English below the Swedish

Jag växte upp i en helt omodern lägenhet. Min far steg upp först på morgonen och gjorde eld i vedspisen. Sen satte han på kaffepannan på spisen. Kaffepannan stod på spisen hela dagen. När den började bli tom fyllde vi på mer vatten och mer kaffe, och så höll vi på hela dagen. När kvällen kom var det ganska starkt kaffe i panna. Jag vill minnas att ingen av oss i familjen hade några sömnsvårigheter. 

Min mamma och några grannfruar hade kafferep varje förmiddag. De träffades omväxlande hos varandra och handarbetade, drack kaffe och skvallrade. Det var det normala sociala livet på den tiden då de flesta kvinnorna var hemmafruar. 

Jag fortsatte med att dricka kaffe när jag gick genom livet. Under de år jag bodde i Uppsala besökte jag regelbundet det så kallade "Söndagsfikat" på studenthemmet Arken. Nu hade det plötsligt blivit "inne" att dricka te, men jag ville fortfarande ha mitt kaffe, så jag gick alltid ut i köket för att kolla att en kaffepanna stod på spisen också. En av studentskorna, Chris, som bodde på Arken, var också kaffedrickare och kollade liksom jag att det alltid fanns kaffe. Efter att vi fått vårt kaffe var det naturligt att vi gick tillsammans ut i sällskapsrummet och satte oss brevid varandra fär att avnjuta vårt kaffe. Efter en tid tog jag mod till mig och bjöd ut Chris på kaffe på det ärevördiga Ofvandahls Konditori. Hon sade ja tack och det blev vår första "träff". Sedan gick det som det gick och vi fick 42 fina år tillsammans. När vi gifte oss sade våra vänner: "Där ser man faran av att dricka kaffe!" 

Såväl i Sverige som USA är det vanligt med kyrkkaffe. I den kyrka, Evangeliska Fosterlandsstiftelsen i Umeå, som vi var aktiva i, hade man riktigt långbord med tygduk, porslinskoppar på fat och med hembakat kaffebröd till. Här i USA i King of Kings Lutherska kyka har man tre papplådor med köpesdonuts, tre kaffeurnor med staplar med styrofomkoppar och bara ståplats. Jag tyckte nog det var högtidligare och finare i Umeå. Man tar nog kaffedrickandet, "fikat" allvarligare i det gamla landet.

På längre flyg, båt och tågresor finns det oftast tillgång till kaffe med dopp. Även där kan kvaliten vara mycket skiftande. Det bästa resekaffet tror jag nog att jag hade på färjorna över Bottenviken mellan Holmsund i Sverige och Vasklot i Finland. Det kaffet var starkt, svart och hett och serverades i porslinskoppar. 

Här hittade jag pensionärskören i Arvidsjaur som verklingen tar sången om kaffetåren på allvar.

https://www.youtube.com/watch?v=tiCu867-Xy8

Avslutningsvis skall jag erkänna att jag har två svåra laster, kaffe och choklad.

English

I grew up in a very old apartment. My dad got up first in the morning and made fire in the wood stove. Then he put the coffee pot on the stove. The coffee pot sat on the stove all day. When it started to drain, we poured more water and more coffee, and so we went on all day. When the evening came, there was pretty strong coffee in the pot. I want to remember that neither of us in the family had any sleep problems.

My mom and a few neighbor ladies had a coffee gathering every morning. They met with each other and handcrafted, drank coffee and gossipped. It was the normal social life at the time when most women were housewives.

I continued drinking coffee when I went through life. During the years I lived in Uppsala, I regularly visited the so-called "Sunday coffe klatch" at the student home, Arken. Now it had suddenly become popular to drink tea, but I still wanted my coffee, so I always went out to the kitchen to see that a coffee pot was on the stove as well. One of the students, Chris, who lived at the Arken, was also a coffee drinker and like me also checked that there was coffee. After we got our coffee it was natural that we went out together in the lounge and sat together to enjoy our coffee. After a while, I took courage to me and invited Chris to coffee at the venerable Ofvandahls Konditori. She said yes thanks and it became our first "date". From there it just progressed naturally and we had 42 nice years together. When we got married, our friends said, "There you see the danger of drinking coffee!"

Both in Sweden and in the USA it is common with church coffee. In the church, the Evangelical Fosterland Foundation in Umeå, where we were active, we had a long table with cloth, china cups on platters and homebaked buns and cookies. Here in the US in King of Kings Lutheran church there are three cardboard boxes with store bought donuts, three coffee urns with stacks of styrofoam cups and just stand around. I thought it was more formal and finer in Umeå. You probably take drinking coffee more seriously in the old country.
For longer flights, ship and train journeys there is usually access to coffee and baked goods. Even there, the quality can be very varied. The best travel coffee experience I think I had on the ferries across the Gulf of Bothnia between Holmsund in Sweden and Vasklot in Finland. That coffee was strong, black and hot and served in porcelain cups.

Here I found the pensioneer choir in Arvidsjaur that really takes the song of the coffee drinking seriously.

https://www.youtube.com/watch?v=tiCu867-Xy8

In conclusion, I acknowledge that I have two "bad" habits, coffee and chocolate.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 12. Livet är som en påse.   Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med någonting.   Min påse har varit överfull och så tung att jag inte vågat lyfta den i ha...

    Steget in i dataåldern, När jag tog klivet över Atlanten tog jag också steget in i dataåldern. I Sverige levde jag från 1945 till 1983 utan datorer. Under min yrkesverksamma tid var det mest avancerade hjälpmedlet jag hade på mitt skrivbor...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 10. Vad blev det av "Amerikabrevet"?   Ja, det kan man fråga sig. Jag hade tänkt mig den här som en serie brev skrivna av en svensk invandrare till Minnesota. Men som en gammal järnvägare sk...

English after Swedish       I dag blevjag påmind om min tid när jag under några år i slutet av 1960-talet hade postadressen "Järnvägen Bergsbrunna". Bergsbrunna är ett samhälle som ligger söder om Uppsala vid dubbelspåret till Stockholm. Jag...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 8. Att ha ingenting att skriva.   Jag hade en gång en lärare som alltid hade slående kommentarer. På tal om slående, så var han släggkastare också och gick bland oss elever under namnet "Sl...