Jämmer och elände! Det är allt jag kan säga som kommentar till att skaffa en ny dator och få den att fungera. Det här skriver jag på en liten "reservdator" jag har. Som jag nämnde i förra bloggen så pajade vår dator här hemma. På vägen hem från jobbet i fredags stannade jag vid två specialaffärer för att köpa en ny dator. Den först hade inte alls vad jag ville ha till ett vettigt pris. Den andra, Best Buy, kunde erbjuda mig en Compaq dator för trehundra dollar och den verkade ha allt jag behövde. Ett av problemen är att vi har inget annat än telefonanslutning till datorn, och nu för tiden tillverkas endast ett fåtal modeller med telefonmodem. Resten är bara användbara via "wireless" eller "broadband". Nåväl, nu visade det sig att affären inte hade några datorer av den modell jag ville ha i lager. De hade bara modellen i skylten och den sålde de inte. Allt annat var slutsålt. Nåväl, de kollade på sin dator och såg att en av de "trailers" som stod vid lastbryggan och skulle be avlastade under natten, hade tio exemplar av "min" dator. Jag säkrade en av dem genom att betala för den och åkte så hem.

I går åkte jag för att hämta min dator. Den fanns mycket riktigt där, men man talade om för mig att alla de andra nio redan var sålda. Tur att jag säkrade en.

Glad i hågen for jag hem och började packa upp datorn och koppla den till bildskärm, mus, tagentbord, skrivare ochså vidare. Allt gick relativt bra tills dess jag skulle aktivera min internetanslutning via AOL. Det fanns ingen ikon på skärmen, men jag hade en gammal AOL disk liggande. Jag satte in den i diskdriven och började installationen. Ganska snart fick jag felmeddelanden och hur jag än knappade och och for med musen, så kunde jag inte få det att fungera. I diskfodralet fanns ett telefonnummer att ringa om man hade problem. Det var ett av dessa gratis telefonnummer och tur var väl det. Den första som svarade var en kvinna med en mycket svår dialekt. Jag tog för givet att hon satt i Indien någonstans. När jag förklarat mitt probelm och efter enhel del "förlåt, var snäll och upprepa" så sade hon att hon skulle koppla mig vidae till en tekniker. Det var en man med bättre dialekt. När han frågat ut mig om vad jag hade för system och jag svarade "Microsoft Windows 7", sade han att jag måste ha en specialdisk eftersom jag hade telefonanslutning och inte bredband eller wireless. Han lovade att sända mig en disk. Jag frågade då om han skulle sända den från Indien eller från USA. "Indien" sade han frågande. "Ja är det inte där du sitter?" frågade jag, varpå han svarade: "Nä, jag finns i Östeuropa". När jag frågade om mera specifik beskrivning av var han befann sig sade han: "Rumänien" . Nåväl, det gjorde i och för sig inget eftersom telefonsamtalet var gratis för mig, men ändå så blir man sänd som en skottspole över hela klotet utan att riktigt veta vem man pratar med var.

Alltså sitter vi nu och väntar på specialdisken för att kunna ansluta den nya maskinen till internet.

Vi hade en äldre Toshiba laptop hemma, men den hade brakat ihop för en tid sedan. I mina gömmor hittade jag en så kallad "recovery disk" för den. Jag tänkte att det kunde inte bli värre än det var och satte in disken och körde den. Den rensade hela datorn och den blev precis som när jag packade upp den med bara de ursprungliga programmen och inga sparade filer. Jag lyckades installera både AOL och Microsoft Word på den och min fru lyckades få in sin law school vecko "asignment" i tid före deadline till universitetet. Allt frid och fröjd för denna gång.

Nu har jag fått blodad tand på att "återuppliva" gamla kraschade datorer. Jag hittade en "recovery" disk till en annan avställd dator. Den skall ja ge mig på nästa helg.

Nog om datrobekymmer för denna gång.

As Ever

Sven