Då
1965 var jag en fruktad krigare i den svenska armen. Närmare bestämt tillhörde jag Trängtrupperna. Min värnplikt gjorde jag på T2 i Skövde. Under tretton månader där lärde jag mig att marschera, använda olika vapen, överleva i tält i skogen i kallaste vintern, köra stor manuellt växlad lastbil och mycket annat som hörde krigarlivet till. Min specialutbildning var dock som radiotelegrafist. Den delen av krigarlivet gillade jag skarpt faktiskt. Förutom radioteknik så fick jag lära mig morsealfabetet och att kommunicera via det. Det var intressant och unikt att kunna kommunicera med endast omväxlande korta och långa radiosignaler. Jag erövrade under min tid där silvermärket i telegrafi. Själva märket har jag fortfarande liggande här hemma i en skrivbordslåda, men färdigheten att kunna använda morse har dött av inaktivitet under årens lopp. Åven så har jag hört att man numera inom krigsmakten har mycket modernare system att kommunicera genom och att morse inte alls används numera. I alla fall så har fienden inte vågat anfalla Sverige sen jag blev utbildad till soldat. Dessutom har jag medverkat till freden efter andra världskriget. Jag föddes nämligen den 14e augusti 1945 och det var den dagen Japanerna skrev under fredsavtalet efter andra värdskriget. Ryktet om min födelse spred sig tydligen snabbt. .... . - . -. -... .-. .- -.. .- --.

Then
In 1965 I was a feared warrior in the Swedish army. Specifically, I belonged to the Trängtruppen. I did my military duty at T2 in Skövde. During thirteen months there, I learned to march, use various weapons, survive in tents in the woods in the coldest of winter, drive a large, manual gear, truck and much else that belonged to the war life. However, my special education was as a radio telegraphist. I really liked that part of the war life. In addition to radio technology, I had to learn the Morse alphabet and to communicate through it. It was interesting and unique to be able to communicate with only alternating short and long radio signals. During my time there, I conquered the silver medal in telegraphy. The medal itself I still have lying here at home in a desk drawer, but the ability to use morse has died due to inactivity over the years. Also, I have heard that nowadays within the armed forces there are much more modern systems to communicate through and that morse is not used at all now. In any case, the enemy has not dared to attack Sweden since I was trained as a soldier. In addition, I contributed to the peace after the Second World War. I was born on August 14, 1945 and that was the day the Japanese signed the peace treaty after the Second World War. The rumor of my birth apparently spread quickly. .... .- ...- . .- --. ... -.. -... .- --.

Nu
Nu har den fruktade svenske krigaren blivit en vegetarian och en varmhjärtad djurvän. Min fru Chris hade alltid varit en varm djurvän och när vi köpte mark och byggde ett hus i Scandia, Minnesota fick hon möjlighet att omsätta sin teori i praktik. Från vår mäklares lada fick vi två små kattungar som inflyttningspresent. Det var den grå kattflickan Frida och den svarte kattpojken Fridelius. De var syskon och kom in i våra liv 1991 och förgyllde våra liv tills de båda lämnade oss med bara en veckas mellanrum 2008. 1993 vandrade vildkatten Fritjof in i våra liv. Han blev min specielle kompis i hela 20 år. Sedan kom Fritz, Fridolf, Fridolfina, Fridolina, Friskus, Friherre Gustav, Friherrinnan Lexis, Friendly, Fridh och slutligen Levi. Levi kom in i mitt liv efter att Chris dött. Det var hon som kom upp med alla namn på Fri. Hon gav våra Dalmatiner namn på Fra, Francesca, Franciskus, Francine. Jag har nu norskan Lexis, Norsk Skogskatt (13 år gammal), och lille katthemskatten Levi ( 1 år gammal) boende med mig här. Lexis är stolt och reserverad medan Levi är en riktig famnkatt. Han är med mig hela tiden och sover i min bädd. Han verkar bli min tredje buddy efter Fritjof och Friendly. Det är bra att ha en kattgrabb som jag kan tala med och dela mina bekymmer och glädjeämnen med.

Now
Now the dreaded Swedish warrior has become a vegetarian and a warm-hearted animal lover. My wife Chris had always been a warm animal lover and when we bought land and built a house in Scandia, Minnesota she had the opportunity to put her theory into practice. From our realtor's barn, we got two little kittens as a moving present. It was the gray cat girl Frida and the black cat boy Fridelius. They were siblings and came into our lives in 1991 and breighten our lives until they both left us only a week apart in 2008. In 1993, the feral cat Fritjof migrated into our lives. He became my special friend for 20 years. Then came Fritz, Fridolf, Fridolfina, Fridolina, Friskus, Friherre Gustav, Friherrinnan Lexis, Friendly, Fridh and finally Levi. Levi came into my life after Chris died. It was she who came up with all the names on Fri. She gave our Dalmatians names beginning with Fra, Francesca, Franciscus, Francine. I now have Norwegian Lexis, Norwegian Forest Cat (13 years old), and little shelter cat Levi (1 year old) living with me here. Lexis is proud and reserved while Levi is a real lap cat. He is with me all the time and sleeps in my bed. He seems to be my third buddy after Fritjof and Friendly. It's good to have a cat guy that I can talk to and share my concerns and joys with.