English below the Swedish

Åter till den svenkamerikanska kulturen.

Nästan genast Chris och jag kom hit till Minnesota engagerade vi oss i de svenskamerikanska aktiviteter av olika slag som då, i början av 80-talet, var mycket levande och livliga. Vi gick på Frälsningsarmens svenska möten på kåren på Lake Street. Dess ledare, överste Stig Franzen, var själv mycket aktiv även utanför kåren. Bland annat var han ordförade i Svenska Kulturförbundet i Amerika. En post som både Chris och jag fick den äran att inneha senare. Chris har alltid tyckt om att skriva och fotografera. Hon blev ganska snart regionalredaktör för den svenska veckotidningen Nordstjernan/Svea. Den gavs ut i New York. Genom den sysslan fick vi stor insikt i vad som hände i svenskamerika här i "Upper Midwest". Vi deltog aktivt i den årliga tillställningen "Svenskarnas Dag". Vi var ofta uppe i det som kallades "Mobergland", trakterna där Vilhelm Moberg hade förlagt handlingen i sin novellserie om utvandrarna Karl Oskar och Kristina. Vi även personifierade Karl Oskar och Kristina vid olika tillfällen. Chris hade som mål att sända in två eller tre illustrearade bidrag till tidningen varje vecka, så vi var alltid på någon luciafest, eller midsommarfest, eller något däremellan.

När Chris blev allvarligt sjuk och dog, blev jag mycket deprimerad och lämnade allt socialt umgänge. Jag satt bara hemma och grublade. Efter ett och ett halv år började jag komma tillbaka och nu, två och ett halvt år efter hennes bortgång, är jag i full fart igen. Jag deltar i folkmusikfestivaler, går på Punschklubbens möten, har engagerat mig i aktiviteter i Mobergland igen, närmast Nya Duvemåla, mitt försenade födelsadagsfirande kommer att bli en logdans med svensk folkmusik, och så vidare. Det känns faktiskt mycket bra att vara tillbaka i svängen igen.

Utvandraren Karl Oskar Nilsson levde i 25 år efter att hans hustru Kristina dött. Hopas att utvandraren Sven Olov också kommer att leva i 25 år efter att hans hustru Christina dött.

English

Back to the Swedish/American culture.

Almost immediately after Chris and I came to Minnesota, we engaged ourself in the Swedish-American activities of different kinds, which in the early 80's were very lively. We went to the Salvation Army's Swedish meetings on the Corps on Lake Street. Its leader, Colonel Stig Franzen, was himself very active even outside the Corps. Among other things, he was chairman in the Swedish CulturalSociety in America. A duty that both Chris and I got the honor to hold later. Chris has always enjoyed writing and photographing. She soon became a regional editor for the Swedish weekly magazine Nordstjernan / Svea. It was published in New York. Through this work we gained insight into what happened in Swedish America in the "Upper Midwest". We participated actively in the annual "Swedes Day" event. We often visited what was called "Mobergland", the areas where Vilhelm Moberg had placed the action in his novel about the emigrants Karl Oskar and Kristina. We even personified Karl Oskar and Kristina at different events. Chris had the goal of submitting two or three illustrated articles to the magazine each week, so we were always at any Lucia party, or midsummer party, or something in between.

When Chris became seriously ill and died, I became very depressed and left all social activity. I just sat at home with my deep thinking. After one and a half years I started to come back and now, two and a half years after her passing, I'm in full swing again. I attend folk music festivals, attend the Punsch Club meetings, have engaged in activities in Mobergland again, particulary Nya Duvemåla, my delayed birthday party will be a barn dance with Swedish folk music, and so on. In fact, it feels very good to be back in the swing again.

Emigrant Karl Oskar Nilsson lived for 25 years after his wife Kristina died. I hope that immigrant Sven Olov will also live for 25 years after his wife Christina died.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 12. Livet är som en påse.   Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med någonting.   Min påse har varit överfull och så tung att jag inte vågat lyfta den i ha...

    Steget in i dataåldern, När jag tog klivet över Atlanten tog jag också steget in i dataåldern. I Sverige levde jag från 1945 till 1983 utan datorer. Under min yrkesverksamma tid var det mest avancerade hjälpmedlet jag hade på mitt skrivbor...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 10. Vad blev det av "Amerikabrevet"?   Ja, det kan man fråga sig. Jag hade tänkt mig den här som en serie brev skrivna av en svensk invandrare till Minnesota. Men som en gammal järnvägare sk...

English after Swedish       I dag blevjag påmind om min tid när jag under några år i slutet av 1960-talet hade postadressen "Järnvägen Bergsbrunna". Bergsbrunna är ett samhälle som ligger söder om Uppsala vid dubbelspåret till Stockholm. Jag...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 8. Att ha ingenting att skriva.   Jag hade en gång en lärare som alltid hade slående kommentarer. På tal om slående, så var han släggkastare också och gick bland oss elever under namnet "Sl...