English version = blue text

BERGSBRUNNA JÄRNVÄGSSTATION I BÖRJAN AV 1970-TALET  - BERGSBRUNNA RAILWAY STATION AT THE BEGINNING OF THE 1970-IES

Bergsbrunna stationshus - Bergsbrunna Station

I början av 1970-talet bodde jag i Bergsbrunna stationshus. Jag var anställd som järnvägsassistent vid Uppsala Trafikområde. - In the beginning of the 1970-ies I lived in Bergsbrunna Station building. I worked as a railroad officer stationed at Uppsala Central Station.

Författaren vid sitt skrivbord på Uppsala C - The author at his desk at Uppsala Central Station.

Jag hade mitt skrivbord på andra våningen i Uppsala Centralstation, men eftersom Bergsbrunna var nedlagd som station och det var ont om lägenheter i centrum av Uppsala, hyrde jag en av lägenheterna i Bergsbrunna stationshus. - My desk was located on the second floor in the Uppsala Central station building, but as Bergsbrunna was not in use as a railroad station any longer and it was difficult to get an apartment in the center of Uppsala, I rented one of the apartments in Bergsbrunna station building.

Bergsbrunna Stationshus sett från söder. Bergsbrunna Station building from the South.

Min lägenhet låg i södra delen av stationshuset. Kök och vardagsrum på nedre våningen och sovrum på övre våningen. Inget badkar eller dusch dock. Minst en gång i veckan frekventerade jag varmbadhuset inne i Uppsala. Min brevlåda syns till vänster på väggen och min postadress var helt enkelt: Postlåda, Järnvägen, Bergsbrunna. - My apartment was located in the southern part of the station building. It had a kitchen and a living room on the first floor and one bedroom on the second floor. However there were no bathtub or shower. At least once a week I frequented the communal bath house in Uppsala. My mail box can be seen on the left side of the wall and my mail address was simply: PO Box, Railroad Station, Bergsbrunna.

Det fanns ytterligare en lägenhet i stationshuset. Den var större och upptog så gott som hela övervåningen. Där bodde den siste Stationsmästaren i Bergsbrunna, Olof Nord, med familj. Efter nedläggningen av Bergsbrunna station arbetade han de få åren han hade kvar till pensioneringen på biljettexpeditionen på Stockholm Central och pendlade dagligen. Även jag pendlade, men bara in till Uppsala C. För det mesta använde jag min gröna cykel av märket Cresent för pendlingen, men när vädret var dåligt tog jag bussen. - There was one more apartment in the station building. It was bigger and covered almost all of the second floor of the building. There the last Stationmaster of Bergsbrunna, Olof Nord, lived with his family. After the closing of Bergsbrunna as active railroad station, he worked the few years he had left until retirement at the ticket office at Stockholm Central station and commuted daily. Even I commuted, but only to Uppsala Central station. Most of the time I used my green Cresent bicycle for the commute, but when the weather was bad I took the bus.

Jordkällaren - Mud cellar

Till lägenheten hörde en gammal hederlig jordkällare, som säkert var bra om man hade behov av den. För mig som var ungkarl så räckte skafferiet och det lilla kylskåpet i köket till för de behov jag hade att förvara livsförnödenheter. - An old fashioned mud cellar belonged to the apartment. I'm sure it was good if you had any need for it. For me, a bachelor, the cupboard and the small refrigerator in the kitchen was more than enough for my needs to store groceries.

Ett godståg passerar Bergsbrunna på väg norrut vintern 1971. A northbound freight train passes Bergsbrunna in the winter of 1971.

Med dubbelspåret till Stockholm alldeles utanför vardagsrumsfönstren blev det inte tyst och långtråkigt i lägenheten. Ungefär 180 tåg av olika slag passerade varje dygn. Det var bara den gamla perrongen mellan dubbelspåret och husväggen. Inga tavlor hängde vågrätt på väggarna och porslinet skallrade i skåpen när tågen passerade. Det konstiga var att jag vande mig vid oljuden när tågen passerade, så det störde mig inte alls. Tvärtom, när det någon gång var strömlöst och tågen inte rusade förbi på ett tag saknade jag dem. Jag till och med vaknade på natten om det av någon anledning var ett längre uppehåll mellan tågen. Det var något som inte stämde. - With the two tracks on the line between Stockholm and Uppsala just outside my living room window, it was never quiet or dull in the apartment. About 180 trains of different kinds used the tracks every day. It was only the old platform that separated the tracks from my wall. No pictures ever hung straight on my walls and the porcelain in the cupboards rattled when the trains passed by. Strangely enough I got used to the noise from the passing trains. They did not bother me at all. To the contrary, if it was power outage and no trains rushed by for a while, I did miss them. I even woke up in the middle of the night if there for some reason were no trains coming by. Something was not correct.

Ställverksbyggnaden vintern 1971. Foto taget från mitt sovrumsfönster. The mechanical switch lever tower in the winter of 1971. Picture taken from my bedroom window.

Söder om stationshuset låg ställverket. Det var ett så kallat hävstångsställverk, och det var fortfarande funktionsdugligt när jag bodde i stationshuset. Stationen var som sagt nerlagd, men det förekom fortfarande vagnslasttrafik vid tegelbruket i Bergsbrunna. -To the South of the station building was the tower containing the gears for the switches. It was a so called mechanical switch lever system, and it was still in use when I lived in the station building. The station was closed for passenger traffic, but there was some freight traffic at the brick works in Bergsbrunna.

Hävstångsställverket i Bergsbrunna 1971. The mechanical switch lever system at Bergsbrunna.

När växlarna måste läggas om för de enstaka vagnslasterna från tegelbruket krävdes det riktiga muskler. Här är det Järnvägsexpeditör Vivert Lilja som ger sig i kast med hävstänger, linor och växlar någon gång under sommaren 1971. - When the switches had to be operated for the few freight cars at the brick works you had to have strong muscles. Here it is railway employee Vivert Lilja who attacks levers, cables, and switches sometime during the Summer of 1971.

Transporterna mellan tegelbruket i Bergsbrunna och Uppsala Central skedde i form av så kallad "vagnuttagning" "VUT". Här är växlingssättet vid tegelbrukets lastkaj. Lokomotorn av typ Z65 befinner sig i mitten mellan tomma och lastade vagnar. Man hämtar alltså de lastade och lämnar de tomma för lastning. -The rail movements between the brick works in Bergsbrunna and Uppsala Central station were executed as a long distance switching operation, no real freight train. Here is the switching unit at the brick works loading platform. The small engine, type Z65, is located in the middle between empty and loaded rail cars. Loaded cars are picked up and empty cars are left to be loaded.

Stationshuset var trevligt och i bra skick, och jag trivdes att bo där, men saknade ett riktigt badrum med åtminstone dusch. När jag fick chansen att köpa en relativt modern insatslägenhet på Tegnergatan inne i Uppsala, tog jag den. Jag vet inte om någon flyttade in i lägenheten i Bergsbrunna stationshus efter mig, men när jag besökte Uppsala många år senare var såväl stationshus som ställverk och jordkällare jämnade med marken. Det kändes vemodigt, men samhällsutvecklingen måste ju gå vidare. - The station building was nice and in good upkeep and I liked living there. However I missed a real bath room equipped with at least a shower. When I got the chance to buy a fairly modern coop apartment on Tegnergatan in the center of Uppsala I grabbed it. I have no idea if anybody moved in after me in the apartment in Bergsbrunna, but when I visited Uppsala many years later both the station building, the switch lever tower and mud cellar gone. I felt sorry, but the development of the community has to progress.

 

carlisurin@bloggplatsen.se

18 april 2011 05:29

Vilka fina bilder från kära Sverige
Carl & Malin

 

lars@sundin.com

18 april 2011 07:33

Hej Sven!

Intressant på många sätt. Jag har ju haft anledning fundera över dessa ställverk. Tänk att man fick det att fungera. Och vilka krafter som måste till, tydligen var allt muskeldrivet. Och kilometervis med wire/linor.

Ordet VUT lärde jag mig på Postvagnen, men där såg jag aldrig termen "bandisposition". Detta ord blev aktuellt i dagspressen en gång på 60-talet (eller så) då det var en strejk inom SJ, men där man höll viss trafik i gång med hjälp av detta "begrepp".

Om jag minns rätt.

Sudden

http://larsan13.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 12. Livet är som en påse.   Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med någonting.   Min påse har varit överfull och så tung att jag inte vågat lyfta den i ha...

    Steget in i dataåldern, När jag tog klivet över Atlanten tog jag också steget in i dataåldern. I Sverige levde jag från 1945 till 1983 utan datorer. Under min yrkesverksamma tid var det mest avancerade hjälpmedlet jag hade på mitt skrivbor...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 10. Vad blev det av "Amerikabrevet"?   Ja, det kan man fråga sig. Jag hade tänkt mig den här som en serie brev skrivna av en svensk invandrare till Minnesota. Men som en gammal järnvägare sk...

English after Swedish       I dag blevjag påmind om min tid när jag under några år i slutet av 1960-talet hade postadressen "Järnvägen Bergsbrunna". Bergsbrunna är ett samhälle som ligger söder om Uppsala vid dubbelspåret till Stockholm. Jag...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 8. Att ha ingenting att skriva.   Jag hade en gång en lärare som alltid hade slående kommentarer. På tal om slående, så var han släggkastare också och gick bland oss elever under namnet "Sl...