Det finns en illuster förening vars medlemmar är årsbarn med lok av littera F (bild nedan från Wikipedia).

Jag är född 1945, vilket kvalificerar mig för medlemskap. Jag har varit i kontakt med föreningens nuvarande diktator och han har lovat att ha mig i åtanke för medlemsskap.

Jag har alltid beundrat de robusta loken och har en liten upplevelse förknippad med dem. Det var närmligen när jag jobbade som järnvägsexpeditör på SJ Huvudverkstad i Örebro under 60-talet  som jag bland annat tjänstgjorde på el-loksverkstadsexpeditionen och hade då tillfälle att få åka med på en provloksresa med vad jag vill minnas ett F-lok efter en helrenovering. Dessa provkörningarna lades så att det blev ett rejält uppehåll i Katrineholm för lunch. Vi gick som ensamt lok till Hallsberg. Drog så ett godståg till Katrineholm. Åt en rejäl lunch på ett finare mathak i stan, minns tyvärr inte vad det hette. Drog ett godståg tillbaka till Hallsberg och gick sen som ensamt lok tillbaka till Örebro där loket förklarades vara i gott skick och överlämnades till Ma, (Maskinavdelningen, där loken normalt hörde hemma). Med på resan var lokverkstadsingenjören Rääf, en eller två verkmästare och så en lots som svarade för det säkerhetsmässiga. För mig blev det en stor upplevelse. Det var bara andra gången i mitt liv som jag färdats i en lokhytt. 

Första gången jag åkte på lok kunde jag väl ha varit i tioårs åldern. Mamma, pappa och jag hade varit och hälsat på släkten i Lindbacka, utanför Örebro. Lindbacka låg efter Svartåbanan - numera nedlagd - och vi tog tåget - som i folkmun kallades för "Svartåmärra" -  för att komma till dem. Vid hemresan kände min far igen lokföraren, som lät oss kliva upp på loket för färden tillbaka till Örebro. Det var verkligen en stor upplevelse i mitt liv, som jag som synes ännu minns. Jag minns även att loket var ett elektriskt lok med hytten mitt på. Jag tror det kan ha varit av littera Hg.

Sedan under mitt yrkesverksamma liv vid SJ har det blivit många resor på lok. Inte minst under min tid som transportkonsulent i Norrland. När jag skulle besöka kunder på inlandsbanan gick tågen mycket glest och ibland passade det bättre att åka med ett godstågslok, än att passa rälsbussen.

Vad än anledningen till lokåkandet är, så är det för mig en positiv upplevelse. Att på parkett få se det intrikata spår och signalsystemet, känna strykan i loket när det drar igång det tunga tåget, lyssna till ljuden från maskinrummet, det är upplevelser som etsar sig fast i minnet.

As Ever

Sven

Ja, så är jag då åter på jobbet efter en lång ledighet, onsdag - söndag. Jag har funderat lite på det här med bloggandet. Jag ställde mig frågan: "Vem är det jag skriver för egentligen?" Och fick svart: "Först och främst mig själv". Det är ett sätt att skriva av sig, samtidigt som det blir någon slags dagbok att kunna gå tillbaka till senare och se vad man varit med om, tänkt, eller tyckt. Jag har faktiskt ingen aning om hur länge mina "Bloggar" kommer att finnas kvar här, men i något/några år kanske.

Julhelgen blev verkligen snörik i år även om vi fick regn på juldagen.  Jag skulle ju egentligen ha jobbat på julafton, men kunde inte ta mig till jobbet på grund av all snön. Visserligen gick det åt en semesterdag, men det var det värt.

I dag, första dan på jobbet efter den långa ledigheten fanns det en hel del att göra, men jag betar av det lite i taget. Det kommer inte in så mycket nytt så här i mellandagarna. Personligen tycker jag om när jag har nog att göra. Dagarna på jobbet går mycket fortare då.

Nu är fikarasten slut och det är dags att fortsätta skyffla papper.

As Ever

Sven