English below the Swedish

Jag är ju sorgligt nog sen Chris dog, fri såsom fågeln och tar dagen som den kommer. Det omfattar även mathållningen. Jag är ingen duktig kock och äter gärna ute, men det blir för dyrt i längden. Enklaste maten att laga hemma är de färdiga djupfrysta matpaketen som jag bara sätter in i mikrovågsugnen i 4 minuter och så visp är de färdiga. Jag är ju vegetarian och det finns ett bra sortiment av vegetarisk färdiglagad mat att välja på.

Men ibland vill jag laga till något på egen hand. Att grädda våfflor i ett elektriskt våffeljärn eller att koka ris i en speciell riskokare klarar jag av. Den här riskokaren har även en övre avdelning där man kan lägga ner grönsaker och de blir då färdiga samtidigt med riset. Sen kan jag värma upp en djupfryst vegetarisk köttfärsbiff i mikrovågsugnen och får då ett ganska fint mål med ris, grönsaker och biff.

Emellanåt vill jag ha något speciellt. Som i kväll till exempel. Då tar jag två brödskivor eller ett hamburgsbröd. Brer smör på de båda skivorna. Skär med kniv ett par rejäla ostskivor (Jarlbergsost) som jag lägger på den undre skivan. Osthyveln ger för tunna skivor. Steker ett ägg. Jag vet att det är lagom stekt när brandvarnaren börjat tjuta. Ägget lägger jag ovanpå osten. Värmer upp två vegetariska skivor av bacon i mikrovågsugnen. Dem lägger jag ovanpå ägget och så lägger jag den andra brödskivan med smöret neråt ovanpå alltihopa. Sen njuter jag storligen av mitt egenhändigt tillaga favoritmål.

English

Sadly, since Chris died, I am free like the bird and take the day as it comes. It also includes the eating routines. I am not a good cook and I like to eat out, but it will be too expensive in the long run. The simplest food to make at home is the ready-made deep-frozen food packages that I only put in the microwave for 4 minutes and then they are ready. I am a vegetarian and there is a good selection of vegetarian ready-made meals to choose from.

But sometimes I want to fix something on my own. To make waffles in an electric waffle iron or to cook rice in a special rice cooker I can handle. This rice cooker also has an upper section where you can put vegetables and they will be ready at the same time as the rice. Then I can warm up a frozen hamburger patty in the microwave and get a pretty fine meal with rice, vegetables and hamburger patty.

Occasionally I want something special. As this evening for example. Then I take two bread slices or a hamburg bread. Put butter on both slices. Cut with a knife a pair of real cheese slices (Jarlbergs cheese) that I put on the lower slice. Fry an egg. I know it's perfectly fried when the fire detector start to sound. The egg I put on top of the cheese. Heat up two vegetarian slices of bacon in the microwave. I put them on top of the egg and then I put the other bread slice with the butter down on top of all. Then I greatly enjoy my own made favorite meal.

English after the Swedish

 
I en låda hittade jag min första fribiljett vid järnvägen. Hushållsbiljett var namnet på dem på den tiden. Som ni ser på titelraden så var jag Xvasp då. Det var den statliga förkortningen av Expeditionsvaktsaspirant. Allmän springpojke alltså.

   
Den finaste befattningen, i mitt tycke, som jag haft vid järnvägen både i Sverige och här i USA är Stationsmästare-Stationmaster. I Sverige vikarierade jag som stationsmästare vid Morgongåva station på linjen Uppsala - Sala, och här i USA vikarierade jag som stationsmästare vid The Turntable and Werstern Railway vid Jackson Street Roundhouse.

   
Amerikanarna är bra på att komma upp med fina titlar. Vid mitt museum är jag Docent, vilket i stort sett är det samma som guide. Vid valen här har jag hjälpt till som Election Judge, vilket helt enkelt är en allmän medhjälpare i och vid vallokalen.

Den varuhuskedja, Target, som jag jobbade vid kallar inte de som handlade där för kunder. Nej de kallas för gäster.

Men trots alla fina titlar och beteckningar, så är jag ändock bara en av de sju och en halv miljard människor som vandrar på vår jord.

English

 
In a box I found my first free ticket at the railroad. The household ticket was the name of them at that time. As you can see at the title line, I was Xvasp then. That was the state abbreviation of Expedition Guardian Aspirant. Lowest in the peck order. Do everything nobody else wanted to do.

   
The nicest position, in my opinion, that I had at the railroad both in Sweden and here in the US is the Stationsmästare-Stationmaster. In Sweden, I worked as stationmaster at Morgongåva station on the Uppsala - Sala line, and here in the United States, I was stationmaster at The Turntable and Werstern Railway at Jackson Street Roundhouse.

The Americans are good at coming up with nice titles. At my museum I am a Docent, which is basically the same as a guide. In the election here I have helped as the Election Judge, which is simply a general assistant in and at the election hall.

 
The department store chain, Target, that I worked at, does not call those who shop there for customers. No they are called guests.

 
But despite all the fine titles and names, I am only one of the seven and a half billion people who walk on our planet.

English below the Swedish

Jag har på senare tid besökt många Nordiska musikfestivaler på olika plaser här i Minnesota. Bland de instrument man kunde finna där var nyckelharpan.

Här i Twin Cities (St Paul o Minneapolis) finns sedan 20 år tillbaka ett mycket aktivt nyckeharplag som har ett tjugotal aktiva nyckelharpspelare.

 
Den här oskarpa videon tog jag i somras av dem.

En bild från omkring år 1350 av ett musikinstrument som liknar nyckelharpan finns i Källunge kyka på Gotland. Den moderna nyckelharpan har 16 strängar. Nyckelharpa är ett stråkinstrument med tangenter (nycklar eller knavrar) som trycker mot strängarna för att avdela strängen för önskad tonhöjd. För att frambringa ljud används en stråke. Det karakteristiska nyckelharpljudet uppstår genom resonanssträngar som finns under spelsträngarna. Den korta stråken hålls i höger hand och man trycker på nycklarna med vänster hand.

Nyckelhapans toner har ljudit i den uppländsk bygden sedan medeltiden. Speciellt från 1600-talet och senare hittar man nyckeharpan i järnbruksmiljön.

På bilden ovan är det den amerikanske smeden vid Jackson Street Roundhouse in St Paul, MN, Wes Pettersson som spelar en låt.

Låt mig avslutningsvis säga att nyckelharpan lever och frodas i den Amerikanska Svenskbygden.

English

I have recently visited many Nordic music festivals at different places here in Minnesota. Among the instruments that could be found there was the key harp. (Nyckelharpa)

Here in Twin Cities (St Paul / Minneapolis) for 20 years, there has been a very active Key harp group with about twenty active key harp players.

 
This shaky video I took this summer of them.

A picture from around the year 1350 of a musical instrument similar to the key harp is found in Källunge church in Gotland, Sweden. The modern key harp has 16 strings. Key harp is a stringed instrument with keys that pushes the strings to divide the string to the desired pitch. To produce sound, a bow is used. The characteristic keyharp sounds arise through resonance strings found under the game strings. The short bow is held in the right hand and you press the keys with your left hand.

The tones of the key harp have sounded in Uppland (area north of Stockholm, Sweden) since the Middle Ages. Especially from the 17th century and later you will find the key harp in the iron industry environment.

In the image above, it is the American blacksmith at Jackson Street Roundhouse in St Paul, Minnesota, Wes Pettersson, who plays a tune.

Finally, let me say that the key harp lives and thrives in the American Swedish community.

English below the Swedish

Åter till den svenkamerikanska kulturen.

Nästan genast Chris och jag kom hit till Minnesota engagerade vi oss i de svenskamerikanska aktiviteter av olika slag som då, i början av 80-talet, var mycket levande och livliga. Vi gick på Frälsningsarmens svenska möten på kåren på Lake Street. Dess ledare, överste Stig Franzen, var själv mycket aktiv även utanför kåren. Bland annat var han ordförade i Svenska Kulturförbundet i Amerika. En post som både Chris och jag fick den äran att inneha senare. Chris har alltid tyckt om att skriva och fotografera. Hon blev ganska snart regionalredaktör för den svenska veckotidningen Nordstjernan/Svea. Den gavs ut i New York. Genom den sysslan fick vi stor insikt i vad som hände i svenskamerika här i "Upper Midwest". Vi deltog aktivt i den årliga tillställningen "Svenskarnas Dag". Vi var ofta uppe i det som kallades "Mobergland", trakterna där Vilhelm Moberg hade förlagt handlingen i sin novellserie om utvandrarna Karl Oskar och Kristina. Vi även personifierade Karl Oskar och Kristina vid olika tillfällen. Chris hade som mål att sända in två eller tre illustrearade bidrag till tidningen varje vecka, så vi var alltid på någon luciafest, eller midsommarfest, eller något däremellan.

När Chris blev allvarligt sjuk och dog, blev jag mycket deprimerad och lämnade allt socialt umgänge. Jag satt bara hemma och grublade. Efter ett och ett halv år började jag komma tillbaka och nu, två och ett halvt år efter hennes bortgång, är jag i full fart igen. Jag deltar i folkmusikfestivaler, går på Punschklubbens möten, har engagerat mig i aktiviteter i Mobergland igen, närmast Nya Duvemåla, mitt försenade födelsadagsfirande kommer att bli en logdans med svensk folkmusik, och så vidare. Det känns faktiskt mycket bra att vara tillbaka i svängen igen.

Utvandraren Karl Oskar Nilsson levde i 25 år efter att hans hustru Kristina dött. Hopas att utvandraren Sven Olov också kommer att leva i 25 år efter att hans hustru Christina dött.

English

Back to the Swedish/American culture.

Almost immediately after Chris and I came to Minnesota, we engaged ourself in the Swedish-American activities of different kinds, which in the early 80's were very lively. We went to the Salvation Army's Swedish meetings on the Corps on Lake Street. Its leader, Colonel Stig Franzen, was himself very active even outside the Corps. Among other things, he was chairman in the Swedish CulturalSociety in America. A duty that both Chris and I got the honor to hold later. Chris has always enjoyed writing and photographing. She soon became a regional editor for the Swedish weekly magazine Nordstjernan / Svea. It was published in New York. Through this work we gained insight into what happened in Swedish America in the "Upper Midwest". We participated actively in the annual "Swedes Day" event. We often visited what was called "Mobergland", the areas where Vilhelm Moberg had placed the action in his novel about the emigrants Karl Oskar and Kristina. We even personified Karl Oskar and Kristina at different events. Chris had the goal of submitting two or three illustrated articles to the magazine each week, so we were always at any Lucia party, or midsummer party, or something in between.

When Chris became seriously ill and died, I became very depressed and left all social activity. I just sat at home with my deep thinking. After one and a half years I started to come back and now, two and a half years after her passing, I'm in full swing again. I attend folk music festivals, attend the Punsch Club meetings, have engaged in activities in Mobergland again, particulary Nya Duvemåla, my delayed birthday party will be a barn dance with Swedish folk music, and so on. In fact, it feels very good to be back in the swing again.

Emigrant Karl Oskar Nilsson lived for 25 years after his wife Kristina died. I hope that immigrant Sven Olov will also live for 25 years after his wife Christina died.