Friendly och/and Friherrinnan Lexis.

English below the Swedish

 
EN FB vän i Sverige postade den här bilden.

Jag sade till henne att jag saknade nummer två om jag inte fick räkna mina katter. Hon svarade "Jo katterna gills/ jag räknar in mina två också 💕".

Mina två katter, vildkatten Friendly och den Norska Skogskatten Lexis, är verkligen, sedan Chtis dog, mina två livskamrater.

Friendly möter mig vid dörren när jag kommer hem, han sitter i mitt knä när jag jobbar med datorn, han sover med mig i sängen på nätterna.

Lexis är mer reserverad. Hon håller på sin värdighet och så kan det väl kanske också vara att hon är norska och jag svensk. Jag får smeka henne, men hon tycker inte om när jag skall kamma och borsta henne. Hon har lång päls och den kan bli tovig. Lexis var mer Chris' katt och efter att Chris dog tänkte jag inte så mycket på att sköta Lexis, det hade Chris gjort. Lexis' päls blev så tovig att jag var tvungen att ta henne till veterinären som rakade av henne pälsen. Den har vuxit ut nu, så det är väl bäst att jag tar mig i kragen och försöker borsta och kamma Lexis igen.

År 2010 hade vi ett hus med (2 acres) lite över 8.000 kvadratmeters skogstomt. På sensommaren märkte vi att en liten grå katt hade den skogen som sitt revir. När det blev höst och kallt började vi sätta ut vatten och mat åt den. När kylan och vintern kom på allvar tillverkade jag ett litet isolerat hus åt katten. Huset satte vi i bortersta hörnet på vår altan. Två gånger om dagen satte vi ut nytt vatten. Vattnet frös ju efter en stund, men katten, som Chris kallade Friendly, för den fräste så fort vi kom nära, lärde sig snart vid vilka tider det sattes ut friskt vatten. Vi märkte även att Friendly började sova om nätterna i det isolerade katthuset. Även när det var riktigt kalla dagar kunde vi se katten där.

Vi hade några utomhusmöbler på altanen och jag började sitta där en stund efter att jag satt ut kvällsmaten och vattnet åt katten. Efter ett tag kom katten och luktade på mina byxben och sen strök sig mot dem. En kväll hoppade katten upp i min famn. Det var en kall kväll och jag öppnad min vinterjacka och lät katten sitta innanför . Det blev sedan en rutin varje kväll.

En kväll kom katten efter mig när jag gick in. Katten tittade in, men det tog några kvällar innan den följde med mig in. Vi hade redan flera innekatter och eftersom vi inte visste om den nya katten hade sjukdomar, loppor och löss, så fick den nya katten tillbringa den första natten ensam i en del av huset. Nästa dag tog vi den till veterinären och visst hade den loppor och löss. Veterinären konstaterade även att det var en hankatt. Vi fick medicin och höll den i karantän en tid.

Vad jag minns nu, så här långt efter, så gick socialiseringen med de andra katterna förvånansvärt bra. När min bäste vän bland katterna, Fritjof, dog 2013, 20 år gammal, tog Friendly hans plats på ett naturligt sätt. Vi har sedan dess varit bästa kompisar i vått och torrt. Och jag hoppas verkligen att vi skall få många fler år tillsammans.

English

A FB Friend in Sweden posted this image.
 
I told her I missed number two if I could not count my cats. She replied, "Yes, the cats counts/ I count my two too 💕".

My two cats, the Wild Cat Friendly and the Norwegian Forestry Lexis, are really, since Chtis died, my two companions.

Friendly meets me at the door when I get home, he is sitting in my lap when I work with the computer, he is sleeping with me in bed at night.

Lexis is more reserved. She is dignified and maybe it also is as she is Norwegian and I am Swedish. I'll be patting her, but she does not like me to comb and brush her. She has long fur and it can be all tangled up. Lexis was more Chris's cat and after Chris died, I did not think so much about managing Lexis, as Chris had done. Lexis's fur became so bad that I had to take her to the vet who shaved her coat. It has grown out now, so it's best I try to brush and comb Lexis again.

In 2010, we had a house with 2 acres of woodland around. In the late summer we noticed that a little gray cat had the forest as it turf. When it was autumn and cold, we started to pour out water and food for it. When the cold and winter came I made a small insulated house for the cat. That house we put in the corner of our patio. Twice a day we put out new water. The water froze after a while, but the cat, as Chris called Friendly, for it hissed as soon as we got cloose, soon learned at what times fresh water was put. We also noticed that Friendly began to sleep at night in the insulated cat house. Even when it was really cold days we could see the cat there.

We had some outdoor furniture on the patio and I started sitting there for a while after I put out the evening meal and the water to the cat. After a while the cat came and sniffed my pants and then stroked against them. One evening, the cat jumped into my lap. It was a cold night and I opened my winter jacket and let the cat sit inside. It then became a routine every night.

One night, the cat came after me when I entered our house. The cat looked in, but it took a few nights before it came in with me. We already had several cats and because we did not know if the new cat had diseases, fleas and lice, the new cat was allowed to spend the first night alone in a part of the house. The next day we took it to the vet and it certainly had the fleas and lice. The veterinarian also found that it was a male cat. We got medicine and kept it quarantined for some time.

What I remember now, this far after, socialization with the other cats went surprisingly good. When my best friend among the cats, Fritjof, died in 2013, 20 years old, Friendly took his place in a natural way. Since then we have been best friends in happiness and sorrow. And I really hope we will have many more years together.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 12. Livet är som en påse.   Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med någonting.   Min påse har varit överfull och så tung att jag inte vågat lyfta den i ha...

    Steget in i dataåldern, När jag tog klivet över Atlanten tog jag också steget in i dataåldern. I Sverige levde jag från 1945 till 1983 utan datorer. Under min yrkesverksamma tid var det mest avancerade hjälpmedlet jag hade på mitt skrivbor...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 10. Vad blev det av "Amerikabrevet"?   Ja, det kan man fråga sig. Jag hade tänkt mig den här som en serie brev skrivna av en svensk invandrare till Minnesota. Men som en gammal järnvägare sk...

English after Swedish       I dag blevjag påmind om min tid när jag under några år i slutet av 1960-talet hade postadressen "Järnvägen Bergsbrunna". Bergsbrunna är ett samhälle som ligger söder om Uppsala vid dubbelspåret till Stockholm. Jag...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 8. Att ha ingenting att skriva.   Jag hade en gång en lärare som alltid hade slående kommentarer. På tal om slående, så var han släggkastare också och gick bland oss elever under namnet "Sl...