English after the Swedish.

Under mina 21 år vid Statens Järnvägar (SJ) hade jag många jobb på många platser. Jag vet att jag har många järnvägare och järnvägsintresserade som vänner, speciellt i Sverige, och vad jag upplevt vid SJ hände mellan 1962 och 1983, så för många är det historiska händelser, så jag kommer att emellanåt dela med mig glimtar från de åren.

Här kommer den första lilla glimten. Under några år hade jag som postadress "Järnvägen Bergsbrunna". Bergsbrunna är ett samhälle som ligger söder om Uppsala vid dubbelspåret till Stockholm. Jag bodde alltså i stationshuset. Min lägenhet var en tvårummare i södra änden av stationshuset. Kök och vardagsrum på bottenvåningen och ett sovrum på övervåningen. Det var endast den relativt smala plattformen mellan huset och spåren. Byggnaden skakade varje gång ett tåg passerade. Porslinet skallrade i skåpen och tavlorna hängde aldrig vågrätt på väggarna. Det passerade 118 tåg per dygn på dubbelspåret. Jag vande mig ganska snart vid bullret och skakningarna när tågen passerade. Det gick så långt att om det under natten blev någon trafikstörning och tågen stod stilla, så vakna de jag av att det saknades något.

Så gott som alla tåg, såväl persontåg som godståg, passerade Bergsbrunna. Stationen var avbemannad, men det komen så kallad vagnuttagning, litet lokalt godståg, med jämna mellanrum för att utväxla vagnar vid tegelbruket som låg på stationens östra sida. Förutom lokförare och växlare så följde en tågklarerare med tåget. Han låste upp det gamla ställverkstornet söder om stationshuset och lade om växlarna in till tegelbruksspåret. Det var ett så kallat hävstångsställverk (se fotot) och det krävdes mycket styrka för att lägga om växlarna.

Själv hade jag en befattning vid Uppsala Central. Uppsala hade en stadsbusslinje som gick till Bergsbrunna, så på vintern tog jag bussen till och från jobbet. På sommaren cyklade jag. Men det var alltid ett elände att finna ett ledigt cykeställ vid Uppsala C. Alla i Uppsala tog cykeln till tåget. Ett av mina första jobb i Uppsala blev faktiskt att planera hur vi kunde utöka området för cyckelparkeringen. Men det är en annan historia.

English

During my 21 years at the Swedish State Railways (SJ), I had many jobs in many places. I know that I have many railroaders as friends, especially in Sweden, and what I experienced at SJ happened between 1962 and 1983, so for many these are historical events, so I will occasionally share glimpses from those years.

Here comes the first little glimps. For a few years I had the postal address "Järnvägen Bergsbrunna". Bergsbrunna is a community located south of Uppsala at the double railroad track to Stockholm. I lived in the railroad station. My apartment was a one bedroom apartment at the south end of the station building. Kitchen and living room on the ground floor and one bedroom upstairs. It was only the relatively narrow platform between the house and the tracks. The building shook every time a train passed. The china rattled in the cabinets and the paintings never hung horizontally on the walls. 118 trains passed per day on the double track. I got used to the noise and shaking pretty soon as the trains passed. It went so far that if there was any traffic disturbance during the night and the trains stood still, then I woke up because there was something missing.

Almost all trains, both passenger trains and freight trains, passed Bergsbrunna without stopping. The station was unmanned, but there was a small local freight train running at regular intervals to exchange freight cars at the brick mill, which was located on the east side of the station. Besides train engineer and sitchman, a switch operator came with the train. He unlocked the old control tower south of the station house and operated the switches to the brick mill track. It was a so-called lever switch (see photo) and it took a lot of strength to change the switches between the different tracks.

I myself had a position at Uppsala Central Station. Uppsala had a city bus line that ran to Bergsbrunna, so in winter time I took the bus to and from work. In the summer I biked. But it was always a problem to find a free bike stand at Uppsala C. Everyone in Uppsala took the bike to the train. In fact, one of my first jobs in Uppsala was to plan how we could expand the area for bicycle parking. But that's another story.