English after Swedish
Först historia:

SJ, SJ gamle vän. ( https://www.youtube.com/watch?v=L5zcxOlXBjY ) Jag tillbringade hela min yrkesverksamma tid i Sverige vid SJ. Jag började år 1963 som kontorist på CV (SJ Centrala Verkstäder) i Örebro. Bland annat jobbade jag på avlöningskontoret och ute i de olika verkstadskontoren. Efter fyra år där blev jag antagen till SJ's interna chefsutbildning. Den var tvåårig med omäxlande teori och praktik. Efter utexamineringen 1969 blev jag placerad i Uppsala. Som den femte i rangordningen där fick jag hoppa in och jobba med lite av varje. Det jag gillade bäst var när jag vikarierade som stationsmästare på stationen i Morgongåva på linjen mellan Uppsala och Sala. Efter ett par par år i Uppsala fick jag en tjänst på den kommersiella avdelning på huvudkontoret i Stockholm. Jag bodde kvar i Uppsala och pendlade. Avdelningen var på SJ vis förkortad till KAGN 1 (Kommersiella Avdelningen Godstrafik Norden och godsslagen under 1 var oljor, kemikalier, livsmedel och liknande). Det jobbet var verkligen intressant med kontakter över hela norden. Efter det fick jag ett eget försäljningsdistrikt, Västerbotten och Norrbotten, med placering i Umeå. Jag reste runt till sågverken, massafabrikerna och andra företag och förhandlade om järnvägstransporter och upprättade fraktkontrakt tills vi flyttade till USA 1983. Jag trivdes med all mina jobb vid SJ, från "extra ordinarie expeditionsvakt" vid CV till "Transportkonsulent" i Norrland.

First history:
SJ, SJ old friend. (https://www.youtube.com/watch?v=L5zcxOlXBjY) I spent all my working time in Sweden at SJ (Svedish State Railways). I started in 1963 as a clerk at CV (SJ Central Workshops) in Örebro. Among other things, I worked in the payroll office and out in the various workshop offices. After four years there, I was accepted into SJ's internal management training. It was two yearslon with varied theory and practice. After graduating in 1969, I was placed in Uppsala. As the fifth in the ranking there, I got to jump in and work with a little bit of everything. What I liked best was when I substituted as station master at the station in Morgongåva on the line between Uppsala and Sala. After a couple of years in Uppsala, I got a position in the commercial department at the head quarters in Stockholm. I lived in Uppsala and commuted. The department was, in the common abbrevation KAGN 1 (the Commercial Department of Freight Traffic in the Nordic countries and the goods under 1 were oils, chemicals, food and the like). That job was really interesting with contacts all over the Nordic region. After that I got my own sales district, Västerbotten and Norrbotten, with office in Umeå. I traveled around to the sawmills, pulp mills and other companies and negotiated rail transport and established freight contracts until we moved to the US in 1983. I enjoyed all my jobs at SJ, from "extra ordinary dispatch guard" at CV to "Transport Consultant" in Norrland.

Nutiden - Invandrarhistoria.
Vad jag sysslar med nuförtiden har också mycket med historia att göra. Jag är ju voluntär vid tre museer, men jag sysslar också, när tiden räcker till, med att översätta gamla kyrkohandlingar som finns bevarade i Zion Lutheran Church i Chicago City. De är till och med från tiden innan församlingen grundades. Här är den första paragrafen jag översatte "1. Meeting held at Chisago City, Sunday February 8 1874 to discuss the question regarding creating a Congregation in Chisago City. The meeting was opened with prayer and song and the reading of a sermon from Augustana." Det är inte den texten i bilden. Texten ovan är från 19e september 1876.
Det är en utmaning att göra dessa översättningar. Vissa av sekreterarna har slarvig handstil, de använder lokala ord och uttryck från sin hembygd i Sverige, de är dåliga i stavning och inte minst i att forma logiska meningar. Jag har faktiskt misslyckats med att tolka vissa ord trots hjälp från Sverige. Men helhetsinnehållet har jag nog lyckats förmedla.
Jag har inte nog med tid för dessa översättningar. Jag har för många järn i elden. Problemet är att jag gillar allt jag gör, så jag vet inte vad jag skall skära ner på. Livet är härligt men besvärligt!

Contemporary - Immigrant History.
What I do nowadays also has a lot to do with history. I am a volunteer at three museums, but I also, when having time enough, translate old church documents preserved in Zion Lutheran Church in Chicago City. They are even from the time before the congregation was founded. Here is the first paragraph I translated "1. Meeting held at Chisago City, Sunday February 8 1874 to discuss the question regarding creating a Congregation in Chisago City. The meeting was opened with prayer and song and the reading of a sermon from Augustana." That's not the text in the picture. The text above is from September 19, 1876.
Making these translations is a challenge. Some of the secretaries have sloppy hand writing, they use local words and expressions from their home areas in Sweden, they are bad at spelling and not least in forming logical sentences. In fact, I have failed to interpret certain words despite help from Sweden. But I have managed to convey the overall content.
 I do not have enough time for these translations. I have too many irons in the fire. The problem is that I like everything I do, so I don't know what to cut down on. Life is lovely but troublesome!

English after the Swedish text.
Boken "Din stund på jorden" av Vilhelm Moberg, är en av mina favoritböcker skriven av en av mina favoriförfattare. Boken innehåller ett av Vilhelm Mobergs mest tidlösa och älskade citat.”Du ska alltid tänka: Jag är här på jorden denna enda gång! Jag kan aldrig komma hit igen! Och detsamma sa Sigfrid till sig själv: Tag vara på ditt liv! Akta det väl! Slarva inte bort det! För nu är det din stund på jorden!”.
Man kan inte ha det mycket bättre än att sitta i solen på en bänk med starkt kaffe och en aldeles färsk donut.
-----
The book "Your Time on Earth" by Vilhelm Moberg, is one of my favorite books written by one of my favorite authors. The book contains one of Vilhelm Moberg's most timeless and beloved quotes. “You should always think: I am here on earth this one time! I can never come here again! And so Sigfrid said to himself: Take care of your life! Be careful! Don't neglect it! For now it is your time on earth! ”.
You can't do much better than sitting in the sun on a bench with strong coffee and a fresh donut.

*****

Jag har börjat få alldeles för många brevvänner. Jag hinner inte med att svara alla i vettig tid. Visserligen är jag aktiv på Facebook, men det är inte det samma som ett brev. Dessutom är det flera som inte är med på Facebook. En periodisk blogg är inte heller det samma som ett brev, men får bli en nödlösning. De mera personliga frågorna skall jag även i fortsättningen besvara i enskiljda e-mails.
-----
I've started to get far too many pen friends. I do not have time to answer everyone in a reasonable time. I'm active on Facebook, but it's not the same as a letter. In addition, several of my friends are not on Facebook. A periodic blog is also not the same as a letter, but may become an emergency solution. I will continue to answer the more personal questions in separate emails.

Nyligen har jag fått kontakt med två vänner som jag kände när jag växte upp på Strömersgatan i Örebro på 1950-talet. Det gjorde mig lite nostalgisk och jag kom att tänka på sången Lyckliga Gatan med Anna-Lena Löfgren (1967) - https://www.youtube.com/watch?v=70k2lHsBMKo . Strömersgatan från Lydias gottkiosk uppe vid Storgatan ner till Larsons korvkiosk nere vid Skolgatan var min lyckliga gata. Många av mina lekkamrater och senare skolkamrater bodde längs den gatan. Hyreshus av olika storlek och årgång kantade gatan. De flesta hade en liten gård med planteringar och träd mellan husen och trottoarerna. Framför det hus jag bodde i fanns det till exempel två stora syrenbuskar, en vit och en lila. De doftade härligt när de blommade om våren.
---
Recently I got in touch with two friends I knew when I was growing up on Strömersgatan in Örebro in the 1950s. It made me a little nostalgic and I came to think of the song Happy Street with Anna-Lena Löfgren (1967) - https://www.youtube.com/watch?v=70k2lHsBMKo. Strömersgatan from Lydia's kiosk up at Storgatan down to Larson's hot dog stand down at Skolgatan was my happy street. Many of my playmates and later schoolmates lived along that street. Apartment buildings of different sizes and vintage bordered the street. Most had a small yard with plantings and trees between the houses and the sidewalks. In front of the house I lived in, for example, there were two large lilac bushes, one white and one purple. They smelled wonderful when they bloomed in Spring.
*****

Gårdagen, söndagen den 26e januari, blev en full dag för mig igen. Efter tidiga morronsysslor med lätt frukost och kattbestyr körde jag till Reedemer Lutheran Church i White Bear Lake där Marilyn stod för musiken, orgel och piano, under gudstjänsten. Sen stannade vi till för lunch vid Perkins. Jag hade min favorit, Belgisk wåffla. Efter det vidtog en lite sordin tillställning. Det var "Celebration of Life" i järnvägsmuseet för min gode vän, adoptivbroder och mentor, Jack Sheldon lV, som dog i julas. Det var mycket folk som deltog. Parkeringen blev överfull. Sen for vi till Bethel University, där Marilyns brors sondotter, Audrey, hade en piano uppspelning . Den gick så bra att vi firade med fika på Starbucks efteråt. När jag så småningom kom hem kände jag mig inte riktigt bra. Jag vilade ett slag, men tog sen hand om katterna och gjorde en lätt kvällsmiddag åt mig själv. Sen totade jag ihop det här och nu skall jag gå och lägga mig. God Natt.
-----
Yesterday, Sunday, January 26, became a full day for me again. After early morning chores with light breakfast and cat chores, I drove to Reedemer Lutheran Church in White Bear Lake, where Marilyn was responsible for the music, organ and piano, during the service. Then we stopped for lunch at Perkins. I had my favorite Belgian waffle. After that, a somewhat sordid event took place. It was the "Celebration of Life" at the Railway Museum for my good friend, adoptive brother and mentor, Jack Sheldon lV, who died last Christmas. There were many people who participated. The parking lot was crowded. Then we went to Bethel University, where Marilyn's brother's granddaughter, Audrey, had a piano recital. It went so well that we celebrated with coffee at Starbucks afterwards. When I finally came home, I didn't feel really good. I rested for a while, but then took care of the cats and made a light dinner for myself. Then I put this together and now I will go to bed. Good night.