Jag är trött på allt vad datorer och elektronik heter! Jag tog in min dator till The Geek Squad i elektronikaffären Best Buy och de dödförklarade den. Inget annat att göra än begrava den. Inte ens ett mirakel kunde uppväcka den från de dödas skara. Jag tittade mig alltså om i deras jättestora utbud efter en ersättare som jag skulle ha råd med och hittade något de kallade för Netbook, vilket var en liten pryl som man kunde utväxla e-mails på, blogga på och surfa nätet på. Den var enkel, hade inga finesser som disk drive eller telefonmodem. Jag förklarade att jag inte kunde använda den eftersom jag endast hade telefonanslutning hemma. Vi bor långt utanför kabelland. ”Inget problem” sade försäljaren-experten. ”Du kan köpa ett modem separat och koppla in mellan telefonanslutningen och din Netbook”. Sagt och gjort, jag köpte paketet.

 Glad i hågen kom jag hem och var ivrig att få sätta upp Netboken och få börja blogga igen. Men först måste jag motionera hundarna och sen var det dags för eftermiddagskaffe med donuts. Men efter det var det dags.

Jag packade upp min nya pryl och började gå igenom uppsättningsprocessen. Den använde Windows 7 vilket jag är ganska van vid, så det gick bra. Sen var det dags att ta fram modemet och koppla in telefonlinjen. Det gick också bra ända tills jag läste instruktionerna för att använda modemet. Där stod det: ”Sätt in medföljnde disk i datorns diskdrive”! Nu var de ju bara så att min lilla Netbook inte hade någon diskdrive. Jag ringde Geek Squad och diskuterade min situation och fick beskedet ”Tuff Luck”, har du ingen disk drive så går det bara inte.

Alltså var det bara att packa ihop allt igen och fara tillbaka till affären och returnera min nya leksak. De var förstående och bad till och med om ursäkt för det besvär jag haft och menade att försäljaren skulle ha vetat om att modemet behövde en diskdrive för att fungera. Nu var jag så trött på alltihopa att jag bara åkte hem igen tomhämt.

Vilket betyder att jag är tillbaka på min nästan 10 år gamla back-up dator med Windows Me program och aol 7.0, med alla begränsningar och frustreringar det innebär. Om jag alltså inte låter glad när jag bloggar den närmaste framtiden, så vet ni nu orsaken.

Nu har även vi tvåbenta fått en tomat. Den hann bli mogen, röd och fin innan rådjuren nafsade åt sig den. Jag har även satt upp ytterligare stängsel runt tomatplantorna, så jag hoppas vi skall hinna få flera tomater innan säsongen är över i september. Jag satte upp ett mycket bångstyrigt hönsnät, som hann ge mig många, långa, blodiga repor på mina bara armar när jag försökte fästa det vid de pålar jag satt ner. Men nu är det på plats. Om vi räknar in stängselkostnad och min arbetstid så blir det ganska dyra tomater. Men den vi just åt upp var utsökt god. Värd sitt pris i blod, svett och tårar.

Som jag berättat tidigare har vi lite blommor runt huset och dessutom sex stycken tomatplantor. Blommornas nektar delar vi gärna med oss av till färggranna fjärilar, humlor, kolibrier, bin och andra smärre flygfän. Men vi hade inte tänkt oss att rådjur, kaniner och andra större djur också skulle ha glädje av våra blommor, vilket de tycks ha när de mumsar i sig rosor, hostas, liljor och allt annat. De äter inte slätt, så några enstaka blommor står kvar för oss att titta på och njuta av. De avätna blomstjälkarna är dock inte så njutbart att titta på, men vi kan bara hoppas att rådjuren hade glädje av dem.Så har vi tomaterna. Dem har vi satt ett galler runt. Plantorna växte och frodades riktigt bra, fick blommor och även små tomater började utvecklas. Det var bara det att vi inte uppmärksammade att de växte sig höga, över staketet. Det upptäckte dock rådjuren. Och nu är tomatplantorna toppade. Övre delarna med blommor och tomatkart är borta - uppätna. Undre delen av plantorna har vi dock kvar och det finns tomater som utvecklar sig riktigt fint där, så några tomater kommer vi nog att få i alla fall.I fjol hade vi fyra tomatplantor, som vi köpt för 5 dollar stycket, totalt alltså 20 dollar. Då kunde vi skörda den första tomaten den 18:e juli och den sista den 18:e september. Allt som allt fick vi 64 tomater. Det blev ungeför 30 cent per tomat och det är mycket billigt för organiskt odlade tomater. Nu har vi den 21:a juli och har ännu inte skördat någon tomat i år. Det kommer förmodligen inte att bli ett lika bra tomatår för oss som i fjol. Men vi hoppas att rådjuren delar med sig av tomaterna till oss, så vi åtminstone får smaka hur årets tomater smakar. Jag skall försöka komma ihåg att låta er veta hur det går.

Vad skall du göra nu när du blir pensionär och får all tid i världen? är frågan jag får numera. För det första har jag blivit varnad av en relativt nybliven pensionär här i USA att de amerikanska skattemyndigheterna, IRS, tar ut 8 timmar i skatt av pensionärerna varje dygn. Alltså kommer jag att få färre timmar tillgängliga per dygn.Dessutom tillhör jag inte den kategorin av människor som kräver allt mindre sömn ju äldre de blir. Tvärtom så kommer jag att sova ett par timmar längre varje natt. Dessutom kommer hundar och katter att ta samma tid som nu, om inte mera, eftersom jag skall försöka låta min fru få lite mera tid över till sina studier och ta över hennes hundmotionspass också.Jag älskar att läsa och skriva. Alltså hoppas jag få mera tid till det, inte bara ett par sidor värje kväll. Kanske jag till och med hinner hålla kontakten med fler av mina vänner gnom bloggar och andra sajter på internet. Allt under förutsättning att datorn funkar i fortsättningen naturligtvisMen jag är rädd för att den mesta av min tid som pensionär kommer att gå åt till att vända på encentarna och oroa mig för pengarna. Vi kommer att få väldigt ansträngd ekonomi, och det kräver minutiös planering av finanserna. Men än har jag en och en halv månad tills vi är där.

Nu har det ropats ut offentligt att jag skall pensionera mig. Min chef har vetat det i snart en månad, så det är naturligtvis ingen hemlighet alls. "En hemlighet som mer än en person känner till är ingen hemlighet". Jag fyller 65 i mitten av augusti och pensionerar mig från den första september. Det betyder bland annat att jag slipper att köra den långa vägen till jobbet i vinterväglag, vilket verkligen inte varit roligt de senaste åren.

Det är jobbigt att pensionera sig. Jag har haft många diskussioner med pensionsmyndigheten, Social Security, fyllt i blanketter över internet och så slutligen en mängd brev och blankettutväxling över snigelposten.Sen samma vals igen med min arbetgivare för att få tillgång till min pensionsfond och andra förmåner.

 Egentligen har jag inte råd att pensionera mig, eftersom pensionen bara blir en bråkdel av vad jag tjänar nu när jag jobbar. Visserligen kan vi spara en del, inte minst bensinen för de dagliga resorna till och från jobbet. Men det kommer att bli jobbigt i alla fall. Man blir ju dock inte yngre med tiden, och skall man ha möjlighet att "njuta" av livet lite medans man fortfarande kan stå på benen, måste man göra slag i saken och ta ett riskfyllt beslut.

Det har vi gjort nu, och måste leva med det beslutet. Får se hur det går.

Nu har min dator pajat igen! Det är hopplöst. När jag sätter på datorn, en Toshiba, så kommer Toshibas logo fram och sen efter några sekunder ändras bilden till Windows logo och sen till baka till Toshiba och så till Window och så fortsätter karusellen utan att jag kan få hejd på den. "Runt, runt, runt det snurrar, det snurrar" tror jag att en barnsång hette. Det är just så jag känner det nu. Enda sättet att få karusellen att stanna är att dra ur elsladden och så ta batteriet ur datorn. Då först blir skärmen svart. När jag sen sätter på datorn igen börjar karusellen om igen.

Med våra äldre datorer kom det en disk man kunde använda för att återställa datorn i det skick den var när vi köpte den. Icke så numera. Jag gissar att datorbranchen inte gillade att man kunde fixa sina egna problem, utan måste ta in datorn till dem för att mot en avgift få den fixad. Jag har inte tid nu på några dagar att ta in datorn till the Geek Squad och se vad dom säger. Jag misstänker att dom vill först ha en avgift för att titta på datorn och konstatera vad det är för fel och sen en större avgift för att rätta till felet och sen vill dom sälja alla möjliga virusprogram, som tydligen inte funkar.

Som jag känner det just nu skulle jag helt sonika vilja slänga datorn i soporna och köpa en ny. Får se vad jag gör. En fungerande dator måste man ju helt enkelt ha i dessa tider för att inte helt förlora kontakten med verkligheten.Just nu hankar jag mig fram med en uråldrig dator med gamla program och inställningar. Den hade i alla fall en återställningsdisk, så jag lyckades få igång den efter att den hade stått avställd som oanvändbar i ett förvaringsutrymme i många år. Man tager vad man haver, som Kajsa Varg sade.

Provar ny (gammal) dator med åäö

Jag läste för en tid sedan I en annan blogg, ja jag läser så många bloggar att jag inte har tid att skriva i min egen, om radioprataren Fredrik Burgman från Umeå. Han gjorde ju Umeå uthamn Holmsund känt i hela Sverige i sitt kåserande. Bland annat kallade han torget med ljugarbänken för Himelska Fridens Torg. Det har man tagit på allvar och torget heter numera offentligt ”Himelska Fridens Torg”. Det står så på busshållplatser och annat.

Två örebroare som även var radiopratare och kåsörer, som jag minns med värme, var Torsten Ehrenmark och Anders Ponten. Torsten Ehrenmark var något yngre än min far, men rörde sig i samma kvarter som pappa höll till i när han först kom till Örebro. Pappa var född i Täby, utanför Örebro. I alla fall pratade Torsen om kaffe Rasta, där vad jag förstår min far tillbringade många ungkarlskvällar. Även örebropoeten harald forss, ja han använde aldrig stora bokstäver i något han skrev, och ofta inte heller någon interpunktion, höll till där. Vad jag minns mest av Torsten Ehrenmark var när han berättade hur han ”kurade skymning” med sin farmor, som han växte upp hos på Ågatan i Örebro. Både harald forss och Torsten Ehrenmark har fått parker i Örebro uppkallade efter sig.

Så har vi Anders Ponten. Han ledde under många år radioprogrammet Riksronden, där han kåserade om vardagslivet. Han pratade inte sällan om huskatten Gustav och Gutstavs öden och äventyr.

En annan radiopratare som plötsligt dyker upp i mitt minne var Bertil Perrolf, med programmet ”Skivor till Kaffet”. Bertil Perrolf besökte olika företag och arbetsplatser där han bjöd på kaffe och tårta och så fick gästerna önska skivor som spelades upp i radion. Vad jag minns så var programmet direktsänt och radions skivarkiv hade jäktigt att ta fram de önskade skivorna medan Perrolf småpratade med sina kaffegäster.

Nog funderat för i dag.