English version below the Swedish

Jag har vid tidigare tillfällen berättat om att vi har gamar runt här på sommaren. På vår tomt alldeles utanför fönstret har vi ett stort, dött träd där de brukar sitta. I fjol kunde vi räkna till 19 stycken gamar vid ett tillfälle i det trädet. I morse slog vi alla rekord stort. Då kunde vi räkna till hela 28 gamar i trädet. Årets gamkycklingkullar måste ha varit stora och med god överlevnad.

Gamarna är ju asätare och vi funderar mycket på hur så många kan livnära sig i vårt område. Visserligen gränsar vi ju till St Croixfloden och ofta ligger det döda fiskar på stränderna, vissa riktigt stora. Det kan ju vara en matkälla.

Sedan har de inga naturliga fiender här och är dessutom fredade. Om de känner sig hotade av någon, så är deras försvarstaktik att spy upp magens innehåll på vederbörande. Det lär vara effektivt enligt litteraturen. Lite likt skunkarnas försvarsmetoder.

Kalkongamarna, som det här är frågan om, är imponerande fåglar. De fullvuxna fåglarnas vingspann är runt 180 centimeter. Vingarna är dessutom rätt breda. Gamarna kan sväva helt orörliga i stora cirklar i uppåtvindarna länge, länge. När 28 av dem lyfter från vårt döda träd förmörkar de praktiskt taget solen. Om vi inte visste att de är ofarliga, så skulle det förmodligen upplevas som en scen i Alfred Hitchcocks film "Fåglarna".

Som de djur och naturälskare vi är, så är vi mycket glada åt att ha gamarna runt här. Nu flyttar de dock snart söderöver, men vi hoppas att de kommer igen till våren.

English version

I have in earlier writings told that we have vultures around here in the summer. On our property, just outside the window, there is a large dead tree, where they use to perch. Last year we could count up to 19 vultures at one occasion perching in that tree. This morning however we beat all records with great margin. We could count up to 28 vultures in that tree at the same time. This years hatching of chickens must have been successful with great survival rate.

The vultures are feeding on carrion and we wonder much how so many can find food in our area. Certainly, our area borders to the St. Croix River and frequently there are dead fish on the shores, some of them fairly big. That can be one food source.

Then they have no natural enemies here and belongs to the protected species here in the US. If they feel threatened by somebody, their defense move is to spew up whatever they have in their stomach on the one that threatens them. As per the literature it is an effective defense method. Somewhat like the defense applied by the skunks.

The Turkey Vultures, which we have here, are impressing birds. The wingspan on the full-grown birds is about 72 inches. The wings are in addition fairly wide. The vultures can sail without moving their wings in large circles in the raising winds for a long time. When 28 of them flew up from our dead tree the shadowed the sun completely. If we did not know that they are harmless, we probably should feel like we lived thorough a sequence from Alfred Hitchcock's movie "The Birds."

Like the animal and nature lovers that we are, we are very happy to have the vultures around. Soon, however, they move south, but we hope that they will come back next spring.
Alfred Hitchcock's The Birds

English version below the Swedish

Nu måste jag nog säga som Mark Twain: "Ryktet om min död är betydligt överdrivet". Jag lever faktiskt i högönsklig välmåga och har allt jag behöver, kläder, mat, tak över huvudet, men inte tid. Jag förstår inte hur jag hade tid att arbeta heltid under 47 år av mitt liv.

Vad som har tagit, och fortfarande tar, det mesta av min tid just nu är ett försök att få vårt huslån modifierat. Det är hemskt vad mycket papper och information banken kräver. Jag tror nästan att de gör det för att man skall ge upp och låta allt vara vid det gamla. De skall ha bankutdrag och deklarationer för flera år tillbaka bland annat. Det är tur att jag jobbat som byråkrat i 20 år själv, så jag är van vid överdriven, krånglig pappersexercis.

På tal om det, så hade jag en kollega vid det statliga verket som skaffade sig en stämpel, som han klämde på de flesta dokument han var ålagd att gå igenom och eventuellt yttra sig över. Stämpeln löd: "Tagit del men ej förstått".

Dessa rader är alltså bara ett litet livstecken från mig för att bekräfta att jag fortfarande vandrar omkring här på jorden i de levandes skara.

English version

Now I probably have to say as Mark Twain: "The rumors of my death have been greatly exaggerated". I am living well and have everything I need, clothing, food, roof over my head, but not time. I do not understand how I could find the time to work full time during 47 years of my life.

What has taken, and still takes, most of my time right now is a try to get our mortgage modified. It is amazing how much paperwork and information the bank requests. I nearly believe that they do this so the applicant gives up and just lets all be with the old. They requests bank statements and tax return forms for several years back, among other things. I am in luck, as I have been a bureaucrat myself for 20 years, so I am used to exaggerates, difficult, paper shuffling.

Speaking of this, I had a colleague at the Government Agency I worked in that made himself a stamp, which he stamped most of the documents he was required to go through with and eventually have comments on. The stamp said: "Read, but not understood."

These lines are thus only a little sign for you to know that I still am walking around here on earth among the living.

English version below the Swedish

 Jag har fått förfrågningar om bilder på min blogg. Det vore jättekul att kunna lägga in bilder, men för det första är det lite krångligt. Man måste ta in bilden på någon bildsite först och sedan föra över den till bloggen. Jag har lyckats kopiera in bilder från Wikipedia och andra ställen, men när jag skall föra in bilder från min egen kamera går det bara inte.

 För det andra så har vi inte haft råd att köpa en ny dator efter att de förra kraschade. Och de gamla vi använder, har inte så avancerade basprogram att vi kan lasta in de senaste uppgraderingarna av Adobe, Picture It, och allt vad det heter.

Nu är de ju så att en bild säger mer än tusen ord. Om jag lyckades föra in bilder, så skulle jag ju inte behöva skriva några ord alls.

 Enda lösningen jag ser just nu är att jag måste ge målande beskrivningar i min text, så ni ser bilder framför er när ni läser. Hur det nu skall gå till!

English version

 I have had many people asking me to add pictures to my blogg. It would be great if I could display pictures, but first of all, it is somewhat cumbersome. You have to move the picture to some picture site first and then move it over to the blogg. I have succeeded in copying some pictures from Wikipedia and other sites, but when I want to put in pictures from my own camera, it just does not work.

 Secondly, we have not been able to afford to buy a new computer after our previous one crashed. And the old one we use, does not have so advanced basic program that we can upgrade to the latest versions of Adobe, Picture It, and whatever programs we need.

 However, a picture says more than a thousand words, so if I would succeed to display pictures, I would not need to write any words at all.

 The only solution I see at the present time is that I have to write with so colorful descriptions that you would see pictures in front of you when you read my blog. However, I have no idea how to accomplish that!

English version below the Swedish

I våras såg jag den perfekta platsen för att odla solrosor. Den låg i söderläge med skogen skyddan bakom mot norr. Joden verkade bra också. Jag inhandlade alltså tre påsar solrosfrö. En jättesolrossort, en mellanstor och en mindre. Jorden bearbetades och jag arbetade in lite fin kompostjord också. Fröna såddes efter alla regler som stod bakpå påsarna. Det var en ansenlig mängd frön i påsarna. Jag vattnade och pysslade om landet efter bästa förmåga.

När de första spröda plantorna kom upp var jag stolt. Jag hade lyckats. Men lyckan varade inte så länge. En morron var större delen av plantorna uppätna. Jag har ingen aning om vem som mumsat i sig dem, för de var ju så små.

De överlevande solrosorna växte, men när de blivit knähöga gick något rådjur förbi rabatten och tog för sig av dem.

Nu finns det bara tre av dem kvar. De är dock fullvuxna, så jag tror nog att de får stå kvar hela sin blomingstid. Det är en av varje sort. Den största är så lång att jag måste stå på tå och sträcka upp handen för att nå de övre blombladen. Den mellersta är i ansiktshöjd med mig och den minsta räcker mig till midjan.

De är vackra där de står, men det skulle ha varit underbart med ett helt fält av vajande gula solrosor. Nästa år kanske.

English version

This Spring I saw the most perfect place for planting sunflowers. It faced south and had the protecting wood on the north edge. The soil seemd to be good too. Thus I bought three packets of sunflower seed. One giant kind, one middle sized and one smaller kind. I worked the soil and even added some compost dirt. The seed were dispersed as per the instructions on the bags. It was pretty many individual seed of each kind. I watered and took care of the plot as well as I could.

When the first small seedlings came up, I was proud. I had succeeded. But my happiness did not last. One morning most of them were eaten. I have no idea who might have enjoyed them. They were so small.

The surviving sunflowers grew, but when they reach the hight of my knee, a deer passed by and tasted them.

Now there are only three left. However, they are fully grown, so I do believe that they will be left until their time is passed. It is one sunflower of each kind. The largest is so tall that ihave to stan on my toes to be able to reach up to the flower. The middle one is levelled with my face, and the smallest one reaces to my belt.

They are beautiful to look at, but is should have been wonderful with a whole field of swaying yellow sunflowers. Next year maybe.

English version after the Swedish

Den här bloggen skriver jag mycket för min egen del för att se om jag kan lista ut var min tid tar vägen.

Jag sov visserligen länge i morse. Klockan var redan åtta minuter över sju när Chris väckte mig och hundarna. Så fort jag hoppat i byxorna gick jag ut med hundarna för att de behövde göra sina morronbestyr. Sen åt Chris och jag en gemensam frukost varpå jag gick ut för att fylla fågelmatarna och slänga komposten. Allt organiskt köksavfall och gräsrens komposterar vi. Det blir ganska fin jord av det efter ett år.

Sen skulle hundarna matas och så kollade vi Fritjofs blodglukosnivå. Katten Fritjof är ju diabetiker och med jämna mellanrum kollar vi hans värden för att se att insulindoseringen är den rätta. Jag sticker honom i örat för att få fram lite blod som Chris sedan för in i en apparat som ger ett värde. Fritjofs värde i mose var OK.

Sen var det dags att ge katterna deras mat och Fritjof hans insulinspruta. Katternas sandlådor skulle även rengöras. Så även deras vattenfontän, vilket tar sin rundliga tid eftersom den måste monteras isär för att man skall komma åt allt katthår i pumpmotorintagen osv.

Därefter tog Chris och jag en liten fikapaus med en mugg gevaliakaffe och en halv chokladdonut var. Plånbok och våg säger att jag inte får ta en hel donut till morronkaffet.

På tal om Chris så panikstuderar hon när hon får en minut över. Den här månaden har hon nämligen sina sluttentamen på andra årets advokatstudier. Det är tre ämnen hon läst i år med två sluttentor i varje ämne.

Så var det dags för hundmotionen. Först gick Francesca och jag ett par varv runt vår mark och sen var det Franciscus och jag som gick flera varv. Totalt tog det lite över en timme.

Därefter var det dags för elvakaffet och så hade större delen av förmiddagen gått, utan att jag hunnit göra någonting.

Jag måste nog begära semester från pensioneringen för att få tid att sitta i gungsstolen på verandan med en god bok i den ena handen och en mugg gevaliakaffe i den andra handen. Finns det någon som kan bevilja mig en dags semester?


English Version

I write this blogg much for myself to be able to figure out to where my time disappears.

Granted, I slept in this morning. Chris did not wake up me and the dogs until eight minutes after seven. As soon as I pulled on my jeans I went out with the dogs for their morning business. Then Chris and I had breakfast together after which I took care of filling the  bird feeders and take out the garbage. All organic kitchen waste and grass clippings goes in the compost. It turns into great soil in a year.

Then it was time to feed the dogs and after that we checked Fritjof's blood glucose level. Our cat Fritjof is diabetic and periodically we check his blod glucose level to see that the insuling dosage is correct. I stick him in the ear to draw some blood which Chris then puts into a gadget which then gives a reading. The reading this morning was OK.

Then it was time to feed the cats and give Fritjof his insulin shot. The litterboxes had to be cleaned. As well as their water fountain, which takes its time as it has to be dismanteled so you can remove all the cat hair from the water pump.

After that Chris and I took a short coffe break with a mug of Gevalia coffee and half a chocolate donut each. The wallet and the scale tells me that  I can not have a whole donut  for my morning break.

Talking about Chris, she is studying like crazy every spare minute she has. She has to take her second year law studies finals this month. It is three subject she has studied this year and there are two finals in each subject, so she will be busy.

Then it was time for walking the dogs. Francesca and I went first a couple of times around our property and then Franciscus and I walked twice that many. Totally it took little over one hour.

After that it was time for the eleven o'clock coffee, and thus the greater par of the morning was gone, and I had not had time to do anything.

I have to request vacation from my retirement to be able to have time to sit in the rocking chair on the porch with a good book in one hand and a mug of Gevalia coffee in the other hand. Is there anybody out there that can approve one day of vacation for me?

English version below the Swedish

Idag är det en helgdag här i USA. Det är Labor Day, och de flesta är lediga från sina jobb. Det bryr jag mig inte om. För mig är dagen precis som vilken annan pensionärsdag som hellst. Jag jobbar fortfarande på att få upp nya rutiner, men det går trögt.

I går när jag motionerade hundarna och var i den lilla skogsdungen inte långt från huset hörde jag ett hamrande ljud från husets framsida. Jag trodde att det möjligen var Chris som spikade upp regler för mig på väggen, liskom Martin Luther spikade upp sina teser. Hamrandet fortsatte dock och jag tänkte att så mycket spik behövde hon väl aldrig använda, men när Francesca och jag gick runt hörnet såg vi att det var en mellanstor hackspett som bearbetade huset hårt. Vårt hus är bara en sex- sju år gammalt, men jag förmodar att det kan finnas ohyra i det ändå. Eftersom hackspetten inte jobbade på någon bärande balk så lät vi den hacka på av hjärtans lust och fortsatte så vår promenad.

Jag förmodar att det var det mest spännande som hände här i går. Trist liv, eller hur?

English version

Today it is a holiday here in USA. It is Labor Day, and most people have the day off. However, I don't care. To me it is like any other retirement day. I am still working on my routines, but it is coming slowly.

Yesterday, when I walked the dogs, and was in the small woods, not too far from the house, I heard a hammering noise coming from the front of the house. I thought that maybe Chris was nailing up some rules for me on the wall, like Martin Luther did with his thesis. However, the hammering continued, and I thought she did not need that many nails, but when Francesca and I turned the corner we saw that it was a Hairy woodpecker that was working hard at our house. The house is only about six or seven years old, but I guess that there can be worms in it anyhow. He was not working on a structural beam, so we let him peck away, and continued on our walk.

I guess that was the most exciting thing that happened around here yesterday. Dull life, huh?

English Version below Swedish

Nu har jag varit pensionär i mer än en vecka. Men vart har tiden tagit vägen? OK, jag besökte Minnesota State Fair en dag, och min fru Chris besökte Fair en annan dag och den dagen var jag ansvarig för alla våra djur här hemma. Men resten av tiden? Vart har den tagit vägen? Min vän Erik nere i Arizona, som har varit pensionär lite längre än mig, berättade att amerikanska skattemyndigheten tar ut 8 timmar av din dag i stället för skatter. Jag trodde inte honom, men nu börjar jag undra om han inte hade rätt i alla fall.

Jag sover förståss ända till mellan 6 och 7 på morgnarna nu, i stället för att gå upp 4 som jag gjorde när jag jobbade. Det är tre timmar redan där. Sen motionerar jag hundarna två timmar varje dag. Sen försöker ag få in två timmar på jobb runt huset, ogräsrensning, ta ner fågelholkarna för vintern och så vidare. Sen försöker jag ta en till två timmar med att gå igenom gamla låder i vårt förvaringsrum. Jag slänger inget, vilket jag skulle göra, men det är massor med trevlig läsning i de där lådorna. Sen tar jag en timme eller två för att läsa eller titta på gamla filmer. Så, om jag nu adderar ihop tiden blir det: 8+3+2+2+2+2=19 timmar, och se där är mina pensionärstimmar.

Ni måste bara ge mig lite mer tid till att få mina rutiner i ordning. Jag är inte så organiserad och effektiv som jag kan bli i mitt nya liv ännu. Jag kan kanske till och med få tid att besvare e-post och kolla några av mina favoritbloggar och websidor när jag får ordning på mina rutiner.

 English Version

Now I have been retired for over a week. But where has that week gone? OK, I visited Minnesota State Fair one day, and my wife Chris visited the Fair another day, during which time I acted zookeeper here at home. But the rest of the time? Where has it gone? My friend Erik down in Arizona, who has been retired little longer than I, told me that when you retire IRS will take out 8 hours of your day in stead of taxes. I did not believe him, but am very inclined to do so now.

Of course I sleep in until between 6 and 7 in the mornings now, in stead of going up at 4 as I did when working. That is 3 hours right there. Then I walk the dogs every day about 2 hours. Then I try to get in about 2 hours around the house, weeding, taking down bird houses for the winter, and so on. Then I try to put in another one to two hours going through old boxes in our storage space. I am not throwing away anything which I am supposed to do, but there are a lot of nostalgic reading in those boxes. Then I have taken an hour or two to read or watch an old DVD. So, if I add these up: 8+3+2+2+2+2=19 hours, I might see where my retirement hours are gone.

You just have to give me some more time to get new routines set up. I am not as organized and efficient as I can be in my new life yet. I might even be able to answer my e-mails and check some of my favorite bloggs and web sites when I get my new daily routine going.