När min fru dog 2016 började jag tröstäta och bara sitta hemma och deppa. Resultatet blev naturligtvis att jag blev tjock och i dålig kondition. I december 2019 vägde jag 182,8 pund ( 83 kg). Då slog det mig att jag måste göra något.

When my wife died in 2016, I started comfort eating and just sitting at home depresed. The result, of course, was that I became fat and in poor condition. In December 2019, I weighed 182.8 pounds (83 kg). Then it struck me that I had to do something.

 
Jag jämförde mig själv på en bild tagen nyligen, där svångremmen försvinner in i magfettet, med en bild av mig i gott skick. Bilden av mig med lien har jag framför mig som mål på hur jag vill se ut. När jag kommer dit skall ni få se en ny bild av mig i gymnastikbyxor.

I compared myself in a picture taken recently, where the waistband disappears into the belly fat, with a picture of me in good condition. The picture of me with the scythe I have in front of me as a goal of how I want to look. When I get there, you will see a new picture of me in gym shorts again.

 
På TV och i andra reklammedia bjuds det ut en stor variation av olika bantningsprogram, det ena mer avancerat än det andra. Alla kostar natturligvis pengar och vissa innebar att man skulle köpa bantningsmaten från dem. Men det krävdes naturligtvis att man följde deras program och regler samvetsgrannt.

On TV and in other advertising media, a great variety of different diet programs are offered, one more advanced than the other. Of course, everyone costs money and for some you would have to buy the diet food from them. But, of course, their programs and rules were required to be followed rigously.

Jag tänkte att jag skulle kunna vara lika noga med ett eget program utan att betala en massa pengar. Jag började räkna kalorier och följde ibland ett motionsprogram på TV. Kaloriräknandet gick bra, men motionen var det si och så med. Jag började gå ner i vikt, omkring ett halv kilo i månaden.

I thought I could be just as careful with my own program without paying a lot of money. I started counting calories and sometimes watch an exercise program on TV. The calorie count went well, but the exercise was it so and so with. I started losing weight, about a pound a month.

Det har blivit lite bättre med motionen med tiden och när jag ställde mig på vågen i morse visade den på 172,2 pund (78 kg). Jag har alltså lyckats gå ner 10 pund (5 kg) på åtta månader utan att betala ett enda öre för något bantningprogram. Vare sig man följer ett program eller inte gäller det att vara ståndaktig och inte ta den där extra kakan till eftermiddagsfikat.

It has gotten a little better with the exercise over time and when I stepped on the scales this morning it showed at 172.2 pounds (78 kg). So I have managed to lose 10 pounds (5 kg) in eight months without paying a single penny for any diet program. Whether you follow a program or not, it is important to be steadfast and not take that extra cake for afternoon coffee.

Men jag måste vara försiktig nu så jag inte försvinner totalt. 165 pund (75 kg) får nog bli målet. Sen kan jag börja äta schwarzwaldtårta igen.

But I have to be careful now so I do not disappear completely. 165 pounds (75 kg) will probably be the goal. Then I can start eating schwarzwaldcake again.

Ju mer jag läser om invandrare desto mer sugen blir jag på att skriva min egen historia. Jag började kasta ner mina tankar i går kväll. Om det blir en följetong eller bok, eller bara spridda tankar vet jag inte. Det blir inte en biografi utan skönlettertur. Här följer inledningen och första kapitlet.

The more I read about immigrants, the more eager I become to write my own story. I started throwing down my thoughts last night. Whether it will be a serial or a book, or just scattered thoughts, I do not know. It will not be a biography but fiction. Here follows the introduction and the first chapter.

English after the Swedish.

Den här boken pendlar mellan dikt och verklighet. Den bygger på författarens egna upplevelser, men invävt i boken är även hans drömmar som aldrig gick i upplevelse.
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx



xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Kapitel 1. EN GAMMAL MAN PÅ EN BÄNK

Året var 2020. Coronaviruset härjade för fullt. Sommaren var varm. På en bänk framför Lindström Bakery - "Den skandinaviska donutens hem", i den lilla staden Lindström i Minnesota satt och gammal man. Det var invandraren Olov Ragnarsson från Sverige. Han mådde gott i solen med en mugg hett kaffe i ena handen och en alldeles färsk flottyrmunk i den andra. Han var faktiskt belåten med livet hittills och hoppades få flera fler fina, upplevelserika år än.

Olov skulle straxt gå till ett sammanträde i Lindstom Historical Society, som förvaltade Nya Duvemåla. Han var mycket aktiv i den föreningen och gestaltade den av Vilhelm Moberg skapade invandraren Karl Oskar, vid det huset. De skulle resonera om det skulle kunna bli någon verksamhet i Nya Duvemåla under Corona-epedemin. Det var inte troligt, men man skulle utnyttja tiden till förbättrngar och reparationer. Det var närmast utvändig målning och uppdatering av det elektriska systemet som stod på dagordningen.

Sammanträdet var snabbt avklarat. Styrelsemedlemmarna kom bra överens och genom en större gåva från en avliden medlem skulle det inte bli några ekonomiska problem med upprustningen. Huset skulle vara i bra skick när de kunde ta emot besökare igen. Förra sommaren hade varit mycket bra. Varje söndagseftermiddag hade man öppet och bjöd besökarna på kaffe med dopp. Olov hade även varit där de dagarna och pratat svenska med de som förstod och lärde ut ett par enkla ord och fraser till de som inte kunde svenska. Man hade även planerat att ha en bokcirkel omkring Vilhelm Mobergs invandrarepos. Den kunde på grund av viruset inte bli av. Men kanske nästa år.

På vägen hem till sin lilla lägenhet i hyreshuslängan "Välkommen Apartment" i centrum av Lindström gick Olov in i ett rött tegelhus i två våningar. Huset var byggt cirka 1879 av Gustaf Anderson, en svensk invandrare som odlade mark strax söder om Lindström på 1860-talet. Huset var Anderson-familjens pensionnärsshem efter att Gustaf arbetat på guldfälten i Montana på 1870-talet, där han lyckades bra och det gav honom öknamnet Guldgubben för resten av hans liv. Numera är huset en lokalägd restaurang, Gustaf's on Main Eatery - eller helt enkelt Gustaf's Eatery. Det är en lokalt ägd restaurang som bland annat serverar skandinaviska specialiteter. Olov äter nästan alltid de svenska tunnpankakorna där, men utan alla amerikanska tillägg, bara smör och lingonsylt. Och så dricker han kaffe till. Personalen känner till hans vanor och ställer en kaffepanna och en mugg på hans bord så fort han satt sig. Pankakorna med ligonsylt och smör smakar precis som de hans mor, Maria, lagade till i det gamla köket i Örebro, där han växte upp. Och nu går Olovs tankar tillbaka i tiden.

Chapter 2. Örebro 1945........

This book jumps between imagination and reality. It is based on the author's own experiences, but woven into the book are also his dreams that never materialized.

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

Chapter 1. AN OLD MAN ON A BENCH

The year was 2020. The corona virus was ravaging. The summer was hot. An old man was sitting on a bench in front of Lindström Bakery - "The home of the Scandinavian donut", in the small town of Lindström in Minnesota. It was the immigrant Olov Ragnarsson from Sweden. He felt good in the sun with a mug of hot coffee in one hand and a brand new, still warm, donut in the other. He was actually satisfied with life so far and hoped to have several more nice, eventful years still.

Olov would soon go to a meeting of the Lindstom Historical Society, which managed Nya Duvemåla. He was very active in that association and was sometime personating the caracter created by Vilhelm Moberg as the immigrant Karl Oskar at that house. They would discuss if there could be any activity in Nya Duvemåla during the Corona epidemic. It was not likely, but time would be spent on improvements and repairs. It was painting and updating of the electrical system that was on the agenda.

The meeting was quickly concluded. The board members worked well together and through a greater gift from a deceased member, there would be no financial problem with the work. The house would be in good condition when they could receive visitors again. Last summer had been very good. Every Sunday afternoon they were open and offered visitors coffee and cookies. Olov had also been there those days and spoke Swedish with those who understood and taught a few simple words and phrases to those who could not speak Swedish. They had also planned to have a book club around Vilhelm Moberg's immigrant epic. It could not happen due to the virus. But maybe next year.

On the way home to his small apartment in the apartment building "Välkommen apartment" in the center of Lindström, Olov walked into a red, two story brick house. The house was built around 1879 by Gustaf Anderson, a Swedish immigrant who cultivated land directly south of Lindström in the 1860s. The house was the Anderson family's retirement home after Gustaf worked in the gold fields in Montana in the 1870s, where he succeeded, and it earned him the nickname "Guldgubben" (The Golden Man) for the rest of his life. Nowadays, the house is a locally owned restaurant, Gustafs at Main Eatery - or simply Gustaf's eatery. It is a restaurant that serves, among other things, Scandinavian specialties. Olov almost always orders the Swedish thin pancakes there, but without all American additions, only butter and lingonberry jam. And then he drinks coffee. The staff knows his habits and sets a coffee pot and a mug on his table as soon as he sits down. The pancakes with ligon jam and butter taste just like the ones his mother, Maria, cooked in the old kitchen in Örebro, Sweden, where he grew up. And now Olov's thoughts go back in time.

Chapter 2. ÖREBRO 1945.........

 
Just nu har jag börjat läsa romanen "Swede Hollow" av Ola Larsmo. Jag har hört att den skall ge en annan bild av den svenska invandringen till USA än Vilhelm Mobergs invandrarepos. Det skall bli intressant att se vad jag tycker när jag väl läst hela boken. Den är ju, liksom Vilhelm Mobergs böcker, byggd på verklighet. Men författaren har ändock satt sin prägel på boken. Skapat personer och satt dem i situationer, och gett dem livsöden, som enligt olika dockument skall ha förekommit.

Right now I have started reading the novel "Swede Hollow" by Ola Larsmo. I have heard that it will give a different picture of Swedish immigration to the United States than Vilhelm Moberg's immigrant epic. It will be interesting to see what I think once I read the whole book. It is, like Vilhelm Moberg's books, built on reality. But the author has still left his mark on the book. Created people and put them in situations, and gave them life destinies, which according to various documents must have occurred.

Vilhelm Moberg's böcker har jag läst både på svenska och engelska och uppfattat dem som mycket verklighetstrogna. Även den filmatiserade versionen med Max von Sydow och Liv Ullman verkar ganska verklighetstrogen.
I have read Vilhelm Moberg's books in both Swedish and English and perceived them as very realistic. The filmed version with Max von Sydow and Liv Ullman also seems quite realistic.

Musikalen "Kristina från Duvemåla" Hade ju Kristina som huvudfigur. Nu skall en ny film spelas in med utvandrarboken som bakgrund. Den skall också, vad jag förstår, vinklas från Kristinas sida. Regisören Erik Poppe säger bland annat: ”Med The Emigrants vill jag visa, genom Kristinas ögon, kärlekshistorien mellan henne och Karl-Oskar samt deras kamp för ett bättre liv." Här är en engelsk artikel om filmen:

The musical "Kristina från Duvemåla" had Kristina as the main character. Now a new film will be shot with the emigrant book as a background. It must also, as far as I understand, be angled from Kristina's side. Director Erik Poppe says, among other things: "With The Emigrants, I want to show, through Kristina's eyes, the love story between her and Karl-Oskar and their struggle for a better life." Here is an English article about the film:

https://deadline.com/2020/06/utoya-july-22-erik-poppe-cast-adaptation-classic-swedish-tale-the-emigrants-1202969752/?fbclid=IwAR1FyBmsXyD8EyUxbBAssUgSSglSyal2fGLeH_sdDfX_UGIa0u7vqPpoahQ

I myself live in the middle of all this. I am a member of "Friends of Swede Hollow"

Själv lever jag mitt uppe i allt det här. Jag är medlem i "Friends of Swede Hollow"

http://www.artinthehollow.org/friends-of-swede-hollow.html

Jag är Karl Oskar vid Nya Duvemåla

I'm Karl Oskar at Nya Duvemåla

Jag hjälper till med översättning av gamla document

I help with translation of old documents

Och mycket mer

And much more

Livet är intressant och spännande.
Life is interesting and exciting.

Resten av Covid-19 räddad

The rest of Covid-19 covered

Jag har sorterat om de få böcker jag har kvar och funnit att de förhoppningsvis skall täcka den tid vi har kvar av Covid-19 isoleringen. De är alla skrivna av mina favoritförfattare och lästa minst en gång när jag fortfarnde bodde i Sverig. Det är bara Vilhelm Moberg jag läst om här i Amerika. De andra har jag alltså läst före 1983. Alltså för 37 år sedan eller längre tillbaka. Jag tror nog att jag har glömt tillräckligt av innehållet, så att böckerna kommer att ge underhållande läsning.

I have re-sorted the few books I have left and found that they will hopefully cover the time we have left of the Covid-19 insulation. They are all written by my favorite authors and read at least once, when I was still living in Sweden. It's just the Vilhelm Moberg's books I readhere in America. I have read the others before 1983. That is 37 years ago or further back. I think I have forgotten enough about the content, so that the books will provide entertaining reading.

Jag tänker börja med Per Anders Fogelströms serie om Stockholm, "Mina drömmars stad". Det är en serie om fem böcker. I den första boken kommer pojken Henning Nilsson vandrande in i staden år 1860. Sen får man följa honom och hans efterkommande i Stockholm fram till 1968. Vad jag minns var det en mycket intressant läsning och fin beskrivning av hur Stockholm och dess innevånare levde och förändrades genom tiden. Böckerna finns i engelsk översättning av Jennifer Brown Bäverstam. Jag har inte läst översättningen, men om den håller samma klass som originalböckerna kan jag vamt rekommendera den.

I intend to start with Per Anders Fogelström's series about Stockholm, "The city of my dreams". It is a series of five books. In the first book, the boy Henning Nilsson comes wandering into the city in 1860. Then you get to follow him and his descendants in Stockholm until 1968. As far as I remember, it was a very interesting read and nice description of how Stockholm and its inhabitants lived and changed through time. The books are available in English translation by Jennifer Brown Bäverstam. I have not read the translation, but if it is in the same class as the original books, I can warmly recommend it.

Sen har jag några av Lars Widdings böcker. Bland annat den serie om 4 böcker som går under benämningen "En småstadskrönika". Händelserna i den krönikan utspelas i Lars Widdings födelsestad, Umeå. Eftersom jag bott 7 år i Umeå, ligger de böckerna mig varm om hjärtat.

Then I have some of Lars Widding's books. Among other, the series of 4 books that goes by the name "A small town chronicle". The events in that chronicle take place in Lars Widding's hometown, Umeå. Since I lived in Umeå for 7 years, those books are close to my heart.

Slutligen har jag 25 böcker skrivna av Leonard Strömberg. Han var en något äldre författar, född 1871 i Arboga och dog 1941 i den amerikanska delstaten Nebraska, 1941. Han skriver väldigt medryckande och händelserna i hans böcker tilldrar sig både i Sverige och USA. Han beskrivs som svenskamerikansk metodistpastor och romanförfattare. I några av böckerna förekommer samma personer, men oftast är varje bok för sig fristående. Jag tar nog i min läsning av Fogelströms och Widdings bokserier en paus här och där och sticker emellan med en bok av Strömberg.

Finally, I have 25 books written by Leonard Strömberg. He was a slightly older author, born in 1871 in Arboga and died in 1941 in the American state of Nebraska, 1941. He writes very captivatingly and the events in his books happens both in Sweden and the United States. He is described as a Swedish-American Methodist pastor and novelist. In some of the books the same people appear, but usually each book is independent. In my reading of Fogelström's and Widding's book series, I probably take a break here and there to read a book by Strömberg.

Nu hoppas jag inte att Covid-19 varar så länge att jag hinner läsa alla böckerna, men jag kan ju alltid fortsätta läsa böcker även sedan virusepedemin är över.

Now I do not hope that Covid-19 lasts so long that I have time to read all the books, but I can always continue to read books even after the virus epidemic is over.

 

Luck, Wisconsin

I västra Wisconsin, 11 svenska mil från Brooklyn Park, där jag bor, ligger det lilla samhället Luck. Ett samhälle som säkert inte många av mina läsare hört talas om. Samhället, som grundades av danska immigranter år 1869, har nu 1119 innevånare.

In western Wisconsin, 68 miles from Brooklyn Park, where I live, is the small town of Luck. A village that probably not many of my readers have heard of. The village, which was founded by Danish immigrants in 1869, now has 1119 inhabitants.

 

Main Street var ganska lugn en fredagsmiddag. Det var en typisk bild av en amerikansk småstads huvudgata. I Luck fanns från 1945 fram till 1965 Duncan Yo-Yo. En tillverkare av jojo's. När produktionen var som störst tillverkade man 70-tusen jojo's per dag. Vad innevånarna försörjer sig på i dag vet jag faktiskt inte.

Main Street was pretty quiet on a Friday noon. It was a typical image of an American small town's main street. Luck was from 1945 until 1965 the home of  Duncan Yo-Yo. A manufacturer of yo-yos. When production was at its greatest, 70,000 yo-yos were produced per day. However, I do not know what the inhabitants support themselves with today.

 

I södra änden av Main Street finns Luck Museum. Intendenten vid museet är en svensk dam, Rachel Starbuck (se fotot), uppväxt i Uppsala i Sverige. Det var för att besöka henne och skänka museet några gamla prylar vi inte hade användning av, som vi besökte Luck.

At the south end of Main Street the Luck Museum is located. The Director at the museum is a Swedish lady, Rachel Starbuck (see photo), who grew up in Uppsala, Sweden. It was to visit her and donate some old things we had no use for, that we visited Luck.

Förresten växte Marilyn upp inte långt från Luck. Hennes far var "licenced butter maker" vid majeriet i Clear Lake "Clear Lake Farmers COOP Creamery".

By the way, Marilyn grew up not far from Luck. Her father was a "licensed butter maker" at the Clear Lake dairy "Clear Lake Farmers COOP Creamery".

Så nu vet ni, liksom jag, lite mer om vardagslivet i ett litet amerikanskt samhälle.

So now you, like me, know a little more about everyday life in a small American community.

English below the Swedish

Här USA sveper en våg av att förstöra eller avlägsna statyer över landet. Det är statyer av personer som varit positiva till eller till och med förordat  slaveriet.

I Minneapolis har man avlägsnat en staty av Christopher Columbus som stod framför Capitol. Anledningen sade man var att han förordade och initierade folkmord och exploatering av urbefolkningen.

Och nu har man till och med forslat bort statyn av Karl Oskar och Kristina, som stod i Lindström. Vad ont kan de ha gjort? Inget, orsaken var inte så drastisk, utan bara den att ytbehandlingen börjat spricka. De lär komma tillbaka på plats så fort de fått en ny ytbehandling.

Here in the United States sweeps a wave of destroying or removing statues across the country. These are statues of people who have been positive to or even advocated slavery.

In Minneapolis, a statue of Christopher Columbus, standing in front of the Capitol, has been removed. The reason was said to be that he advocated and initiated genocide and exploitation of the indigenous people.

And now the statue of Karl Oskar and Kristina, who stood in Lindström, has even been removed. What harm could they have done? Nothing, the reason was not so drastic, but only that the surface treatment began to crack. They hopefully get back in place as soon as they have received a new surface treatment.

Foto. Late immigrants. Chris & Sven aka Kristina & Karl Oskar

Hur jag hamnade i Amerika.

How I ended up in America.

När jag jobbade vid SJ Centralföraltning i Stockholm bodde jag i Uppsala. I närheten av där jag bodde fanns ett studenthem. Varje söndagskväll hade de något de kallade "Söndagsfiket". På den tiden var det inne bland studenterna att dricka te. Men där fanns en studentska som liksom jag drack kaffe. Varje söndagskväll kollade vi i köket att det fanns en kaffepanna på spisen. Det blev naturligt att vi satt tillsammans när vi drack vårt kaffe. Den flickan, Chris, var en utbytesstudent som vuxit upp i Bronx i New York.
When I worked at SJ Central Administration in Stockholm, I lived in Uppsala. In the vicinity of where I lived, there was a student dorm. Every Sunday night they had something they called "Sunday fika." At that time, it was popular among the students to drink tea. But there was a female student who, like me, drank coffee. Every Sunday night we checked in the kitchen that there was a coffee pot on the stove. It became natural that we sat together as we drank our coffee. That girl, Chris, was an exchange student who grew up in the Bronx, New York.

Vår vänskap slutade med bröllop 1974. Våra vänner sa: "Där ser man faran av att dricka kaffe". Vi bodde i Sverige i 10 år och reste till USA varje år på vår semester. Men till slut sade Chris: "Nu vill jag flytta hem". 1983 tog vi två resväskor var och flög över Atlanten. Vi hamnade i Tulsa, Oklahoma där Chris hade vänner.
Our friendship ended with a wedding in 1974. Our friends said: "There you see the danger of drinking coffee". We lived in Sweden for 10 years and traveled to the US every year on our vacation. But in the end Chris said, "Now I want to move home". In 1983 we took two suitcases each and flew across the Atlantic. We ended up in Tulsa, Oklahoma where Chris had friends.

Det var hett och fuktigt i Tulsa och efter en kort tid där gav jag Chris följande ultimatum: "Häe kan jag inte leva resten av mitt liv. Antingen flyttar vi tillbaka till Sverige eller också hittar du oss en plats i USA där en svensk kan leva." Genast svarade hon: "Minnesota". Vi hade redan köpt en begagnad bil, en 1975 års Plymoth Valiant, och packade våra få tillhörigheter i den och i en släpvagn vi hyrt av U-haul.
It was hot and humid in Tulsa and after a short time there I gave Chris the following ultimatum: "Here I can not live the rest of my life. Either we move back to Sweden or you find us a place in the US where a Swede can live . " Immediately she replied: "Minnesota". We had already bought a used car, a 1975 Plymoth Valiant, and packed our few belongings in it and in a trailer we rented from U-haul.

De första dagarna bodde vi hos vänner här, men sen lyckades vi hitta en billig källarlägenhet i St Paul. Jag fick jobb på Daytons och Chris fick ett jobb vid Billy Graham's huvudkontor i Minneapolis. När vi stabiliserat oss och beslutat att vi gillade klimatet och miljön, köpte vi en condominium i stadsdelen Lauderdale.
The first few days we stayed with friends here, but then we managed to find a cheap basement apartment in St Paul. I got a job at Dayton's and Chris got a job at Billy Graham's Minneapolis headquarters. When we stabilized and decided that we liked the climate and the environment, we bought a condominium in the Lauderdale neighborhood.

Vi blev mycket engagerade i svensk/amerika, byggde ett stockhus i Scandia, sen flyttade vi till ett hus i Falcon Heights, sen byggde vi ett hus i Hudson, Wisconsin. Vi levde ett mycket fullt och interessant liv med våra jobb, våra aktiviteter och våra hundar och katter. Några år efter jag pensionerade mig flyttade vi till en lägenhet i Chaska, Minnesota.
We became very involved in Swedish / America, built a log cabin in Scandia, then we moved to a house in Falcon Heights, then we built a house in Hudson, Wisconsin. We lived a very full and interesting life with our jobs, our activities and our dogs and cats. A few years after I retired, we moved to an apartment in Chaska, Minnesota.

2016 dog Chris alldeles för tidigt. Då uppstod frågan för mig om jag skulle stanna kvar i USA eller flytta tillbaka till Sverige. Jag hade nu bott 33 år i USA och fått många vänner här och var fortfarande aktiv i svensk/amerika, så jag valde att stanna kvar här.
In 2016 Chris died, way too soon. Then the question arose for me whether I should stay in the US or move back to Sweden. I had now lived in the US for 33 years and made many friends here and was still active in Swedish / America, so I chose to stay here.

Och här blir jag kvar tills min död.
And here I will stay until my death.

English under the Swedish

Jag har nu hittat min gamla märkessköld. Hörnet med idrottsmärken domineras av simutmärkelser. Jag vet inte hur gammal jag var när min mamma och hennes syster tog mig och mina kusiner till Gustavsviksbadet i Örebro. På den tiden, 1950-talet, var Gustavsviksbadet endast två vattenfyllda lergröpper.
I have now found my old badge display. The corner with sports badg is dominated by swimming awards. I don't know how old I was when my mom and her sister took me and my cousins to Gustavsviksbadet in Örebro. At that time, the 1950s, Gustavsvik water bassins were only two water-filled clay pits.

Ursprunget till Gustavsviksbadet är det tegelbruk som drevs på området från 1880-talet in på 1910-talet. När tegelbruksverksamheten hade upphört, vattenfylldes lergroparna. Under åren 1933-38 iordningställdes det första Gustavsviksbadet som AK-arbete. På den tiden badade man mest i den östra stora dammen som inte längre utnyttjas för bad. I slutet av 1950-talet rustades den västra dammen med bottenbeläggning av sten och med reningsanläggning. Den kom att kallas "Familjebadet". Åren 1962-63 byggdes 50-meters-bassängen. Badet var fram till 1986 endast öppet sommartid. Idag är Gustavsvik Nordens största bad- och fritidsanläggning som består av en femstjärnig camping och ett utomhusbad samt ett inomhusbad med hopptorn och sviktar, 50-meters motionsbassäng, gym med spincycling och ett upplevelsebad med vattenrutschbanor.
The origin of Gustavsviksbadet is the brickworks that was operated in the area from the 1880s into the 1910s. When the brick-and-mortar business had ceased, the earthenware pits were filled with water. During the years 1933-38, the first Gustavsvik swimmingponds were improved. At that time, the visitor mostly swam in the eastern large pond that is no longer used for swimming. In the late 1950s, the western pond was equipped with rock bottom coating and a treatment plant. It came to be called "The Family Pond". In the years 1962-63 the 50-meter basin was built. Until 1986, the bath was only open during the summer. Today, Gustavsvik is the Nordic region's largest bathing and leisure facility, consisting of a five-star campsite and an outdoor swimming pool as well as an indoor swimming pool with jumping towers, a 50-meter excercise pol, a gym with spin cycling and an adventure pool with water slides.

På min tid hette vaktmästaren i Gustavsvik Löv (Lööf?) i efternamn. Ett vanligt buspojktilltag var att ringa upp honom och fråga: "Är det löv i Gustavsvik?". När han svarade jakande sade den uppringande då: "Gå då ut och räfsa ihop dem." Ungdomen var inte mycket bättre förr.
During my time, the caretaker in Gustavsvik surname was Löv (Leaf). A common rascal boy thing was to call him by phone and ask: "Is it leaves in Gustavsvik?". When he answered in the affirmative, the caller then said, "Then go out and rake them together." Youth was not much better in the past.

De två övre blå märkena och hela den efterföljande raden är simutmärkelser. Av den större utmärkelsen, Eklövskransen, lyckdes jag aldrig erövra guld. Jag vågade nämligen inte hoppa från den högsta nivån på trampolinen, vilket erfodrades för guld.
The two upper blue pins and the entire following line are swimming awards. Of the larger award, the Oak leave wreath, I never succeeded to capture the gold. I did not dare to jump from the highest level of the trampoline, which was required for gold.

 

Själva diplomen hade jag inom glas och ram i mitt uppväxthem.
I had the diplomas in glass and frame in my childhood home.

De övriga märkena är allehanda idrottsmärken. Texten på de fem i tredje raden är: " Sveriges, Ungdom, Dess, Framtid,". Jag minns inte vilka idrottsgrenar man måste delta i för att få dessa märken.
The other pins are all kinds of sports awards. The text of the five in the third row is: "Sweden, Youth, Its, Future,". I do not remember which sports you had to participate in to get these pins.

Den fjärde raden består av orieneringsmärken. Jag gillade verkligen orientering. Man fick vara ute i naturen och friska luften och dessutom var sporten individuell.
The fourth row is made up of orienteering pins. I really liked orienteering. You had to be out in nature and fresh air and in addition the sport was no team sport.

Den sista raden är några gång och cykelmärken.
The last row is some walkinging and biking awards.

Jag är dock stoltast över mina simutmärkelser.
However, I am most proud of my swimming awards.