each solar calendar year contains an excess of roughly eleven days compared to the lunar year. The extra days accumulate, so that every two or three years (on average about every 2.7154 years[1]), there is an extra full moon. The extra moon is called a "blue moon." December 31, 2009 would be a blue moon."

Det är ett unikt sammanträffande att det blev en ”Blue Moon” på decenniets sista dygn.

Jag fick i går det datorprogram jag saknade till vår nya dator. Alltså kommer jag att inleda det nya året med att starta upp den datorn och hoppas att det blir början till något bättre än vad vi haft. Det är mycket vi hoppas av det nya året. Jag blir 65 år och räknar med att pensionera mig. I samband med det hoppas vi kunna flytta till varmare trakter också – Florida, Californien, Arizona? Ja den som lever får se.

GOTT NYTT ÅR!

Sven

Det finns en illuster förening vars medlemmar är årsbarn med lok av littera F (bild nedan från Wikipedia).

Jag är född 1945, vilket kvalificerar mig för medlemskap. Jag har varit i kontakt med föreningens nuvarande diktator och han har lovat att ha mig i åtanke för medlemsskap.

Jag har alltid beundrat de robusta loken och har en liten upplevelse förknippad med dem. Det var närmligen när jag jobbade som järnvägsexpeditör på SJ Huvudverkstad i Örebro under 60-talet  som jag bland annat tjänstgjorde på el-loksverkstadsexpeditionen och hade då tillfälle att få åka med på en provloksresa med vad jag vill minnas ett F-lok efter en helrenovering. Dessa provkörningarna lades så att det blev ett rejält uppehåll i Katrineholm för lunch. Vi gick som ensamt lok till Hallsberg. Drog så ett godståg till Katrineholm. Åt en rejäl lunch på ett finare mathak i stan, minns tyvärr inte vad det hette. Drog ett godståg tillbaka till Hallsberg och gick sen som ensamt lok tillbaka till Örebro där loket förklarades vara i gott skick och överlämnades till Ma, (Maskinavdelningen, där loken normalt hörde hemma). Med på resan var lokverkstadsingenjören Rääf, en eller två verkmästare och så en lots som svarade för det säkerhetsmässiga. För mig blev det en stor upplevelse. Det var bara andra gången i mitt liv som jag färdats i en lokhytt. 

Första gången jag åkte på lok kunde jag väl ha varit i tioårs åldern. Mamma, pappa och jag hade varit och hälsat på släkten i Lindbacka, utanför Örebro. Lindbacka låg efter Svartåbanan - numera nedlagd - och vi tog tåget - som i folkmun kallades för "Svartåmärra" -  för att komma till dem. Vid hemresan kände min far igen lokföraren, som lät oss kliva upp på loket för färden tillbaka till Örebro. Det var verkligen en stor upplevelse i mitt liv, som jag som synes ännu minns. Jag minns även att loket var ett elektriskt lok med hytten mitt på. Jag tror det kan ha varit av littera Hg.

Sedan under mitt yrkesverksamma liv vid SJ har det blivit många resor på lok. Inte minst under min tid som transportkonsulent i Norrland. När jag skulle besöka kunder på inlandsbanan gick tågen mycket glest och ibland passade det bättre att åka med ett godstågslok, än att passa rälsbussen.

Vad än anledningen till lokåkandet är, så är det för mig en positiv upplevelse. Att på parkett få se det intrikata spår och signalsystemet, känna strykan i loket när det drar igång det tunga tåget, lyssna till ljuden från maskinrummet, det är upplevelser som etsar sig fast i minnet.

As Ever

Sven

Ja, så är jag då åter på jobbet efter en lång ledighet, onsdag - söndag. Jag har funderat lite på det här med bloggandet. Jag ställde mig frågan: "Vem är det jag skriver för egentligen?" Och fick svart: "Först och främst mig själv". Det är ett sätt att skriva av sig, samtidigt som det blir någon slags dagbok att kunna gå tillbaka till senare och se vad man varit med om, tänkt, eller tyckt. Jag har faktiskt ingen aning om hur länge mina "Bloggar" kommer att finnas kvar här, men i något/några år kanske.

Julhelgen blev verkligen snörik i år även om vi fick regn på juldagen.  Jag skulle ju egentligen ha jobbat på julafton, men kunde inte ta mig till jobbet på grund av all snön. Visserligen gick det åt en semesterdag, men det var det värt.

I dag, första dan på jobbet efter den långa ledigheten fanns det en hel del att göra, men jag betar av det lite i taget. Det kommer inte in så mycket nytt så här i mellandagarna. Personligen tycker jag om när jag har nog att göra. Dagarna på jobbet går mycket fortare då.

Nu är fikarasten slut och det är dags att fortsätta skyffla papper.

As Ever

Sven

När juldagsmorgon glimmar har jag inget stall att gå till. Vi har dock riktig julkortstämning utanför huset. Massor med mjuk, ny snö. Här inne gör vi oss enligt traditioner min fru, Chris, fört med sig, varsin mugg varm choklad. Emellertid äter vi båda upp geggan av choklad, socker och mjölk innan vi hinner slå på det varma vattnet. Det händer ett par gånger innan vi slår oss ner med den varma chokladen framför brasan och öppnar våra julklappar. Vi har även satt på en CD med svenska julsånger, "O Helga Natt" med Artur Erikson, för att göra julstämningen fullkomlig och bli påminda om varför vi egentligen firar jul.

Jag är mycket dålig på att hitta på saker som kan överraska Chris. Hon har köpt de flesta julklapparna åt både mig och sig själv. Jag "överraskar" dock henne varje jul med två gåvokort för den stora bokhandeskedjan Barnes & Noble. Ett större för bokinköp och ett mindre för kaffe med dopp på fiket Starbucks som finns i bokhandeln. Ofta ransonerar hon korten så de räcker till flera besök under året.

Jag är flygintresserad så jag fick bland annat boken om nödlandningen på Hudsonfloden som piloten Sullenberger skrivit. Den kommer jag att njuta av i stora drag.

Efter julklappsutdelningen vidtog hundmotionering i den stilla julstämningen i den lilla skogen runt huset. En fridfull promenad. Och så är det dags för julmiddagen. Den är naturligtvis vegetarisk, men innehåller ändå det som hör julen till med bland annat tranbärssylt och så äpplepaj som efterrätt.

På kvällen blir det en ny brasa då hundarna och vi bänkar oss i soffan för att se julens klassiker "White Christmas" med Bing Crosby, Danny Kaye och Rosemary Clooney.

Sen har ytterligare en jul lagts till alla de andra. Den 2009-onde noga räknat efter Jesu födelse.

As Ever
Sven

I dag är det julafton. Jag skulle egentligen har arbetat. Här i USA räknas inte julafton eller nyårsafton som helgdagar. Emellertid är jag hemma. Jag är nämligen insnöad. Ett stort oväder drar fram över mellanamerika med regn i söder och snö här i norr. Det skall snöa i fyra dygn enligt metereologerna. Vi får väl se vad som händer. Vi har i alla fall allt vi behöver hemma av mat, dryck och julklappar. Julklapparna får vi dock inte förrän i morgon bitti, enligt god amerikansk sed. Ved har jag huggit så det räcker till brasor över både jul och nyårshelgerna. Vi har även ett lager med osedda DVD. Så inte skall det gå någon nöd på oss. Dessutom måste Chris skotta och plugga. Hon låter mig inte skotta efter att jag hade en liten hjärtattack vid skottning för något år sedan. Jag skall, om det blir  tid för det försöka få en gammal dator att funka igen genom att köra en disk jag hittade för den som kallas "recovery" disk. Jag låter er veta hur det går.

As Ever

Sven

Jämmer och elände! Det är allt jag kan säga som kommentar till att skaffa en ny dator och få den att fungera. Det här skriver jag på en liten "reservdator" jag har. Som jag nämnde i förra bloggen så pajade vår dator här hemma. På vägen hem från jobbet i fredags stannade jag vid två specialaffärer för att köpa en ny dator. Den först hade inte alls vad jag ville ha till ett vettigt pris. Den andra, Best Buy, kunde erbjuda mig en Compaq dator för trehundra dollar och den verkade ha allt jag behövde. Ett av problemen är att vi har inget annat än telefonanslutning till datorn, och nu för tiden tillverkas endast ett fåtal modeller med telefonmodem. Resten är bara användbara via "wireless" eller "broadband". Nåväl, nu visade det sig att affären inte hade några datorer av den modell jag ville ha i lager. De hade bara modellen i skylten och den sålde de inte. Allt annat var slutsålt. Nåväl, de kollade på sin dator och såg att en av de "trailers" som stod vid lastbryggan och skulle be avlastade under natten, hade tio exemplar av "min" dator. Jag säkrade en av dem genom att betala för den och åkte så hem.

I går åkte jag för att hämta min dator. Den fanns mycket riktigt där, men man talade om för mig att alla de andra nio redan var sålda. Tur att jag säkrade en.

Glad i hågen for jag hem och började packa upp datorn och koppla den till bildskärm, mus, tagentbord, skrivare ochså vidare. Allt gick relativt bra tills dess jag skulle aktivera min internetanslutning via AOL. Det fanns ingen ikon på skärmen, men jag hade en gammal AOL disk liggande. Jag satte in den i diskdriven och började installationen. Ganska snart fick jag felmeddelanden och hur jag än knappade och och for med musen, så kunde jag inte få det att fungera. I diskfodralet fanns ett telefonnummer att ringa om man hade problem. Det var ett av dessa gratis telefonnummer och tur var väl det. Den första som svarade var en kvinna med en mycket svår dialekt. Jag tog för givet att hon satt i Indien någonstans. När jag förklarat mitt probelm och efter enhel del "förlåt, var snäll och upprepa" så sade hon att hon skulle koppla mig vidae till en tekniker. Det var en man med bättre dialekt. När han frågat ut mig om vad jag hade för system och jag svarade "Microsoft Windows 7", sade han att jag måste ha en specialdisk eftersom jag hade telefonanslutning och inte bredband eller wireless. Han lovade att sända mig en disk. Jag frågade då om han skulle sända den från Indien eller från USA. "Indien" sade han frågande. "Ja är det inte där du sitter?" frågade jag, varpå han svarade: "Nä, jag finns i Östeuropa". När jag frågade om mera specifik beskrivning av var han befann sig sade han: "Rumänien" . Nåväl, det gjorde i och för sig inget eftersom telefonsamtalet var gratis för mig, men ändå så blir man sänd som en skottspole över hela klotet utan att riktigt veta vem man pratar med var.

Alltså sitter vi nu och väntar på specialdisken för att kunna ansluta den nya maskinen till internet.

Vi hade en äldre Toshiba laptop hemma, men den hade brakat ihop för en tid sedan. I mina gömmor hittade jag en så kallad "recovery disk" för den. Jag tänkte att det kunde inte bli värre än det var och satte in disken och körde den. Den rensade hela datorn och den blev precis som när jag packade upp den med bara de ursprungliga programmen och inga sparade filer. Jag lyckades installera både AOL och Microsoft Word på den och min fru lyckades få in sin law school vecko "asignment" i tid före deadline till universitetet. Allt frid och fröjd för denna gång.

Nu har jag fått blodad tand på att "återuppliva" gamla kraschade datorer. Jag hittade en "recovery" disk till en annan avställd dator. Den skall ja ge mig på nästa helg.

Nog om datrobekymmer för denna gång.

As Ever

Sven

Nu har jag verkligen problem därhemma. Den dator Chris jobbar mest på brakade ihop i mitten av veckan. Hon har en liten laptop också som jag då kopplade till internet och vår skrivare för henne att jobba med. Internet funkade någotsånär, men när jag kopplade till skrivaren efter konstens alla regler med skrivarens disk och allt så låste sig hela systemet. När jag kopplade ifrån kabeln till skrivaren så gick det att kolla internet igen. Så i det skicket har jag lämnat min fru. Hon kan alltså inte skriva ut sina "legal briefs" och sända in dem. Panik!Jag måste gå ut och köpa en ny dator. Har inget val. Skall se vad som finns på vägen hem från jobbet i dag. Det väsrta är att vi bor i en sån avkrok av världen att vi inte har annat än telefonanslutning till datorn - och knappt det. Jag har tittat lite på olika datorer på internet för att kolla marknaden och funnit till min stora förskräckelse att endast ett fåtal numera har så kallat telefonmodem. Det här kommer att bli intressant!

Tänk vad handikappad man är utan dator! Betänk dessutom att när jag växte upp hade vi inte ens telefon hemma, än mindre TV och andra elektroniska prylar. Vi bodde omodernt med vedspis i köket och kakelugn i rummet, och utedass ute på gården. Inte minns jag att vi kände på oss att vi saknade någonting.

Men det är ju mer än sextio år sedan nu. Namnet på min blogg är verkligen relevant "Den GAMLE Emigranten".

As Ever

Sven

I morse var det 20 grader kallt Celsius när jag åkte hemifrån. Enligt meterologerna skall det inte bli mer än -14C som varmast i dag. Hoppas att bilen startar när jag skall hem i kväll. Jag skall köra några viktiga ärenden på vägen hem.

I morgon är det onsdag och då är jag som vanligt ledig. "Ledig" och "Ledig" förresten! Jag har oftast mer att göra på mina lediga dagar och är då mer stressad än vad jag är på jobbet. Nu har vi fått datorkrångel till råga på allt hemma. Jag måste se vad jag kan göra åt det i morron. Min fru, Chris, måste ha en bra fungerande dator för sina studier. Hon är en 2L, vilket betyder andra årets law student och studerar på distans via dator. Jag måste säga att jag beundrar henne. Att ha den orken, intresset och hjärnan att ägna sig åt juriststudier. Ja, ja, hon är yngre än mig, men ändå. Förutom sina studier har hon ju alla hundar, katter å så mig att ta hand om.

I dag har morronfikarasten gått fort. jag har tre andra bloggar och så två forum att kolla på mina raster också.

Gammal järnvägare som jag är vill jag hålla mig ajour på vad som händer inom det området i Sverige och där har jag funnit att Postvagnen, http://www.postvagnen.com/forum/ , är ett bra ställe att hålla koll på vad som händer.

Nej,nu måste jag sluta.

As ever

Sven