English below the Swedish

I dag har det varit en ketchup dag. Det är vad vissa här kallar en dag man sätter av för att hinna ifatt med allt som ligger efter, (catch up day). Och den behöver jag verkligen. Jag kanske till och med behöver två av de dagarna för att hinna ifatt mig själv.

Det är egentligen konstigt att jag har så mycket att göra att jag inte hinner med. Jag är ju pensionerad sen tio år. Jag bor ju ihop med Marilyn som tar hand om det mesta av marktjänsten. Vi lever i Coronavirusets isolering, inga festligheter, inga konserter, inget uteliv. Förutom över internet.

Just nu ligger jag efter med ett översättningsjobb jag lovat; med ytterliggare ett översättningsjobb som jag har haft på sparlåga ett par månader nu; med min brevskrivning till vänner, de flesta i Sverige; med att skapa en Youtubesida; med att läsa flera böcker som ligger på kö; att sortera foton och dokument som finns huller om buller på min dator; att skriva en blogg; och dessutom ett par projetkt som jag än så länge håller för mig själv - ifall de aldrig blir av.

Hur kommer det sig att jag inte kan hålla takten med allt? Jo därför att jag har vissa svaga mänskligheter, är bekväm och gör det som är trevligt och roligt, inte det som "måste" göras. Är det fel att vara snäll mot sig själv?

Dessutom är Marilyn en fantastisk människa och ingen slavdrivare. Visserligen kör jag damsugaren ibland, hon har inget körkort på den. Frivilligt dukar jag bordet och plockar bort porslinet efter maten, men det mesta av maten lagar hon. Det är bara när vi har svenska tunnpankakor som jag tar hand om matlagningen. Jag tycker det är så roligt att steka dem, men än kan jag inte vända dem genom att slänga dem i luften med stekpannan. Jag måste ta till stekspaden för det momentet.

Men trots allt måste jag säga att jag inte tycker det är fel att vara snäll mot sig själv och leva ett liv man trivs med. Jag är mycket nöjd med mitt liv och vill absolut inte stressa så här på finalen. Jag kommer ändå att gå i mål så småningom och hoppas kunna göra det med glädje och inte ångra något.

Nu kan jag bocka av att skriva en blogg från min långa lista.

English

Today has been a ketchup day. This is what some people here call a day you set aside to catch up with everything that you are behind on. And I really need it. I may even need two of those days to catch up with myself.

It's really weird that I have so much to do that I do not have time enough. I have been retired for ten years. I live with Marilyn who takes care of most of the ground service. We live in the isolation of the Coronavirus, no festivities, no concerts, no nightlife. Except for livestream over internet.

Right now I'm behind with a translation job I promised; with another translation job that I've had on a back burner for a couple of months now; with my letter writing to friends, most in Sweden; with creating a Youtube page; by reading several books that are waiting in a line; to sort and organize photos and documents that are allover my computer; to write a blog; and also a couple of projects that I still keep to myself - in case they ever materialize.

How come I can not keep up with everything? Well because I have some weak streak, am comfortable and do what is nice and fun, not what "must" be done. Is it wrong to be kind to yourself?

In addition, Marilyn is an amazing person and no slave driver. Admittedly, I drive the vacuum cleaner sometimes, she does not have a driver's license on it. I voluntarily set the table and remove the china after the meal, but she cooks most of the food. It is only when we have Swedish thin pancakes that I take care of the cooking. I think it's so fun to fry them, but I still can not turn them by throwing them in the air with the frying pan. I have to use the spatula for that step.

But after all, I must say that I do not think it is wrong to be kind to yourself and live a life you enjoy. I am very happy with my life and absolutely do not want to stress now in the final. I will still go to the finish line eventually and hope to be able to do it with joy and not regret anything.

Now I can check off writing a blog from my long list.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 12. Livet är som en påse.   Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med någonting.   Min påse har varit överfull och så tung att jag inte vågat lyfta den i ha...

    Steget in i dataåldern, När jag tog klivet över Atlanten tog jag också steget in i dataåldern. I Sverige levde jag från 1945 till 1983 utan datorer. Under min yrkesverksamma tid var det mest avancerade hjälpmedlet jag hade på mitt skrivbor...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 10. Vad blev det av "Amerikabrevet"?   Ja, det kan man fråga sig. Jag hade tänkt mig den här som en serie brev skrivna av en svensk invandrare till Minnesota. Men som en gammal järnvägare sk...

English after Swedish       I dag blevjag påmind om min tid när jag under några år i slutet av 1960-talet hade postadressen "Järnvägen Bergsbrunna". Bergsbrunna är ett samhälle som ligger söder om Uppsala vid dubbelspåret till Stockholm. Jag...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 8. Att ha ingenting att skriva.   Jag hade en gång en lärare som alltid hade slående kommentarer. På tal om slående, så var han släggkastare också och gick bland oss elever under namnet "Sl...