English after the Swedish

Nu har folk börjat undra vad jag jobbade med i Sverige. Så här kommer åren 1962 till 1983 för den som orkar läsa.

Efter min realexamen 1962 så hörde min mor i ett kafferep att SJ Huvudverkstad i Örebro sökte kontorsfolk. Jag lämnade in en ansökan, fick en intervju och blev erbjuden en tjänst som expeditionsvaktsaspirant (Xvasp) längst ner på skalan.

Jag började på avlöningskontoret. Där räknade vi ut avlöningen för de 1200 verkstadsarbetarna som arbetade vid verkstaden. Vi var nio personer på avlöningskontoret, uppdelade i tre lag med tre personer i varje. Allt arbete i verkstaden skedde på ackord, så det var mycket räknande. På 60-talet betalades avlöningen ut i kontanter tillsammans med en avlöningslista i ett kuvert till var och en av verkstadsarbetarna. Dagen innan avlöningsdagen lämnade kontorschefen en lista till banken över hur mycket kontanter vi behövde för följande dag och hur mycket i varje valör. På avlöningsdagen tog kontorschefen och hans närmaste man två resväskor var och for i en taxi till banken och hämtade kontanterna. När de kom tillbaka vidtog det tidsödande arbetet med att gå igenom avlöningslistorna och räkna upp hur mycket varje verkstadsarbetare skulle ha i lön och stoppa ner kontanterna tillsammans med arbetarens avlöningslista i ett kuvert med hans/hennes namn och nummer (17/25 till exempel. Avdelning 17 - plåtslagareverkstaden och arbetarens personliga nummer).
Arbetet tog hela dagen och den dagen beställde vi upp härliga mackor - halva brödkakor med allt tänkbart på, ost, ansjovis, ägg, smörgåskött, kaviar, sallad och jag minns inte allt. På kvällen gick vi i tvåmannalag ut i de olika verkstäderna och delade ut avlöningskuverten, en delade ut och den andre var ansvarig för kvittolistorna.

Jag blev också utlånad till de olika verkstadskontoren när de behövde hjälp. Där hade varje lok, motorvagn, sovvagn osv ett eller flera kort med uppgifter om vad man hade gjort med dem, helrenovering, reparationer och annat. Och dessa kort skulle alltid uppdateras.

Sen jobbade jag ett tag på personalavdelningen med sjukärenden, semestrar, tjänstledigheter och annat. Jag hade då blivit befodrad till Järnvägsexpeditör (Jxp).

1966 ansökte jag om att bli antagen till Järnvägsassistentutbildningen (intern befälsutbildning). Efter två dagars tester i Stuvsta, blev jag antagen till kursen som började 1967. Det var en tvåårig kurs med omväxlande teoridelar på SJ Skolan i Tomteboda och vid Stockholm Central och praktik ute på fältet, lokförare Hallsberg, tågklarerare Örebro, studiebesök vid färjetrafiken i Helsingborg och så vidare. Vi utexaminerades 1969. Efter kursen blev jag placerad på Uppsala Trafikområde med kontorslokalerna på andra våningen i Centralstationshuset i Uppsala.

Jag lyckades få en lägenhet i det nedlagda stationshuset i Bergsbrunna, söder om Uppsala på linjen mot Stockholm. Till Uppsala Trafikområde hörde en mängd underlydande smärre stationer som till exempel Sala och Knivsta. Vi hade också ansvar för delar av linjerna till Stockholm, Enköping, Sala, Gävle och Rimbo. Det var olika trafikformer på de olika linjerna. Tll Stockholm var det elektrifierat dubbelspår. Till Enköping var det oelektrifierat enkelspår, till Rimbo var det oelektrifierat smalspår till exempel. Jag gillade verkligen jobbet med tidtabeller, planering och även vikariat som Sationsmästare i Morgongåva.

1973 sökte jag och fick en tjänst som Byråassistent (Bra) vid Centralförvaltningen i Stockholm på den Kommersiella avdelningen. Närmare bestämt på Kagn 1 - (Kommersiella avdelning, gods, norden, livsmedel, kemikalier och oljor). Vi förhandlade alltså med företag inom de brancherna om järnvägstransporter och skrev fraktavtal när vi kommit överens om transportvillkoren och priserna.

1975 blev jag befordrad till Transportkonsulent (Tpk) och fick mitt egna geografiska ansvarsområde. Jag blev placerad som chef för Försäljningsenheten i Umeå med ansvar för vagnslasttrafiken i Västerbotten och styckegodstrafiken i hela Övre Norrland. Jag besökte alltså sågverk, pappersbruk och andra industrier och fann ut deras transportbehov, gav dem förslag på transportlösningar och prisförslag och om de valde järnvägstransport skrev jag fraktavtal med dem. För de större företagen inom mitt revir, som till exempel Boliden i Skelleftehamn och Volvo Umeverken var min chef i Luleå ansvarig. Det här var en mycket intressant del av mit liv, jag reste runt i regionen mycket och träffade många trevliga och intressanta människor. En stor del av de industrier jag besökte låg längs inlandsbanan i orter med namn som Dorotea och Vilhelmina, men även Arvidjaure, Storuman, Glommerskräsk och Lycksele, med flera, och jag hade även några styckegodsindustrier jag besökte i Gällivare och Kiruna.

Varje år tog vi långsemester, Chris från Universitetet där hon jobbade som instutitionssekreterare och jag från SJ, och reste runt i Chris' "hemland" USA. Jag blev mer och mer fäst vid USA och Chris ville flytta "hem" igen. Sagt och gjort, 1983 sade vi adjö till Sverige och flyttade till USA.

Jag minns dock fortfarande min tid vid SJ som mycket givande, interssant och till och med roande. Jag ångrar verkligen inte den delen av mitt liv.

English

Now people have begun asking about my work in Sweden. So here is what I did during the years from 1962 to 1983 for whoever has the strenght to read it.

After my high school exam 1962 my mother heard at a womens coffee party that the State Railroads main shops in my hometown Örebro was looking for office workers. I put in my application, had an interview and was offered a job at the bottom of the pack.

I begun working at the payroll department. We calculated and paid the wages for the 1200 shop workers there. We were nine persons at the payroll department split up in three groups with tree persons in each. All duties in the shop were based on "ackord" (a type of contract works), so there were a lot of calculations to be done. In the 60-ies the payment was done by cash together with a pay stub in an envelope for each worker.The day before the payday our office boss sent a memo to the bank listing how much cash we need in what denominations. On payday morning our boss and his second in command man took two suitcases each and took a taxi to the bank to pick up the money.

On the payday we worked intensely all day and that day we ordered up big gorgeous open face sandwiches from the cafeteria - they had everything on them, cheese, anchovis, egg, meat, green sallad, I do not remember all. In the evening we went out in four teams of two to the different shops and handed out the pay envelopes, one handed out the envelope and the other person collected the signed recipts.

Sometimes I also helped in the different shop offices when they were short on people. There each engine, motorcar, sleeper and so on, had one or more cards with information about what had been done to them, complete overhaul, partial restoration and so on. These cards always needed updating.

Then I worked at human resources with sick leaves, vacation allotments, leave of abcence and similar. I had by then claimed up some steps on the ladder. 1966 I applied to the railroad officer education at the railroad school. After two days tests in the city of Stuvsta (south of Stockholm) I was accepted for the course that started 1967. It was a two year education with mixed theoretical education and practical education. After the course ended in 1969 I was stationed at Uppsala Trafic Area with offices on the second floor in the central station building in Uppsala.

I was lucky to get an apartment in the not any longer used station building in Bergsbrunna, south of Uppsala on the line to Stockholm. The Uppsala Trafic Area had several sub stations as for exaple Sala and Knivsta. We also were responsible for part of the rail road lines to Stockholm,Enköping, Sala, Gävle and Rimbo. It was different traffic and safety forms on the different lines. To Stockholm it was elecrified double track. To Enköping it was a not elektrified single track. To Rimbo it was a not electrified narow guage track. I really liked to work with time tables, planning and even substituting for the Stationmaster at Morgongåva.

1973 I applied for a position as Senior Clerical Officer at the Central Administration in Stockholm, the Commercial Department. Moer specific at the office that was responcible for the freight transports of food items, chemicals, and oils. We thus arranged railroad transports for manufacturers within these areas and negotiated freight, and finally created contracts for these transports.

1975 I was promoted to Transportation Consultant and got my own geographical territory. I was stationed in Umeå responsible for the full railcar loads from the county of Västerbotten and the less than a full carload freight from all of northern Sweden. I thus visited sawmills, papermills and other industries to find out their need of rail transports, gave them suggestions on transport alternatives and costs. If they choose transports by rail I created contracts for them. Regarding the really big industries within my territory like Boliden Mining in Skellefteamn and Volvo Umeverken my boss in Luleå was responsible for those industries. This was a very interesting part of my life. I travelled extesively and met very many nice and interesting people. Many of the industries I visited were located along the inland railroad in small towns like Dorotea and Vilhelmina, but also Arvidsjaure, Storuman, Glommerskträsk and Lycksele and many more. I also had some less than full railcar load customers in Gällivare and Kiruna.

Every year we took a long vacation, Chris from the University, where she worked as secretary for various professors, and I from the railroad. We then travelled extecively in Chris' "homeland" USA. I became more and more familiar with the US and Chris wanted to move "home" again. Said and done, 1983 we said good bye to Sweden and moved to USA.

However, I still remember my time with the Swedish State Railroads as rewarding, interesting and even fun. I do not regret that part of my life.

 

Karl-Gustav Sjöström

28 januari 2018 08:28

Du har verkligen haft ett omväxlande arbetsliv, Sven. Jag är så imponerad över alla detaljer som du minns. Det skulle jag inte klara, när det gäller mina olika jobb och utbildningar - tror jag i vart fall.

 

Dengamleemigranten

28 januari 2018 16:05

Tack. Det är mycket jag har glömt. Men tack för att du orkar läsa vad jag skriver.

Sven

http://sv45en

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 12. Livet är som en påse.   Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med någonting.   Min påse har varit överfull och så tung att jag inte vågat lyfta den i ha...

    Steget in i dataåldern, När jag tog klivet över Atlanten tog jag också steget in i dataåldern. I Sverige levde jag från 1945 till 1983 utan datorer. Under min yrkesverksamma tid var det mest avancerade hjälpmedlet jag hade på mitt skrivbor...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 10. Vad blev det av "Amerikabrevet"?   Ja, det kan man fråga sig. Jag hade tänkt mig den här som en serie brev skrivna av en svensk invandrare till Minnesota. Men som en gammal järnvägare sk...

English after Swedish       I dag blevjag påmind om min tid när jag under några år i slutet av 1960-talet hade postadressen "Järnvägen Bergsbrunna". Bergsbrunna är ett samhälle som ligger söder om Uppsala vid dubbelspåret till Stockholm. Jag...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 8. Att ha ingenting att skriva.   Jag hade en gång en lärare som alltid hade slående kommentarer. På tal om slående, så var han släggkastare också och gick bland oss elever under namnet "Sl...