Den svenska föreningen, " För Alltid Svensk", i Amery, Wisconsin http://www.foreverswedish.online/ , som jag tillhör ha ett månadsblad. En ständigt återkommande del av det är att redaktören ber medlemmarna att sända in korta artiklar i olika ämn. För nästa nummer planerar redaktören berättelser om hattar och mössor! Hon ber att den som har en svensk eller annan hattberättelse eller ett foto, att skicka in dem. Jag antar utmaningen och tänker sända in en kopia av den här bloggen.

The Swedish organization, "Forever Swedish", in Amery, Wisconsin http://www.foreverswedish.online/, to which I belong, has a monthly magazine. A recurring part of this is that the editor asks the members to submit short articles on various topics. For the next issue, the editor is planning stories about hats and caps! She asks anyone who has a Swedish, or other hat story, or a photo to send them in. I accept the challenge and intend to submit a copy of this blog.

Fyra av mina huvudbonader och deras historia.
Four of my headdresses and their history.

 
Uniformsmössan jag hade under min tid vid SJ har jag fortfarande kvar. På fotot har jag den på mig när jag fungerade som tågklarerare vid Uppsala Central. Det fick endast finnas en person i tjänst med ansvar för trafiksäkerheten vid stationen åt gången. För att identifiera den personen hade han eller hon ett rött band runt uniformsmössan. Den som var ansvarig för själva tågen, tågbefälhavaren, hade ett blått band runt sin uniformsmössa. All trafiksäkerhetsinformation måste gå mellan de två tjänstemännen. Jag kände mig väldigt betydelsefull när jag stoltserade runt på stationen i uniformen och den mössan.

I still have the uniform hat I had during my time at the railroads in Sweden. In the photo, I am wearing it when I worked as a train dispatcher at Uppsala Central. There was only one person on duty responsible for traffic safety at the station at a time. To identify that person, he or she wore a red ribbon around his or her uniform hat. The person in charge of the trains themselves, the train conductor, wore a blue ribbon around his uniform hat. All road safety information must go between the two officials. I felt very important when I proudly walked around the station in my uniform and that hat.

 
Även denna mössa har med SJ att göra, men den är av ett mycket nyare snitt. Det är en lokförarmössa av i dag. Jag fick den som gåva av en järnvägsvän senast jag var på besök i Sverige och trivs väldigt bra i den här. Ni som följer mig på Facebook ser mig ofta använda den på våra promenader i den amerikanska naturen. Ännu har ingen här kommit fram till mig och frågat var mitt tåg är.

This hat also has to do with the railroad, but it is of a much newer cut. It's a train engineer's hat of today. I received it as a gift from a railway friend the last time I visited Sweden and I enjoy it very much. You who follow me on Facebook often see me use it on our walks in American nature. No one here has come to me yet and asked where my train is.

 
Nu till en hatt. Det är invandraren Karl Oskars hatt. Jag personifierar ju honom och andra gamla svenska invandrare ofta. Som värd vid Nya Duvemåla, eller i parader och liknande. Vid de tillfällena använder jag den hatten. Att titta på den återkallar många fina och intressanta minnen, möten med personer från Sverige och personer intresserade av invandrarhistoria.

Now to a black hat. It's the immigrant Karl Oskar's hat. I often personify him and other old Swedish immigrants. As a host at Nya Duvemåla, or in parades and the like. On those occasions, I use that hat. Looking at it recalls many fine and interesting memories, meetings with people from Sweden and people interested in immigrant history.

 
Den här toppluvan i de svenska färgerna stickade en vän här åt mig som julklapp ett år. Jag har använt den när jag agerar som tomtenisse vid julfester och lutfiskmiddagar på pensionärshem i trakten. Den väcker viss uppmärksamhet och funkar bra som ett kontaktskapande samtalsämne. Och den har gett mig många gratis julmiddagar med eller utan lutfisk.

This stocking cap in the Swedish colors was knitted by a friend here for me as a Christmas present one year. I have used it when I act as a Chrismas Elf at Christmas parties and lutefisk dinners at retirement homes in the area. It attracts some attention and works well as a contact-creating topic of conversation. And it has given me many free Christmas dinners with or without lutefisk.