Jag i Duluth Rose Garden förra sommaren. I at Duluth Rose Garden last Summer. (Photo credit Ghazaleh)

English after the Swedish

Välbefinnande eller perfekt livskvalitet är förmodligen något som var och en, medvetet eller omedvetet, strävar efter. Men hur många finner det?

Jag befinner mig väl i en situation just nu där jag skulle kunna ha perfekt livskvalite. Jag är så frisk en 72-åring kan vara. Jag har inom rimliga gränser ekonomiskt oberoende. Jag har en frihet att göra vad jag vill med resten av mitt liv. De enda som är beroende av vad jag gör är mina två katter. Jag har ett deltidsjobb jag själv valt och inte är tvingad att ha. Jag har en bra bostad med till och med tvättmaskin och torktumlare i ett tvättrum i lägenheten. Jag har en intressant fritidssysselsättning som guide på ett järnvägsmuseum. Jag har en tro och en livsstil som ger mig trygghet. Jag har många vänner. Mitt sociala kontaktnät är stort, bland annat via olika internetkanaler. Jag lever i ett land med stor frihet. Jag har alla de materiella prylar, inklusive bil, jag behöver. Egentligen har jag fler än vad jag behöver.

Men ändå känns det som om något saknas. Sedan Chris dog för två år sedan har jag ingen riktigt nära, riktigt förtrolig, livskamrat. Ingen som jag kan krama om och gråta ut med eller skratta hjärtligt tillsammas med. Kan det vara det jag saknar? Men samtidigt känner jag det som om jag skulle vara otrogen mot Chris om jag skaffade mig en ny nära vän. Varför är jag så låst av konventioner? Av vad folk skulle tycka?

Kan man ha perfekt livskvalitet utan total frigörelse? Inte alls bry sig om vad folk tycker och tänker om en? Om jag vore etthundra procent ärlig och inte kompromissade, vet jag att jag skulle reta många av de vänner jag nu har.

Och där kommer också samvetet in. Samvetet som har utvecklats och påverkats under hela min livstid, med början när mina föräldrar sade vad som var rätt och vad som var fel. Sen påverkat av skolan, sen föreningslivet, sen arbetsgivaren, sen samhället, och dessutom under hela tiden vänkretsen.

Är det något annat som saknas i mitt liv? En stor livsuppgift? Skriva en bok? Bli miljöaktivist? Engagera mig för djurens välbefinnande? Jag vet inte.

Kanske en perfekt livskvalite är en utopi?

English

Well-being or perfect quality of life is probably something that everybody, consciously or unconsciously, strives for. But how many find it?

I am in a situation right now where I could have perfect quality of life. I'm as healthy as a 72 year old can be. I have financial independence within reasonable limits. I have the freedom to do what I want with the rest of my life. The only ones that depend on what I do are my two cats. I have a part-time job chosen by myself and not forced to have. I have a good home with even washer and dryer in a laundry room in the apartment. I have an interesting leisure time job as a guide at a railway museum. I have a faith and a lifestyle that gives me peace of mind. I have many friends. My social network is large, including through different internet channels. I live in a country of great freedom. I have all the material stuff, including the car, I need. Actually, I have more than I need.

But yet it feels like something is missing. Since Chris died two years ago, I have no really close, really confidant life mate. No one I can hug and cry with or laugh uncontrolled with . Could it be what I miss? But at the same time I feel like I would be unfaithful to Chris if I got a new close friend. Why am I so locked in by conventions? What would people think?

Can you have perfect quality of life without total liberation? Do not worry about what people like and think about one? If I were one hundred percent honest and not compromised, I know that I would annoy many of the friends I have now.

And then there comes the conscience too. The conscience that has been developed and affected throughout my lifetime, beginning when my parents said what was right and what was wrong. Then influenced by the school, later business life, later employer, later society, and moreover, the circle of friends.

Is there anything else missing in my life? A big life task? Writing a book? Become an environmental activist? Engage in the animal welfare movement? I do not know.

Perhaps a perfect quality of life is an utopia