English after the Swedish

AMERIKABREVET Kapitel 3. Tiden

Kära vänner.

"Tiden lider och vi med den" är ett gammalt svenskt ordspråk. Det gäller dock inte för mig. Jo, kanske i alla fall för jag lider för att tiden går för fort, men jag lider inte personligen om man tolkar "att lida" som "pinas, plågas, känna smärta".

Vilhelm Mobergs bok " Din stund på jorden" är en av mina många favoritböcker. Affärsmannen och svenskamerikanen Albert Carlson sitter i början av sextiotalet på ett hotellrum i Kalifornien och försöker få syn på sitt eget liv. I boken skriver Moberg: "Tag vara på ditt liv! Akta det väl! Slarva inte bort det! För nu är det din stund på jorden!"

Ett annat sant ord är : "Livet är som en påse. Tomt och innehållslöst, om man inte fyller det med något".

Det är det Marilyn och jag gör, tar vara på livet och fyller det med godsaker. Vi är vid den åldern att vi inte behöver att fylla påsen med nödvändigheter och lyssna till de som säger vad man måste göra. Vi fyller den med vad vi vill göra. Positiva, behagliga och lärorika aktiviteter.

Marilyn älskar musik. Hon har levt med musiken i hela sitt liv som kyrkoorganist. När hon nu är pensionerad tar hon fortfarande ett och annat vikariat. Hon är tillfällig ledare för "the Bell Choir" i vår kyrka. Sen har hon musikgruppen hon startade för något år sedan, "Nya Duvemåla Folkmusiklag". Och emellanåt underhåller hon med musik på det ålderdomshem hennes bror bor på och andra tillfälliga inhopp. Hon njuter av varje sekund.

Jag älskar att skriva. Jag skrev under många år varje vecka en kolumn på svenska för den svenskamerikanska veckotidningen Nordstjernan/Svea. Sen också för diverse andra tidningar med svenskanknytning. Jag har dock ännu inte lyckats skriva mina memoarer trots att jag har så mycket att berätta. Jag har börjat på dem hundratals gånger (något överdrivet), men aldrig kommit längre än till inledningen. Kanske dessa kåserier med tiden kan bli en sorts memoarer?

Men kom ihåg att ta vara på ditt liv! Akta det väl! Slarva inte bort det! För nu är det din stund på jorden!"

Gör resten av ditt liv till den bästa tiden i ditt liv!

Sven da Svede aka Karl Oskar

THE LETTER FROM AMERICA Chapter 3. The time

Dear friends.

"Time ages painfully and we with it" is an old Swedish proverb. However, that does not apply to me. Well, maybe anyway because I suffer because time goes by too fast, but I don't suffer personally if you interpret "suffering" as "being tormented, feeling pain".

Vilhelm Moberg's book "Din stund på jorden" (Your time on Earth) is one of my many favorite books. The businessman and Swedish-American Albert Carlson sits in a hotel room in California in the early sixties and tries to gain insight into his own life. In the book, Moberg writes: "Take care of your life! Take care of it! Don't waste it! Because now is your time on earth!"

Another true saying is: "Life is like a bag. Empty and contains nothing, if you don't fill it with something".

That's what Marilyn and I do, cherish life and fill it with goodies. We are at the age where we don't need to fill the bag with necessities and listen to those who tell us what to do. We fill it with what we want. Positive, pleasant and educational activities.

Marilyn loves music. She has lived with music all her life as a church organist. Now that she is retired, she still takes occasional temporary music jobs. She is interim director of "the Bell Choir" at our church. Then she has the music group she started a few years ago, "Nya Duvemåla Folkmusiklag". And occasionally she entertains with music at the assisted living facility her brother lives in and other occasional drop-ins. She enjoys every second.

I love to write. For many years I wrote a weekly column in Swedish for the Swedish-American weekly newspaper Nordstjernan/Svea. Then also for various other newspapers with Swedish connections. However, I have not yet managed to write my memoirs even though I have so much to tell. I've started them hundreds of times (somewhat exaggerated), but never got past the introduction. Maybe these series of stories can eventually become a kind of memoir?

But remember to take care of your life! Take care! Don't neglect it! Because now is your time on earth!"

Make the rest of your life the best time of your life!

Sven da Svede aka Karl Oskar

(English after Swedish)

AMERIKABREVET Kapitel 2  

Kära vänner.

Det är lördagsmorgon och vi har haft sovmorgon till klockan 8. Även fast vi är pensionärer lever vi ett så aktivt liv att vi oftast går upp mellan klockan 6 och 7. Efter den obligatoriska duschen – varför måste man duscha varje morron här i USA? När jag växte upp i Sverige hade vi bara en kran med kallvatten inomhus och inget badkar eller dusch. Så där gick vi en gång i veckan till Örebro Varmbadhus och tvättade oss rejält. Pappa badade även bastu en gång i veckan där. Men här skall man duscha en gång om dagen och jag har tagit seden dit jag kom – åt vi frukost med lördagsfrallorna. På lördagarna har vi lite extra och värmer ett slags bullar i ugnen så de blir knapriga på ytan. Sen skär jag dem på längden och har smör, hjortronsylt - som vi köper på IKEA – och ost på. Jättegott till morronkaffet.

Sen är det dags att öppna knädatorn. Jag har många project på gång med en alldeles för näraliggande ”deadline” som vi sa redan i Sverige. Jag är ansvarig för ett musik jam för svensk folkmusik i vår och måste få till en spellista i samarbete med en som är mer kunnig i folkmusik än jag. Och så skall det annonseras och även organiseras med plats och förtäring. Tillställningen har jag tänkt mig skall gå av stapeln under astrakanäppelträdet vid Nya Duvemåla i Lindström, Minnesota. - Jo den lilla staden stavar officiellt sitt namn med ö. Minnesotas dåvarande guvernör, Mark Dayton, utfärdade en förordning år 2015 som fastställde stavningen med ö. Sen är jag mitt i en översättning av en bok för en vän här. Där har jag en lite mer flytande deadline, men har dåligt samvete eftersom jag snart har haft boken på mitt skrivbord i två år. Min vän är gammal och jag skulle aldrig förlåta mig sjäv om hon dör innan jag har boken översatt. Så måste jag skriva färdigt det här kåseriet. Och så måste jag..........

Men däremellan måste vi även ta en sväng med Karolina, vår Volvo som vi hämtade i Göteborg förra sommaren. (Se fotot). Vi måste veckohandla mat- äta bör man, annars dör man. Och om vi får tid borde vi svänga över till ett ålderdomshem och besöka min sambo Marilyns äldre bror som bor där. Sen är det redan dags för kvällsrutinerna, kvällsmat, TV-tittande. Bland annat ser vi varje kväll ett gammalt avsnitt av Perry Mason. Det värsta är att vi ofta somnar och missar vem som den egentlige mödaren var. Förargligt, men då har i alla fall sömnen infunnit sig så det är bara att kravla i säng för en alldeles för kort, men god sömn.

God Natt.
Sven da Svede aka Karl Oskar

THE LETTER FROM AMERICA Chapter 2

Dear friends.

It's Saturday morning and we've slept in until 8. Even though we're retired, we live such an active life that we usually get up between 6 and 7. After the mandatory shower - why do you have to shower every morning here in the US? When I grew up in Sweden, we only had a tap with cold water indoors and no bathtub or shower. So once a week we went to Örebro Varmbadhus and washed ourselves thoroughly. Dad also bathed in the sauna once a week there. But here you have to shower once a day and I have taken the custom where I came to- we ate breakfast with the Saturday rolls. On Saturdays we have a little extra and heat some kind of buns in the oven so they get crispy on the surface. Then I cut them lengthwise and put butter, cloudberry jam - which we buy at IKEA - and cheese on. Great for morning coffee.

Then it's time to open the laptop. I have many projects going on with a "deadline" that is far too close, as we already said in Sweden. I am responsible for a music jam for Swedish folk music this spring and have to come up with a playlist in collaboration with someone who is more knowledgeable about folk music than I am. And so it must be advertised and also organized with place and food. I have intended the event to take place under the Astracan apple tree at Nya Duvemåla in Lindström, Minnesota. - Well, the small town officially spells its name with ö. Minnesota's governor at the time, Mark Dayton, issued an ordinance in 2015 that fixed the spelling with ö. Then I'm in the middle of translating a book for a friend here. There I have a slightly more fluid deadline, but feel bad because I've had the book on my desk for two years now. My friend is old and I would never forgive myself if she dies before I have the book translated. So I have to finish writing this column. And then I have to..........

But in between, we also have to take Karolina for a spin, our Volvo that we picked up in Gothenburg last summer. (See photo) We have to do weekly grocery shopping - "you have to eat, otherwise you die". And if we have time, we should swing over to a retirement home and visit my significant other Marilyn's older brother who lives there. Then it's already time for the evening routines, supper, watching TV. Among other things, we watch an old episode of Perry Mason every night. The worst thing is that we often fall asleep and miss who the real killer was. Annoying, but then at least sleep has arrived, so it's just a matter of crawling into bed for a far too short, but good sleep.

Good night.
Sven da Svede aka Karl Oskar

English after Swedish

Vem är jag och varför är jag här?

Ja, dom frågorna har jag ofta ställt mig själv och får olika svar

varje gång. I dag blir svaret på delfråga nummer ett att jag är

en gammal individ som heter Sven-Olov Sjöstedt i Sverige och Sven O. Sjostedt i Minnesota. Jag föddes på Örebro Lasarett samma dag som Japan kapitulerade villkorslöst för att avsluta andra världskriget, alltså den 14e augusti 1945. Jag växte upp som en normal grabb i ett arbetarhem och lyckades få jobb vid Statens Järnvägar efter skolan. Där lyckades jag bra. Jag började som kontorsvaktsaspirant 1962 vid huvudverkstaden i Örebro och efter allehanda titlar och stationsorter slutade jag som transportkonsulent i Umeå 1983 med hela övre Norrland som mitt ansvarsområde.

Svaret på delfråga nummer två är att jag under stationeringen på Uppsala Trafikområde mötte en utbytesstudenska från USA som studetrade på universitetet i Uppsala. Hon hade en mycket brokig bakgrund. Hon var faktiskt född i Karperö by utanför Vasa i Finland, men flyttade som ettåring med sin mor till fadern, som tidigare hade emigrerat till USA. Hon växte upp i Bronx, New York. Föräldrarna var svenskspråkiga, så hon pratade bra svenska. Efter tio år som gifta i Sverige slog hon näven i frukostbordet så filmjölken skvalpade ur skålen och sa: ”Nu vill jag flytta hem!” Alltså tog vi två resväskor var och flyttade till USA 1983.

Och så förklaringen till varför jag fortfarande är kvar i USA. Även här i USA gick det bra för mig. Vi bosatte oss i St Paul, Minnesota och ganska snart fick jag jobb på inport och transportkontoret på vauhuskedjan Dayton's huvudkontor i Minneapolis. Dayton's hade startat ett dotterföretag, Target Corporation, vilket snart växte moderföretaget över huvudet. Jag blev överflyttad till logistikavdelningen på Targets Huvudkontor. Där blev jag kvar till pensioneringen 2010. På fritiden var vi mycket aktiva i Svenskamerika. Aktiva medlemmar i American Swedish Institute i Minneapolis, aktiva i Nya Duvemåla i Lindström, där vi även personifierade invandrarparet Karl Oskar och Kristina i Vilhelm Mobergs bokserie om invandringen på mitten av 1800-talet och mycket mera. Även i det lokala livet har jag engagerat mig, bland annat som Election Judge vid valen.

Så när jag sjunger med i den svenska nationalsången, ”Ja, jag vill leva, jag vill dö i norden” ljuger jag, men bara lite. Mitt norden ligger i Nordamerika.

Sven da Svede aka Karl Oskar

ENGLISH

Who am I and why am I here?

Yes, I have often asked myself those questions and get different answers
each time. Today, the answer to partial question number one is that I am
an old individual named Sven-Olov Sjöstedt in Sweden and Sven O. Sjostedt in Minnesota. I was born at Örebro Hospital, Sweden on the same day that Japan surrendered unconditionally to end the Second World War, i.e August 14, 1945. I grew up as a normal boy in a working-class home and managed to get a job at the State Railways after school. I did well there. I started as an office aspirant in 1962 at the main workshop in Örebro and after all sorts of titles and station locations I ended up as a transport consultant in Umeå in 1983 with the whole of upper Norrland as my area of responsibility.

The answer to sub-question number two is that during the stationing at the Uppsala Traffic Area I met an exchange student from the USA who was studying at the University of Uppsala. She had a very colorful background. She was actually born in Karperö village outside Vaasa in Finland, but moved as a one-year-old with her mother to her father, who had previously emigrated to the United States. She grew up in the Bronx, New York. The parents were Swedish-speaking, so she spoke good Swedish. After ten years of marriage in Sweden, she hit her fist on the breakfast table so the cream milk sloshed out of the bowl and said: "Now I want to move home!" So we took two suitcases each and moved to the USA in 1983.

And then the explanation for why I'm still in the US. Even here in the USA it went well for me. We settled in St. Paul, Minnesota and pretty soon I got a job in the import and transportation office at the Dayton Department Store chain's headquarters in Minneapolis. Dayton's had started a subsidiary, Target Corporation, which soon outgrew the parent company. I was transferred to the logistics department at Target's head quarters. I remained there until retirement in 2010. In our spare time we were very active in Swedish America. Active members of the American Swedish Institute in Minneapolis, active in Nya Duvemåla in Lindström, where we also personified the immigrant couple Karl Oskar and Kristina in Vilhelm Moberg's book series about immigration in the mid-19th century and much more. I have also been involved in local community life, including as an Election Judge at the elections.

So when I sing along to the Swedish national anthem, "Yes, I want to live, I want to die in the north" I am lying, but only a little. My north is in North America.

Sven da Svede aka Karl Oskar