English below the Swedish

Specialblogg. Förra helgen gjorde jag ett inlägg i en specialgrupp på FB angående mitt jobb på avlöningskotoret på SJ Centralverkstad i Örebro. Jag har sedan fått begäran om mer detaljead information och tänkte att kanske någon annan vore intresserad av arbetslivshistoriska vingslag i Sverige för 57 år sedan. Jag kan inte se vem som hoppar över att läsa detta kåseri, så ha inte dåligt samvete om du gör det. Dessutom har jag inga minnesanteckningar, så allt är hur jag minns det som hände för 57 år sedan och mitt minne är långt ifrån korrekt, så ta det hela med en nypa salt.

CV, SJ Centralverkstad eller "Centrala Vilohemmet" var ett betydande inslag i stadsbilden i Örebro. Det var en revisions och reparationsverkstad för ellok, diesellok, sovvagnar, motorvagnar och annan verksamhet som pressenningsverkstad och spåväxelverkstad. I runda tal arbetade 1200 personer där. Jag arbetade på avlöningskontoret vid CV i början av 60-talet. På den tiden, med manuell uträkning av verkstadsarbetarnas avlöningar, gick det åt mycket manuell arbetskraft.

Så gott som allt arbete i verkstaden skedde på ackord. Det var mycket räknande. I ett litet kontor i vagnverkstaden, kallad avdelning 2, statt två personer och kollade och räknade ackordsedlar hela dagarna. Uppgifterna sändes sedan upp till avlöningsontoret, där vi förde in uppgifterna i stora liggare, tillsammans med alla andra uppgifter om semesterbetalningar, sjukdagar och så vidare. Allt räknande skedde med manuella räknemaskiner, "räknesnurror". Liggarna var sorterade per avdelning och enskilld arbetare. I liggarna hörde bladen ihop två och två. Det övre var originalet. Sen var ett karbonpapper och det under bladet, kopian, var perforerat i långa remsor, en för varje avlöningsperiod.

Löneutbetalningarna var i kontanter. På avlöningsdagens morron tog två av oss taxi till en bank, där vi dagen innan hade lagt in en beställning om antalet sedlar och mynt i varierande valörer, och kom tillbaka med två resväskor fulla med kontanter. Hela dagen gick sen åt att följa lönelistorna , allt arbete skedde på ackord så det var alltid olika belopp varje gång, och räkna upp var arbetares lön i ett kuvert med hans eller hennes verkstadsavdelnings nummer och eget nummer och namn på. Till exempel 17/ 24 Eriksson. Avdelning 17 var, om jag minns rätt plåtslagarverkstaden. Kopieremsan från liggarna revs av och lades tillsammans med pengarna i kuverten. Vi hade inte tid för lunch på avlöningsdagen, men fick de härligaste rågkakesmörgåsar från markan de dagarna. Sedan delade vi upp oss i lag och gick ut till de olika verkstäderna och delade ut avlöningskuverten vid stämpelklockorna när arbetarna stämplade ut för dagen.

Nästa morgon började karusellen om igen. PS, vi kontorsarbetare hade månadslön.

English

Special Blog. Last weekend I made a posting in a special group at FB regarding my job at the payroll department at the Swedish State railroad main shop in Örebro. I have then received the request for more detailed information and thought that maybe someone else would be interested in working life history in Sweden 57 years ago. I can't see who skips reading this crap, so don't have a bad conscience if you do. Also, I have no memory notes, so everything is how I remember what happened 57 years ago and my memory is far from correct, so take it all with a pinch of salt.

CV, SJ Central Workshop or "Central Vilohemmet" was a significant feature of the cityscape in Örebro. It was an refurbish and repair workshop for electric locomotives, diesel locomotives, sleeping cars, motor carriages and other activities such as a tarp repair shop and switchgear workshop. In round numbers 1200 people worked there. I worked at the payroll office at CV in the early 60's. At that time, with manual calculation of the workers' salaries, a lot of manual labor was needed.

Almost all work in the workshop was done as piecework. It was very much calculating. In a small office in the wagon workshop, called department 2, two people sat checking and counting the items completed on the piecework lists and notes all day. The data was then sent up to the payroll office, where we entered the data in large ledgers, along with all other information about holiday payments, sick days and so on. Every calculation was done with manual calculators, "counting spins". The ledgers were sorted by department and individual workers. In the ledgers the sheets belonged two and two. The upper was the original. Then it was a carbon paper and the one under the leaf, the copy, was perforated in long strips, one for each pay period.

Salary payments were in cash. In the morning of payday, two of us took a taxi to a bank, where the day before we had placed an order on the number of banknotes and coins in varying denominations, and came back with two suitcases full of cash. The whole day then went to follow the lists in the ledgers, as all work was done as poecework there were always different amounts each time, and counting up each workers' pay in an envelope with his or her workshop department number and own number and name. For example, 17/24 Eriksson. Section 17 was, if I remember correctly, the sheet metal workshop. The copy strip from the ledgers were torn off and put together with the money in the envelopes. We did not have time for lunch on payday, but got the most delicious rye cake sandwiches from the canteen those days. Then we split up into teams and went out to the various workshops and distributed the pay envelopes at the time clocks when the workers clocked out for the day.

The next morning the carousel started again. PS We office workers were paid by the month.

 

Sonia

8 maj 2020 19:44

Ja så såg du ut när vi lärde känna varandra. Jag också varit med om att dela ut löner i kontanter på Mejeriföreningen. Allt så klart på 1960-talet.
Tänk vad tiden går

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 12. Livet är som en påse.   Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med någonting.   Min påse har varit överfull och så tung att jag inte vågat lyfta den i ha...

    Steget in i dataåldern, När jag tog klivet över Atlanten tog jag också steget in i dataåldern. I Sverige levde jag från 1945 till 1983 utan datorer. Under min yrkesverksamma tid var det mest avancerade hjälpmedlet jag hade på mitt skrivbor...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 10. Vad blev det av "Amerikabrevet"?   Ja, det kan man fråga sig. Jag hade tänkt mig den här som en serie brev skrivna av en svensk invandrare till Minnesota. Men som en gammal järnvägare sk...

English after Swedish       I dag blevjag påmind om min tid när jag under några år i slutet av 1960-talet hade postadressen "Järnvägen Bergsbrunna". Bergsbrunna är ett samhälle som ligger söder om Uppsala vid dubbelspåret till Stockholm. Jag...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 8. Att ha ingenting att skriva.   Jag hade en gång en lärare som alltid hade slående kommentarer. På tal om slående, så var han släggkastare också och gick bland oss elever under namnet "Sl...