Jag vid min kolonistuga på CV-kolonin. 

English below the Swedish

Efter min realexamen började jag arbeta på avlöningskontoret vid SJ Huvudverkstad i Örebro. Jag bodde ju på norr och kunde cykla hem och äta lunch. Cyklade gjorde förresten de flesta CV-arna. Det var ett trafikbekymmer när de 1200 verkstadsarbetarna myllrade ut genom de tre portarna på kvällen. De tre portarna sade jag. Huvudporten ledde ut på Söda Grev Rosengatan. Så fanns det en port mot väster som ledde ut på Skolgatan, och så fanns det en mot norr med en bro över Lillån för de som bodde i Rynninge eller däromkring.

Bron över Lillån kommer mig att tänka på alla små privatbåtar som låg förtöjda i ån vid Rynninge. Där fanns allt ifrån små roddbåtar till tjusiga Petterssonbåtarmed inombordsmotor. Det var nära till utloppet i Hjälmaren och sen var det fritt fram till Stockholm för den äventyrlige båtägaren.

Där Lillån flyter ihop med Svartån fanns, och finns än i dag, naturreservatet Oset. Mycket känt för sitt fågelliv. Den välkände fågelskådaren och författaren till många fågelböcker, Erik Rosenberg, var en flitig besökare där.

Öster om SJ Huvudverkstad fanns ett större koloniområde för SJ-anställda. Under en tid hade jag en kolonilott med en liten stuga där. Fotot ovan är därifrån. Området var stort med egen dansban och ett musteri.

En gång i tiden kallades Örebro även för Skostaden. Många i mina föräldrars generation arbetade på skofabrik. Min far jobbade först på Örebro Läderutstansning AB och senare fram till sin pensionering på Örebro Skofabrik. Min mor och några av hennes systrar arbetade vid Skofabriken Oscaria. Min morfar hade jobbat på Masters, och så vidare.

Min mor med många syskon bodde i Lindbacka, längs järnvägen till Svartå. På den tiden var det som sagt många som arbetade inom skoindustrin i Örebro. Persontågen på Svartåbanan kallades för skomakartågen, eller också för Svartåmärra.

1965 bodde jag i Örebro. Det var då staden firade sitt 700-års jubileum. Det var en stor tillställning med utställningar, kungabesök, och musik. Speciellt minns jag när regementets musikkår framförde Tchaikovskys overture 1812 stående vid slottets vöstra sida. Som en del av overtyren sköts kanonskott från kanonerna vid slottet och kyrkklockorna i St Nicolai kyrka ringde. Det var mäktigt. En riktig "gåshudsupplevelse".

På den tiden var jag även ute och dansade en del. På sommaren var det Brunnsparken som gällde, med två dansbanor och en länga med tombolastånd och skjutbanor. Ett kafe fanns där även liksom en scen för olika artistframträdanden. På vintern var det den nybyggda Club 700 på söder som gällde.

Det gamla Söder med träkåkar förvandlades till en modärn stadsdel med Hjalmar Bergman teatern, Club 700, Varuhuset Krämaren och annat under tiden jag bodde i Örebro.

Även vattentornet Svampen byggdes under min tid i Örebro. Jag bodde ju på norr och följde med stort intresse det unika byggandet av vattentornet. Man byggde ju den stora vattenbehållaren först och lyfte sedan upp den alltefter man byggde resten.

Det dröjde länge innan vi skaffade TV hemma, så jag och mina kompisar tillbringade mycket tid på konditorier med TV för att se Bröderna Cartwright och annat. Men jag gillade godbitar och bakelser, så det blev besök även på de ställen som inte hade TV. Några namn och ställen jag kommer ihåg ännu är Princesskonditoriet. Hälls, och Vasa.

Jag har alltid varit flyginteresserad och hängde mycket ute vid Gutavsviksfältet. Jag kom mig in så jag fick hjälpa till med lite av varje och som tack fick jag även flyga en del. Om ni är intresserade av att veta mer om Gustavsviksfältet kan ni gå till http://gustavsviksflygfalt.se/ Under "Biblioteket" kan ni hitta mina berättelser. Men det finns också mycket annat intressant där för speciellt er örebroare som läser detta.

Jag hoppas att ännu en gång i livet få återse mitt Örebro.

English

After my high school exam, I started working at the payroll office at SJ Huvudverkstad in Örebro. I lived in the north side of town and could ride my bike home and have lunch. By the way, most of the workers at CV travelled by bike. It was a traffic concern when the 1200 workers dolbed out through the three gates in the evening. I said the three gates. The main gate led to Södra Grev Rosengatan. Then there was a gate to the west that led out onto Skolgatan, and then there was one to the north with a bridge over Lillån for those who lived in Rynninge or around there.

The bridge over the Lillån remind me of all the small private boats moored in the river at Rynninge. There were everything from small rowing boats to the fancy Pettersson boats with inboard engine. It was close to the outlet in Hjälmaren and then it was free way on to Stockholm for the adventurous boat owner.

Where the Lillån merges into Svartån there existed, and still exists today, the Oset nature preserve. Very famous for its bird life. The well-known birdwatcher and the author of many bird books, Erik Rosenberg, was a frequent visitor there.

East of SJ Huvudverkstad, there was a larger colony area for SJ employees. For a while I had a plot with a little cabin there. The photo above is from there. The area was large with its own dance pavillion and a shop for making apple juice.

Once upon a time Örebro was also called Skostaden, "the Shoe City". Many of my parents' generation worked at the shoe factories. My father first worked at Örebro Läderutstansning AB and later until his retirement at Örebro Skofabrik. My mother and some of her sisters worked at the Oscaria Skofabrik. My grandfather had worked at Masters, and so on.

My mother with many siblings lived in Lindbacka, along the railway line to Svartå. At that time, as it was said, many people worked in the shoe industry in Örebro. The passenger rails on Svartåbanan were called the shoemakers train, or also for Svartåmärra.

In 1965 I lived in Örebro. That's when the city celebrated its 700th anniversary. It was a great event with exhibitions, royal visits, and music. In particular, I remember when the military band performed Tchaikovsky's overture 1812 standing at the western side of the castle. As a part of the music composition, cannon shots were fired from the cannons at the castle and the church bells in St Nicolai church rang. That was powerful.

In the sixties I was out dancing too. In the summer it was Brunnsparken, with two dancepavillians and a long building with tombolas and shooting lanes. There was also a cafe there as well as a scene for various performances. In the winter it was the newly built Club 700 on the south that was the place for dancing.

The old Söder with old wooden houses was transformed into a fashionable neighborhood with Hjalmar Bergman theater, Club 700, Varuhuset Krämaren and more while I lived in Örebro

Even the water tower "The Mushroom" was built during my time in Örebro. I lived in the north of town and followed the unique construction of the water tower with great interest. They first built the large water tank and then lifted it up as they built the rest.

It took a long time before we got TV at home, so my friends and I spent a lot of time in the cafes with TV to see the Cartwrights and others. But I liked goodies and bakings so that there was also visits to those places that did not have TV. Some names and places I still remember are Princess's. Hälls, and Vasa.

I have always been interested in aeronatics and hanged a lot at the Gutavsvik airfield. I befriended pilots so I got to help with some duties and, as a thank you, I also got to fly some. If you are interested in knowing more about the Gustavsvik airfield, go to http://gustavsviksflygfalt.se/ Under "Biblioteket" you can find my stories. But there are also a lot of other interesting articles and photos there for especially you living in Örebro who read this.

I hope to see my Örebro again once more before I die..

 

Karl-Gustav Sjöström

11 mars 2018 09:40

Fortfarande väldigt imponerad över ditt minne för detaljer. Jättebra skriver du dessutom.

 

Dengamleemigranten

15 mars 2018 16:37

Tack. Vi får se hur länge till jag kan behärska min svenska. Nu har jag ju inte Chris att tala med, och förmodligen blir det ingen mer sverigeresa för mig. Svenskan jag läser nu får jag via internet.

http://sv45en

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 12. Livet är som en påse.   Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med någonting.   Min påse har varit överfull och så tung att jag inte vågat lyfta den i ha...

    Steget in i dataåldern, När jag tog klivet över Atlanten tog jag också steget in i dataåldern. I Sverige levde jag från 1945 till 1983 utan datorer. Under min yrkesverksamma tid var det mest avancerade hjälpmedlet jag hade på mitt skrivbor...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 10. Vad blev det av "Amerikabrevet"?   Ja, det kan man fråga sig. Jag hade tänkt mig den här som en serie brev skrivna av en svensk invandrare till Minnesota. Men som en gammal järnvägare sk...

English after Swedish       I dag blevjag påmind om min tid när jag under några år i slutet av 1960-talet hade postadressen "Järnvägen Bergsbrunna". Bergsbrunna är ett samhälle som ligger söder om Uppsala vid dubbelspåret till Stockholm. Jag...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 8. Att ha ingenting att skriva.   Jag hade en gång en lärare som alltid hade slående kommentarer. På tal om slående, så var han släggkastare också och gick bland oss elever under namnet "Sl...