Ett foto jag tog vid midnatt i norra Sverige för många år sedan.A picture I took at midnight in Northern Sweden many years ago.

Vart tog veckan vägen? Eller: "En vecka i Sven's liv".

OOPS, det är redan söndag kväll och jag som inte skrivit någon blogg ännu för den här veckan.

Här i USA börjar veckan på söndagen, så det gör jag med.

Söndag, en mycket händelserik dag. : Ett helt oväntat besök av en man och hans dotter. båda från Sverige. Bengt hade växt upp i min födelsestad Örebro och vi hade mycket gemensamt. Vi hade till och med gått på samma skola, "Pralle", Örebro Praktiska Realskola, och i vissa ämnen haft samma lärare. Han hade dock gått den tekniska linjen och jag hade gått på handelslinjen. Efter en gemensam brunch åkte jag hem och gjorde mig i ordning för att att fara till jobbet. Jag jobbade tills stängningsdags, klockan 22. På hemvägen hamnade jag nästan i fängelse.

På vägen hem fick jag ett begär för något ohälsosamt och stannade därmed vid Super America bensinstation bara tre kvarter hemifrån. Lamporna var tända och dörren upplåst. Jag gick in och efter några minuters sökande i hyllorna började en siren tjuta och en intensivt blå strålkastare började blinka. Whoops, kanske var butiken stängd, och detta var inbrottslarmet, men dörren var ju upplåst. När det inte hänt något efter några minuter ringde jag 911. Jag förklarade situationen för poliskvinnan som svarade, en väldigt trevlig dam som bad mig att lämna butiken så att hon kunde höra vad jag sa över det tjutande larmet. I tystnaden utanför hade vi en trevlig chatt och hon sa att hon skulle skicka en officer till min hjälp. Just då kom en liten sportbil infarande på bensinstationen. Det var butikschefen, som jag känner, eftersom jag tankar där hela tiden. Hans larmbolag hade ringt honom. En kort förklaring, och han gick in och stängde av larmet. Nu anlände polisen. Han stannade på den säkra sidan bakom bildörren, medan vi förklarade vilka vi var och vad som hade hänt. Sakerna lugnade sig, butikschefen låste alla dörrarna till affären och vi skildes åt tre håll som vänner. Jag ångrar dock att jag inte frågade butikschefen om chokladkakan som jag hade gått in i affären för att köpa.

Måndag: Upp och plockade iordning i lägenheten. Min städtant skulle komma och då är det ju viktigt att det inte ser alltför hemskt ut hemma. Hon är trevlig och har alltid med sig färskt bakverk från ett bageri på vägen. När hon gått åt jag lunch och tog sedan i det vackra vädret en promenad i den näraliggande parken. Jag passerade platsen för nattens äventyr. Det såg ut som om de behöver nyanställa efter att ha avskedat den som var ansvarig för att stänga affären i går kväll. De hade en skylt om lediga platser utanför affären.

Enligt mitt stoppur tog promenaden 37 minuter och 24 sekunder. Jag jobbar hårt på att gå ner i vikt. Sedan i mitten av september 2017, då jag började bokföra vikten, har jag gått ner från 184 pund (83.5 kg) till 177 pund (80 kg). Mitt närmaste mål är 170 pund (77 kg).

På kvällen såg jag två av snitt av en TV serie som jag hittat på Netflix. Den är Engelsk och heter "Happy Valley". Det är en polisdeckarserie i stil med den svenska "Wallander".

Tisdag: Lugn dag. Jag sov länge. Vanliga morronrutiner med rengöring av katternas sandlådor och mat och friskt vatten till dem. Tog en längre promenad även i dag i det vackra vädret. Veckohandlade. Bokförde, budgeterade och betalade räkningar. Jag har ett ganska avancerat ekonomiskt system, så jag vet hela tiden hur jag ligger till. Just nu håller jag på att sätta undan pengar för nya löständer. Jag har ingen tandförsäkring, så det kommer att gå på en vacker slant.

Såg två nya avsnitt av "Happy Valley" innan jag somnade.

Onsdag: Heldag som Docent på Jackson Street Roundhouse. Hur de dagarna går till har jag skrivit om många gänger, så jag upprepar mig inte här.

Varierade kvällens underhållning med att se ett avsnitt var av "Frazier" och "West Wing". Friendly låg som vanligt i min famn och sov. Lexis ligger på golvet. Hon är mer reserverad av sig.

Torsdag: Besök på sjukhuset för provtagning. Vi har svårt att få mitt INR-värde, blodkoaguleringsvärde, att hålla sig vid rätt nivå. Jag tar läkemedlet warfarin, och det gäller att bestämma hur många milligram av det som jag skall ta dagligen. Jag har försökt att äta mera hälsosamt på senare tid och det inverkar på INR värdet. Dagens promenad blev hela en och en halv timme. OK, jag skall erkänna att jag köpte kaffe och satt en stund och njöt på en parkbänk, men en timme var jag nog på fötterna.

Mera "Frazier" och "West Wing" på kvällen.

Fredag: Dagens förmiddagspromenad blev 37 minuter och 43 sekunder lång. Lätt lunch och så iväg till jobbet. Jag trivs mycket bra som kassör och möter mycket trevliga människor. Speciellt nu när vädret är vackert, efter en lång och snörik vår, verkar alla ha tinat upp.

Kvällens film blev två avsnitt av "Newhart" på YouTbe.

Lördag: Upp tidigt. Vi hade "Öppet Hus" här på pensionärshemmet och jag hjälpte till att förbereda det. Sen passade jag på att klippa mig. Vi har frisersalong i huvudbyggnaden. Lade en stor tvätt i tvättmaskinen innan jag for iväg till jobbet. Tog hand om tvätten igen när jag kom hem.

Tillbaka till "Happy Vally". Två avsnitt. Jag och Friendly gick tidigt i säng.

Och så var ytterligare en vecka av mitt liv gången.

English

Where did the week go? Or: "A week in Sven's life".

OOPS, it is already Sunday night and I have not written any blog yet for this week.

Here in the United States, the week starts on Sunday, so I'll do that too.

Sunday, a very eventful day. : An unexpected visit of a man and his daughter, both from Sweden. Bengt had grown up in my hometown Örebro and we had a lot in common. We had even attended the same school, "Pralle", Örebro Praktiska Realskola, and in some subjects had the same teacher. However, he had gone the technical line and I had been on the business line. After a common brunch I went home and made me ready to go to work. I worked until closing at 22 o'clock. On my way home, I almost ended up in jail.

On my way home, I got a craving of something unhealthy and stopped at the Super America gas station just three blocks away from home. The lights were lit and the door unlocked. I walked in and after a few minutes searching in the shelves, a siren began to scream and an intense blue light began to flash. Whoops, maybe the shop was closed, and this was the burglary alarm, but the door was unlocked. When nothing happen after a few minutes I called 911. I explained the situation to the dispatcher who answered, a very nice lady who asked me to leave the shop so she could hear what I was saying above the noise. In the silence outside we had a nice chat and she said she would send an officer to my help. Just then a small sports car arrived at the gas station. It was the store manager, I know him, as I get my gas there all the time. His security company had called him. A brief explanation, and he went in and turned off the alarm. Now the police arrived. He stayed on the safe side behind the car door, while we explained who we were and what had happened. Things calmed down, the store manager locked all the doors to the store and we departed three ways like friends. However, I regret that I did not ask the store manager about the chocolate bar I had entered the store to buy.

Monday: Up and picked up in the apartment. My cleaning lady would come and then it's important that it does not look too terrible at home. She is nice and always brings fresh pastries from a bakery on her way. When she left I had lunch and then I took a nice walk in the nearby park. I passed the place for the night's adventure. It looked like they needed to hire a new person after dismissing the person who was responsible for closing the store last night. They had a sign of vacancies outside the store.

According to my stopwatch the walk lasted 37 minutes and 24 seconds. I'm working hard to lose weight. Since mid-September 2017, when I started recording the weight, I've gone down from 184 pounds (83.5 kg) to 177 pounds (80 kg). My nearest target is 170 pounds (77 kg).

In the evening I saw two episodes of a TV series that I found on Netflix. It is English and is called "Happy Valley". It is a police series in the style of the Swedish "Wallander".

Tuesday: Calm day. I slept late. Regular Moning routines with cleaning the cat litter boxes and bring food and fresh water to them. Took a longer walk even today in the beautiful weather. Weekly shopping. Book keeping, budgeted and paid bills. I have a fairly advanced financial system, so I always know how my finances are. Right now, I am putting away money for new dentures. I have no dental insurance, so it will cost a nice sum.

Saw two new episodes of "Happy Valley" before I fell asleep.

Wednesday: Whole day as a Docent at Jackson Street Roundhouse. How those days are I have written about many times, so I do not repeat it again.

Varied the evening's entertainment by seeing a section of "Frazier" and "West Wing". Friendly lay as usual in my lap and sleept. Lexis is on the floor. She is more reserved.

Thursday: Visit to the hospital for blood test. We have difficulty getting my INR, blood clotting value, to stay at the right level. I take the drug warfarin, and it's about determining how many milligrams of that I'll take daily. I have tried to eat more healthily lately and it affects the INR value. Today's walk was a whole hour and a half. OK, I'll admit I bought coffee and sat for a while and enjoyed life at a park bench, but for an hour I was probably on my feet.

More "Frazier" and "West Wing" in the evening.

Friday: Today's morning walk was 37 minutes and 43 seconds long. Easy lunch and then off to work. I feel very good as cashier and meet very nice people. Especially now that the weather is beautiful, after a tall and snowy spring, everyone seems to have cheered up.

The evening's film became two episodes of "Newhart" on YouTbe.

Saturday: Up early. We had "Open House" here at the retirement home and I helped to prepare it. Then I cut my hair. We have a hair salon in the main building. Loaded a large laundry in the washing machine before I got to work. Took care of the laundry again when I got home.

Back to "Happy Vally". Two sections. Me and Friendly went to bed early.

And then another week of my life was gone.

Friendly och/and Friherrinnan Lexis.

English below the Swedish

 
EN FB vän i Sverige postade den här bilden.

Jag sade till henne att jag saknade nummer två om jag inte fick räkna mina katter. Hon svarade "Jo katterna gills/ jag räknar in mina två också 💕".

Mina två katter, vildkatten Friendly och den Norska Skogskatten Lexis, är verkligen, sedan Chtis dog, mina två livskamrater.

Friendly möter mig vid dörren när jag kommer hem, han sitter i mitt knä när jag jobbar med datorn, han sover med mig i sängen på nätterna.

Lexis är mer reserverad. Hon håller på sin värdighet och så kan det väl kanske också vara att hon är norska och jag svensk. Jag får smeka henne, men hon tycker inte om när jag skall kamma och borsta henne. Hon har lång päls och den kan bli tovig. Lexis var mer Chris' katt och efter att Chris dog tänkte jag inte så mycket på att sköta Lexis, det hade Chris gjort. Lexis' päls blev så tovig att jag var tvungen att ta henne till veterinären som rakade av henne pälsen. Den har vuxit ut nu, så det är väl bäst att jag tar mig i kragen och försöker borsta och kamma Lexis igen.

År 2010 hade vi ett hus med (2 acres) lite över 8.000 kvadratmeters skogstomt. På sensommaren märkte vi att en liten grå katt hade den skogen som sitt revir. När det blev höst och kallt började vi sätta ut vatten och mat åt den. När kylan och vintern kom på allvar tillverkade jag ett litet isolerat hus åt katten. Huset satte vi i bortersta hörnet på vår altan. Två gånger om dagen satte vi ut nytt vatten. Vattnet frös ju efter en stund, men katten, som Chris kallade Friendly, för den fräste så fort vi kom nära, lärde sig snart vid vilka tider det sattes ut friskt vatten. Vi märkte även att Friendly började sova om nätterna i det isolerade katthuset. Även när det var riktigt kalla dagar kunde vi se katten där.

Vi hade några utomhusmöbler på altanen och jag började sitta där en stund efter att jag satt ut kvällsmaten och vattnet åt katten. Efter ett tag kom katten och luktade på mina byxben och sen strök sig mot dem. En kväll hoppade katten upp i min famn. Det var en kall kväll och jag öppnad min vinterjacka och lät katten sitta innanför . Det blev sedan en rutin varje kväll.

En kväll kom katten efter mig när jag gick in. Katten tittade in, men det tog några kvällar innan den följde med mig in. Vi hade redan flera innekatter och eftersom vi inte visste om den nya katten hade sjukdomar, loppor och löss, så fick den nya katten tillbringa den första natten ensam i en del av huset. Nästa dag tog vi den till veterinären och visst hade den loppor och löss. Veterinären konstaterade även att det var en hankatt. Vi fick medicin och höll den i karantän en tid.

Vad jag minns nu, så här långt efter, så gick socialiseringen med de andra katterna förvånansvärt bra. När min bäste vän bland katterna, Fritjof, dog 2013, 20 år gammal, tog Friendly hans plats på ett naturligt sätt. Vi har sedan dess varit bästa kompisar i vått och torrt. Och jag hoppas verkligen att vi skall få många fler år tillsammans.

English

A FB Friend in Sweden posted this image.
 
I told her I missed number two if I could not count my cats. She replied, "Yes, the cats counts/ I count my two too 💕".

My two cats, the Wild Cat Friendly and the Norwegian Forestry Lexis, are really, since Chtis died, my two companions.

Friendly meets me at the door when I get home, he is sitting in my lap when I work with the computer, he is sleeping with me in bed at night.

Lexis is more reserved. She is dignified and maybe it also is as she is Norwegian and I am Swedish. I'll be patting her, but she does not like me to comb and brush her. She has long fur and it can be all tangled up. Lexis was more Chris's cat and after Chris died, I did not think so much about managing Lexis, as Chris had done. Lexis's fur became so bad that I had to take her to the vet who shaved her coat. It has grown out now, so it's best I try to brush and comb Lexis again.

In 2010, we had a house with 2 acres of woodland around. In the late summer we noticed that a little gray cat had the forest as it turf. When it was autumn and cold, we started to pour out water and food for it. When the cold and winter came I made a small insulated house for the cat. That house we put in the corner of our patio. Twice a day we put out new water. The water froze after a while, but the cat, as Chris called Friendly, for it hissed as soon as we got cloose, soon learned at what times fresh water was put. We also noticed that Friendly began to sleep at night in the insulated cat house. Even when it was really cold days we could see the cat there.

We had some outdoor furniture on the patio and I started sitting there for a while after I put out the evening meal and the water to the cat. After a while the cat came and sniffed my pants and then stroked against them. One evening, the cat jumped into my lap. It was a cold night and I opened my winter jacket and let the cat sit inside. It then became a routine every night.

One night, the cat came after me when I entered our house. The cat looked in, but it took a few nights before it came in with me. We already had several cats and because we did not know if the new cat had diseases, fleas and lice, the new cat was allowed to spend the first night alone in a part of the house. The next day we took it to the vet and it certainly had the fleas and lice. The veterinarian also found that it was a male cat. We got medicine and kept it quarantined for some time.

What I remember now, this far after, socialization with the other cats went surprisingly good. When my best friend among the cats, Fritjof, died in 2013, 20 years old, Friendly took his place in a natural way. Since then we have been best friends in happiness and sorrow. And I really hope we will have many more years together.

Utsikten från mitt fönster de senaste dagarna. The view from my window in recent days.

English below the Swedish

Den här bloggen blir tidigt publicerad. Det har snöat och blåst sedan i lördags morse och jag har inte mycket annat att göra än att sitta inne och stirra ut genom fönstret, skriva, läsa och rensa i gamla lådor.

Utsikten från mitt fönster ser ni i fotot här ovan. Den vanligtvis mycket livligt trafikerade gatan mitt i bilden har varit ödsligt tom på bilar. Men trafiken på annat håll har tydligen varit igång för jag hörde på TV-nyheterna att enligt "State Troopers" statistik har det här i Minnesota varit över 400 krockar och mer än 700 dikeskörningar de senaste dagarna.  ( Uppdatering  The State Patrol says that from Friday morning to Sunday evening, there were 630 crashes, 1,1182 spin-outs and 20 jackknifed semis on Minnesota roads. The collisions left 69 people hurt, with two victims suffering serious injuries.)

I princip gillar jag vintern, men i år har den blivit lite för lång. Jag kan inte sjunga lika hurtfrisk om den som Carola gör i sången "Hej mitt vinterland" https://www.youtube.com/watch?v=20R9_w7uJGM Ärligt talat så kan jag inte sjunga alls. Jag har ingen sångröst.

Egentligen är det omväxlingen mellan de fyra årstiderna som jag gillar. Var årstid har sin charm, men det skall vara balans mellan dem. Jag har faktiskt allvarligt funderat på att flytta till värmen söderöver. Jag har vänner i Phoenix, i Arizona, som jag kollat bosttadssituationen där med, men de har avrått mig att flytta dit, för de tror 37 - 49 grader Celsius och mer under maj till september, skulle gå mig mer på nerverna än den långa vintern gör här i år.

Ja, som de flesta av er vet så började Chris' och mitt amerikaliv i Tulsa, Oklahoma och jag fick fö mycket av värmen och den höga luftfuktigheten redan då och där. Jag gav Chris ett val, antingen flyttar vi tillbaka till Sverige, eller också flyttar vi någonstans där en svensk kan bo. Det blev Minnesota, och jag har trivts här tills nu.

Om jag kan stå ut en vecka till så har man lovat att våren skall komma och då blir allt bra igen.

Nu tar vi en kopp kaffe igen tills våren anländer.

English

This blog will be published early. It has snowed and blown since Saturday morning and I have nothing more to do than to sit inside and gaze out the window, write, read and clean out old boxes.

You can see the view from my window in the photo above. The usually very busy street in the middle of the picture has been desperately empty on cars. But traffic elsewhere has apparently been running because I heard on the TV news that according to "State Troopers" statistics, in Minnesota has been over 400 crashes and more than 700 spin outs in recent days. (Updating The State Patrol says that from Friday morning to Sunday evening, there were 630 crashes, 1,1182 spin-outs and 20 jackknifed semis on Minnesota roads. The collisions left 69 people hurt, with two victims suffering serious injuries.)

In principle, I like winter, but this year it has become a bit too long. I can not sing as gladly as Carola does in the song "Hello my winter country" https://www.youtube.com/watch?v=20R9_w7uJGM Honestly, I can not sing at all. I have no vocal voice.

Actually, it's the difference between the four seasons that I like. Every season has its charm, but there must be a balance between them. I have actually seriously thought about moving to the heat southwards. I have friends in Phoenix, Arizona, and I checked the housing situation there, but they have advised me not to move there because they think 100 - 120 degrees Farenheit and more in May to September would go more on my nerves than the long winter do this year.

Yes, as most of you know, Chris and my American life started in Tulsa, Oklahoma, and I got a lot of heat and the high humidity already then and there. I gave Chris a choice, either we move back to Sweden, or we'll move somewhere where a Swedish can live. It became Minnesota, and I have enjoyed it so far.

If I can stand it for a week, I have been promised that spring will come and then everything will be fine again.

Now we take another cup of coffee until Spring arrives.

English after Swedish

Järnvägen har varit en så stor del av mitt rika liv att ni får stå ut med ytterligare en "Järnvägsblogg". Den handlar om "mitt" järnvägsmuseum, Minnesota Transportation Museum i St Paul, Minnesota.

The railroad has been so much of my rich life that you have to endure another "Railway blog". It's about "my" railway museum, the Minnesota Transportation Museum in St Paul, Minnesota.

 
 Jag framför museet. I in froont of the museum

Jackson Street Roundhouse (JSR) är ett gammalt lokstall som byggdes år 1907 av järnvägsbaronen James J. Hill. Ursprungligen var lokstallet en del av ett större verkstadskomplex. Allt tillhörande Great Northern Railway.

The Jackson Street Roundhouse (JSR) was built in 1907 by the railway baron James J. Hill. Originally, the roundhouse was part of a larger workshop complex. All part of Great Northern Railway.

 
Lokstallet har fyra sektioner (Bays). Själva utställningshallen är inrymd i Bay D. Där finns lok och vagnar, förutom uniformer, restaurangvagnsporslin, och en mängd annan järnvägsmaterel som handsignallyktor, lokklockor, mm.

The site has four sections (Bays). The actual exhibition hall is housed in Bay D. There are engines and cars, in addition to uniforms, restaurant car china, and a variety of other items such as hand signal lamps, steam engine bells, etc

   

Där finns även en loksimulator, där du kan agera lokförare. En bildskärm utanför fönstret visar spåren du kör på.

There is also a locomotive simulator, where you can become an engineer and drive a train. A display outside the window shows the tracks you are driving on.

Bay D inrymmer även en större modelljärnväg i G-skala, Minnesota Comemorative Railroad. Den visar olika miljöer från Minnesota och järnvägens betydelse i deras utveckling.

The Bay D also houses a larger G-scale model railroad, the Minnesota Comemorative Railroad. It shows different environments from Minnesota and the railways importance in their development.

 
För våra yngsta besökare har vi även leksakståg med banor att köra på.

For our youngest visitors, we also have toy trains with tracs to drive on

 
Slutligen är museets butik inrymd i Bay D. Där kan ni hitta allt möjligt järnvägsrelat från kläder till leksakståg och böcker.

Finally, the museum's store is housed in Bay D. There you can find all possible rail related items from clothing to toy trains and books.

 
Utanför Bay D finns en bangård. Därifrån avgår vårt tåg bestående av ett lok och en eller två cabooser. En resa med det tåget ingår i inträdesbiljetten. (Tåget går endast lördagar).

Outside of Bay D there is a railyard. From there our train, concisting of locomotive and one or two cabooses departs. A ride on that train is included in the admission ticket. (The train only runs Saturdays).

 

I lokstallsänden av bangården finns även en vändskiva, som när den inte används för lokvändningar, kan användas som karusell.

At the end end of the yard, there is also a turntable, which, when not used fo turn around , can be used as a carousel.

 
Vi återvänder in i museet och går till Bay C. Det är hallen där vi restaurerar våra lok och vagnar. Vårt museum är ett levande museum, med många aktiviteter. Loket på bilden kommer att få en helrenovering och återställas i kördukgligt skick och bli målat i Grand Northerns färgsättning. Just nu jobbar man även med att helrenovera en restaurangvagn och ett ånglok där.

We return to the museum and go to Bay C. It is the hall where we restore our locomotive and carriages. Our museum is a living museum, with many activities. The engine in the photo will be fully restored and painted in the Grand Northern's color scheme. At the moment, we are also working to completely renovate a restaurant car and a steam engine there.

 

Bay B används i stort sett som lager och uppställning av kommande project. Bland annat finns en självgående vagn, så kallad ”Doodlebug” där i väntan på renovering.

Bay B is mainly used as a storage area. Among other things that is sitting there is a self propelled railcar, a so called "Doodlebug".

 
Bay A inrymmer en stor maskinhall och en smedja. Maskinerna och smedjan anväds till att reparera och nytillverka delar till lok och vagnar. Vi har is mainly used as a storage area.många duktiga maskinister och smeder bland våra voluntärer. För de besökare som önskar ger vi guidade turer genom Bay C - A.

Bay A houses a large machine hall and a black smith shop. The machines and black smith shop are used to repair and rebuild parts to the engines and railcars. We have many talented engineers and blacksmiths among our volunteers. For those visitors who wish we provide guided tours through Bay C - A.

 

Framför museet står några vagnar. En av dem används som "Party Car" och kan hyras för födelsedagskalas eller andra funktioner. Den är populär för barnkalas.

There are some railcars in front of the museum. One of them is used as "Party Car" and can be rented for birthday parties or other functions. It is popular for children's parties.

Ja, nu förstår ni kanske bättre varför jag sortrivs på mitt museeum. Jag har helt medvetet utelämnat människorna som finns där i alla olika funktioner. Jag kan helt enkelt inte göra dem rättvisa i ord. De måste upplevas. Alltså kom på besök och upplev vår miljö och våra människor.

Now you may understand better why I love my museum. I have deliberately omitted the people who are there in all the different functions. I simply can not make them justice in words. They must be experienced. So come visit and experience our environment and our people.

Jag i Duluth Rose Garden förra sommaren. I at Duluth Rose Garden last Summer. (Photo credit Ghazaleh)

English after the Swedish

Välbefinnande eller perfekt livskvalitet är förmodligen något som var och en, medvetet eller omedvetet, strävar efter. Men hur många finner det?

Jag befinner mig väl i en situation just nu där jag skulle kunna ha perfekt livskvalite. Jag är så frisk en 72-åring kan vara. Jag har inom rimliga gränser ekonomiskt oberoende. Jag har en frihet att göra vad jag vill med resten av mitt liv. De enda som är beroende av vad jag gör är mina två katter. Jag har ett deltidsjobb jag själv valt och inte är tvingad att ha. Jag har en bra bostad med till och med tvättmaskin och torktumlare i ett tvättrum i lägenheten. Jag har en intressant fritidssysselsättning som guide på ett järnvägsmuseum. Jag har en tro och en livsstil som ger mig trygghet. Jag har många vänner. Mitt sociala kontaktnät är stort, bland annat via olika internetkanaler. Jag lever i ett land med stor frihet. Jag har alla de materiella prylar, inklusive bil, jag behöver. Egentligen har jag fler än vad jag behöver.

Men ändå känns det som om något saknas. Sedan Chris dog för två år sedan har jag ingen riktigt nära, riktigt förtrolig, livskamrat. Ingen som jag kan krama om och gråta ut med eller skratta hjärtligt tillsammas med. Kan det vara det jag saknar? Men samtidigt känner jag det som om jag skulle vara otrogen mot Chris om jag skaffade mig en ny nära vän. Varför är jag så låst av konventioner? Av vad folk skulle tycka?

Kan man ha perfekt livskvalitet utan total frigörelse? Inte alls bry sig om vad folk tycker och tänker om en? Om jag vore etthundra procent ärlig och inte kompromissade, vet jag att jag skulle reta många av de vänner jag nu har.

Och där kommer också samvetet in. Samvetet som har utvecklats och påverkats under hela min livstid, med början när mina föräldrar sade vad som var rätt och vad som var fel. Sen påverkat av skolan, sen föreningslivet, sen arbetsgivaren, sen samhället, och dessutom under hela tiden vänkretsen.

Är det något annat som saknas i mitt liv? En stor livsuppgift? Skriva en bok? Bli miljöaktivist? Engagera mig för djurens välbefinnande? Jag vet inte.

Kanske en perfekt livskvalite är en utopi?

English

Well-being or perfect quality of life is probably something that everybody, consciously or unconsciously, strives for. But how many find it?

I am in a situation right now where I could have perfect quality of life. I'm as healthy as a 72 year old can be. I have financial independence within reasonable limits. I have the freedom to do what I want with the rest of my life. The only ones that depend on what I do are my two cats. I have a part-time job chosen by myself and not forced to have. I have a good home with even washer and dryer in a laundry room in the apartment. I have an interesting leisure time job as a guide at a railway museum. I have a faith and a lifestyle that gives me peace of mind. I have many friends. My social network is large, including through different internet channels. I live in a country of great freedom. I have all the material stuff, including the car, I need. Actually, I have more than I need.

But yet it feels like something is missing. Since Chris died two years ago, I have no really close, really confidant life mate. No one I can hug and cry with or laugh uncontrolled with . Could it be what I miss? But at the same time I feel like I would be unfaithful to Chris if I got a new close friend. Why am I so locked in by conventions? What would people think?

Can you have perfect quality of life without total liberation? Do not worry about what people like and think about one? If I were one hundred percent honest and not compromised, I know that I would annoy many of the friends I have now.

And then there comes the conscience too. The conscience that has been developed and affected throughout my lifetime, beginning when my parents said what was right and what was wrong. Then influenced by the school, later business life, later employer, later society, and moreover, the circle of friends.

Is there anything else missing in my life? A big life task? Writing a book? Become an environmental activist? Engage in the animal welfare movement? I do not know.

Perhaps a perfect quality of life is an utopia