Jag har levt halva mitt liv i USA nu. Om man räknar vuxenlivet, efter inträde i myndighetsåldern, så har jag bott betydligt mycket längre i USA än i Sverige. Så känner jag mig svensk eller amerikansk? Ja, det är den stora frågan.

I've lived half my life in the US now. If you count adult life, after entering the legal age, I have lived much longer in the United States than in Sweden. So do I feel Swedish or American? Yes, that's the big question.

 
Svensk
Jag är ju född i Sverige och bodde där under mina första 38 levnadsår. När jag växte upp i Örebro visste jag inte så mycket om den stora världen längre bort än vad min cykel kunde ta mig. Jag var nöjd med livet och tyckte det gick bra för mig. Mina föräldrar var låginkomsttagare, men vi hade vad vi behövde för att leva ett bekvämt liv. En gång om året kostade vi på oss en dagsresa med tåg till Stockholm. Efter realexamen på Örebro Praktiska Realskola, fick jag in en fot vid SJ. 1962 belv jag anställd som "Extra ordinarie expeditionsvaktsaspirant" (Eo xvasp)på avlöningskontoret på SJ Huvudverkstad i Örebro. Sedan tillbringade jag resten av min tid i Sverige vid SJ i många olika befattningar på många olika orter. Det svartvita fotot är taget på min sista arbetsplats innan vi emigrerade till USA. Jag var då "transportkonsulent" (Tpk) placerad i Umeå med övre norrland som mitt arbetsfält. Arbetsmiljön var trevlig och min assistent, Förste järnvägsexpeditör (Fjxp) Klas Fjällström, var mycket bra att jobba med. Jag har bara fina minnen från mitt liv i Sverige.

Swedish
I was born in Sweden and lived there during my first 38 years of life. Growing up in Örebro, I didn't know much about the big world further than my bicycle could take me. I was happy with life and thought it went well for me. My parents were low income earners, but we had what we needed to live a comfortable life. Once a year we splurged and took a day trip by train to Stockholm. After the exam at Örebro Praktiska Realskola, I got a foot in at the Swedish State Railroads (SJ). In 1962 I was hired as "Extra ordinary Expeditionary Guard Aspirant" (Eo xvasp) at the payroll office at SJ Main Workshop in Örebro. Then I spent the rest of my time in Sweden at SJ in many different positions in many different places. The black and white photo was taken at my last workplace before we emigrated to the United States. I was then "transport consultant" (Tpk) located in Umeå with upper northern part of Sweden as my field of work. The working environment was nice and my assistant, First railway clerk (Fjxp) Klas Fjällström, was very good to work with. I have only fond memories of my life in Sweden.

Amerikansk

Om jag trivdes så bra i Sverige, varför flyttade jag då till USA? Jag träffade min fru, Chris, när jag var stationerad i Uppsala och hon var en amerikansk utbytesstudent där. Efter att ha levt med mig under tio år i Sverige sade hon en dag. "Nu vill jag flytta hem!". Alltså packade vi två resväskor var och flyttade till USA. Vi hamnade så småningom i Minnesota, där alla andra skandinaver bor. Jag tog ett tillfälligt jobb i ett av lagren för varuhuskedjan Dayton's. Det blev ett ordinarie job och jag flyttade till huvudkontoret nere i centrum av Minneapolis. Där fick jag stifta bekantskap med kontorslandskap och datorer. En lite annan kontorsmiljö och moral än jag var van vid i Sverige. Se fotot ovan. Från där flyttade jag över till dotterföretaget Target. Jag tillbringade 27 år vid Target Corporation i olika befattningar, för det mesta inom logistiksidan, huvudsakligen i the Twin Cities. På fritiden var min fru och jag mycket aktiva i det svenskamerikanska samhället. Vi träffade många intressanta människor och deltog i många kulturella aktiviteter. Vi hade ett mycket rikt och intressant liv. Min fru dog 2016 och jag tappade all livslust. Men som man säger: "I Amerika är allt möjligt". Jag har kastat mig in i föreningslivet igen , de svenska kulturaktiviteterna och träffat en ny kvinna som jag kommer mycket bra överens med och hon har samma intressen som jag och är svenskättling. Så, förutom några år efter jag förlorade Chris, har livet i USA varit bra och framtiden ser också ljus ut. Alltså måste jag säga att jag har haft ett bra liv även i USA.

American

If I liked it so well in Sweden, why did I then move to the US? I met my wife, Chris, when I was stationed in Uppsala and she was an American exchange student there. After living with me for ten years in Sweden, she said one day. "Now I want to move home!". So we packed two suitcases each and moved to the USA. We ended up in Minnesota, where all other Scandinavians live. I took a temporary job in one of Dayton's department store chain's warehouses. It became a regular job and I moved to the headquarters in downtown Minneapolis. There I got to know the office landscape and computers. A slightly different office environment and morals than what I was used to in Sweden. See the photo above. From there I moved to the subsidiary Target. I spent 27 years at Target Corporation in various positions, mostly in the logistics area, mainly in the Twin Cities. In my spare time, my wife and I were very active in Swedish-American society. We met many interesting people and participated in many cultural activities. We had a very rich and interesting life. My wife died in 2016 and I lost all interest in life. But as they say: "In America everything is possible". I have thrown myself into the organization life again, the Swedish cultural activities and met a new woman that I get along very well with and she has the same interests as me and is of Swedish decent. So, except for a few years after I lost Chris, life in the United States has been good and the future also looks bright. So I have to say that I have a good life even in the US.

Summa
Jag känner mig varken som Svensk eller Amerikan. Jag känner mig som en ganska lycklig person som har haft ett mycket fint och upplevelserikt liv på två kontinenter.
Summary
I feel neither Swedish nor American. I feel like a pretty happy person who has had a very nice and adventurous life on two continents.

Då
Potatis har alltid betytt mycket i mitt liv. Jag växte upp i en kultur där man hade potatis i åtminstone en av dagens måltider. Hur den var serverd betydde mindre. Den kunde vara kokt, rå, stekt, mosad, bakad, i potatispankakor eller potatiskorv, men potatis skulle det vara. De gånger jag har bott så jag har haft tillgång till lite odlingsbar har jag alltid odlat potatis. Det började på 60-talet när jag hade en kolonilott, sen på svärmors gård i Finland. Där odlade vi ett såpass stort land så att vi hade egen potatis hela året. Vi förvarade den i en rotfruktkällare. Fotot är när jag förbereder potatislandet en vår. Sen här i USA har jag odlat potatis i såväl Scandia, Minnesota som Hudson, Wisconsin.
Then
Potatoes have always meant a lot in my life. I grew up in a culture where you had potatoes in at least one of the daily meals. How it was served meant less. It could be cooked, raw, fried, mashed, baked, in potato pancakes or potato sausage, but it would be potato. The times I've lived where I've had access to a little cultivable field, I've always grown potatoes. It started in the 60's when I had a small communial garden lot, then on the mother-in-law's farm in Finland. There we grew such a large field so we had our own potatoes all year. We stored it in a root cellar. The photo is when I prepare the potato field a spring. Since then in the USA I have grown potatoes in both Scandia, Minnesota and Hudson, Wisconsin.

Nu
Här där jag bor nu har jag inte möjlighet att odla potatis, men jag försöker att äta potatis så ofta jag kan. Jag gissar att de vanor jag fick i barndomen fortfarande sitter i. Ibland köper jag frusen potatismos som jag värmer upp i en kastrull på spisen. Det finns även så kallade tater tots, som jag äter ibland. Och så har vi ju French fries (pommes frittes), och andra former. Jag har hittills varit för lat för att köpa rå potatis,skala och koka den och äta. Nej min stora passion på potatisområdet här är den bakade potatisen, som man kan köpa på restaurangkedjan Wendy's. En stor bakad potatis med gräslök, sur grädde och smör för bara $ 2.14 Det kan inte bli bättre . Vi är ett jäng gubbar som regelbundet träffas där för att ha bakad potatis och kaffe. För oss pensionärer är kaffet gratis, så det blit ett billigt mål med trevlig samvaro - runt potatisen.
Now
Here where I live now,I do not have the opportunity to grow potatoes, but I try to eat potatoes as often as I can. I guess the habits I got in childhood are still alive. Sometimes I buy frozen mashed potatoes that I heat in a saucepan on the stove. There are also so-called tater tots, which I sometimes eat. And so of course French fries, and other forms. I have so far been too lazy to buy raw potatoes, peel and cook it and eat. No, my big passion in the potato field here is the baked potato, which you can buy at the Wendy's restaurant chain. A large baked potato with chives, sour cream and butter for only $ 2.14 It can not get better . We are a bunch of old men who regularly meet there to have baked potatoes and coffee. For us pensioners, the coffee is free, so it has become a cheap meal with a pleasant time - around the potato.

Då
På 90-talet bodde vi i den lilla staden Falcon Heights, som är en del av storstaden St Paul. Trots sin litenhet låg både en del av jordbruksuniversitetet och "fair grounds" inom staden. Vi utnyttjade dem båda flitigt för våra motionsrundor med våra dalmatiner. På jordbruksuniversitetets stora försöksfält var det inga bilavgaser och stora ytor att gå och springa på. Även under växtsäsongen var fälten inrutade av vägar som avgränsade de olika försöksytorna. Det blev många kilomerters vandring under åren längs fälten med majsodlingar och bönodlingar. På vintern var det ett pulsande i vit, orörd snö. På en annan del av universitetsområdet hade man djuren, hästar, får och kor bland annat. Våra Dalmatiner var alltid förundrade över de jättestora svart vita dalmatinerna på andra sidan staketet och de var lika intresserade av den lilla varelsen på andra sidan av staketet. Vi hade några fina, minnesrika år där.

Then
In the 90's we lived in the small town of Falcon Heights, which is part of the big city of St Paul. Despite its small size, both a part of the agricultural university and "fair grounds" were located within the city. We used them both extensively for our exercise rounds with our Dalmatians. There were no car exhausts and large areas in the university's large experimental field to walk and run on. Even during the growing season, the fields had roads that divided the different test areas. We did many kilometers of hiking over the years along the fields of corn and bean crops. In the winter we walked in the white, untouched snow. In another part of the university area there were animals, horses, sheep and cows among other things. Our Dalmatians were always amazed by the huge black and white Dalmatians on the other side of the fence and they were equally interested in the little creature on the other side of the fence. We had some great, memorable years there.

Nu

Som jag nämnde ovan finns också området för Minnesota State Fair i Falcon Heights. Under större delen av året är det ingen eller väldigt liten aktivitet där och det var då vi tog tillfället i akt att motionera våra hundar där. Uder ett par veckor på hösten, 13 dagar närmare bestämt, vimlar det av människor där. Förra året var det närmare bestämt 2,126,551 besökare under de 13 dagarna. Eventet kallas även " The Great Minnesota Get Together". Där finns då allt att se och uppleva från hästar, kor och massor med andra djur till stora jordbruksmaskiner och traktorer, från dockhus till riktiga hus, från hantverk till avancerade maskiner och datorer, från äpplen till jättemeloner. Alla större radio och TV stationer har tillfälliga studior där. Mat i massor. Underhållning av alla slag, från stora nöjesfält till folkmusik. Här är en website om du vill veta mer https://www.mnstatefair.org/ . Jag tog fotot förra sommaren och såg int förrän jag nu satte in det här att en av skyltarna till höger säger "Swedish". Jag undrar vad som kommer efter Swedish, meatballs, potato sausage, pancakes? Jag skall titta närmare i höst igen.

Now
As I mentioned above, there is also the Minnesota State Fair area in Falcon Heights. During most of the year, there is no or very little activity there and that is when we took the opportunity to exercise our dogs there. Except for a couple of weeks in the fall, 13 days more precisely, when it is lots of people there. Last year, there were 2,126,551 visitors during the 13 days. The event is also called "The Great Minnesota Get Together". There you will find everything to see and experience from horses, cows and lots of other animals to large agricultural machines and tractors, from dollhouses to real houses, from hadicraft to advanced machines and computers, from apples to giant melons. All major radio and TV stations have temporary studios there. Food in plenty. Entertainment of all kinds, from large entertainment fields to folk music. Here is a website to learn more https://www.mnstatefair.org/. I took the photo last summer and didn't notice until I put it in here, that one of the signs to the right says "Swedish". I wonder what comes after Swedish, meatballs, potato sausage, pancakes? I'll take a closer look this fall again.

Då
1965 var jag en fruktad krigare i den svenska armen. Närmare bestämt tillhörde jag Trängtrupperna. Min värnplikt gjorde jag på T2 i Skövde. Under tretton månader där lärde jag mig att marschera, använda olika vapen, överleva i tält i skogen i kallaste vintern, köra stor manuellt växlad lastbil och mycket annat som hörde krigarlivet till. Min specialutbildning var dock som radiotelegrafist. Den delen av krigarlivet gillade jag skarpt faktiskt. Förutom radioteknik så fick jag lära mig morsealfabetet och att kommunicera via det. Det var intressant och unikt att kunna kommunicera med endast omväxlande korta och långa radiosignaler. Jag erövrade under min tid där silvermärket i telegrafi. Själva märket har jag fortfarande liggande här hemma i en skrivbordslåda, men färdigheten att kunna använda morse har dött av inaktivitet under årens lopp. Åven så har jag hört att man numera inom krigsmakten har mycket modernare system att kommunicera genom och att morse inte alls används numera. I alla fall så har fienden inte vågat anfalla Sverige sen jag blev utbildad till soldat. Dessutom har jag medverkat till freden efter andra världskriget. Jag föddes nämligen den 14e augusti 1945 och det var den dagen Japanerna skrev under fredsavtalet efter andra värdskriget. Ryktet om min födelse spred sig tydligen snabbt. .... . - . -. -... .-. .- -.. .- --.

Then
In 1965 I was a feared warrior in the Swedish army. Specifically, I belonged to the Trängtruppen. I did my military duty at T2 in Skövde. During thirteen months there, I learned to march, use various weapons, survive in tents in the woods in the coldest of winter, drive a large, manual gear, truck and much else that belonged to the war life. However, my special education was as a radio telegraphist. I really liked that part of the war life. In addition to radio technology, I had to learn the Morse alphabet and to communicate through it. It was interesting and unique to be able to communicate with only alternating short and long radio signals. During my time there, I conquered the silver medal in telegraphy. The medal itself I still have lying here at home in a desk drawer, but the ability to use morse has died due to inactivity over the years. Also, I have heard that nowadays within the armed forces there are much more modern systems to communicate through and that morse is not used at all now. In any case, the enemy has not dared to attack Sweden since I was trained as a soldier. In addition, I contributed to the peace after the Second World War. I was born on August 14, 1945 and that was the day the Japanese signed the peace treaty after the Second World War. The rumor of my birth apparently spread quickly. .... .- ...- . .- --. ... -.. -... .- --.

Nu
Nu har den fruktade svenske krigaren blivit en vegetarian och en varmhjärtad djurvän. Min fru Chris hade alltid varit en varm djurvän och när vi köpte mark och byggde ett hus i Scandia, Minnesota fick hon möjlighet att omsätta sin teori i praktik. Från vår mäklares lada fick vi två små kattungar som inflyttningspresent. Det var den grå kattflickan Frida och den svarte kattpojken Fridelius. De var syskon och kom in i våra liv 1991 och förgyllde våra liv tills de båda lämnade oss med bara en veckas mellanrum 2008. 1993 vandrade vildkatten Fritjof in i våra liv. Han blev min specielle kompis i hela 20 år. Sedan kom Fritz, Fridolf, Fridolfina, Fridolina, Friskus, Friherre Gustav, Friherrinnan Lexis, Friendly, Fridh och slutligen Levi. Levi kom in i mitt liv efter att Chris dött. Det var hon som kom upp med alla namn på Fri. Hon gav våra Dalmatiner namn på Fra, Francesca, Franciskus, Francine. Jag har nu norskan Lexis, Norsk Skogskatt (13 år gammal), och lille katthemskatten Levi ( 1 år gammal) boende med mig här. Lexis är stolt och reserverad medan Levi är en riktig famnkatt. Han är med mig hela tiden och sover i min bädd. Han verkar bli min tredje buddy efter Fritjof och Friendly. Det är bra att ha en kattgrabb som jag kan tala med och dela mina bekymmer och glädjeämnen med.

Now
Now the dreaded Swedish warrior has become a vegetarian and a warm-hearted animal lover. My wife Chris had always been a warm animal lover and when we bought land and built a house in Scandia, Minnesota she had the opportunity to put her theory into practice. From our realtor's barn, we got two little kittens as a moving present. It was the gray cat girl Frida and the black cat boy Fridelius. They were siblings and came into our lives in 1991 and breighten our lives until they both left us only a week apart in 2008. In 1993, the feral cat Fritjof migrated into our lives. He became my special friend for 20 years. Then came Fritz, Fridolf, Fridolfina, Fridolina, Friskus, Friherre Gustav, Friherrinnan Lexis, Friendly, Fridh and finally Levi. Levi came into my life after Chris died. It was she who came up with all the names on Fri. She gave our Dalmatians names beginning with Fra, Francesca, Franciscus, Francine. I now have Norwegian Lexis, Norwegian Forest Cat (13 years old), and little shelter cat Levi (1 year old) living with me here. Lexis is proud and reserved while Levi is a real lap cat. He is with me all the time and sleeps in my bed. He seems to be my third buddy after Fritjof and Friendly. It's good to have a cat guy that I can talk to and share my concerns and joys with.

Då. FEMTIO år sedan.
Jag hittade det här gamla fotot. Dålig kvalite, men framkallar obetalbara minnen. Det är jag som somnat i en park i Zurich, i Schweiz. Min reskompis Alf tog fotot. Både han och jag jobbade på SJ vid den tiden och utnyttjade våra fribiljetter flitigt. Vi var båda ogifta och tog kortare eller längre tågresor runt i Europa. Vi hade våra arbetsplatser vid Stockholm Centralstation och ibland gick vi efter arbetets slut på fredagskvällen ner till plattformen och tog nattåget till Hamburg till exempel och så kom vi tillbaka med nattåget på måndag morgon och gick direkt till våra arbetsplatser. Ibland tog vi några dagar extra ledigt för längre resor. En kortare tid hade jag även en flickvän i Gronningen, Holland, som jag tågpendlade till. Under den resa fotot är från har jag ett roligt minne. Alf och jag åkte spårvagn i Zurich. Den var fullpackad och vid vår sida stod två flickor och pratade. Alf och jag hade inte sagt något. Flickorna var svenska och skröt fritt för varandra om sina pojkupplevelser kvällen innan. Alf och jag skulle av på en hållplats tidigare än flickorna och just när vi trängde oss förbi dem tackade vi dem på svenska för de trevliga berättelserna. Oj, vad röda de blev i ansiktena. Tro inte att ingen annan förstår när du talar ett främmande språk.

Then. FIFTY years ago.
I found this old photo. Poor quality, but it evokes priceless memories. I am asleep in a park in Zurich, Switzerland. My travel buddy Alf took the photo. Both he and I worked at Swedish State Railroads at that time and used our free railroad tickets extensively. We were both unmarried and took shorter or longer train journeys around Europe. We had our workplaces at Stockholm Central Station and sometimes after the end of work we went down to the platform on Friday evening and took the night train to Hamburg for example and then we came back by night train on Monday morning and went straight to our workplaces. Sometimes we took a few days extra for longer trips. For a short time I also had a girlfriend in Gronningen, Holland, to whom I commuted by train. During the trip the photo is from, I have a fun memory. Alf and I went by tram in Zurich. It was packed and at our side stood two girls talking. Alf and I hadn't said anything. The girls were Swedish and bragged freely for each other about their boy experiences the night before. Alf and I were leaving at a stop earlier than the girls and just as we were passing them we thanked them in Swedish for the nice stories. Oh, how red they got on their faces. Don't think no one else understands when you speak a foreign language.

Nu.
Så här bor jag just nu. Det är i ett "Senior Citicen" komplex som heter The Waterford Independent & Assisted Living och är beläget i Brooklyn Park, norr om Minneapolis, MN. Området består av två större byggnader och fyra mindre fristående hus. De mindre husen har sex lägenheter vardera och jag bor i en av dem. Jag bor i övervåningen i huset på bilden. Lägenheten har kök, vardagsrum och två sovrum med ett två bilars garage under, med direkt trappa ner från lägenheten. Jag har två badrum. Det enda dock med endast dusch. Jag har även ett litet rum med egen tvättmaskin och torktumlare. Så jag har egentligen mer än vad jag behöver. Halva min disponibla inkomst går åt till hyran. Jag kan delta i alla aktiviteter som anordnas i huvudbygnaden. Det är alltid någt där, ett musikframträdande, sångstunder, lekar, bingo, film eller något annat de kan tänka upp. Jag kan också äta i matsalen där mot en mindre avgift. Eller bara köpa en glassportion för 50 cent när anden faller på. Kaffet är gratis. Jag bor alltså ganska bra även om kostnaden är i högsta laget.

Now.
This is how I live right now. It is in a "Senior Citicen" complex called The Waterford Independent & Assisted Living and is located in Brooklyn Park, north of Minneapolis, MN. The area consists of two larger buildings and four smaller detached houses. The smaller houses have six apartments each and I live in one of them. I live upstairs in the house in the picture. The apartment has a kitchen, living room and two bedrooms with a two car garage underneath, with direct stairs down from the apartment. I have two bathrooms. One of them though, have a shower only. I also have a small room with my own washer and dryer. So I really have more than I need. Half of my disposable income goes to the rent. I can participate in all activities organized in the main building. There is always something going on there, a musical performance, sing alongs, games, bingo, movies or anything else they can think of. I can also eat in the dining room there for a small fee. Or just buy an ice cream portion for 50 cents, when I feel for it. Coffee is free. So I live quite well even though the cost is high.

English after Swedish

Då. (1983). En vän.
Ni som även följer mig på Facebook ser min vän Jim gilla och ge kommentarer. Jim var den förste som hjälpte mig komma på fötter här i USA. Chris hade blivit antagen till Oral Robberts University och vi bodde i en studentlägenhet på området. Jag hade ett så kallat "Green Card" med "Resident Aliens" status. Jag kunde alltså jobba i USA, men att få ett jobb var inte så enkelt. På universitetområdet fanns ett företag som var ansvarigt för matserveringarna och matstånden vid sportarenan. De hade alltid behov av medhjälpare. Jag gick till chefen, numera min gode vän Jim, och sade att jag inte hade någon erfarenhet av att jobba innom matsektorn men att jag behövde ett jobb. Han sade att han skulle ta en chans och anställa mig som "allmän springpojke". Men först var jag tvungen att gå till hälsovårdsmyndigheten och gå en kurs och få ett så kallat: "Food handler permit". Det gick bra och sen började en mycket trevlig tid där jag gjorde allt från att köra en liten skåpbil för att hämta och leverera råvaror, servera varm korv vid sportsevanemang, inventera och fylla på matförråden, hjälpa till vid catering evanemang och mycket mera. En liten cateringhistoria. Den stora sporthallen hyrdes ut för olika evanemang. En gång höll den originelle pianisten Liberace en koncert där. Efter koncerten hade han bjudit in sina närmaste till en middag i vad vi kallade the Messanine, vilken låg i anslutning till sportarenan. Han hade en flygel även där, men hade endast en av sina speciella stora ljusstakar, kandelabrar, med sig och det blev min uppgift att genast efter koncerten transportera den kandelabern från en flygel till den andra. Det är ett minne jag förmodligen aldrig glömmer. Tack Jim för att du tog en chance att anställa mig. Du var en av de bättre chefer jag har haft.

Then. (1983). A friend.
You who also follow me on Facebook see my friend Jim like and comment. Jim was the first one to help me get back on my feet here in the US. Chris had been admitted to Oral Robberts University and we lived in a student apartment in the area. I had a so-called "Green Card" with "Resident Aliens" status. So I could work in the US, but getting a job was not that easy. In the university area there was a company that was responsible for the food service and food stands at the sports arena. They always needed helpers. I went to the manager, now my good friend Jim, and said I had no experience working in the food sector but that I needed a job. He said he would take a chance and hire me as a "general running boy". But first I had to go to the health department and take a course and get a so-called: "Food handler permit". It went well and then began a very nice time where I did everything from driving a small van to pick up and deliver food items, serving hot dogs at sporting events, inventing and replenishing food supplies, helping with catering events and much more. A little catering story. The large sports hall was rented out for various events. Once, the original pianist Liberace held a concert there. After the concert, he had invited his closest admires to a dinner in what we called the Messanine, which was adjacent to the sports arena. He had a grand piano there as well, but only had one of his special large candelabras, and it became my job to immediately after the concert transport that candelabra from one grand piano to the other. It's a memory I'll probably never forget. Thank you Jim for taking a chance on hiring me. You were one of the best managers I've have had.

Nu. Nordisk folkmusik.
Som ni som följer mig på Facebook har sett, är jag en stor älskare av nordisk folkmusik. Jag besöker konserter, jag har grupper som kommer och spelar den typen av musik på mina födelsedagar, jag går på jam sessions med nordisk folkmusik. Nu på söndag kommer jag att vara med om "The Twin Cities Nordic Ball". Det är en tillställning som har 43 år på nacken, men i år blir det första gången jag går på den. Årets värd är Twin Cities Swedish Folkdancers. Det blir folkmusiker och folkdansare med bakgrund i alla de nordiska länderna. En av grupperna som spelar är Twin Cities Nyckelharpalag, där min mycket goda vän Marilyn spelar med. Ledsamt nog är jag mycket dålig folkdansare, men Marilyn och jag har provat på ett par enklare danser, modell ringdans och långdans. I sommar hoppas jag få tillfälle att uppleva den mycket stora Nisswastämman uppe i norra Minnesota. http://www.nisswastamman.org/ Den hålls normalt i juni. I augusti är det spelmansstämma i Scandia i Minnesota och i september en Nordic Music Festival i Viktoria, MN, se fotot. Jag skall försöka få tillfälle att besöka dem också. Och som avslutning drar jag till med en av mina favoritlåtar, Gärdebylåten https://www.youtube.com/watch?v=Wd4vyd2-P7c

Now. Nordic folk music.
As you who follow me on Facebook have seen, I am a big lover of Nordic folk music. I visit concerts, I have groups that come and play that kind of music on my birthdays, I go to jam sessions with Nordic folk music. Now on Sunday I will be participating in "The Twin Cities Nordic Ball". It is an event that has 43 years on the neck, but this year will be the first time I go to it. Host this year is Twin Cities Swedish Folkdancers. There will be folk musicians and folk dancers with backgrounds in all the Nordic countries. One of the groups playing is Twin Cities Nyckelharpalag, where my very good friend Marilyn plays. Sadly, I'm a very bad folk dancer, but Marilyn and I have tried a couple of simple dances, as ring dance and long dance. This summer, I hope to have the opportunity to experience the very large Nisswa Stämman up in northern Minnesota. http://www.nisswastamman.org/ It is normally held in June. In August, there is a spelmansstämma in Scandia in Minnesota and in September a Nordic Music Festival in Viktoria, MN, see the photo. I will try to get the opportunity to visit them also. And as a conclusion, here is one of my favorite songs, Gärdebylåten https://www.youtube.com/watch?v=Wd4vyd2-P7c

English after Swedish
Först historia:

SJ, SJ gamle vän. ( https://www.youtube.com/watch?v=L5zcxOlXBjY ) Jag tillbringade hela min yrkesverksamma tid i Sverige vid SJ. Jag började år 1963 som kontorist på CV (SJ Centrala Verkstäder) i Örebro. Bland annat jobbade jag på avlöningskontoret och ute i de olika verkstadskontoren. Efter fyra år där blev jag antagen till SJ's interna chefsutbildning. Den var tvåårig med omäxlande teori och praktik. Efter utexamineringen 1969 blev jag placerad i Uppsala. Som den femte i rangordningen där fick jag hoppa in och jobba med lite av varje. Det jag gillade bäst var när jag vikarierade som stationsmästare på stationen i Morgongåva på linjen mellan Uppsala och Sala. Efter ett par par år i Uppsala fick jag en tjänst på den kommersiella avdelning på huvudkontoret i Stockholm. Jag bodde kvar i Uppsala och pendlade. Avdelningen var på SJ vis förkortad till KAGN 1 (Kommersiella Avdelningen Godstrafik Norden och godsslagen under 1 var oljor, kemikalier, livsmedel och liknande). Det jobbet var verkligen intressant med kontakter över hela norden. Efter det fick jag ett eget försäljningsdistrikt, Västerbotten och Norrbotten, med placering i Umeå. Jag reste runt till sågverken, massafabrikerna och andra företag och förhandlade om järnvägstransporter och upprättade fraktkontrakt tills vi flyttade till USA 1983. Jag trivdes med all mina jobb vid SJ, från "extra ordinarie expeditionsvakt" vid CV till "Transportkonsulent" i Norrland.

First history:
SJ, SJ old friend. (https://www.youtube.com/watch?v=L5zcxOlXBjY) I spent all my working time in Sweden at SJ (Svedish State Railways). I started in 1963 as a clerk at CV (SJ Central Workshops) in Örebro. Among other things, I worked in the payroll office and out in the various workshop offices. After four years there, I was accepted into SJ's internal management training. It was two yearslon with varied theory and practice. After graduating in 1969, I was placed in Uppsala. As the fifth in the ranking there, I got to jump in and work with a little bit of everything. What I liked best was when I substituted as station master at the station in Morgongåva on the line between Uppsala and Sala. After a couple of years in Uppsala, I got a position in the commercial department at the head quarters in Stockholm. I lived in Uppsala and commuted. The department was, in the common abbrevation KAGN 1 (the Commercial Department of Freight Traffic in the Nordic countries and the goods under 1 were oils, chemicals, food and the like). That job was really interesting with contacts all over the Nordic region. After that I got my own sales district, Västerbotten and Norrbotten, with office in Umeå. I traveled around to the sawmills, pulp mills and other companies and negotiated rail transport and established freight contracts until we moved to the US in 1983. I enjoyed all my jobs at SJ, from "extra ordinary dispatch guard" at CV to "Transport Consultant" in Norrland.

Nutiden - Invandrarhistoria.
Vad jag sysslar med nuförtiden har också mycket med historia att göra. Jag är ju voluntär vid tre museer, men jag sysslar också, när tiden räcker till, med att översätta gamla kyrkohandlingar som finns bevarade i Zion Lutheran Church i Chicago City. De är till och med från tiden innan församlingen grundades. Här är den första paragrafen jag översatte "1. Meeting held at Chisago City, Sunday February 8 1874 to discuss the question regarding creating a Congregation in Chisago City. The meeting was opened with prayer and song and the reading of a sermon from Augustana." Det är inte den texten i bilden. Texten ovan är från 19e september 1876.
Det är en utmaning att göra dessa översättningar. Vissa av sekreterarna har slarvig handstil, de använder lokala ord och uttryck från sin hembygd i Sverige, de är dåliga i stavning och inte minst i att forma logiska meningar. Jag har faktiskt misslyckats med att tolka vissa ord trots hjälp från Sverige. Men helhetsinnehållet har jag nog lyckats förmedla.
Jag har inte nog med tid för dessa översättningar. Jag har för många järn i elden. Problemet är att jag gillar allt jag gör, så jag vet inte vad jag skall skära ner på. Livet är härligt men besvärligt!

Contemporary - Immigrant History.
What I do nowadays also has a lot to do with history. I am a volunteer at three museums, but I also, when having time enough, translate old church documents preserved in Zion Lutheran Church in Chicago City. They are even from the time before the congregation was founded. Here is the first paragraph I translated "1. Meeting held at Chisago City, Sunday February 8 1874 to discuss the question regarding creating a Congregation in Chisago City. The meeting was opened with prayer and song and the reading of a sermon from Augustana." That's not the text in the picture. The text above is from September 19, 1876.
Making these translations is a challenge. Some of the secretaries have sloppy hand writing, they use local words and expressions from their home areas in Sweden, they are bad at spelling and not least in forming logical sentences. In fact, I have failed to interpret certain words despite help from Sweden. But I have managed to convey the overall content.
 I do not have enough time for these translations. I have too many irons in the fire. The problem is that I like everything I do, so I don't know what to cut down on. Life is lovely but troublesome!

English after the Swedish text.
Boken "Din stund på jorden" av Vilhelm Moberg, är en av mina favoritböcker skriven av en av mina favoriförfattare. Boken innehåller ett av Vilhelm Mobergs mest tidlösa och älskade citat.”Du ska alltid tänka: Jag är här på jorden denna enda gång! Jag kan aldrig komma hit igen! Och detsamma sa Sigfrid till sig själv: Tag vara på ditt liv! Akta det väl! Slarva inte bort det! För nu är det din stund på jorden!”.
Man kan inte ha det mycket bättre än att sitta i solen på en bänk med starkt kaffe och en aldeles färsk donut.
-----
The book "Your Time on Earth" by Vilhelm Moberg, is one of my favorite books written by one of my favorite authors. The book contains one of Vilhelm Moberg's most timeless and beloved quotes. “You should always think: I am here on earth this one time! I can never come here again! And so Sigfrid said to himself: Take care of your life! Be careful! Don't neglect it! For now it is your time on earth! ”.
You can't do much better than sitting in the sun on a bench with strong coffee and a fresh donut.

*****

Jag har börjat få alldeles för många brevvänner. Jag hinner inte med att svara alla i vettig tid. Visserligen är jag aktiv på Facebook, men det är inte det samma som ett brev. Dessutom är det flera som inte är med på Facebook. En periodisk blogg är inte heller det samma som ett brev, men får bli en nödlösning. De mera personliga frågorna skall jag även i fortsättningen besvara i enskiljda e-mails.
-----
I've started to get far too many pen friends. I do not have time to answer everyone in a reasonable time. I'm active on Facebook, but it's not the same as a letter. In addition, several of my friends are not on Facebook. A periodic blog is also not the same as a letter, but may become an emergency solution. I will continue to answer the more personal questions in separate emails.

Nyligen har jag fått kontakt med två vänner som jag kände när jag växte upp på Strömersgatan i Örebro på 1950-talet. Det gjorde mig lite nostalgisk och jag kom att tänka på sången Lyckliga Gatan med Anna-Lena Löfgren (1967) - https://www.youtube.com/watch?v=70k2lHsBMKo . Strömersgatan från Lydias gottkiosk uppe vid Storgatan ner till Larsons korvkiosk nere vid Skolgatan var min lyckliga gata. Många av mina lekkamrater och senare skolkamrater bodde längs den gatan. Hyreshus av olika storlek och årgång kantade gatan. De flesta hade en liten gård med planteringar och träd mellan husen och trottoarerna. Framför det hus jag bodde i fanns det till exempel två stora syrenbuskar, en vit och en lila. De doftade härligt när de blommade om våren.
---
Recently I got in touch with two friends I knew when I was growing up on Strömersgatan in Örebro in the 1950s. It made me a little nostalgic and I came to think of the song Happy Street with Anna-Lena Löfgren (1967) - https://www.youtube.com/watch?v=70k2lHsBMKo. Strömersgatan from Lydia's kiosk up at Storgatan down to Larson's hot dog stand down at Skolgatan was my happy street. Many of my playmates and later schoolmates lived along that street. Apartment buildings of different sizes and vintage bordered the street. Most had a small yard with plantings and trees between the houses and the sidewalks. In front of the house I lived in, for example, there were two large lilac bushes, one white and one purple. They smelled wonderful when they bloomed in Spring.
*****

Gårdagen, söndagen den 26e januari, blev en full dag för mig igen. Efter tidiga morronsysslor med lätt frukost och kattbestyr körde jag till Reedemer Lutheran Church i White Bear Lake där Marilyn stod för musiken, orgel och piano, under gudstjänsten. Sen stannade vi till för lunch vid Perkins. Jag hade min favorit, Belgisk wåffla. Efter det vidtog en lite sordin tillställning. Det var "Celebration of Life" i järnvägsmuseet för min gode vän, adoptivbroder och mentor, Jack Sheldon lV, som dog i julas. Det var mycket folk som deltog. Parkeringen blev överfull. Sen for vi till Bethel University, där Marilyns brors sondotter, Audrey, hade en piano uppspelning . Den gick så bra att vi firade med fika på Starbucks efteråt. När jag så småningom kom hem kände jag mig inte riktigt bra. Jag vilade ett slag, men tog sen hand om katterna och gjorde en lätt kvällsmiddag åt mig själv. Sen totade jag ihop det här och nu skall jag gå och lägga mig. God Natt.
-----
Yesterday, Sunday, January 26, became a full day for me again. After early morning chores with light breakfast and cat chores, I drove to Reedemer Lutheran Church in White Bear Lake, where Marilyn was responsible for the music, organ and piano, during the service. Then we stopped for lunch at Perkins. I had my favorite Belgian waffle. After that, a somewhat sordid event took place. It was the "Celebration of Life" at the Railway Museum for my good friend, adoptive brother and mentor, Jack Sheldon lV, who died last Christmas. There were many people who participated. The parking lot was crowded. Then we went to Bethel University, where Marilyn's brother's granddaughter, Audrey, had a piano recital. It went so well that we celebrated with coffee at Starbucks afterwards. When I finally came home, I didn't feel really good. I rested for a while, but then took care of the cats and made a light dinner for myself. Then I put this together and now I will go to bed. Good night.