Se text nedan - See text below

English below the Swedish,

När man pratar om knähundar tänker man nog oftast på små hundar och inte dalmatiner och grand danios. Grand danios är dock kända för att gärna sätta sig i famnen på folk.

Och nu på senare tid har även vår dalmatiner Francine fått ovanan att vilja krypa upp i våra knän. Det är lite otympligt och klumpigt att ha en dalmatiner i famnen när skall jobba på datorn eller göra något annat, men vilka uppoffringar gör man inte för sina kära fyrfota vänner.

På tal om kära fyrfota vänner, så är det katten Friendly som är orsaken till mitt rufsiga hår. Jag hade legat och vilat lite och Friendly tycker om att slicka mitt hår på samma sätt som han slickar sin päls när jag ligger på sängen.

Sist och slutligen är det dock fotografen Chris' fel att hon inte såg till att jag kammade mig innan hon tog fotot. Hon skyller dock på att då skulle Francine inte ha legat kvar och fotot hade inte blivit det autentiska dokumentärfoto det nu blev.

English Version

When you talk about lap dogs you mainly think of small dogs and not Dalmatians or Great Danes. Great Danes are well known for liking to cuddle up in peoples laps.

Lately even our Dalmatian Francine have gotten into the habit wanting to crawl up into our laps. It is somewhat cumbersome and inconvenient to have a Dalmatian in the lap when working on the computer or doing something else, but what sacrifices don't you make to keep your four footed friends happy.

Talking about beloved four footed friends, I can tell you that my wild hair do is the courtesy of our cat Friendly. I had taken a nap and Friendly likes to lick and groom my hair the same way he takes care of his own fur, when I lie on the bed.

.

Finally however it is the photographer, Chris, who is to be blamed for not making sure I combed my hair before she took the photo. She defends herself by saying that the photo should not have been the authentic documentary photo it now became.

English below the Swedish,

Vi håller på att gå igenom kartonger och lådor och hittar de mest oväntade saker. Till exempel hittade jag de här fyra militära medaljerna och nålarna som jag totalt glömt bort.

Den lilla guldnålen visar trängtruppernas insignia. Ett hjul över två korslagda svärd. Hjulet symboliserar transport, förråd och underhåll. Jag tillhörde Kungliga Göta Trängregemente.

Bronsmedaljen till vänster fick jag för en moderat skytteserie med kulsprutepistolen Kpist m/45. Den spred kulkärven så vitt att om man siktade mot måltavlan och sköt tio skott så kunde man vara ganska säker på att man fick en träff i var och en av måltavlans tio ringar.

På baksidan av silvermedaljen till höger står det "1 pris fälttävl. 66". Tillåt mig citera rubriken Skövde Tidning den 15:e mars 1966: "350 soldater från T2 med i svår fälttävlan på skidor" och så längre fram i texten: "Tävlingen var upplagd med en inledande förflyttning på 3,5 km på skidor, följd av skjutning, poängorientering och slutligen punktorientering. Det blev regementets 1:a pluton på 3:e komp. förunnat att ta hem segern." Jag tillhörde alltså den segrande plutonen. Förutom medaljen har jag för mig att rustmästare Johannesson delade ut en tia extra åt oss i första plutonen den veckan.

Och så slutligen överst det märke jag är stoltast över. Det är radiotelegrafimärket i silver. Jag var alltså radiotelegrafist, en funktion jag gillade. Att lära sig kommunicera via telegrafi var betydligt mycket roligare än att lära sig skjuta ihjäl folk. Jag lyckades dock inte erövra märket i guld utan fick nöja mig med silver.

Undras vad jag kommer ihåg av morsekoden i dag?

English Version

We are going through boxes and crates and find the most unexpected things. I found for example these four military medals and pins, which I totally forgot I had.

The small gold pin shows the symbol of the Trängtrupperna ( A service force or group of service elements that provides logistic support), a wheel over two crossed swords. The wheel symbolize transport, storage, and maintenance, I belonged to Kungliga Göta Trängregemente

The bronze medal to the left I was awarded for a decent series of bullets from a submachine gun "Kpist m/45". It scattered the bullets so badly that if you aimed at the bulls eye target and let ten bullets fly, you could be pretty sure that you got hits in all ten of the targets rings.

On the back side of the silver medal to the right it is engraved in Swedish: "First prize field competition 66" (My free translation). Allow me to cite the headline in the local newspaper - Skövde Tidning - of March 15, 1966: (My free translation) "350 soldiers from T2 participated in demanding field competition on skis." and further down in the text: "The competition begun with a ski race over 3.5 kilometers, followed by target shooting, and then two orienteering tracks. First prize was awarded to the first platoon in the third company". Subsequently I belonged to the winning platoon. In addition to the medal I will remember that staff sargeant Johanneson handed us belonging to the first platoon, ten Swedish kronor extra that week.

And finally at the top, the pin I am most proud of. It is the radio telegraphy pin in silver. I was a radio telegraphy operator, a duty I really liked. To learn how to communicate through telegraphy was much more enjoyable than to learn how to kill people. However, I did not succeed in earning the gold pin, but had to be satisfied with a silver pin.

I wonder how much I remember of the Morse Code today?

English below the Swedish,

Jag har tillbringat en vecka på tre olika sjukhus här i Minnesota. Sjukhus belägna i småstäder jag aldrig tidigare hade besökt. Jag studerade minnesotakartan för att se var jag var och då slog det mig hur många helgon det finns här.

Vad jag menar är orter och städer med helgonnamn. Om jag börjar med St (Sankte) Peter, så var det meningen att den staden skulle bli huvudstad i Minnesota, men det blev St Paul i stället som fick den äran. I St Peter ligger dock det svenska universitetet Gustavus Adolphus.

Här är resten av helgonstäderna: St Anthony, St Augusta, St Bonifacius, St Charles, St Clair, St Cloud, St Francis, St Hilaire, St James, St Joseph, St Leo, St Louis Park, St Martin, St Michael, St Stephen, och St Vincent.

Jag har inte kollat med någon källa inom den katolska kyrkan för att se om alla dessa helgonstäder är uppkallade efter officiella helgon. Personligen har jag aldrig hört talas om St Augusta, St Cloud, St Hilaire och St Leo, men därmed inte sagt att de inte är helgonförklarade av katolska kyrkan.

English Version

I have spent a week in three different hospitals here in Minnesota. Hospitals in small towns I never before have visited. I studied the map over Minnesota to see where I was. and then it hit me how many saints there are here.

What I mean is towns and cities with names of a saint. If I begin with St Peter, that town was meant to be the capital of Minnesota, but that honor was bestowed on St Paul instead. St Peter however is the site of the Swedish college Gustavus Adolphus.

Here are the rest of the saintly towns: St Anthony, St Augusta, St Bonifacius, St Charles, St Clair, St Cloud, St Francis, St Hilaire, St James, St Joseph, St Leo, St Louis Park, St Martin, St Michael, St Stephen, och St Vincent.

I have not checked any source within the Catholic church to see if all these saintly towns are named after canonized saints. Personally I have never heard about St Augusta, St Cloud, St Hilaire and St Leo, but that does not mean that they are not canonized by the Catholic church.