Yesterday I opened another of Chris' many boxes and found an archive of her pictures saved on disks. Below are just a few from the first disk I looked at. It was from 2002.

At that time we had a house on Snelling Ave, not far from the Fairgrounds in St Paul. I build that fence, and I drowe by the other day and it still standing! Chris planted flowers all over the place.

Chris and Fritz at our first computer. We have always had lots of books.

Me and Frncesca at Christmas and more books in the background.

I built Chris a small house where she could sit and study or write.

Interior of "skrivstugan". "The writers cottage"

We took Francesca to a dog park at the airport, as I love airplanes and flying. Not much securit at that time.

Francesca loved running to me full speed and then jump up in my arms to everybody elses amusement.

At that time we had seven cats. Here are the oldest ones, Frida and Fridelius.

My favorite, Fritjof.

Fritz

Fridolf

The twin sisters Fridolfina and Fridolina

A final picture of my three favorites, Chris, Fridolf and Francesca.  I will probably, at least for my own amusement, publice more pictures as I go through the disks. 

English below the Swedish

Jag gillar att lyssna till musik. Speciellt nordisk folkmusik. Många låtar väcker minnen och känslor hos mig. Här tänker jag berätta om en av alla dessa speciella låtar. Det är den finska Säkkijärven Polka. Den är ju unik på många sätt med sitt ursprung i det då finska området vid Leningrad, nuvarande St Petersburg, och användningen i kriget mellan Finland och Sovjetunionen 1941-1944.

Min personlig upplevese skedde under en tågresa i norra Finland på 1960-talet. Det var vinter och mycket kallt. Jag gick till restaurangvagnen för att värma mig med en kopp hett kaffe. Det var en gammal vagn. Uppvärmingen skedde via en vedkamin i ena änden av vagnen. Det var mörkt ute. Fönstren hade stora froststjärnor. Jag fick mitt kaffe och satte mig ner. I vagnsänden vid kaminen satt en gammal finne med ett dragspel. Han hade druckit mycket starkare saker än det becksvarta kaffe jag njöt av. Men spela dragspel kunde han. När han spelade Säkkjärven Polka fick jag gåshud på armarna. Hela stämningen, värmen från vedkaminen, mörkret utanför de frostiga fönstren, skenskarvdunket, halvdunklet i vagnen, det heta kaffet, och så dragspelsmusiken. Det går inte att med rätta beskriva det hela, men försök blunda och tänka er in i situationen när ni lyssnar till

https://www.youtube.com/watch?v=RS-dqK1Tl-E&list=PLFrc7t6naYITT6YJFODmOU8SAeCo5HYgy

English 
I like to listen to music. Especially Nordic folk music. Many songs awaken memories and feelings for me. Here I am going to tell you about one of all these special songs. It is the Finnish Säkkijärven Polka. It is unique in many ways with its origin in the then Finnish area of Leningrad, present-day St. Petersburg, and its use in the war between Finland and the Soviet Union in 1941-1944.

My personal experience took place during a train journey in northern Finland in the 1960s. It was winter and very cold. I went to the restaurant car to warm myself with a cup of hot coffee. It was an old railroad car. It was heated by a wood stove at one end of the car. It was dark outside. The windows had great frost stars. I got my coffee and sat down. In the end of the car at the stove, an old Finn sat with an accordion. He had drunk much stronger things than the pitch black coffee I enjoyed. But playing the accordion he could. When he played Säkkjärven Polka, I got goose bumps on my arms. The whole atmosphere, the warmth of the wood-burning stove, the darkness outside the frosty windows, the rail clicety clack , the half-darkness in the car, the hot coffee, and so the accordion music. You cannot rightly describe it all, but try to close your eyes and think about the environment when you listen to

https://www.youtube.com/watch?v=RS-dqK1Tl-E&list=PLFrc7t6naYITT6YJFODmOU8SAeCo5HYgy

English below the Swedish

Så har det gått ett år igen. Ett år jag är mycket nöjd med och tacksam för. Det har nu gått två och ett halvt år sedan Chris dog och jag börjar komma in i ett liv med egna rutiner utan henne. Jag saknar naturligtvis henne, men livet måste gå vidare. Här nedan en liten glimt av vad jag hade för mig under 2018.

Som stöd för minnet för detta jul- och nyårsbrev brev har jag min kalender där jag klottrat ner vad jag skall komma ihåg. Redan den tredje januari har jag skrivit "gå igenom en låda". det hänvisar till alla de lådor jag har som fortfarande tar upp hela den plats en andra bil skulle ha haft i mitt garage. Emellanåt tar jag mig i kragen och går igenom en låda, men det jag hittar i dem påminner så mycket om Chris att det går sakta. Med den fart jag har nu på uppackandet kommer det att bli en livsuppgift för mig. Någon stackars bouppteckningsman får säkert gå igenom de sista lådorna.

I februari tog jag itu med mina dåliga tänder. Jag besökte tre kliniker och fick tre olika bud om vad det skulle kosta att få tillbaka mitt leende. Alldeles för mycket från alla tre. Alltså behövde jag skaffa mer pengar och det gjorde jag genom att börja jobba igen. Jag tog anställing på deltid som kassör i ett Targetvaruhus. Samma concern vid vars huvudkontor jag hade jobbat 27 år innan jag pensionerade mig 2010. Jag gillade verkligen kassörsjobbet och det var bra eftersom det skulle ta en tid innan jag fått ihop nog för mina nya tänder.

I mars upptäckte jag svenska tunnpankakor i flera restauranger här. Först i International House of Pancakes och sen i Taste of Scandinavia. Taste of Scandinavia har blivit min favoritrestaurang dit jag tar svenska besökare bland annat. I mars var det även årsmöte i Minnesota Transportation Museum. Jag är ju voluntär i deras lokstall, Jackson Street Roundhouse. Vilket verkligen hjälpt mig komma tillbaka till det aktiva livet.

i april experimenterade jag mycket med att laga min egen mat. Jag hade fått en riskokare med hållare för grönsaker i övre delen, så jag kokade ris med grönsaker. Jag experimenterade även med olika slags omeletter. Steka ägg var ingen konst för när brandvarnaren tjöt visste jag att ägget var välstekt. Allteftersom har jag blivit allt latare med matlagningen. Jag värmer ofta upp färdiga rätter i mikrovågsugnen eller äter färdiga sallader. Det tar för mycket tid att planera, köpa hem råvarorna och laga egen mat.

I maj fick jag ett mycket trevligt besök från Sverige. Det var våra vänner Kerstin och Håkan Karlsson från Sävar som stannade till några dagar hos mig på sin rundresa i USA. Vi besökte svenskbygderna andra sevärdheter de dagar de var här. Jag jobbar fortfarande deltid som kassör på Target.

i juni hade jagg fått ihop så mycket pengar att jag började processen med de nya tänderna. Det var tandläkare Paul Kirkegaard i St Anthony Park som fixade dom åt mig. Han och tidigare hans kollega Björndahl är de enda två tandläkare jag har gått hos här i USA. Jag gillade båda, de skämtade och var lättsamma, men gjorde bra jobb. I juni började jag engagera mig i lokalpolitiken här genom att bli medlem i Community Assembly. Vi träffas en gång i månade och diskuterar hur vår stad, Brooklyn Park med runt 76000 innevånare, skall kunna förbättras.

I juli ser jag att jag motionerade mycket. Jag gick runt här i trakten, men ofta åkte jag och min "aktivitetsledare" Ghazaleh till någon delstatspark eller nationalpark och fotvandrade. Det var mcket nyttigt för mig. Jag borde ta mig i kragen och bli mera fysiskt aktiv igen. De aktiviteter jag ägnar mig åt nu sker oftatst sittande. Jag for även runt mycket med bil i trakten och hälsade också på våra gamla vänner Mary och Karl i Amery i Wisconsin. Under juli slutade jag jobbaför Target. Jag hade nu fått ihop nog med pengar för att kunna betala mina nya tänder.

I augusti har jag min födelsedag, men the primary voting hölls på min födelsedag och eftersom jag var election judge jobbade jag i vallokalen hela den dagen. Jag sköt på födelsedagsfirandet till oktober. Jag besökte också den årliga Spelmansstämman i Scandia i augusti. Den stämma som Chris och jag hjälpte till med att starta. Och så var jag även en av de 2.046.533 besökarna på Minnesota State Fair. Ja, jag inte bara besöte, jag jobbade även i det stånd som Minnesota Transportation Museum hade där.

I september blev det mycket nordisk kultur här. Det började med att jag besökte Punschklubben en torsdagskväll för gul ärtsoppa och tunnpankakor. Sen blev det den Nordiska musikfesten i Viktoria med massor med härlig nordisk folkmusik. Jag tillbringade även en dag med Twin Cities Nyckelhapalag i samband med firandet av deras 20års jubileum.

I oktober firade jag min försenade födelsedag rejält. Massor med nordisk folkmusik, folkdansare, stor maffig chokladtårta och många som uppvaktadeJag åt även min första julmiddag. En sorslagen tillställning i Bethelkyrkan i Hudson, Wisconsin med massor av mat och svensk folkmusik. Jag börjar även ta aktiv del i verksamheten i Frälsningsarmen här i Brooklyn Park. Jag söker mer och mer aktiviteter närmare här där jag bor eftersom jag har svårt att köra bil i mörker och vinterväglag. Jag måste kanske undersöka hur det här med Uber fungerar.

I november var det så dags för val igen och jag jobbade åter som Election Judge. Det var mycket intressant att få en inblick i hur valsystemet fungerar. I november blev jag även medlem i en kommittee här i Brooklyn Park som sedan 1964 anordnar en två dagars festival kallad "Tater Daze". Jag hjälper även Frälsningsarmen med de röda grytorna. Jag står inte ute och skramlar med en klocka, utan hjälper till på kontoret med det administrativa och sen checkar in grytorna på kvällen och åker med i skåpbilen som forslar dem till ett security företag.

Hittills i december har det inte hänt så mycket. Jag deltog i ett mycket fint och för mig nostalgiskt firande av Lucia på Frälsningsarmen. Jag är "adoptivbror" till en annan voluntär på järnvägsmuseet. Han har i år, liksom de tidigare åren sen Chris dog, bjudit mig in till hans stora familjs julmiddag. Jag ser fram emot det, och så en annat julbord hos en familj från Frälsningsarmen på juldagen. Jag är väl omhändertagen i julhelgen.

Summering. Jag är mycket tacksam för min någorlunda goda hälsa och att jag kan klara mig själv i min lägenhet. Det enda jag har tagit hälp med är städningen. Jag kom mig inte för att städa, så nu kommer en mycket trevlig pensionerad flygvärdinna var annan vecka och städar åt mig. Jag stortrivs i lägenheten. Den har allt jag behöver och lite till. Så till exempel har jag tvätt och tork i ett litet rum inne i lägenheten. Mycket bekvämt. Jag har ett två bilars garage under lägenheten med en trappa direkt upp till lägenheten. Mitt sociala liv lever jag huvudsakligen här på internet, men jag har vänner på järnvägsmuseet, bland nordiska folkmusikanter och i Frälsningsarmen nu. Min ekonomi är balanserad. Jag lever på pensioner och med aktiv budgetering går debit och kredit ihop. I bland blir det även en liten slant över som jag lägger undan för en Sverigeresa. Den som lever får se om den blir av.

God Jul och Gott Nytt År önskar Den Gamle Emigranter eder alla!

English

Then another year has passed. A year I am very pleased with and grateful for. It's been two and a half years since Chris died and I'm getting into a life with my own routines without her. I obviously miss her, but life must go on. Below is a small glimpse of what I did in 2018.

To support the memory for writing this Christmas and New Year's letter, I use my calendar where I scratched down what I should remember. As of January 3rd, I have written "go through a box". It refers to all the boxes I have that still take up the entire place a second car would have had in my garage. From time to time I push myself to go through a box, but what I find in them reminds me of Chris so the going is slow. With the pace I have now on unpacking, it will be a life task for me. Some poor executor may surely have to go through the last of the boxes.

In February I decided to do something about my bad teeth. I visited three clinics and received three different bids about what it would cost to get my smile back. Far too much from all three. So I needed to get more money and I did that by starting work again. I took a part-time employment as cashier in a Target store. The same concern at whose headquarters I had worked 27 years before I retired in 2010. I really liked the cashier job and it was good because it would take some time before I got enough money for my new teeth.

In March, I discovered Swedish thin pancakes in several restaurants here. First in the International House of Pancakes and later in Taste of Scandinavia. Taste of Scandinavia has become my favorite restaurant, where I take Swedish visitors, among other things. In March, there was also the annual meeting of the Minnesota Transportation Museum. I am volunteered at their roundhouse, Jackson Street Roundhouse. Which really helped me get back to the active life.

In April, I experimented a lot with cooking my own food. I had a rice cooker with vegetables tray on the top, so I cooked rice with vegetables. I also experimented with different kinds of omelets. Fried eggs were no art for when the fire detector was screaming, I knew that the egg was well fried. As I've becom more lazy with cooking. I often heat up ready made dishes in the microwave or eat ready-made salads. It takes too much time to plan, buy home raw materials and cook your own food.

In May, I received a very nice visit from Sweden. It was our friends Kerstin and Håkan Karlsson from Sävar who stayed for a few days with me on their tour of the United States. We visited the Swedish Minnesota and other Swedish attractions the days they were here. I still worked part-time as cashier at Target.

In June, I had gathered so much money that I started the process of the new teeth. It was the dentist Paul Kirkegaard in St Anthony Park who fixed them for me. He and earlier his colleague Björndahl are the only two dentists I've been to here in the United States. I liked both, they joked and were easy-going, but did a good job. In June, I began to engage myself in local politics here by joining the Community Assembly. We meet once a month and discuss how our city, Brooklyn Park, with around 76,000 people, can be improved.

In July, I see that I was exercising a lot. I walked around here in the neighborhood, but often I and my "activity leader" Ghazaleh went to any state park or national park and hiked. That was helpful to me. I become more physically active again. The activities I do now take place most often sitting in a chair. I also spent a lot of time travelng by cararound here and also visiting our old friends Mary and Karl in Amery, Wisconsin. In July, I stopped working for Target. I had now got enough money to pay for my new teeth.

In August I have my birthday, but the primary voting was held on my birthday and since I was an election judge, I worked in the polling place that day. I pushed my birthday celebration until October. I also visited the annual Spelmansstämma in Scandia in August. IChris and I helped to start that fiddling festival. And so I was also one of the 2,046,533 visitors at the Minnesota State Fair. Yes, I not only visited, I also worked in the stall that the Minnesota Transportation Museum had there.

In September, there was a lot of Nordic culture here. It started by me visiting the Punsch Club on a Thursday night for yellow pea soup and thin pancakes. Then i visited the Nordic music festival in Viktoria with lots of beautiful Nordic folk music. I also spent a day with the Twin Cities Key Harp team in connection with the celebration of their 20th anniversary.

In October, I celebrated my belated birthday in style. Lots of Nordic folk music, folk dancers, big fudge chocolate cake and many friends who participated. n October I even ate my first Christmas dinner. An elaborate event in Bethel Church in Hudson, Wisconsin with lots of food and Swedish folk music. I'm also starting to take an active part in the kettle operation of the Salvation Army here in Brooklyn Park. I'm looking for more and more activities closer to where I live, because I'm having trouble driving a car in the dark and winter. I may have to investigate how it would work with Uber.

In November, it was time for elections again and I worked again as the Election Judge. It was very interesting to get an insight into how the voting system works.

In November, I also became a member of a committee here in Brooklyn Park, which has organized a two-day festival called "Tater Daze" since 1964. I also help the Salvation Arm with the red kettles. I do not ring a bell, but help in the office with the administrative works and then check in the kettles in the evening and then go with the van that takes them to a security company.

So far in December, not much has happened. I participated in a very fine and for me nostalgic celebration of Lucia at the Salvation Army. I'm "adoptive brother" to another volunteer at the railway museum. He has this year, like the previous years since Chris died, invited me to his great family's Christmas dinner on Christmas eve. I look forward to that, and then another dinner on Christmas day at a family from the Salvation Army. I am well cared for during Christmas.

Summation. I am very grateful for my reasonably good health and that I can manage living by myself in my apartment. The only thing I've hired help for is cleaning. I did not get around to clean the apartment, so now a very nice retired flight attendant comes here every other week to clean for me. I like my apartment very much. It has everything I need and a little more. So for example, I have a washer and drier in a small room in the apartment. Very comfortable. I have a two-car garage under the apartment with a staircase right up to the apartment. My social life is mainly on the internet, but I have friends at the railway museum, among Nordic folk musicians and in the Salvation Army now. My economy is balanced. I live on pensions and with active budgeting, debit and credit balances. In addition, there is also a small small amount left over each month, which I set aside for a trip to Sweden. If it becomes reality is left to see.

The Old Emigrant wishes you all a Merry Christmas and a Happy New Year!

English after the Swedish

I dag bläddrar jag i ett gammalt fotoalbum. Här är ett upplägg med minnen från när vi gifte oss. Vi gifte oss i Mikaelskyrkan i Uppsala 1974. Mikelskyrkan står fortfarande kvar, men på grund av liten aktivitet och åtråvärt tomtläge hotas den av rivning. Vår mottagnng efter vigseln höll vi i Odinsborg, en robust restaurang vid de gamla vikingagravarna i Gamla Uppsala.

Today I'm browsing an old photo album. Here's a set of memories from when we got married. We got married in Mikaels church in Uppsala in 1974. The Mikael churchl is still standing, but due to little activity and desirable property, it is threatened by demolition. Our reception after the wedding we held in Odinsborg, a robust restaurant at the old Viking graves in Gamla Uppsala

Foto/Photo Håkan Karlsson

English after Swedish

GLADER CEMETERY ligger söder om staden Lindström i Minnesota, öster om Olinda Trail på norra sidan av Glader Boulevard på en kulle med utsikt över South Center Lake. Den är mycket fridfull och det är den äldsta lutherska kyrkogården i Minnesota (etablerad 1855) och grundades av Anders Glader, för begravning av medlemmarna i Chisago Lake Lutheran Church of Center City.

Även om Glader Cemetery är väl underhållen används den inte längre för jordfästningar. Jag har dock skriftligt tillstånd från kyrkogårdsförvaltningen att min och Chris' aska får spridas på kykogården .

Gladerkyrkogården är kyrkogården som valdes av den svenske författaren Vilhelm Moberg (1898-1973) som sista viloplats för hans fiktiva karaktärer Karl Oskar och Kristina Nilsson i sin roman Invandrarna (1949).

Alltså kommer Sven Olov och Christina Sjöstedt att vila på samma kyrkogård som Karl Oskar och Kristina Nilsson.

English

The GLADER CEMETERY is located south of Lindström i Minnesota, two miles east of CR 25 (Olinda Trail) on the north side of Glader Blvd on a knoll overlooking South Center Lake. It is the oldest Lutheran cemetery in Minnesota (established 1855), and was established by Anders Glader, to accommodate the members of Chisago Lake Lutheran Church of Center City.

Although Glader Cemetery is well maintained it no longer is used for interments. However, I have a written concent from Chisago Lake Lutheran Church to allow mine and Chris' ashes to be spread there.

Glader Cemetery is the cemetery chosen by Swedish author Vilhelm Moberg (1898-1973) as the final resting place for his fictional characters Karl Oskar and Kristina Nilsson in his novel The Emigrants (1949).

Thus, Sven Olov and Christina Sjostedt are getting their last rest at the same cemetery as Karl Oskar and Kristina Nilsson.

English below the Swedish

Jag är ju sorgligt nog sen Chris dog, fri såsom fågeln och tar dagen som den kommer. Det omfattar även mathållningen. Jag är ingen duktig kock och äter gärna ute, men det blir för dyrt i längden. Enklaste maten att laga hemma är de färdiga djupfrysta matpaketen som jag bara sätter in i mikrovågsugnen i 4 minuter och så visp är de färdiga. Jag är ju vegetarian och det finns ett bra sortiment av vegetarisk färdiglagad mat att välja på.

Men ibland vill jag laga till något på egen hand. Att grädda våfflor i ett elektriskt våffeljärn eller att koka ris i en speciell riskokare klarar jag av. Den här riskokaren har även en övre avdelning där man kan lägga ner grönsaker och de blir då färdiga samtidigt med riset. Sen kan jag värma upp en djupfryst vegetarisk köttfärsbiff i mikrovågsugnen och får då ett ganska fint mål med ris, grönsaker och biff.

Emellanåt vill jag ha något speciellt. Som i kväll till exempel. Då tar jag två brödskivor eller ett hamburgsbröd. Brer smör på de båda skivorna. Skär med kniv ett par rejäla ostskivor (Jarlbergsost) som jag lägger på den undre skivan. Osthyveln ger för tunna skivor. Steker ett ägg. Jag vet att det är lagom stekt när brandvarnaren börjat tjuta. Ägget lägger jag ovanpå osten. Värmer upp två vegetariska skivor av bacon i mikrovågsugnen. Dem lägger jag ovanpå ägget och så lägger jag den andra brödskivan med smöret neråt ovanpå alltihopa. Sen njuter jag storligen av mitt egenhändigt tillaga favoritmål.

English

Sadly, since Chris died, I am free like the bird and take the day as it comes. It also includes the eating routines. I am not a good cook and I like to eat out, but it will be too expensive in the long run. The simplest food to make at home is the ready-made deep-frozen food packages that I only put in the microwave for 4 minutes and then they are ready. I am a vegetarian and there is a good selection of vegetarian ready-made meals to choose from.

But sometimes I want to fix something on my own. To make waffles in an electric waffle iron or to cook rice in a special rice cooker I can handle. This rice cooker also has an upper section where you can put vegetables and they will be ready at the same time as the rice. Then I can warm up a frozen hamburger patty in the microwave and get a pretty fine meal with rice, vegetables and hamburger patty.

Occasionally I want something special. As this evening for example. Then I take two bread slices or a hamburg bread. Put butter on both slices. Cut with a knife a pair of real cheese slices (Jarlbergs cheese) that I put on the lower slice. Fry an egg. I know it's perfectly fried when the fire detector start to sound. The egg I put on top of the cheese. Heat up two vegetarian slices of bacon in the microwave. I put them on top of the egg and then I put the other bread slice with the butter down on top of all. Then I greatly enjoy my own made favorite meal.

English after the Swedish

 
I en låda hittade jag min första fribiljett vid järnvägen. Hushållsbiljett var namnet på dem på den tiden. Som ni ser på titelraden så var jag Xvasp då. Det var den statliga förkortningen av Expeditionsvaktsaspirant. Allmän springpojke alltså.

   
Den finaste befattningen, i mitt tycke, som jag haft vid järnvägen både i Sverige och här i USA är Stationsmästare-Stationmaster. I Sverige vikarierade jag som stationsmästare vid Morgongåva station på linjen Uppsala - Sala, och här i USA vikarierade jag som stationsmästare vid The Turntable and Werstern Railway vid Jackson Street Roundhouse.

   
Amerikanarna är bra på att komma upp med fina titlar. Vid mitt museum är jag Docent, vilket i stort sett är det samma som guide. Vid valen här har jag hjälpt till som Election Judge, vilket helt enkelt är en allmän medhjälpare i och vid vallokalen.

Den varuhuskedja, Target, som jag jobbade vid kallar inte de som handlade där för kunder. Nej de kallas för gäster.

Men trots alla fina titlar och beteckningar, så är jag ändock bara en av de sju och en halv miljard människor som vandrar på vår jord.

English

 
In a box I found my first free ticket at the railroad. The household ticket was the name of them at that time. As you can see at the title line, I was Xvasp then. That was the state abbreviation of Expedition Guardian Aspirant. Lowest in the peck order. Do everything nobody else wanted to do.

   
The nicest position, in my opinion, that I had at the railroad both in Sweden and here in the US is the Stationsmästare-Stationmaster. In Sweden, I worked as stationmaster at Morgongåva station on the Uppsala - Sala line, and here in the United States, I was stationmaster at The Turntable and Werstern Railway at Jackson Street Roundhouse.

The Americans are good at coming up with nice titles. At my museum I am a Docent, which is basically the same as a guide. In the election here I have helped as the Election Judge, which is simply a general assistant in and at the election hall.

 
The department store chain, Target, that I worked at, does not call those who shop there for customers. No they are called guests.

 
But despite all the fine titles and names, I am only one of the seven and a half billion people who walk on our planet.

English below the Swedish

Jag har på senare tid besökt många Nordiska musikfestivaler på olika plaser här i Minnesota. Bland de instrument man kunde finna där var nyckelharpan.

Här i Twin Cities (St Paul o Minneapolis) finns sedan 20 år tillbaka ett mycket aktivt nyckeharplag som har ett tjugotal aktiva nyckelharpspelare.

 
Den här oskarpa videon tog jag i somras av dem.

En bild från omkring år 1350 av ett musikinstrument som liknar nyckelharpan finns i Källunge kyka på Gotland. Den moderna nyckelharpan har 16 strängar. Nyckelharpa är ett stråkinstrument med tangenter (nycklar eller knavrar) som trycker mot strängarna för att avdela strängen för önskad tonhöjd. För att frambringa ljud används en stråke. Det karakteristiska nyckelharpljudet uppstår genom resonanssträngar som finns under spelsträngarna. Den korta stråken hålls i höger hand och man trycker på nycklarna med vänster hand.

Nyckelhapans toner har ljudit i den uppländsk bygden sedan medeltiden. Speciellt från 1600-talet och senare hittar man nyckeharpan i järnbruksmiljön.

På bilden ovan är det den amerikanske smeden vid Jackson Street Roundhouse in St Paul, MN, Wes Pettersson som spelar en låt.

Låt mig avslutningsvis säga att nyckelharpan lever och frodas i den Amerikanska Svenskbygden.

English

I have recently visited many Nordic music festivals at different places here in Minnesota. Among the instruments that could be found there was the key harp. (Nyckelharpa)

Here in Twin Cities (St Paul / Minneapolis) for 20 years, there has been a very active Key harp group with about twenty active key harp players.

 
This shaky video I took this summer of them.

A picture from around the year 1350 of a musical instrument similar to the key harp is found in Källunge church in Gotland, Sweden. The modern key harp has 16 strings. Key harp is a stringed instrument with keys that pushes the strings to divide the string to the desired pitch. To produce sound, a bow is used. The characteristic keyharp sounds arise through resonance strings found under the game strings. The short bow is held in the right hand and you press the keys with your left hand.

The tones of the key harp have sounded in Uppland (area north of Stockholm, Sweden) since the Middle Ages. Especially from the 17th century and later you will find the key harp in the iron industry environment.

In the image above, it is the American blacksmith at Jackson Street Roundhouse in St Paul, Minnesota, Wes Pettersson, who plays a tune.

Finally, let me say that the key harp lives and thrives in the American Swedish community.