English after Swedish

Två gamla trotjänare. Ångloket Hamra och jag. Hamra är 50 år äldre än jag, men båda ser vi bra och välbevarade ut och är i fungerande skick.

Under den senare tiden har jag funderat lite över livets gåta. Vi föds, lever och dör. Men vad gör vi mellan de två ändpunkterna?

Boken "Din stund på jorden" skriven av Vilhelm Moberg, en av mina favoritböcker skriven av en av mina favoriförfattare, innehåller ett av Vilhelm Mobergs mest tidlösa och älskade citat.”Du ska alltid tänka: Jag är här på jorden denna enda gång! Jag kan aldrig komma hit igen! ..... Tag vara på ditt liv! Akta det väl! Slarva inte bort det! För nu är det din stund på jorden!”.

På frågan om jag har tagit vara på mitt liv måste jag svara, ja!

Jag har verkligen varit väl lottad och öppen för olika möjligheter och utmaningar. Jag växte upp i ett fattigt arbetarhem i Örebro. Min far var skofabriksarbetare och min mor hemmafru, som var brukligt på den tiden när man hade barn. Vi bodde i ett rum och kök med vedspis och kakelugn som värmekällor och utedass. En kran med kallt vatten fanns i köket. Men det gick ingen nöd på oss, vi hade mat på bordet och hela och rena kläder. Jag visste inget annat och min upväxttid var lycklig.

Direkt efter skolan började jag arbeta på avlöningskontoret vid SJ Huvudverkstad i min hemstad Örebro. Efter några år där sökte jag in vid SJ skolan och efter två år där blev jag placerad vid Uppsala Trafikområde. Jag hade många befattningar på olika platser och slutade min SJ bana som Transportkonsulent i Umeå.

När jag var placerad i Uppsala mötte jag min blivande hustru Chris. Vi gifte oss 1974 och det var tack vare henne som jag hamnade i USA. Hon hade växt upp i Bronx, New York. När vi bodde i Sverige flög vi varje år till USA på semester och besökte hennes släkt och vänner. Vi såg mycke av landet eftersom de flest resorna inom USA skedde med järnväg. Jag var lyckligt lottad och hade genom min tjänst vid SJ järnvägsfribiljetter i stort sett över hela jorden. Vi reste också mycket i Europa.

Livet i USA har varit spännande och innehållsrikt. Genom Chris' jobb som regionalredaktör för en svenskamerikansk veckotidning fick vi vara med om många kulturella aktiviteter och träffa många intressanta personer, till och med det svenska kungaparet vid ett par tillfällen. Jag hade ett bra jobb här vid huvudkontoret på varuhuskedjan Target. Efter min pension 2010 tog vi det lite lugnare. Ledsamt nog blev Chris allvarligt sjuk och dog alldeles för tidigt 2016.

Åren efter hennes död blev de värsta åren för mig, men jag återvände så sakta till olika uppdrag vid ett järnvägsmuseum och inom svenskamerika.

En av mina aktiviteter var att agera den svenske immigranten Karl Oskar vid huset Nya Duvemåla i Lindström här i Minnesota. Där träffade jag för ett år sedan en annan voluntär där, Marilyn Wahlstrom, och vi kommer mycket bra överens. Hon är mycket musikintresserad, kykoorganist och spelar basfiol i Twin Cities Nyckelharpalag. Innan viruset stängde allt, hann vi gå på många konserter och olika musikarrangemang. Det har tack vare henne blivit många nya musikupplevelser för mig. Och jag hoppas vi får uppleva mycket mer tillsammans under vår stund på jorden.

English

Two old faithful servants. The steam engine Hamra and I. Hamra is 50 years older than I am, but both of us look good and well-preserved and are in working order.

Lately, I've been thinking a little about the riddle of life. We are born, live and die. But what do we do between the two endpoints?

The book "Your Moment on Earth" written by Vilhelm Moberg, one of my favorite books written by one of my favorite authors, contains one of Vilhelm Moberg's most timeless and beloved quotes. "I can never come here again! ..... Take care of your life! Be careful! Don't neglect it! For now it is your moment on earth! ”.

When asked if I have taken care of my life, I have to answer, yes!

I have really been lucky and open to various opportunities and challenges. I grew up in a poor labor family in Örebro. My father was a shoe factory worker and my mother a housewife, which was customary at that time when you had children. We lived in one room and kitchen with wood stove and tiled stove as heat sources and outhouse in the back yard. There was a tap with cold water in the kitchen. But we did not miss anything, we had food on the table and good and clean clothes. I knew no other life and my growing up was happy.

Immediately after school, I started working at the payroll office at the railroad main shop in my hometown of Örebro. After a few years there I applied to the railroad officer school and after two years there I was placed at Uppsala Traffic area. I had many positions in different places and ended my railroad job as Transport Consultant.

When I was stationed in Uppsala, I met my future wife Chris. We got married in 1974 and it was thanks to her that I ended up in the US. She had grown up in the Bronx, New York. When we lived in Sweden, we flew every year to the United States on vacation and visited her relatives and friends. We saw a lot of the country because most of the trips within the US were by rail. I was fortunate to have, through my service at Swedish railroad, free rail tickets, pretty much all over the world. We also traveled extensively in Europe.

Life in the United States has been exciting and rich. Through Chris' job as regional editor for a Swedish-American weekly magazine, we got to participate in many cultural activities and meet many interesting people, even the Swedish Royal Couple on a couple of occasions. I had a good job here at the headquarters of the Target department store chain. After my retirement in 2010, we took it a little easier. Sadly, Chris became seriously ill and died way too early in 2016.

The years after her death were the worst years of my life, but I slowly returned to various volunteer positions at a railway museum and within Swedish America.

One of my activities was to act as Swedish immigrant Karl Oskar at the New Duvemåla house in Lindström here in Minnesota. There I met another volunteer a year ago, Marilyn Wahlstrom, and we get along very well. She is very interested in music, church organist and plays bass in the Twin Cities Nyckelharpalag. Before the virus shut down everything, we attended many concerts and different music events. Thanks to her, I have had many new music experiences. And I hope we get to experience much more together during our time on earth.