English below the Swedish

Jag föddes på lasarettet i Örebro den 14e augusti, 1945. Jag växte upp på Strömergatan 8. I en enrummare på nedre våningen till vänster i huset på fotot. Helt omodernt med utedass och enbart kallt vatten i en kran i köket, vedspis och kakelugn var värmekällorna på vintern. I slutet av 50-talet flyttade vi till en annan enrummare med badrum på Schantzgatan 2 A. Jag kan säga att jag tillbringade hela min örebrotid på norr. Jag flyttade till Stockholm/Uppsala 1962.

Strömersgatan gick mellan Storgatan och Skolgatan. Uppe vid Storgatan var en liten park och där fanns även "Lydias Kiosk" där jag, när jag var riktigt lycklig, fick köpa en grön pistageglasspinne. I andra änden av Strömergatan fanns en annan "kulinarisk" begivenhet, Korv-Lasse's korvkiosk, där jag ibland kunde få köpa mig en kokt korv med potatismos och gurksallad. Det var lycka! När jag nu är inne på det "kulinariska" kommer jag att tänka på att jag alltid fick årets första glasstrut den första maj. Inhandlad från Glass-Kalle som hade sitt glasstånd vid östra delen av Engelbrektsgatan, om jag inte minns fel. Pappa var skofabriksarbetare och gick med i Första Maj demonstrationståget och mamma och jag stod längs vägen och tittade på. Det var efter att demonstrationen var upplöst som vi återförenades och åt glass.

Tillbaka till barnaåren vid Strömersgatan. Gatan mynnade ut vid järnvägsbostäderna som kallades Sing Sing och Honolulu. Öster om dem fanns vad vi kallade Stora Gärdet, ett område där nu Grendjärgatan går fram. På sommaren lekte vi indianer och cowboys där och på vintern anordnade vi vinterolympiader, med en liten hoppbacke och så längdlöpning på skidor.

Lite mer om mat. I hörnet av Strömmersgatan och Slottsgatan fanns Carlsons Speceributik. I hörnet av Slottsgatan och Norra Grevrosengatan fanns Konsumbutiken. Löngre norrut på Slottsgatan fanns Slottsbageriet, med dess underbara skorpor. Sen inte alltför långt borta låg Örebro Kexfabrik, dit mamma ofta skickade mig för att köpa billiga smulkex.
Det var inte långt till Svartån, där vi grabbar brukade gå och meta. Vi fick mest mört, men också en och annan braxen. Jag minns inte att vi tog hem någon fisk, utan slängde oftast tillbaka de stackarna i vattnet igen.

I Svartån ligger även Stora Holmen. Där fanns, och lär finnas fortfarande, ett lilleputtståg. Kanske det var där mitt järnvägsintresse vaknade. Man kunde sen för en billig penning ta en roddbåt över ån till stadsparken, med de vackra rosenplanteringarna.

Inte långt från stadsparken låg Hamnplan. Där anordnades "Barnens Trafiklekskola några somrar. Man hade byggt upp en liten stad med gator och och handmanövrerade trafikljus. Det var roligt och lärorikt.

Så litet om skolor. De första två åren av min skoltid gick jag i Marsfältets skola för Fröken Else Thyr. Jag minns inte så mycket av den tiden. Från tredje klass gick jag i Olaus Petriskolan. Det var endast pojkar i klassen. Vårt klassrum var högst upp, (6 våningar?). Vi fick bra motion när vi gick ut och in på rasterna. Vår lärare var en ung nyutexaminerad lärare från Skåne, Magister Månsson. Jag har nyupptäckt en skolkamrat från den tiden på Facebook. Sedan gick jag fyraårig reaskola på handelslinjen på Pralle aka Örebro Praktiska Realskola aka Gumaeliusskolan. Jo jag klarade examen.

Oj, vad mycket jag minns från Örebro. Jag blir utan tid att skriva. Jag slutar här för den här veckan och fortsätter med platser jag minns och besökte från tiden efter jag slutat skolan nästa vecka.

English

I was born in Örebro on August 14, 1945. I grew up on Strömergatan 8. In a single room on the lower floor to the left of the house on the photo. Totally outdated with outdoor toalet and cold water only in a faucet in the kitchen, wood stove and tiled stove were the heat sources in the winter. In the late 50's we moved to another one bedroom apartment with a bathroom on Schantzgatan 2 A. I can say that I spent my time in Örebro in the northern part of town. I moved to Stockholm / Uppsala in 1962

Strömersgatan streched between Storgatan and Skolgatan. At Storgatan was a small park and there was also Lydia's kiosk, where I was really lucky to buy a green pistachio pin from ttime to time. At the other end of Strömergatan there was another "culinary" event, Korv-Lasse's hot dog kiosk, where I could sometimes buy a hot dog with mashed potatoes and cucumber salad. That was happiness for me! When on the "culinary" theme, I remember that I always got the first ice cream cone of the year on May 1st. Purchased from Glass-Kalle, who had his ice cream stand on the eastern part of Engelbrektsgatan, if I do not remember wrong. Dad worked in the shoe industry and joined the May 1st demonstration parade and mom and I stood along the way and watched. It was after the demonstration was dissolved as we reunited and ate ice cream.

Back to the childhood years at Strömersgatan. The street ended at the railway houses called Sing Sing and Honolulu. To the east of them were what we called "Stora Gärdet", an area where Grendjärgatan is located now. In the summer we played Indians and Cowboys there and in the winter we organized winter Olympics, with a little jumping hill and cross-country skiing.

A little more about food. In the corner of Strömersgatan and Slottsgatan there was Carlson's Speceributik. In the corner of Slottsgatan and Norra Grevrosengatan there was Konsumbutiken. Further north on Slottsgatan there was the Slottsbageriet, with its wonderful cobbles. Not too far away, Orebro Kexfabrik, where my mother often sent me to buy cheap second hand, broken, kex.

It was not far to the river Svartån, where we guys used to go and fish. We got mostly roach, but also one and another brax. I do not remember going home with any fish, but usually throwing them back in the water again.

In the river is also Stora Holmen. There was, and still is, a small kids railway. Perhaps that was where my railroad interest woke up. You could then, for a cheap money, take a rowing boat across the river to the city park, with its beautiful rose plantations.

Not far from the city park lay the harbor square. There was a couple of summers "Children's Trafic playgrounds". A small town was built with streets and hand-operated traffic lights. It was fun and educational.

So little about schools. During the first two years of my schooling I went to Marsfältets school for Miss Else Thyr. I do not remember so much of that time. From third grade I went to Olaus Petriskolan. There were only boys in the class. Our classroom was at the top, (6 floors?). We got good exercise when we went out on the breaks. Our teacher was a young graduate from Skåne, Magister Månsson. I have recently discovered a school mate from that time on Facebook. Then I went for a four-year high school on the business line at Pralle aka Örebro Practical Real School aka Gumaelius School. Yes, I passed the exam.

Oh, how much I remember from Örebro. I will be without time to write more now. I will end here for this week and continue with places I remember and visited from the time after I finished school next week

 

Karl-Gustav Sjöström

4 mars 2018 10:05

Så vet jag då litet om mer om din bakgrund. Kul! Bodde pappa, mamma och du verkligen i en enrummare?

 

Dengamleemigranten

4 mars 2018 15:36

Ja, båda lägenheterna var enrummare. Mamma och pappa sov i köket i båda lägenheterna i en utdragssoffa. Jag sov i rummet i den bäddbara sittsoffan där. Jag visste inget annat, så det gick bra. Jag hade en hörna i rummet med en sekretär som var "min".

http://sv45en

 

Urban Hidman

8 mars 2018 01:03

Hej Sosen! Jag har läst vad du har skrivit, såväl om din barndom och yrkesliv som om Chris och ditt liv med henne. Du skriver så fint. Särskilt roligt är det att läsa om tiden i Örebro, för jag kommer ju ihåg allting. Det skulle vara roligt att besöka staden med dig någon gång. Mycket är förändrat nu.

 

Dengamleemigranten

10 mars 2018 03:43

Tack för de vänliga orden. Ja jag har ännu inte gett upp hoppet att göra ett sista!? besök i Sverige. Den som lever får se.

http://sv45en

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 12. Livet är som en påse.   Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med någonting.   Min påse har varit överfull och så tung att jag inte vågat lyfta den i ha...

    Steget in i dataåldern, När jag tog klivet över Atlanten tog jag också steget in i dataåldern. I Sverige levde jag från 1945 till 1983 utan datorer. Under min yrkesverksamma tid var det mest avancerade hjälpmedlet jag hade på mitt skrivbor...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 10. Vad blev det av "Amerikabrevet"?   Ja, det kan man fråga sig. Jag hade tänkt mig den här som en serie brev skrivna av en svensk invandrare till Minnesota. Men som en gammal järnvägare sk...

English after Swedish       I dag blevjag påmind om min tid när jag under några år i slutet av 1960-talet hade postadressen "Järnvägen Bergsbrunna". Bergsbrunna är ett samhälle som ligger söder om Uppsala vid dubbelspåret till Stockholm. Jag...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 8. Att ha ingenting att skriva.   Jag hade en gång en lärare som alltid hade slående kommentarer. På tal om slående, så var han släggkastare också och gick bland oss elever under namnet "Sl...