När min fru dog 2016 började jag tröstäta och bara sitta hemma och deppa. Resultatet blev naturligtvis att jag blev tjock och i dålig kondition. I december 2019 vägde jag 182,8 pund ( 83 kg). Då slog det mig att jag måste göra något.

When my wife died in 2016, I started comfort eating and just sitting at home depresed. The result, of course, was that I became fat and in poor condition. In December 2019, I weighed 182.8 pounds (83 kg). Then it struck me that I had to do something.

 
Jag jämförde mig själv på en bild tagen nyligen, där svångremmen försvinner in i magfettet, med en bild av mig i gott skick. Bilden av mig med lien har jag framför mig som mål på hur jag vill se ut. När jag kommer dit skall ni få se en ny bild av mig i gymnastikbyxor.

I compared myself in a picture taken recently, where the waistband disappears into the belly fat, with a picture of me in good condition. The picture of me with the scythe I have in front of me as a goal of how I want to look. When I get there, you will see a new picture of me in gym shorts again.

 
På TV och i andra reklammedia bjuds det ut en stor variation av olika bantningsprogram, det ena mer avancerat än det andra. Alla kostar natturligvis pengar och vissa innebar att man skulle köpa bantningsmaten från dem. Men det krävdes naturligtvis att man följde deras program och regler samvetsgrannt.

On TV and in other advertising media, a great variety of different diet programs are offered, one more advanced than the other. Of course, everyone costs money and for some you would have to buy the diet food from them. But, of course, their programs and rules were required to be followed rigously.

Jag tänkte att jag skulle kunna vara lika noga med ett eget program utan att betala en massa pengar. Jag började räkna kalorier och följde ibland ett motionsprogram på TV. Kaloriräknandet gick bra, men motionen var det si och så med. Jag började gå ner i vikt, omkring ett halv kilo i månaden.

I thought I could be just as careful with my own program without paying a lot of money. I started counting calories and sometimes watch an exercise program on TV. The calorie count went well, but the exercise was it so and so with. I started losing weight, about a pound a month.

Det har blivit lite bättre med motionen med tiden och när jag ställde mig på vågen i morse visade den på 172,2 pund (78 kg). Jag har alltså lyckats gå ner 10 pund (5 kg) på åtta månader utan att betala ett enda öre för något bantningprogram. Vare sig man följer ett program eller inte gäller det att vara ståndaktig och inte ta den där extra kakan till eftermiddagsfikat.

It has gotten a little better with the exercise over time and when I stepped on the scales this morning it showed at 172.2 pounds (78 kg). So I have managed to lose 10 pounds (5 kg) in eight months without paying a single penny for any diet program. Whether you follow a program or not, it is important to be steadfast and not take that extra cake for afternoon coffee.

Men jag måste vara försiktig nu så jag inte försvinner totalt. 165 pund (75 kg) får nog bli målet. Sen kan jag börja äta schwarzwaldtårta igen.

But I have to be careful now so I do not disappear completely. 165 pounds (75 kg) will probably be the goal. Then I can start eating schwarzwaldcake again.

Ju mer jag läser om invandrare desto mer sugen blir jag på att skriva min egen historia. Jag började kasta ner mina tankar i går kväll. Om det blir en följetong eller bok, eller bara spridda tankar vet jag inte. Det blir inte en biografi utan skönlettertur. Här följer inledningen och första kapitlet.

The more I read about immigrants, the more eager I become to write my own story. I started throwing down my thoughts last night. Whether it will be a serial or a book, or just scattered thoughts, I do not know. It will not be a biography but fiction. Here follows the introduction and the first chapter.

English after the Swedish.

Den här boken pendlar mellan dikt och verklighet. Den bygger på författarens egna upplevelser, men invävt i boken är även hans drömmar som aldrig gick i upplevelse.
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx



xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Kapitel 1. EN GAMMAL MAN PÅ EN BÄNK

Året var 2020. Coronaviruset härjade för fullt. Sommaren var varm. På en bänk framför Lindström Bakery - "Den skandinaviska donutens hem", i den lilla staden Lindström i Minnesota satt och gammal man. Det var invandraren Olov Ragnarsson från Sverige. Han mådde gott i solen med en mugg hett kaffe i ena handen och en alldeles färsk flottyrmunk i den andra. Han var faktiskt belåten med livet hittills och hoppades få flera fler fina, upplevelserika år än.

Olov skulle straxt gå till ett sammanträde i Lindstom Historical Society, som förvaltade Nya Duvemåla. Han var mycket aktiv i den föreningen och gestaltade den av Vilhelm Moberg skapade invandraren Karl Oskar, vid det huset. De skulle resonera om det skulle kunna bli någon verksamhet i Nya Duvemåla under Corona-epedemin. Det var inte troligt, men man skulle utnyttja tiden till förbättrngar och reparationer. Det var närmast utvändig målning och uppdatering av det elektriska systemet som stod på dagordningen.

Sammanträdet var snabbt avklarat. Styrelsemedlemmarna kom bra överens och genom en större gåva från en avliden medlem skulle det inte bli några ekonomiska problem med upprustningen. Huset skulle vara i bra skick när de kunde ta emot besökare igen. Förra sommaren hade varit mycket bra. Varje söndagseftermiddag hade man öppet och bjöd besökarna på kaffe med dopp. Olov hade även varit där de dagarna och pratat svenska med de som förstod och lärde ut ett par enkla ord och fraser till de som inte kunde svenska. Man hade även planerat att ha en bokcirkel omkring Vilhelm Mobergs invandrarepos. Den kunde på grund av viruset inte bli av. Men kanske nästa år.

På vägen hem till sin lilla lägenhet i hyreshuslängan "Välkommen Apartment" i centrum av Lindström gick Olov in i ett rött tegelhus i två våningar. Huset var byggt cirka 1879 av Gustaf Anderson, en svensk invandrare som odlade mark strax söder om Lindström på 1860-talet. Huset var Anderson-familjens pensionnärsshem efter att Gustaf arbetat på guldfälten i Montana på 1870-talet, där han lyckades bra och det gav honom öknamnet Guldgubben för resten av hans liv. Numera är huset en lokalägd restaurang, Gustaf's on Main Eatery - eller helt enkelt Gustaf's Eatery. Det är en lokalt ägd restaurang som bland annat serverar skandinaviska specialiteter. Olov äter nästan alltid de svenska tunnpankakorna där, men utan alla amerikanska tillägg, bara smör och lingonsylt. Och så dricker han kaffe till. Personalen känner till hans vanor och ställer en kaffepanna och en mugg på hans bord så fort han satt sig. Pankakorna med ligonsylt och smör smakar precis som de hans mor, Maria, lagade till i det gamla köket i Örebro, där han växte upp. Och nu går Olovs tankar tillbaka i tiden.

Chapter 2. Örebro 1945........

This book jumps between imagination and reality. It is based on the author's own experiences, but woven into the book are also his dreams that never materialized.

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

Chapter 1. AN OLD MAN ON A BENCH

The year was 2020. The corona virus was ravaging. The summer was hot. An old man was sitting on a bench in front of Lindström Bakery - "The home of the Scandinavian donut", in the small town of Lindström in Minnesota. It was the immigrant Olov Ragnarsson from Sweden. He felt good in the sun with a mug of hot coffee in one hand and a brand new, still warm, donut in the other. He was actually satisfied with life so far and hoped to have several more nice, eventful years still.

Olov would soon go to a meeting of the Lindstom Historical Society, which managed Nya Duvemåla. He was very active in that association and was sometime personating the caracter created by Vilhelm Moberg as the immigrant Karl Oskar at that house. They would discuss if there could be any activity in Nya Duvemåla during the Corona epidemic. It was not likely, but time would be spent on improvements and repairs. It was painting and updating of the electrical system that was on the agenda.

The meeting was quickly concluded. The board members worked well together and through a greater gift from a deceased member, there would be no financial problem with the work. The house would be in good condition when they could receive visitors again. Last summer had been very good. Every Sunday afternoon they were open and offered visitors coffee and cookies. Olov had also been there those days and spoke Swedish with those who understood and taught a few simple words and phrases to those who could not speak Swedish. They had also planned to have a book club around Vilhelm Moberg's immigrant epic. It could not happen due to the virus. But maybe next year.

On the way home to his small apartment in the apartment building "Välkommen apartment" in the center of Lindström, Olov walked into a red, two story brick house. The house was built around 1879 by Gustaf Anderson, a Swedish immigrant who cultivated land directly south of Lindström in the 1860s. The house was the Anderson family's retirement home after Gustaf worked in the gold fields in Montana in the 1870s, where he succeeded, and it earned him the nickname "Guldgubben" (The Golden Man) for the rest of his life. Nowadays, the house is a locally owned restaurant, Gustafs at Main Eatery - or simply Gustaf's eatery. It is a restaurant that serves, among other things, Scandinavian specialties. Olov almost always orders the Swedish thin pancakes there, but without all American additions, only butter and lingonberry jam. And then he drinks coffee. The staff knows his habits and sets a coffee pot and a mug on his table as soon as he sits down. The pancakes with ligon jam and butter taste just like the ones his mother, Maria, cooked in the old kitchen in Örebro, Sweden, where he grew up. And now Olov's thoughts go back in time.

Chapter 2. ÖREBRO 1945.........

 
Just nu har jag börjat läsa romanen "Swede Hollow" av Ola Larsmo. Jag har hört att den skall ge en annan bild av den svenska invandringen till USA än Vilhelm Mobergs invandrarepos. Det skall bli intressant att se vad jag tycker när jag väl läst hela boken. Den är ju, liksom Vilhelm Mobergs böcker, byggd på verklighet. Men författaren har ändock satt sin prägel på boken. Skapat personer och satt dem i situationer, och gett dem livsöden, som enligt olika dockument skall ha förekommit.

Right now I have started reading the novel "Swede Hollow" by Ola Larsmo. I have heard that it will give a different picture of Swedish immigration to the United States than Vilhelm Moberg's immigrant epic. It will be interesting to see what I think once I read the whole book. It is, like Vilhelm Moberg's books, built on reality. But the author has still left his mark on the book. Created people and put them in situations, and gave them life destinies, which according to various documents must have occurred.

Vilhelm Moberg's böcker har jag läst både på svenska och engelska och uppfattat dem som mycket verklighetstrogna. Även den filmatiserade versionen med Max von Sydow och Liv Ullman verkar ganska verklighetstrogen.
I have read Vilhelm Moberg's books in both Swedish and English and perceived them as very realistic. The filmed version with Max von Sydow and Liv Ullman also seems quite realistic.

Musikalen "Kristina från Duvemåla" Hade ju Kristina som huvudfigur. Nu skall en ny film spelas in med utvandrarboken som bakgrund. Den skall också, vad jag förstår, vinklas från Kristinas sida. Regisören Erik Poppe säger bland annat: ”Med The Emigrants vill jag visa, genom Kristinas ögon, kärlekshistorien mellan henne och Karl-Oskar samt deras kamp för ett bättre liv." Här är en engelsk artikel om filmen:

The musical "Kristina från Duvemåla" had Kristina as the main character. Now a new film will be shot with the emigrant book as a background. It must also, as far as I understand, be angled from Kristina's side. Director Erik Poppe says, among other things: "With The Emigrants, I want to show, through Kristina's eyes, the love story between her and Karl-Oskar and their struggle for a better life." Here is an English article about the film:

https://deadline.com/2020/06/utoya-july-22-erik-poppe-cast-adaptation-classic-swedish-tale-the-emigrants-1202969752/?fbclid=IwAR1FyBmsXyD8EyUxbBAssUgSSglSyal2fGLeH_sdDfX_UGIa0u7vqPpoahQ

I myself live in the middle of all this. I am a member of "Friends of Swede Hollow"

Själv lever jag mitt uppe i allt det här. Jag är medlem i "Friends of Swede Hollow"

http://www.artinthehollow.org/friends-of-swede-hollow.html

Jag är Karl Oskar vid Nya Duvemåla

I'm Karl Oskar at Nya Duvemåla

Jag hjälper till med översättning av gamla document

I help with translation of old documents

Och mycket mer

And much more

Livet är intressant och spännande.
Life is interesting and exciting.

Resten av Covid-19 räddad

The rest of Covid-19 covered

Jag har sorterat om de få böcker jag har kvar och funnit att de förhoppningsvis skall täcka den tid vi har kvar av Covid-19 isoleringen. De är alla skrivna av mina favoritförfattare och lästa minst en gång när jag fortfarnde bodde i Sverig. Det är bara Vilhelm Moberg jag läst om här i Amerika. De andra har jag alltså läst före 1983. Alltså för 37 år sedan eller längre tillbaka. Jag tror nog att jag har glömt tillräckligt av innehållet, så att böckerna kommer att ge underhållande läsning.

I have re-sorted the few books I have left and found that they will hopefully cover the time we have left of the Covid-19 insulation. They are all written by my favorite authors and read at least once, when I was still living in Sweden. It's just the Vilhelm Moberg's books I readhere in America. I have read the others before 1983. That is 37 years ago or further back. I think I have forgotten enough about the content, so that the books will provide entertaining reading.

Jag tänker börja med Per Anders Fogelströms serie om Stockholm, "Mina drömmars stad". Det är en serie om fem böcker. I den första boken kommer pojken Henning Nilsson vandrande in i staden år 1860. Sen får man följa honom och hans efterkommande i Stockholm fram till 1968. Vad jag minns var det en mycket intressant läsning och fin beskrivning av hur Stockholm och dess innevånare levde och förändrades genom tiden. Böckerna finns i engelsk översättning av Jennifer Brown Bäverstam. Jag har inte läst översättningen, men om den håller samma klass som originalböckerna kan jag vamt rekommendera den.

I intend to start with Per Anders Fogelström's series about Stockholm, "The city of my dreams". It is a series of five books. In the first book, the boy Henning Nilsson comes wandering into the city in 1860. Then you get to follow him and his descendants in Stockholm until 1968. As far as I remember, it was a very interesting read and nice description of how Stockholm and its inhabitants lived and changed through time. The books are available in English translation by Jennifer Brown Bäverstam. I have not read the translation, but if it is in the same class as the original books, I can warmly recommend it.

Sen har jag några av Lars Widdings böcker. Bland annat den serie om 4 böcker som går under benämningen "En småstadskrönika". Händelserna i den krönikan utspelas i Lars Widdings födelsestad, Umeå. Eftersom jag bott 7 år i Umeå, ligger de böckerna mig varm om hjärtat.

Then I have some of Lars Widding's books. Among other, the series of 4 books that goes by the name "A small town chronicle". The events in that chronicle take place in Lars Widding's hometown, Umeå. Since I lived in Umeå for 7 years, those books are close to my heart.

Slutligen har jag 25 böcker skrivna av Leonard Strömberg. Han var en något äldre författar, född 1871 i Arboga och dog 1941 i den amerikanska delstaten Nebraska, 1941. Han skriver väldigt medryckande och händelserna i hans böcker tilldrar sig både i Sverige och USA. Han beskrivs som svenskamerikansk metodistpastor och romanförfattare. I några av böckerna förekommer samma personer, men oftast är varje bok för sig fristående. Jag tar nog i min läsning av Fogelströms och Widdings bokserier en paus här och där och sticker emellan med en bok av Strömberg.

Finally, I have 25 books written by Leonard Strömberg. He was a slightly older author, born in 1871 in Arboga and died in 1941 in the American state of Nebraska, 1941. He writes very captivatingly and the events in his books happens both in Sweden and the United States. He is described as a Swedish-American Methodist pastor and novelist. In some of the books the same people appear, but usually each book is independent. In my reading of Fogelström's and Widding's book series, I probably take a break here and there to read a book by Strömberg.

Nu hoppas jag inte att Covid-19 varar så länge att jag hinner läsa alla böckerna, men jag kan ju alltid fortsätta läsa böcker även sedan virusepedemin är över.

Now I do not hope that Covid-19 lasts so long that I have time to read all the books, but I can always continue to read books even after the virus epidemic is over.

 

Luck, Wisconsin

I västra Wisconsin, 11 svenska mil från Brooklyn Park, där jag bor, ligger det lilla samhället Luck. Ett samhälle som säkert inte många av mina läsare hört talas om. Samhället, som grundades av danska immigranter år 1869, har nu 1119 innevånare.

In western Wisconsin, 68 miles from Brooklyn Park, where I live, is the small town of Luck. A village that probably not many of my readers have heard of. The village, which was founded by Danish immigrants in 1869, now has 1119 inhabitants.

 

Main Street var ganska lugn en fredagsmiddag. Det var en typisk bild av en amerikansk småstads huvudgata. I Luck fanns från 1945 fram till 1965 Duncan Yo-Yo. En tillverkare av jojo's. När produktionen var som störst tillverkade man 70-tusen jojo's per dag. Vad innevånarna försörjer sig på i dag vet jag faktiskt inte.

Main Street was pretty quiet on a Friday noon. It was a typical image of an American small town's main street. Luck was from 1945 until 1965 the home of  Duncan Yo-Yo. A manufacturer of yo-yos. When production was at its greatest, 70,000 yo-yos were produced per day. However, I do not know what the inhabitants support themselves with today.

 

I södra änden av Main Street finns Luck Museum. Intendenten vid museet är en svensk dam, Rachel Starbuck (se fotot), uppväxt i Uppsala i Sverige. Det var för att besöka henne och skänka museet några gamla prylar vi inte hade användning av, som vi besökte Luck.

At the south end of Main Street the Luck Museum is located. The Director at the museum is a Swedish lady, Rachel Starbuck (see photo), who grew up in Uppsala, Sweden. It was to visit her and donate some old things we had no use for, that we visited Luck.

Förresten växte Marilyn upp inte långt från Luck. Hennes far var "licenced butter maker" vid majeriet i Clear Lake "Clear Lake Farmers COOP Creamery".

By the way, Marilyn grew up not far from Luck. Her father was a "licensed butter maker" at the Clear Lake dairy "Clear Lake Farmers COOP Creamery".

Så nu vet ni, liksom jag, lite mer om vardagslivet i ett litet amerikanskt samhälle.

So now you, like me, know a little more about everyday life in a small American community.