Plymoth Valiant ,       Ford Pinto,              Ford Escort,             Ford Focus.

English below the Swedish

 
När jag bodde i Sverige ägde jag ingen bil. Jag använde fötterna, cykeln, bussar och tåg som fortskaffningsmedel där. Men när vi bosatte oss i USA, bilens förlovade land, fann vi det nödvändigt att skaffa bil. Och här kommer sagan om alla fyra bilar vi haft här.

När vi först kom till USA bosatte vi oss i den södra utkanten av staden Tulsa i Oklahoma. Vi konstaterade snabbt att vi behövde en bil för att ta oss runt med. Närmaste begagnade bilhandel var i den lilla staden Jenks, på gångavstånd från där vi bodde. Bilhandeln hette "Maranatha Motors" och det lätt ju betryggande. Vi föll för en Silverfärgad Plymoth Valiant med vinrött tak. Bilförsäljaren ville jag skulle provköra bilen, vilket jag gjorde. Men vad jag inte tänkte på var att den hade en åttacylindrig motor, så när jag trampade på gasen släppte hjulen kontakten med grusplanen där bilen stod och gruset bara sprutade bakom den. Även efter det lilla missödet så beslöt vi oss för att köpa bilen vilken Chris genast döpte till Selma.

Selma skötte sig bra och vi gjorde även två resor upp till Minnesota med henne. Det enda problemet var bensinförbrukningen. Men på den tiden i Oklahoma var bensinen ganska billig. När vi så flyttade upp till St Paul i Minnesota hade vi inte fler ägodelar än vad som rymdes i en U-Haul trailer och det var ingen konst för Selma att dra den efter sig med den starka motorn.

Ledsamt nog körde jag rakt in i sidan på en bil som körde mot rött inne i Minneapolis. Båda bilarna blev illa tilltygade. Selmas front blev totalförstörd, men jag köpte en ny kylare och nya strålkastare och knåpade ihop henne igen. Men ramen hade blivit sned så Selma rullade sidledes när vi var ute och körde. Jag ville inte kosta på en verkstad som rätade ut ramen, utan vi beslöt oss för att köpa en ny begagnad bil i stället.
Den bil vi föll för den här gången var en Ford Pinto i mörkt gul färg med träpaneler på sidorna. Det var en stationsvagn, så vi kunde lasta en hel del i den. Den var billig och väl använd tidigare. Värmen fungerade mycket dåligt på vintern och på sommaren funkade inte luftkonditioneringen. Vi behöll Pinto i två år. Sen tyckte vi att det var dags att skaffa en ny bil.

Den här gången beslöt vi oss för att köpa en ny bil, inte en begagnad. Det blev en Ford Escort. Chris gillade blått, så det blev en blå version. Den bilen döptde hon till Tilda. Tilda var Chris mormor och en seg gumma som klarade av det mesta, vilket vi hoppades skulle avspegla sig i vår Tilda. Vi beställde speciella nummerplåtar som det stod "TILDA" på. Tilda och vi upplevde mycket tillsammans och jag körde den bilen tills den så småningom inte orkade mer. Den hade gått 131.057 miles (211.000 Km ungefär). Det avgörande var när bromsledningen började läcka på flera ställen och jag endast kunde använda handbromsen att bromsa med. Det krävde god planering och långt avstånd till bilen framför på motorvägen.

Nästa bil vi köpte var också en Ford, en en Ford Focus. Nu hade vi två hundar, Dalmatiner, och eftersom jag inte fick tag i någon begagnad liten brandbil, så valde vi en brandkårsröd stationsvagn. Vi tyckte inte vi hade råd med en sådan där specialbeställd nummerplåt, så den här bilen har bara en vanlig plåt. Av någon anledning fick den inte heller något namn. Den har hittills varit en sån där bil jag bara fyllt besin i när tanken blivit halvtom. Jag är en sån där försiktig person som inte vill bli stående någonstans utan bensin. Så har jag bytt olja var 5.000 mile (8.000 km). Och så har jag kört och kört och kört. Det börjar närmar sig 130.000 miles (209.000 km) nu.

Jag har alltid fört bok över mina bilar. Kollar bensinförbrukning och för upp alla utgifter jag har haft, hur långt jag kört,hur lång tid jag har haft bilen, kostnad per dag, kostnad per mil. Jag gör noteringarna efter varje tankning och det här är dagens siffror för den senaste bilen: 2a mars 2018 (senaste tankningen), Total miles 127.026 (205.000 km). Totalkostnad för bilinnehav (inklusive inköpskostnad, skatt, försäkring, underhåll, bensin, olja och även parkeringsavgifter) $34,668.87 (284,074 svenska kronor). Kostnad per körd mile 27c (Kostnad per km 1 kr 40 öre). Kostnad per dag jag ägt bilen $8,33 (68 SKR).

Jag funderar om inte den här Focusen kommer att bli min sista bil. Jag tycker inte det är roligt att köra längre. Möjligen kan jag tänka mig att långtidshyra nästa bil, så jag inte behöver bekymra mig för underhåll och liknande. Den som lever får se.

English

When I lived in Sweden, I did not own a car. I used my feet, the bike, buses and trains to move around there. But when we settled in the United States, the land of autmobiles, we found it necessary to get a car. And here's the story of all four cars we've had here.

When we first arrived in the United States, we settled on the southern outskirts of Tulsa, Oklahoma. We quickly found that we needed a car to get around with. The nearest used car dealership was in the small town of Jenks, within walking distance of where we lived. The car dealership was called "Maranatha Motors" and that sounded reliable. We fell for a Silver-colored Plymoth Valiant with wine red roof. The car dealer would like me to test drive the car, which I did. But what I did not think about was that it had an eight-cylinder engine, so when I stepped on the gas, the wheels let go of the gravel where the car stood and the gravel just sprouted behind it. Even after this little mishap, we decided to buy the car which Chris immediately named Selma.

Selma was doing well and we also made two trips up to Minnesota with her. The only problem was the fuel consumption. But at that time in Oklahoma, the gasoline was quite cheap. When we moved to St Paul in Minnesota, we had no more possessions than what fit in a U-Haul trailer and there was no problem for Selma to pull it with the strong engine.

Sadly, I drove straight into the side of a car running a red light in Minneapolis. Both cars were badly damaged. Selma's front was completely destroyed, but I bought a new radiator and new headlights and patched her together again. But the frame had been bent so Selma rolled sideways when we were driving. I did not want to pay the cost to straighten the frame, so we decided to buy a new used car instead.

The car we fell for this time was a Ford Pinto in dark yellow color with wooden panels on the sides. It was a station car so we could load a lot in it. It was cheap and well used before. The heat worked very badly in winter and in the summer the air conditioning did not work. We kept Pinto for two years. Then we thought it was time to get a new car.

This time we decided to buy a new car, not a used one. It was a Ford Escort. Chris liked blue colors so it became a blue version. Chris gave the car the name Tilda. Tilda was Chris Grandmother and a strong old lady who just get going which we hoped would reflect in our Tilda. We ordered special license plates with the name "TILDA". Tilda and we experienced a lot together and I drove that car until it eventually did not manage more. It had gone 131,057 miles (211,000 Km approximately). The crucial thing was when the brake line began to leak in several places and I could only use the handbrake to brake. It required good planning and long distance to the car in front on the highway.

The next car we bought was also a Ford, a Ford Focus. Now we had two dogs, Dalmatians, and because I did not get hold on a used little fire truck, we chose a fire truck red station wagon. We did not think we could afford specially ordered number plates, so this car has only regular plates. For some reason, it did not get a name either. So far, it has been a car in wich I've only filled the tank when it was half full. I'm such an over anxious person who does not want to be standing somewhere without gasoline. Then I have changed oil every 5,000 miles (8,000 km). And then I've driven and driven and driven. It starts approaching 130,000 miles (209,000 km) now.

I have always kept records for my cars. Checking fuel consumption and log all expenses I've had, how far I drove, how long I've had the car, cost per day, cost per mile. I record the notes after each refueling and these are today's figures for the latest car: March 2, 2018 (last refueling), Total miles 127,026 (205,000 km). Total cost of car ownership (including purchase cost, tax, insurance, maintenance, gasoline, oil and also parking fees) $ 34,668.87 (284,074 Swedish kronor). Cost per mile mile 27c (Cost per km 1 SKR 40 öre). Cost per day I owned the car $ 8.33 (68 SKR).

I wonder if this Focus will be my last car. I do not think it's fun to drive anymore. Perhaps I can rent a long-term rental next car, so I do not have to worry about maintenance and the like. We'll see.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 12. Livet är som en påse.   Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med någonting.   Min påse har varit överfull och så tung att jag inte vågat lyfta den i ha...

    Steget in i dataåldern, När jag tog klivet över Atlanten tog jag också steget in i dataåldern. I Sverige levde jag från 1945 till 1983 utan datorer. Under min yrkesverksamma tid var det mest avancerade hjälpmedlet jag hade på mitt skrivbor...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 10. Vad blev det av "Amerikabrevet"?   Ja, det kan man fråga sig. Jag hade tänkt mig den här som en serie brev skrivna av en svensk invandrare till Minnesota. Men som en gammal järnvägare sk...

English after Swedish       I dag blevjag påmind om min tid när jag under några år i slutet av 1960-talet hade postadressen "Järnvägen Bergsbrunna". Bergsbrunna är ett samhälle som ligger söder om Uppsala vid dubbelspåret till Stockholm. Jag...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 8. Att ha ingenting att skriva.   Jag hade en gång en lärare som alltid hade slående kommentarer. På tal om slående, så var han släggkastare också och gick bland oss elever under namnet "Sl...