Jag i Duluth Rose Garden förra sommaren. I at Duluth Rose Garden last Summer. (Photo credit Ghazaleh)

English after the Swedish

Välbefinnande eller perfekt livskvalitet är förmodligen något som var och en, medvetet eller omedvetet, strävar efter. Men hur många finner det?

Jag befinner mig väl i en situation just nu där jag skulle kunna ha perfekt livskvalite. Jag är så frisk en 72-åring kan vara. Jag har inom rimliga gränser ekonomiskt oberoende. Jag har en frihet att göra vad jag vill med resten av mitt liv. De enda som är beroende av vad jag gör är mina två katter. Jag har ett deltidsjobb jag själv valt och inte är tvingad att ha. Jag har en bra bostad med till och med tvättmaskin och torktumlare i ett tvättrum i lägenheten. Jag har en intressant fritidssysselsättning som guide på ett järnvägsmuseum. Jag har en tro och en livsstil som ger mig trygghet. Jag har många vänner. Mitt sociala kontaktnät är stort, bland annat via olika internetkanaler. Jag lever i ett land med stor frihet. Jag har alla de materiella prylar, inklusive bil, jag behöver. Egentligen har jag fler än vad jag behöver.

Men ändå känns det som om något saknas. Sedan Chris dog för två år sedan har jag ingen riktigt nära, riktigt förtrolig, livskamrat. Ingen som jag kan krama om och gråta ut med eller skratta hjärtligt tillsammas med. Kan det vara det jag saknar? Men samtidigt känner jag det som om jag skulle vara otrogen mot Chris om jag skaffade mig en ny nära vän. Varför är jag så låst av konventioner? Av vad folk skulle tycka?

Kan man ha perfekt livskvalitet utan total frigörelse? Inte alls bry sig om vad folk tycker och tänker om en? Om jag vore etthundra procent ärlig och inte kompromissade, vet jag att jag skulle reta många av de vänner jag nu har.

Och där kommer också samvetet in. Samvetet som har utvecklats och påverkats under hela min livstid, med början när mina föräldrar sade vad som var rätt och vad som var fel. Sen påverkat av skolan, sen föreningslivet, sen arbetsgivaren, sen samhället, och dessutom under hela tiden vänkretsen.

Är det något annat som saknas i mitt liv? En stor livsuppgift? Skriva en bok? Bli miljöaktivist? Engagera mig för djurens välbefinnande? Jag vet inte.

Kanske en perfekt livskvalite är en utopi?

English

Well-being or perfect quality of life is probably something that everybody, consciously or unconsciously, strives for. But how many find it?

I am in a situation right now where I could have perfect quality of life. I'm as healthy as a 72 year old can be. I have financial independence within reasonable limits. I have the freedom to do what I want with the rest of my life. The only ones that depend on what I do are my two cats. I have a part-time job chosen by myself and not forced to have. I have a good home with even washer and dryer in a laundry room in the apartment. I have an interesting leisure time job as a guide at a railway museum. I have a faith and a lifestyle that gives me peace of mind. I have many friends. My social network is large, including through different internet channels. I live in a country of great freedom. I have all the material stuff, including the car, I need. Actually, I have more than I need.

But yet it feels like something is missing. Since Chris died two years ago, I have no really close, really confidant life mate. No one I can hug and cry with or laugh uncontrolled with . Could it be what I miss? But at the same time I feel like I would be unfaithful to Chris if I got a new close friend. Why am I so locked in by conventions? What would people think?

Can you have perfect quality of life without total liberation? Do not worry about what people like and think about one? If I were one hundred percent honest and not compromised, I know that I would annoy many of the friends I have now.

And then there comes the conscience too. The conscience that has been developed and affected throughout my lifetime, beginning when my parents said what was right and what was wrong. Then influenced by the school, later business life, later employer, later society, and moreover, the circle of friends.

Is there anything else missing in my life? A big life task? Writing a book? Become an environmental activist? Engage in the animal welfare movement? I do not know.

Perhaps a perfect quality of life is an utopia

 

Karl-Gustav Sjöström

6 april 2018 08:12

Väldigt kloka ord, Sven! Och förstår dem till 100 % och det av egen erfarenhet. Så klart att det är en livskamrat du saknar, någon som du kan dela vått och torrt med, någon som du kan prata förtroligt med och någon som du både kan krama om och få spontana kramar av. Du tänker vad Chris och andra skulle tycka om du till sist skaffade dig en sådan livskamrat. När det gäller Chris, utan att känna henne alls, är jag ändå övertygad om att hon skulle föredra att se dig med en livskamrat i stället för att se dig ensam i det avseendet. Vad andra skulle tycka och säga, tycker jag att du helt skall "skita" på ren svenska. Du är troende och tyvärr tror jag att just det gör det svårare att inte fortsätta leva utan livskamrat. Fördomar från min sida kanske, men jag vill vara alldeles uppriktig. Ha det bra, Sven!

 

Dengamleemigranten

8 april 2018 16:45

Tack för de orden, Kalle. Jag ser att du förstår mitt dilemma klart. Jag har hållit tillbaka lite med att bli alltför bekant med damer jag träffat, men tror jag skall lossa lite på de tankarna. Vi får se hur det går.

http://sv45en

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 12. Livet är som en påse.   Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med någonting.   Min påse har varit överfull och så tung att jag inte vågat lyfta den i ha...

    Steget in i dataåldern, När jag tog klivet över Atlanten tog jag också steget in i dataåldern. I Sverige levde jag från 1945 till 1983 utan datorer. Under min yrkesverksamma tid var det mest avancerade hjälpmedlet jag hade på mitt skrivbor...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 10. Vad blev det av "Amerikabrevet"?   Ja, det kan man fråga sig. Jag hade tänkt mig den här som en serie brev skrivna av en svensk invandrare till Minnesota. Men som en gammal järnvägare sk...

English after Swedish       I dag blevjag påmind om min tid när jag under några år i slutet av 1960-talet hade postadressen "Järnvägen Bergsbrunna". Bergsbrunna är ett samhälle som ligger söder om Uppsala vid dubbelspåret till Stockholm. Jag...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 8. Att ha ingenting att skriva.   Jag hade en gång en lärare som alltid hade slående kommentarer. På tal om slående, så var han släggkastare också och gick bland oss elever under namnet "Sl...