Sagan om en sten.
The story of a rock.

Det var en gång en stor stenbumling som låg mitt i en åker i det mörkaste Småland. Under årens gång var det många torpare som hatade den stenen, men den var för stor för dem att flytta bort till någon av de många stengärdesgårdarna. De hade helt enkelt varit tvugna att plöja och så och skörda runt den.

Once upon a time there was a large boulder that lay in the middle of a field in the darkest Småland. Over the years, many crofters hated that stone, but it was too big for them to move away to any of the many fences. They had simply been forced to plow and sow and harvest around it.

En dag kom en man vandrande över åkrarna. Han stannade vid alla stenar, gick runt dem och betraktade dem fundersamt. När han kom till stenbumlingen gick han runt den flera gånger och gav den en noggrann beskådning. Sen sade han för sig själv: "Det är den rätta stenen", och gick med raska steg därifrån.

One day a man came walking across the fields. He stopped at all the stones, walked around them and looked at them thoughtfully. When he came to the boulder he walked around it several times and gave it a careful inspection. Then he said to himself, "This is the right stone," and walked quickly from there.

Någon dag senare kom han tillbaka med några andra personer. De betraktade stenbumlingen och gjorde upp planer vad de skulle göra med den. Ytterligare några dagar senare kom de tillbaka med stora maskiner. En maskin grävde runt stenen. En annan maskin med lyftgafflar, lyfte upp stenbumlingen och lade ner den försiktigt på en lastpall. Sen spikade man ihop en krage runt stenen. På kragen stod det Volvo.

A day later, he returned with some other people. They watched the boulder and made plans for what to do with it. A few days later they came back with big machines. A machine dug around the boulder. Another machine with lifting forks, lifted the boulder and gently lowered it onto a pallet. Then they made a pallet collar around the stone. On the pallet collar it said Volvo.

Volvo säger ni. Är det inte ett företag som tillverkar bilar? Jo det är så, men ser ni, den man som först hittade stenen hade tidigare varit i Minnesota i de områden som många invandrade smålänningar bosatte sig i. Där hade han bland annat besökt ett gammalt hus som hade byggts av en av dessa invandrare. Det var nu ett museum och känt för att vara det hus som den svenske författaren Vilhelm Moberg hade utsett till att vara det hus där huvudpersonerna i hans bokserie om utvandringen från Sverige, Karl Oskar och Kristina skulle bo i den sista delen av deras liv på jorden. Det huset kallades för Nya Duvemåla. Mannen hade även noterat att det inte fanns en enda sten runt det huset. Han fick den vilda iden i huvudet att han skulle flytta en sten från Småland till det huset i Minnesota. Han lyckades få Volvo att hjälpa honom med flytten mot att de fick använda händelsen i sin reklam. Och resten är historia.

Volvo you say. Isn't that a company that makes cars? Yes, it is, but you see, the man who first found the stone had previously been in Minnesota in the areas where many immigrants from Småland settled. There, among other things, he had visited an old house that had been built by one of these immigrants. It was now a museum and known for being the house that Swedish author Vilhelm Moberg had designated to be the house where the main characters in his book series about emigration from Sweden, Karl Oskar and Kristina, would live in, the last years on earth . That house was called Nya Duvemåla. The man had also noted that there was not a single stone around that house. He got the wild idea in his head that he would move a stone from Småland to that house in Minnesota. He succeeded in getting Volvo to help him with the move and then being able to use the event in their advertising. And the rest is history.

Den småländska stenen anlände till Nya Duvemåla på en stor lastbil.
The stone from Småland arrived at New Duvemåla on a large truck.

 
En gaffeltruck flyttade stenen försiktigt från lastbilen till dess viloplats framför huset.
A forklift gently moved the stone from the truck to its resting place in front of the house.

Stenen är på plats. Mannen till höger är mannen i berättelsen. Karl Werner Peterson.
The stone is in place. The man on the right is the man in the story. Karl Werner Peterson.

Det var en stor församling som betraktade skådespelet med stenflytten. Även Karl Oskar och Kristina längst till höger.
There was a large congregation watching the spectacle with the stone move. Also Karl Oskar and Kristina at the far right.

Stenen finns kvar att beskåda än i dag. Välkommen att besöka Karl Oskar House/Nya Duvemåla i Lindström, Minnesota. Museet är öppet (om Coronaviruset inte hindrar det) varje söndag eftermiddag under sommaren. Om du vill besöka det vid någon annan tid kontakta mig via e-mail och jag skall försöka ordna så någon kan visa huset då. Min e-mail Svendasvede@aol.com.

The stone remains to be seen today. Welcome to visit Karl Oskar House / New Duvemåla in Lindström, Minnesota. The museum is open (if the Corona virus does not prevent it) every Sunday afternoon during the summer. If you want to visit it at some other time contact me via email and I will try to arrange so that someone can show the house then. My e-mail Svendasvede@aol.com.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 12. Livet är som en påse.   Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med någonting.   Min påse har varit överfull och så tung att jag inte vågat lyfta den i ha...

    Steget in i dataåldern, När jag tog klivet över Atlanten tog jag också steget in i dataåldern. I Sverige levde jag från 1945 till 1983 utan datorer. Under min yrkesverksamma tid var det mest avancerade hjälpmedlet jag hade på mitt skrivbor...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 10. Vad blev det av "Amerikabrevet"?   Ja, det kan man fråga sig. Jag hade tänkt mig den här som en serie brev skrivna av en svensk invandrare till Minnesota. Men som en gammal järnvägare sk...

English after Swedish       I dag blevjag påmind om min tid när jag under några år i slutet av 1960-talet hade postadressen "Järnvägen Bergsbrunna". Bergsbrunna är ett samhälle som ligger söder om Uppsala vid dubbelspåret till Stockholm. Jag...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 8. Att ha ingenting att skriva.   Jag hade en gång en lärare som alltid hade slående kommentarer. På tal om slående, så var han släggkastare också och gick bland oss elever under namnet "Sl...