Englishafter the Swedish

I dag är det första advent och dags att börja med jultraditionerna. Vi har tagit in kartong efter kartong från garaget och vinden med julprydnader av alla de slag inklusive långa rader av tomtar.

Om vi börjar med tomtarna så har de vandrat ut i hela huset och placeratsig på strategiska ställen där de kan vara säkra för katterna men fortfarade kunna få en klapp på huvudet av oss. Tomtar har blivit populära här i USA på senare år men här kallas de för gnomes och har tomteluvan dragen ända ner för ögonen. Jag undrar om de är riktigt nyktra.

Sedan kom flera Lucior med ut ur sina kartonger. De samlade sig på ett ställe med en adventsstake i bakgrunden. Därifrån kommer ljuset att spridas i den vintermörka stugan. Här är det endast i svensktrakterna som man känner till lucian och hennes tradition. Jag försökte förklara för en yngre dam från staten Georgia vad Lucia var för något, men jag kunde se att hon enbart tyckte jag var vissig i huvudet när jag talade om en blond, ung flicka med levande ljus i håret som bjöd på lussekaffe tidigt på luciamorgonen. Och inte blev det bättre när jag försökte förklara den historiska bakgrunden med helgonet med ursprung från Sicilien. Nej Lucia får vi nog ha ifred för oss själva, vi svenskar och svenskättlingar.

Sen packade vi upp den väl inslagna julgranen ur dess kartong. Vår är konstgjord med dekorationer och fungerande belysning permanent monterad. Alltså bara att sätta kontakten i väggen och vips så var allt klart.

Julkrubban, som kommer från Afrika, hade vi fuskat med och satt upp ett par dar tidigare.

Slutligen var det en liten speciell kartong, som inte finns i alla hem. Det var kartongen med julfilmerna. Chris och jag hade en tradition med att se på en eller två julfilmer varje helg i advent. En traditiosom Marilyn ochjag har fortsatt med. Filmerna inleds med "Miracle on 34th Street" den här helgen ochavslutas med "White Christmas" på julafton. Däremellan blir det "It's A Wonderful Life", "Bells of St. Mary", "Holiday Inn", "Going My Way" och så lättar vi upp det hela lite med "Christmas with the Kranks".

Det lider mot kväll nu och det är dags att förbereda kvällmaten och så efter den sätta sig framför TV-skärmen.
Vi önskar er alla en trivsam adventstid. Gör det bästa av den.

English

Today is the first of Advent and time to start with the Christmas traditions. We have brought in cardboard box after cardboard box from the garage and the attic, with Christmas decorations of all kinds, including long rows of Christmas elves.

If we start with the elves, they have wandered all over the house and placed themselves in strategic places where they can be safe for the cats but still be able to get a pat on the head from us. Christmas elves have become popular here in the US in recent years, but here they are called gnomes and have the Santa hat pulled all the way down to the eyes. I wonder if they are really sober.

Then several Lucior came out of their boxes. They gathered in one place with an Advent candle holder in the background. From there, the light will be scattered in the winter-dark cottage. Here it is only in the Swedish areas that Lucia and her tradition are known. I tried to explain to a younger lady from the state of Georgia what Lucia was for something, but I could see that she only thought I was sick in my head when I talked about a blonde, young girl with candles in her hair, who offered Lucia coffee early on Lucia morning . And it did not get any better when I tried to explain the historical background of the saint originating from Sicily. No, Lucia, we must probably have for ourselves, we Swedes and Swedish ancestors.

Then we unpacked the well-wrapped Christmas tree from its cardboard box. Our tree is artificial with decorations and functional lighting permanently mounted. So just put the plug in the wall socket and vips so was everything ready.

The nativity scene, which comes from Africa, we had cheated with and set up a couple of days earlier.

Finally, there was a small special box, which is not found in every home. It was the box with the Christmas movies. Chris and I had a tradition of watching one or two Christmas movies every weekend in Advent. A traditional Marilyn and I have continued with. The films begin with "Miracle on 34th Street" this weekend and end with "White Christmas" on Christmas Eve. In between there will be "It's A Wonderful Life", "Bells of St. Mary", "Holiday Inn", "Going My Way" and then we lighten it all up a bit with "Christmas with the Kranks".

It's slowly turning towards evening now and it's time to prepare supper and then after that sit down in front of the TV screen.

We wish you all a pleasant Advent time. Make the most of it.

English below the Swedish

I dag har det varit en ketchup dag. Det är vad vissa här kallar en dag man sätter av för att hinna ifatt med allt som ligger efter, (catch up day). Och den behöver jag verkligen. Jag kanske till och med behöver två av de dagarna för att hinna ifatt mig själv.

Det är egentligen konstigt att jag har så mycket att göra att jag inte hinner med. Jag är ju pensionerad sen tio år. Jag bor ju ihop med Marilyn som tar hand om det mesta av marktjänsten. Vi lever i Coronavirusets isolering, inga festligheter, inga konserter, inget uteliv. Förutom över internet.

Just nu ligger jag efter med ett översättningsjobb jag lovat; med ytterliggare ett översättningsjobb som jag har haft på sparlåga ett par månader nu; med min brevskrivning till vänner, de flesta i Sverige; med att skapa en Youtubesida; med att läsa flera böcker som ligger på kö; att sortera foton och dokument som finns huller om buller på min dator; att skriva en blogg; och dessutom ett par projetkt som jag än så länge håller för mig själv - ifall de aldrig blir av.

Hur kommer det sig att jag inte kan hålla takten med allt? Jo därför att jag har vissa svaga mänskligheter, är bekväm och gör det som är trevligt och roligt, inte det som "måste" göras. Är det fel att vara snäll mot sig själv?

Dessutom är Marilyn en fantastisk människa och ingen slavdrivare. Visserligen kör jag damsugaren ibland, hon har inget körkort på den. Frivilligt dukar jag bordet och plockar bort porslinet efter maten, men det mesta av maten lagar hon. Det är bara när vi har svenska tunnpankakor som jag tar hand om matlagningen. Jag tycker det är så roligt att steka dem, men än kan jag inte vända dem genom att slänga dem i luften med stekpannan. Jag måste ta till stekspaden för det momentet.

Men trots allt måste jag säga att jag inte tycker det är fel att vara snäll mot sig själv och leva ett liv man trivs med. Jag är mycket nöjd med mitt liv och vill absolut inte stressa så här på finalen. Jag kommer ändå att gå i mål så småningom och hoppas kunna göra det med glädje och inte ångra något.

Nu kan jag bocka av att skriva en blogg från min långa lista.

English

Today has been a ketchup day. This is what some people here call a day you set aside to catch up with everything that you are behind on. And I really need it. I may even need two of those days to catch up with myself.

It's really weird that I have so much to do that I do not have time enough. I have been retired for ten years. I live with Marilyn who takes care of most of the ground service. We live in the isolation of the Coronavirus, no festivities, no concerts, no nightlife. Except for livestream over internet.

Right now I'm behind with a translation job I promised; with another translation job that I've had on a back burner for a couple of months now; with my letter writing to friends, most in Sweden; with creating a Youtube page; by reading several books that are waiting in a line; to sort and organize photos and documents that are allover my computer; to write a blog; and also a couple of projects that I still keep to myself - in case they ever materialize.

How come I can not keep up with everything? Well because I have some weak streak, am comfortable and do what is nice and fun, not what "must" be done. Is it wrong to be kind to yourself?

In addition, Marilyn is an amazing person and no slave driver. Admittedly, I drive the vacuum cleaner sometimes, she does not have a driver's license on it. I voluntarily set the table and remove the china after the meal, but she cooks most of the food. It is only when we have Swedish thin pancakes that I take care of the cooking. I think it's so fun to fry them, but I still can not turn them by throwing them in the air with the frying pan. I have to use the spatula for that step.

But after all, I must say that I do not think it is wrong to be kind to yourself and live a life you enjoy. I am very happy with my life and absolutely do not want to stress now in the final. I will still go to the finish line eventually and hope to be able to do it with joy and not regret anything.

Now I can check off writing a blog from my long list.

English below Swedish

Den här keramiktavlan har vi hängande på väggen. Den framkallar många nostalgiska minnen hos mig. Jag sitter ofta och tittar på den och drömmer mig tillbaka till åren 1975 - 1983.

Under de åren av min tid vid järnvägen var jag stationerad i norra Sverige. Jag reste mycket på den så kallade Inlandsbanan. Mitt revir var Västerbotten och Norrbotten alltså sträckorna från Dorotea till Gällivare och bibanorna ner till Umeå och Skellefteå. De banorna var inte elektrifierade och såg precis ut som på tavlan.

Med fjällen till vänster i tavlan måste det här vara själva inlandsbanan i riktning norrut. Fjällen låg ju i väster mot den norska gränsen. Huset kan vara en banvaktsstuga och signaltavlan vid järnvägen en så kallad "Ploglyfttavla". Den betyder att förare på plogfordon ska ta upp plogen på grund av hinder. Finns ofta vid t ex vägkorsningar. Kanske går det en väg bortom stugan. Vintrarna var långa och snörika och banan måste plogas ofta.

De röda blommorna är mjölkört eller rallarros (Chamerion angustifolium). Den är vanlig längs banvallar, på hyggen och diken i hela Sverige, ända upp på kalfjället. Jag minns den så väl och har några egna foton av den i mitt arkiv.

Själva tavlan är skpad av keramikkonstnären Aimo Nietosvuori (född 1933). Den är från 1990 och en av de cirka 1400 produkter som han formgav för Jie-Keramik i Gantofta. Motivet är handmålat .

Jag har skakat fram på den här banan otliga gånger med en dieseldoftande rälsbuss, eller när persontågstidtabellen inte passade, i förarhytten på ett diesellok som drog ett godståg.

Ja, ja det var på den gamla goda tiden. Och nu sitter jag här och lever på minnen.

English

We have this ceramic painting hanging on the wall. It evokes many nostalgic memories in me. I often sit and watch it and dream back to the years 1975 - 1983.

During those years of my time at the railway I was stationed in northern Sweden. I traveled a lot on the so-called Inlandsbanan. My territory was Västerbotten and Norrbotten, ie the stretches from Dorotea to Gällivare and the lines down to Umeå and Skellefteå. Those lines were not electrified and looked exactly like the painting.

With the mountains to the left on the painting, this must be the inland railway itself in a northerly direction. The mountains were located west to the Norwegian border. The house can be a guardhouse and the signal board by the railway a so-called "Plow lift board". It means that drivers of plow vehicles must pick up the plow due to obstacles. Often found at, for example, road junctions. Maybe there's a road beyond the cottage. The winters were long and snowy and the track had to be plowed often.

The red flowers are milkweed or gandy dancers rose (Chamerion angustifolium). It is common along railway embankments, and ditches throughout Sweden, all the way up on the mountains. I remember it so well and have some photos I have taken of it in my archives.

The painting itself was created by the ceramic artist Aimo Nietosvuori (born 1933). It is from 1990 and one of the approximately 1400 products he designed for Jie-Keramik in Gantofta. The motif is hand-painted.

I have traveled on these tracks countless times with a small train, or when the passenger train was not available at that time, in the cab of a diesel locomotive that pulled a freight train.

Yes, yes it was in the good old days. And now I sit here and live on my memories.

"Nattens Valvaka. Waiting for elections result"

English below the Swedish.

Det är många som av olika skäl inte är med på Facebook. Men det är också många, 2,7 miljarder noga räknat, som använder det mediet. Det omfattar 111 olika språk och finns över hela världen, utom China, Iran, Syrien, och Nordkorea, där det är blockerat .

Själv är jag en flitig användare av Facebook. Speciellt viktigt var det mediet för mig efter det att min fru Chris dog 2016 och fram tills dess jag mötte Marilyn 2019. Jag ser till min förvåning och förfäran, att jag har 302 vänner. Det är gamla vänner i Sverige. Till och med personer från min folkskoletid i Örebro. Det är kulturhistoriskt, svenskamerika, intresserade personer i Sverige och USA. Det är järnvägare i Sverige, USA, Kanada, Indien och Schweiz och så en mängd andra personer som jag ärligt talat inte känner närmare.

Jag har återknutit kontakten med många personer som jag hade totalt glömt bort. Nu senast fick jag kontakt med min folkskollärare. Han var ung och nyutexaminerad som lärare när jag hade honom på 50-talet. Nu är han runt 90 år gammal. Några andra udda kontakter jag kan komma på i en hast är en lokförare i Schweiz. Han har rest både i Sverige och USA och är en mycket duktig fotograf. Jag har ju rest en hel del med tåg i Schweiz, så det utbytet är intressant. Och så en flicka som bodde i samma hus som jag när jag växte upp. Hon och en väninna, som jag även kände, hittade mig av en slump på FB.

Så följer jag en del grupper och lägger in bilder och kommentarer där. Det är grupper med järnvägsanknytning, som "De Spårbundna Tågentusiasternas Bildbank", "Järnvägar i Närke", "RC-lok" och flera. Sen är det sidor knutna till olika orter, som "Du vet att du är från Örebro, om...." "Tingsryds Vänner" och liknande. Sen: "Svenskar som BOR i USA", Scandinavian Music: Upper Midwest" och många fler.

Jag har hållit en förstående och positiv ton i mina inlägg och avhållit mig från politik. Det har fungerat bra tills nu. Jag lade in bilden ovan med texten "Nattens Valvaka. Waiting for elections result" och där spårade kommentarerna ur och det blev en politisk debatt trots att jag redan efter det första politiska inläggett sade: "....This is the only reply I will give. No more politics here for me." Genast efter det kom det ett jättelångt, närmast arrogant, inlägg. Jag tog mig friheten att ta bort det inlägget. Jag tog även bort några personer från min vänlista.

Jag kommer att vara mer försiktig med vad jag skriver och accepterar på min FB-sida. Jag vill att den skall vara till för mitt nöje och för att utbyta kontakter och åsikter på en lättsam nivå. Bekymmer, elände och negativa personer får jag nog av utan att inbjuda dem till min Facebooksida.

Var glad, positiv och se de ljusa sidorna i tillvaron, så går det lättare att leva.

English

There are many who for various reasons are not on Facebook. But there are also many, 2.7 billion carefully counted, who use that medium. It covers 111 different languages and is found all over the world, except China, Iran, Syria, and North Korea, where it is blocked.

I myself am a diligent user of Facebook. Especially important was the medium for me after my wife Chris died in 2016 and until I met Marilyn in 2019. I see to my surprise and horror, that I have 302 friends. These are old friends in Sweden. Even people from my primary school days in Örebro. It is cultural history, Swedish America, interested people in Sweden and the United States. There are railroaders in Sweden, the USA, Canada, India and Switzerland and so a lot of other people that I honestly do not know more closely.

I have reconnected with many people I had totally forgotten about. Most recently, I got in touch with my elementary school teacher. He was young and a recent graduate teacher when I had him in the 50's. Now he is around 90 years old. Some other odd contacts I can think of in a hurry are a train driver in Switzerland. He has traveled both in Sweden and the USA and is a very good photographer. I have traveled a lot by train in Switzerland, so that exchange is interesting. And then a girl who lived in the same house as me when I was growing up. She and a friend, who I also knew, found me by chance on FB.

So I follow some groups and post pictures and comments there. These are groups with a railway connection, such as "De Spårbundna Tågentusiasternas Bildbank", "Järnvägar i Närke", "RC-lok" and more. Then there are pages linked to different places, such as "You know you are from Örebro, if ...." "Friends of Tingsryd" and the like. Then: "Swedes who LIVE in the USA", Scandinavian Music: Upper Midwest "and many more.

I have kept an understanding and positive tone in my posts and abstained from politics. It has worked well until now. I posted the picture above with the text "Nattens Valvaka. Waiting for electons result" and there the comments derailed and there was a political debate even though I already after the first political post said: ".... This is the only reply I will give. No more politics here for me. " Immediately after that, there was a very long, almost arrogant, post. I took the liberty of deleting that post. I also removed some people from my friends list.

I will be more careful with what I write and accept on my FB page. I want it to be for my pleasure and to exchange contacts and opinions on an easy level. Worries, misery and negative people I get enough of without inviting them to my Facebook page.

Be happy, positive and see the bright sides of life, that makes its easier to live.