English below the Swedish,

Jag har tidigare berättat om hur rådjuren äter upp våra blommor. I ett prång mellan garaget och hustrappen har vi en rätt fin lilja och några stora varianter av hostas bland annat. På bilden med mig och flaggan ser ni lite av de stora blommande hostas i förgrunden.

Varje år kämpar vi med att spruta dem med allehanda illaluktande organiska medel som skall hålla rådjuren borta. Ibland lyckas vi och ibland inte. Men, tänkte jag plötsligt för någon vecka sedan, varför sätter jag inte upp ett staket runt blomlandet? Sagt och gjort, och som Cajsa Warg sade, "Man tager vad man haver" och eftersom vi haver mycket skog så haver vi också fullt med långa grenar och kvistar. Alltså konstruerade jag någon slags hemmagjord gärdsgård runt blomlandet.

Vi får nu se om det hindrar rådjuren från att äta upp blommorna. I så fall kommer jag förmodligen att konstruera liknande gärdsgårdar runt andra områden på tomten, där vi har blommor och späda buskar som vi vill ha i fred. Förmodligen kommer en rapport om någon månad med information hur det har gått.

English Version

Previously I have told about the deer eating our flowers. In a slot between the garage and the steps up to our house we have a rather nice lily and some large hostas among other flowers. In the picture of me and the flag you see some parts of the blooming hosta in the foreground.

Every year we labor with spraying them with different foul smelling organic substances which are said to keep the deer away. Sometimes it does, sometime it does not.But, I suddenly thought a few weeks ago, why do I not set up a fence around the flover patch? Said and done, and as a famous Swede, Cajsa Warg, said: "You take what you have" and as we have some woods, we also have lots of long branches and twigs. Thus I constructed some kind of home made farmers fence around the flower patch. Let's now see if the fence hinders the deer from eating our flowers.

 If so, I probably will construct similar farmers fences around other patches on our lot. where we have flowers and small bushes that we want to be left alone. Probably you will see a report in a month or so containing information about the result.

English below the Swedish,

Fritjof börjar bli gammal och som många andra gamla gubbar, jag undantagen, har han börjat slarva med sin hygien. Han slickar och tvättar sig inte så frenetiskt som i sin ungdom. Den positiva sidan av det är att han inte får hårbollar att spy upp.

Under alla omständigheter tyckte vi det var dags för ett vårbad. Det tyckte dock inte Fritjof, men vi var två mot en och majoriteten har ju alltid rätt i en demokrati. Alltså fick han sin vårtvätt, men som ni ser på fotot efter badet var han varken vacker eller glad.

Ett par timmar senare var han dock lite gladare och vackrare än han varit på länge. Vårfin kan man gott säga.

English Version

Fritjof begins to come to age, and like many old men, I excepted, he has begun to be sloppy with his hygiene. He is not licking and washing himself so frenetically as in his youth. The positive side of this is that he does not get hair balls to throw up.

Anyhow, we thought it was time for a spring cleaning. However, Fritjof did not, but we were two against one and the majority is always correct in a democracy. Thus he got his spring cleaning, but as you can see in the picture taken after the bath, he was neither beautiful or happy.

A couple of hours later however, he was little happier and more beautiful than he has been in a long time. Springtime beautiful, you might say.

English version after the Swedish

I dag, den 20:e april, för 37 år sedan gifte vi oss. Vi vigdes i Mikaelskyrkan i Uppsala av kyrkoherde Fredrik "Figge" Sidwall. Han gjorde ett bra jobb eftersom det ser ut som att vårt äktenskap kommer att hålla livet ut.

Fotot är taget vid bröllopsmottagningen, som ägde rum på Odinsborg i Gamla Uppsala. Utanför fönstret bakom oss syns en av de gamla vikingagravhögarna.

Det blir inga större festligheter i dag, men vi kommer i alla fall att unna oss en chokladöverdragen donut till förmiddagskaffet.

English version

Today, April 20, 37 years ago, Chris and I were married. We were married in St Mikael's Lutheran Church in Uppsala, Sweden by Vicar Fredrik "Figge" Sidwall. He performed an excellent job, as it looks like our marriage will last as long as we live.

The picture is taken at our reception, which took place in Odinsborg at Old Uppsala. Outside the window behind our backs you can see one of the old Viking grave mounds located at Old Uppsala.

There will not be any big festivities today. However, we will splurge on chocolate covered old-fashioned donuts with the morning coffee.

English version = blue text

BERGSBRUNNA JÄRNVÄGSSTATION I BÖRJAN AV 1970-TALET  - BERGSBRUNNA RAILWAY STATION AT THE BEGINNING OF THE 1970-IES

Bergsbrunna stationshus - Bergsbrunna Station

I början av 1970-talet bodde jag i Bergsbrunna stationshus. Jag var anställd som järnvägsassistent vid Uppsala Trafikområde. - In the beginning of the 1970-ies I lived in Bergsbrunna Station building. I worked as a railroad officer stationed at Uppsala Central Station.

Författaren vid sitt skrivbord på Uppsala C - The author at his desk at Uppsala Central Station.

Jag hade mitt skrivbord på andra våningen i Uppsala Centralstation, men eftersom Bergsbrunna var nedlagd som station och det var ont om lägenheter i centrum av Uppsala, hyrde jag en av lägenheterna i Bergsbrunna stationshus. - My desk was located on the second floor in the Uppsala Central station building, but as Bergsbrunna was not in use as a railroad station any longer and it was difficult to get an apartment in the center of Uppsala, I rented one of the apartments in Bergsbrunna station building.

Bergsbrunna Stationshus sett från söder. Bergsbrunna Station building from the South.

Min lägenhet låg i södra delen av stationshuset. Kök och vardagsrum på nedre våningen och sovrum på övre våningen. Inget badkar eller dusch dock. Minst en gång i veckan frekventerade jag varmbadhuset inne i Uppsala. Min brevlåda syns till vänster på väggen och min postadress var helt enkelt: Postlåda, Järnvägen, Bergsbrunna. - My apartment was located in the southern part of the station building. It had a kitchen and a living room on the first floor and one bedroom on the second floor. However there were no bathtub or shower. At least once a week I frequented the communal bath house in Uppsala. My mail box can be seen on the left side of the wall and my mail address was simply: PO Box, Railroad Station, Bergsbrunna.

Det fanns ytterligare en lägenhet i stationshuset. Den var större och upptog så gott som hela övervåningen. Där bodde den siste Stationsmästaren i Bergsbrunna, Olof Nord, med familj. Efter nedläggningen av Bergsbrunna station arbetade han de få åren han hade kvar till pensioneringen på biljettexpeditionen på Stockholm Central och pendlade dagligen. Även jag pendlade, men bara in till Uppsala C. För det mesta använde jag min gröna cykel av märket Cresent för pendlingen, men när vädret var dåligt tog jag bussen. - There was one more apartment in the station building. It was bigger and covered almost all of the second floor of the building. There the last Stationmaster of Bergsbrunna, Olof Nord, lived with his family. After the closing of Bergsbrunna as active railroad station, he worked the few years he had left until retirement at the ticket office at Stockholm Central station and commuted daily. Even I commuted, but only to Uppsala Central station. Most of the time I used my green Cresent bicycle for the commute, but when the weather was bad I took the bus.

Jordkällaren - Mud cellar

Till lägenheten hörde en gammal hederlig jordkällare, som säkert var bra om man hade behov av den. För mig som var ungkarl så räckte skafferiet och det lilla kylskåpet i köket till för de behov jag hade att förvara livsförnödenheter. - An old fashioned mud cellar belonged to the apartment. I'm sure it was good if you had any need for it. For me, a bachelor, the cupboard and the small refrigerator in the kitchen was more than enough for my needs to store groceries.

Ett godståg passerar Bergsbrunna på väg norrut vintern 1971. A northbound freight train passes Bergsbrunna in the winter of 1971.

Med dubbelspåret till Stockholm alldeles utanför vardagsrumsfönstren blev det inte tyst och långtråkigt i lägenheten. Ungefär 180 tåg av olika slag passerade varje dygn. Det var bara den gamla perrongen mellan dubbelspåret och husväggen. Inga tavlor hängde vågrätt på väggarna och porslinet skallrade i skåpen när tågen passerade. Det konstiga var att jag vande mig vid oljuden när tågen passerade, så det störde mig inte alls. Tvärtom, när det någon gång var strömlöst och tågen inte rusade förbi på ett tag saknade jag dem. Jag till och med vaknade på natten om det av någon anledning var ett längre uppehåll mellan tågen. Det var något som inte stämde. - With the two tracks on the line between Stockholm and Uppsala just outside my living room window, it was never quiet or dull in the apartment. About 180 trains of different kinds used the tracks every day. It was only the old platform that separated the tracks from my wall. No pictures ever hung straight on my walls and the porcelain in the cupboards rattled when the trains passed by. Strangely enough I got used to the noise from the passing trains. They did not bother me at all. To the contrary, if it was power outage and no trains rushed by for a while, I did miss them. I even woke up in the middle of the night if there for some reason were no trains coming by. Something was not correct.

Ställverksbyggnaden vintern 1971. Foto taget från mitt sovrumsfönster. The mechanical switch lever tower in the winter of 1971. Picture taken from my bedroom window.

Söder om stationshuset låg ställverket. Det var ett så kallat hävstångsställverk, och det var fortfarande funktionsdugligt när jag bodde i stationshuset. Stationen var som sagt nerlagd, men det förekom fortfarande vagnslasttrafik vid tegelbruket i Bergsbrunna. -To the South of the station building was the tower containing the gears for the switches. It was a so called mechanical switch lever system, and it was still in use when I lived in the station building. The station was closed for passenger traffic, but there was some freight traffic at the brick works in Bergsbrunna.

Hävstångsställverket i Bergsbrunna 1971. The mechanical switch lever system at Bergsbrunna.

När växlarna måste läggas om för de enstaka vagnslasterna från tegelbruket krävdes det riktiga muskler. Här är det Järnvägsexpeditör Vivert Lilja som ger sig i kast med hävstänger, linor och växlar någon gång under sommaren 1971. - When the switches had to be operated for the few freight cars at the brick works you had to have strong muscles. Here it is railway employee Vivert Lilja who attacks levers, cables, and switches sometime during the Summer of 1971.

Transporterna mellan tegelbruket i Bergsbrunna och Uppsala Central skedde i form av så kallad "vagnuttagning" "VUT". Här är växlingssättet vid tegelbrukets lastkaj. Lokomotorn av typ Z65 befinner sig i mitten mellan tomma och lastade vagnar. Man hämtar alltså de lastade och lämnar de tomma för lastning. -The rail movements between the brick works in Bergsbrunna and Uppsala Central station were executed as a long distance switching operation, no real freight train. Here is the switching unit at the brick works loading platform. The small engine, type Z65, is located in the middle between empty and loaded rail cars. Loaded cars are picked up and empty cars are left to be loaded.

Stationshuset var trevligt och i bra skick, och jag trivdes att bo där, men saknade ett riktigt badrum med åtminstone dusch. När jag fick chansen att köpa en relativt modern insatslägenhet på Tegnergatan inne i Uppsala, tog jag den. Jag vet inte om någon flyttade in i lägenheten i Bergsbrunna stationshus efter mig, men när jag besökte Uppsala många år senare var såväl stationshus som ställverk och jordkällare jämnade med marken. Det kändes vemodigt, men samhällsutvecklingen måste ju gå vidare. - The station building was nice and in good upkeep and I liked living there. However I missed a real bath room equipped with at least a shower. When I got the chance to buy a fairly modern coop apartment on Tegnergatan in the center of Uppsala I grabbed it. I have no idea if anybody moved in after me in the apartment in Bergsbrunna, but when I visited Uppsala many years later both the station building, the switch lever tower and mud cellar gone. I felt sorry, but the development of the community has to progress.

English below the Swedish,

Så här såg det ut när jag vaknade i morse, den 16:e april, 2011! Snö på marken och mer i luften. Jag hade ju på allvar fått vårkänslor och börjat med trädgårdsarbetet, men nu måste jag vänta tills snön smälter innan jag kan fortsätta räfsa löv.

Dedt heter ju: "Aprilsnö är fåragö". Nu har vi inga får, men hoppas att ordspråket gäller även andra växter än fårfoder. Vi får väl se om någon månad hur blomprakten ter sig. Jag lovar att hålla er underrättade.

En chock var det i alla fall att titta ut genom fönstret i morse.

English Version

This is what I saw when I woke up this morning, April 16, 2011! Snow on the ground, and more in the air. I had in honest had Spring fever, and begun the spring work in the garden, but now I have to wait until the snow has melted before I continue with my raking of the leaves.

There is a Swedish saying which goes something like this: "Snow in April gives fodder for the sheep". We do not have any sheep, but hope that the saying even covers other plants than sheep fodder. Let's see in a month or two how the flowers aqround here looks. I promise to let you know.

Whatever, it was a chock to look out the window this morning.

English below the Swedish,

Jag har en upptrampad stig runt vår tomt där jag motinerar hundarna ett par gånger om dagen. Det händer mycket när vi går. Vi möter rådjur eller vildkatten Friendly, eller också skäller vi åt någon cyklist som passerar på vägen och dessutom går vi i djupa tankar och löser ofta världsproblemen i teorin. Allt detta gör att vi lätt tappar räkningen på hur många varv vi går runt på stigen.

För hjälpa oss hålla räkningen på hur många varv vi går, har vi utarbetat ett mycket avancerat system med räknestickor. På en av kompostlådorna vid stigens början har vi lagt upp en mängd stickor i två rader. Den övre raden är för Franciscus och den nedre raden är för Francesca. Sen har vi lagt dit en lång pinne som avdelare mellan stickförråd och aktiva stickor. Varje gång vi passerar kompostlådan flyttar vi en sticka från förrådet till vänster till den aktiva avdelningen till höger. På bilden ovan kan ni se att Franciscus och jag gått åtta varv på stigen och Francesca och jag gått fyra. Det är vad vi går en normaldag när det inte regnar eller snöar.

Men som med alla avancerad matematiska system, så kan det hända malörer. Ibland när vi kommer tillbaka efter ett par varv ligger alla stickorna huller om buller och vissa till och med på marken. Det kan ha varit vildkatten Friendly eller helt enkelt någon ekorre som hoppat upp på kompostlådan av någon anledning och ställt till med kortslutning i systemet.

Då får vi försöka dra oss till minnes hur många gånger vi gått och lägga allt till rätta igen. Men de dagarna kan vi inte vara hundraprocentigt säkra på hur många varv vi gått. Vi kan ha gått ett varv för mycket, eller ett varv för litet och det grämer oss så till den milda grad att vi har svårt för att somna på kvällen.

Trot den som vill!

English Version

I have a well worn path around our lot where I walk the dogs several times a day. Lots happens when we walk around. We meet deer, or Friendly, the feral cat, or we bark at some biker that passes on the road and in addition we walk in deep thoughts and often solve the big world problems theoretically. All this make it easy for us to loose track of how many times we have walked around the path.

To help us keep track of the number of rounds we have walked we have worked up a very advanced system with slip sticks (counting sticks). On top of one of the compost bins located at the beginning of the path we have placed two rows of wooden sticks. The upper row is for Franciscus and the lower row is for Francesca. Then we have placed a long stick as divider of the storage of sticks and the active sticks. Each time we pass the compost bin we move a stick from the storage at left to the active side at right. In the picture above you can see that Franciscus and I have walked eight rounds and Francesca and I have walked four rounds. That is what we accomplish a regular day when it is not raining or snowing.

But as all advanced mathematical systems, it can break down. Sometimes when we come back after a few rounds the sticks are thrown all over, even on the ground. It can have been Friendly, the feral cat, or just a squirrel that has jumped up on the compost bin for some reason and shorted the system.

Then we have to try to remember how may rounds we have walked and replace all the sticks again. However those days we can not be one hundred percent sure how many rounds we have walked. We can have walked one round to many, or one round to little and it bothers us greatly, and we have a hard time to go to sleep those evenings due to our worries.

Believe it or not!

English below the Swedish,

Ytterligare ett vårtecken är att man får byta ut de klumpiga vinterstövlarna mot ett par betydligt lättare gymnastikskor. Snön har alltså smält och det har till och med torkat upp så pass mycket att man klarar sig torrskodd runt hundmotionsrundan med bara ett par gymnastikskor.

Nästa steg blir att springa runt barfota. Nej, ni har så rätt. Det kommer jag inte att göra. Däremot för något mer än 40 år sedan sprang jag runt i skogarna i trakten av Skövde barfota. När jag gjorde värnplikten på T2 i Skövde blev vår pluton nämligen uttagen till ett prov. Så fort det blivit någotsånär varmt så fick vi ta oss runt motionsslingan i Hasslumskogen barfota. Oj, vad vi trippade och hoppade fram de första gångerna, det var vassa tallbarr omväxlat med småsten på stigen, men allteftersom tiden gick hårdnade och härdades våra fotsulor så när hösten kom sprang vi runt lika fort barfota som de andra gjorde med gymnastikskor på fötterna.

I alla fall är det en stor lättnad att bara behöva gymnastiksorna på hundpromenaderna nu. Länge leve våren.

English Version

One more sign of Spring is that I can change the clumsy winter boots for a pair of much lighter sneakers. As the snow has melted and the ground has dried up enough so I can get around the dogs exercise path only in sneakers without being wet on my feet.

Next step will be to run bare footed. No, you are so right. I will not do that. However, little more than 40 years ago I ran around in the woods at Skövde, Sweden bare footed. When I served in the Swedish Army in Skövde, our platoon was selected for a test. As soon as it was warm enough we had to get around the exercise path in the Hasslum woods bare footed. Oh, how we stepped lightly and moved with small jumps the first few rounds. The path was covered by pine needles and gravel. But as time wore on our soles hardened and when Fall arrived we ran around the exercise path as fast as the fellows with sneakers on their feet.

Anyhow it is great to only need sneakers when I walk the dogs now. Long live Spring.

English below the Swedish,

Jag skrev i söndags om vårens framfart och att vi kanske skulle hinna få riktiga påskliljor som blommade till påsk. Men si det gack icke! Nej, vi har haft flera flockar med rådjur som har vandrat omkring på vår tomt de senaste dagarna, och de tyckte de späda liljeplantorna smakade väldigt läckert.

Jag har ingen aning om plantorna kan repa sig och om vi kan få några liljor som blommar så småningom, men till påsken hinner de säkert inte repa sig. Vi får äta våra chokladpåskkaniner utan påskliljor på bordet. Vi äter chokladkaninerna och rådjuren äter påskliljorna.

English Version

Last Sunday I wrote about the arrival of Spring and that we maybe would have the lilies blooming by Easter, No way it will happen! We have had several herds of deer wandering around on our property lately, and they very much liked the taste of the young lily plants.

I have no idea if the plants can come back, and if we can have any blooming lilies later, but until Easter I am sure there will not be enough time for them come back. We have to eat our chocolate Easter bunnies without blooming lilies on the table. We eat the chocolate bunnies, and the deer eat the Easter lilies.