English after Swedish

Då. (1983). En vän.
Ni som även följer mig på Facebook ser min vän Jim gilla och ge kommentarer. Jim var den förste som hjälpte mig komma på fötter här i USA. Chris hade blivit antagen till Oral Robberts University och vi bodde i en studentlägenhet på området. Jag hade ett så kallat "Green Card" med "Resident Aliens" status. Jag kunde alltså jobba i USA, men att få ett jobb var inte så enkelt. På universitetområdet fanns ett företag som var ansvarigt för matserveringarna och matstånden vid sportarenan. De hade alltid behov av medhjälpare. Jag gick till chefen, numera min gode vän Jim, och sade att jag inte hade någon erfarenhet av att jobba innom matsektorn men att jag behövde ett jobb. Han sade att han skulle ta en chans och anställa mig som "allmän springpojke". Men först var jag tvungen att gå till hälsovårdsmyndigheten och gå en kurs och få ett så kallat: "Food handler permit". Det gick bra och sen började en mycket trevlig tid där jag gjorde allt från att köra en liten skåpbil för att hämta och leverera råvaror, servera varm korv vid sportsevanemang, inventera och fylla på matförråden, hjälpa till vid catering evanemang och mycket mera. En liten cateringhistoria. Den stora sporthallen hyrdes ut för olika evanemang. En gång höll den originelle pianisten Liberace en koncert där. Efter koncerten hade han bjudit in sina närmaste till en middag i vad vi kallade the Messanine, vilken låg i anslutning till sportarenan. Han hade en flygel även där, men hade endast en av sina speciella stora ljusstakar, kandelabrar, med sig och det blev min uppgift att genast efter koncerten transportera den kandelabern från en flygel till den andra. Det är ett minne jag förmodligen aldrig glömmer. Tack Jim för att du tog en chance att anställa mig. Du var en av de bättre chefer jag har haft.

Then. (1983). A friend.
You who also follow me on Facebook see my friend Jim like and comment. Jim was the first one to help me get back on my feet here in the US. Chris had been admitted to Oral Robberts University and we lived in a student apartment in the area. I had a so-called "Green Card" with "Resident Aliens" status. So I could work in the US, but getting a job was not that easy. In the university area there was a company that was responsible for the food service and food stands at the sports arena. They always needed helpers. I went to the manager, now my good friend Jim, and said I had no experience working in the food sector but that I needed a job. He said he would take a chance and hire me as a "general running boy". But first I had to go to the health department and take a course and get a so-called: "Food handler permit". It went well and then began a very nice time where I did everything from driving a small van to pick up and deliver food items, serving hot dogs at sporting events, inventing and replenishing food supplies, helping with catering events and much more. A little catering story. The large sports hall was rented out for various events. Once, the original pianist Liberace held a concert there. After the concert, he had invited his closest admires to a dinner in what we called the Messanine, which was adjacent to the sports arena. He had a grand piano there as well, but only had one of his special large candelabras, and it became my job to immediately after the concert transport that candelabra from one grand piano to the other. It's a memory I'll probably never forget. Thank you Jim for taking a chance on hiring me. You were one of the best managers I've have had.

Nu. Nordisk folkmusik.
Som ni som följer mig på Facebook har sett, är jag en stor älskare av nordisk folkmusik. Jag besöker konserter, jag har grupper som kommer och spelar den typen av musik på mina födelsedagar, jag går på jam sessions med nordisk folkmusik. Nu på söndag kommer jag att vara med om "The Twin Cities Nordic Ball". Det är en tillställning som har 43 år på nacken, men i år blir det första gången jag går på den. Årets värd är Twin Cities Swedish Folkdancers. Det blir folkmusiker och folkdansare med bakgrund i alla de nordiska länderna. En av grupperna som spelar är Twin Cities Nyckelharpalag, där min mycket goda vän Marilyn spelar med. Ledsamt nog är jag mycket dålig folkdansare, men Marilyn och jag har provat på ett par enklare danser, modell ringdans och långdans. I sommar hoppas jag få tillfälle att uppleva den mycket stora Nisswastämman uppe i norra Minnesota. http://www.nisswastamman.org/ Den hålls normalt i juni. I augusti är det spelmansstämma i Scandia i Minnesota och i september en Nordic Music Festival i Viktoria, MN, se fotot. Jag skall försöka få tillfälle att besöka dem också. Och som avslutning drar jag till med en av mina favoritlåtar, Gärdebylåten https://www.youtube.com/watch?v=Wd4vyd2-P7c

Now. Nordic folk music.
As you who follow me on Facebook have seen, I am a big lover of Nordic folk music. I visit concerts, I have groups that come and play that kind of music on my birthdays, I go to jam sessions with Nordic folk music. Now on Sunday I will be participating in "The Twin Cities Nordic Ball". It is an event that has 43 years on the neck, but this year will be the first time I go to it. Host this year is Twin Cities Swedish Folkdancers. There will be folk musicians and folk dancers with backgrounds in all the Nordic countries. One of the groups playing is Twin Cities Nyckelharpalag, where my very good friend Marilyn plays. Sadly, I'm a very bad folk dancer, but Marilyn and I have tried a couple of simple dances, as ring dance and long dance. This summer, I hope to have the opportunity to experience the very large Nisswa Stämman up in northern Minnesota. http://www.nisswastamman.org/ It is normally held in June. In August, there is a spelmansstämma in Scandia in Minnesota and in September a Nordic Music Festival in Viktoria, MN, see the photo. I will try to get the opportunity to visit them also. And as a conclusion, here is one of my favorite songs, Gärdebylåten https://www.youtube.com/watch?v=Wd4vyd2-P7c

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 12. Livet är som en påse.   Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med någonting.   Min påse har varit överfull och så tung att jag inte vågat lyfta den i ha...

    Steget in i dataåldern, När jag tog klivet över Atlanten tog jag också steget in i dataåldern. I Sverige levde jag från 1945 till 1983 utan datorer. Under min yrkesverksamma tid var det mest avancerade hjälpmedlet jag hade på mitt skrivbor...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 10. Vad blev det av "Amerikabrevet"?   Ja, det kan man fråga sig. Jag hade tänkt mig den här som en serie brev skrivna av en svensk invandrare till Minnesota. Men som en gammal järnvägare sk...

English after Swedish       I dag blevjag påmind om min tid när jag under några år i slutet av 1960-talet hade postadressen "Järnvägen Bergsbrunna". Bergsbrunna är ett samhälle som ligger söder om Uppsala vid dubbelspåret till Stockholm. Jag...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 8. Att ha ingenting att skriva.   Jag hade en gång en lärare som alltid hade slående kommentarer. På tal om slående, så var han släggkastare också och gick bland oss elever under namnet "Sl...