English under the Swedish

Jag har nu hittat min gamla märkessköld. Hörnet med idrottsmärken domineras av simutmärkelser. Jag vet inte hur gammal jag var när min mamma och hennes syster tog mig och mina kusiner till Gustavsviksbadet i Örebro. På den tiden, 1950-talet, var Gustavsviksbadet endast två vattenfyllda lergröpper.
I have now found my old badge display. The corner with sports badg is dominated by swimming awards. I don't know how old I was when my mom and her sister took me and my cousins to Gustavsviksbadet in Örebro. At that time, the 1950s, Gustavsvik water bassins were only two water-filled clay pits.

Ursprunget till Gustavsviksbadet är det tegelbruk som drevs på området från 1880-talet in på 1910-talet. När tegelbruksverksamheten hade upphört, vattenfylldes lergroparna. Under åren 1933-38 iordningställdes det första Gustavsviksbadet som AK-arbete. På den tiden badade man mest i den östra stora dammen som inte längre utnyttjas för bad. I slutet av 1950-talet rustades den västra dammen med bottenbeläggning av sten och med reningsanläggning. Den kom att kallas "Familjebadet". Åren 1962-63 byggdes 50-meters-bassängen. Badet var fram till 1986 endast öppet sommartid. Idag är Gustavsvik Nordens största bad- och fritidsanläggning som består av en femstjärnig camping och ett utomhusbad samt ett inomhusbad med hopptorn och sviktar, 50-meters motionsbassäng, gym med spincycling och ett upplevelsebad med vattenrutschbanor.
The origin of Gustavsviksbadet is the brickworks that was operated in the area from the 1880s into the 1910s. When the brick-and-mortar business had ceased, the earthenware pits were filled with water. During the years 1933-38, the first Gustavsvik swimmingponds were improved. At that time, the visitor mostly swam in the eastern large pond that is no longer used for swimming. In the late 1950s, the western pond was equipped with rock bottom coating and a treatment plant. It came to be called "The Family Pond". In the years 1962-63 the 50-meter basin was built. Until 1986, the bath was only open during the summer. Today, Gustavsvik is the Nordic region's largest bathing and leisure facility, consisting of a five-star campsite and an outdoor swimming pool as well as an indoor swimming pool with jumping towers, a 50-meter excercise pol, a gym with spin cycling and an adventure pool with water slides.

På min tid hette vaktmästaren i Gustavsvik Löv (Lööf?) i efternamn. Ett vanligt buspojktilltag var att ringa upp honom och fråga: "Är det löv i Gustavsvik?". När han svarade jakande sade den uppringande då: "Gå då ut och räfsa ihop dem." Ungdomen var inte mycket bättre förr.
During my time, the caretaker in Gustavsvik surname was Löv (Leaf). A common rascal boy thing was to call him by phone and ask: "Is it leaves in Gustavsvik?". When he answered in the affirmative, the caller then said, "Then go out and rake them together." Youth was not much better in the past.

De två övre blå märkena och hela den efterföljande raden är simutmärkelser. Av den större utmärkelsen, Eklövskransen, lyckdes jag aldrig erövra guld. Jag vågade nämligen inte hoppa från den högsta nivån på trampolinen, vilket erfodrades för guld.
The two upper blue pins and the entire following line are swimming awards. Of the larger award, the Oak leave wreath, I never succeeded to capture the gold. I did not dare to jump from the highest level of the trampoline, which was required for gold.

 

Själva diplomen hade jag inom glas och ram i mitt uppväxthem.
I had the diplomas in glass and frame in my childhood home.

De övriga märkena är allehanda idrottsmärken. Texten på de fem i tredje raden är: " Sveriges, Ungdom, Dess, Framtid,". Jag minns inte vilka idrottsgrenar man måste delta i för att få dessa märken.
The other pins are all kinds of sports awards. The text of the five in the third row is: "Sweden, Youth, Its, Future,". I do not remember which sports you had to participate in to get these pins.

Den fjärde raden består av orieneringsmärken. Jag gillade verkligen orientering. Man fick vara ute i naturen och friska luften och dessutom var sporten individuell.
The fourth row is made up of orienteering pins. I really liked orienteering. You had to be out in nature and fresh air and in addition the sport was no team sport.

Den sista raden är några gång och cykelmärken.
The last row is some walkinging and biking awards.

Jag är dock stoltast över mina simutmärkelser.
However, I am most proud of my swimming awards.

English after Swedish

Två gamla trotjänare. Ångloket Hamra och jag. Hamra är 50 år äldre än jag, men båda ser vi bra och välbevarade ut och är i fungerande skick.

Under den senare tiden har jag funderat lite över livets gåta. Vi föds, lever och dör. Men vad gör vi mellan de två ändpunkterna?

Boken "Din stund på jorden" skriven av Vilhelm Moberg, en av mina favoritböcker skriven av en av mina favoriförfattare, innehåller ett av Vilhelm Mobergs mest tidlösa och älskade citat.”Du ska alltid tänka: Jag är här på jorden denna enda gång! Jag kan aldrig komma hit igen! ..... Tag vara på ditt liv! Akta det väl! Slarva inte bort det! För nu är det din stund på jorden!”.

På frågan om jag har tagit vara på mitt liv måste jag svara, ja!

Jag har verkligen varit väl lottad och öppen för olika möjligheter och utmaningar. Jag växte upp i ett fattigt arbetarhem i Örebro. Min far var skofabriksarbetare och min mor hemmafru, som var brukligt på den tiden när man hade barn. Vi bodde i ett rum och kök med vedspis och kakelugn som värmekällor och utedass. En kran med kallt vatten fanns i köket. Men det gick ingen nöd på oss, vi hade mat på bordet och hela och rena kläder. Jag visste inget annat och min upväxttid var lycklig.

Direkt efter skolan började jag arbeta på avlöningskontoret vid SJ Huvudverkstad i min hemstad Örebro. Efter några år där sökte jag in vid SJ skolan och efter två år där blev jag placerad vid Uppsala Trafikområde. Jag hade många befattningar på olika platser och slutade min SJ bana som Transportkonsulent i Umeå.

När jag var placerad i Uppsala mötte jag min blivande hustru Chris. Vi gifte oss 1974 och det var tack vare henne som jag hamnade i USA. Hon hade växt upp i Bronx, New York. När vi bodde i Sverige flög vi varje år till USA på semester och besökte hennes släkt och vänner. Vi såg mycke av landet eftersom de flest resorna inom USA skedde med järnväg. Jag var lyckligt lottad och hade genom min tjänst vid SJ järnvägsfribiljetter i stort sett över hela jorden. Vi reste också mycket i Europa.

Livet i USA har varit spännande och innehållsrikt. Genom Chris' jobb som regionalredaktör för en svenskamerikansk veckotidning fick vi vara med om många kulturella aktiviteter och träffa många intressanta personer, till och med det svenska kungaparet vid ett par tillfällen. Jag hade ett bra jobb här vid huvudkontoret på varuhuskedjan Target. Efter min pension 2010 tog vi det lite lugnare. Ledsamt nog blev Chris allvarligt sjuk och dog alldeles för tidigt 2016.

Åren efter hennes död blev de värsta åren för mig, men jag återvände så sakta till olika uppdrag vid ett järnvägsmuseum och inom svenskamerika.

En av mina aktiviteter var att agera den svenske immigranten Karl Oskar vid huset Nya Duvemåla i Lindström här i Minnesota. Där träffade jag för ett år sedan en annan voluntär där, Marilyn Wahlstrom, och vi kommer mycket bra överens. Hon är mycket musikintresserad, kykoorganist och spelar basfiol i Twin Cities Nyckelharpalag. Innan viruset stängde allt, hann vi gå på många konserter och olika musikarrangemang. Det har tack vare henne blivit många nya musikupplevelser för mig. Och jag hoppas vi får uppleva mycket mer tillsammans under vår stund på jorden.

English

Two old faithful servants. The steam engine Hamra and I. Hamra is 50 years older than I am, but both of us look good and well-preserved and are in working order.

Lately, I've been thinking a little about the riddle of life. We are born, live and die. But what do we do between the two endpoints?

The book "Your Moment on Earth" written by Vilhelm Moberg, one of my favorite books written by one of my favorite authors, contains one of Vilhelm Moberg's most timeless and beloved quotes. "I can never come here again! ..... Take care of your life! Be careful! Don't neglect it! For now it is your moment on earth! ”.

When asked if I have taken care of my life, I have to answer, yes!

I have really been lucky and open to various opportunities and challenges. I grew up in a poor labor family in Örebro. My father was a shoe factory worker and my mother a housewife, which was customary at that time when you had children. We lived in one room and kitchen with wood stove and tiled stove as heat sources and outhouse in the back yard. There was a tap with cold water in the kitchen. But we did not miss anything, we had food on the table and good and clean clothes. I knew no other life and my growing up was happy.

Immediately after school, I started working at the payroll office at the railroad main shop in my hometown of Örebro. After a few years there I applied to the railroad officer school and after two years there I was placed at Uppsala Traffic area. I had many positions in different places and ended my railroad job as Transport Consultant.

When I was stationed in Uppsala, I met my future wife Chris. We got married in 1974 and it was thanks to her that I ended up in the US. She had grown up in the Bronx, New York. When we lived in Sweden, we flew every year to the United States on vacation and visited her relatives and friends. We saw a lot of the country because most of the trips within the US were by rail. I was fortunate to have, through my service at Swedish railroad, free rail tickets, pretty much all over the world. We also traveled extensively in Europe.

Life in the United States has been exciting and rich. Through Chris' job as regional editor for a Swedish-American weekly magazine, we got to participate in many cultural activities and meet many interesting people, even the Swedish Royal Couple on a couple of occasions. I had a good job here at the headquarters of the Target department store chain. After my retirement in 2010, we took it a little easier. Sadly, Chris became seriously ill and died way too early in 2016.

The years after her death were the worst years of my life, but I slowly returned to various volunteer positions at a railway museum and within Swedish America.

One of my activities was to act as Swedish immigrant Karl Oskar at the New Duvemåla house in Lindström here in Minnesota. There I met another volunteer a year ago, Marilyn Wahlstrom, and we get along very well. She is very interested in music, church organist and plays bass in the Twin Cities Nyckelharpalag. Before the virus shut down everything, we attended many concerts and different music events. Thanks to her, I have had many new music experiences. And I hope we get to experience much more together during our time on earth.

Järnvägsnostalgi #2 Uppsala
Railway Nostalgia # 2 Uppsala

Några foton från min tid vid Uppsala Trafikområde i början av 1970-talet. Jag blev placerad där som Järnvägsassistent direkt efter utbildningen i Stockholm.
Some photos from my time at Uppsala Traffic area in the early 1970s. I was stationed there as a Railway Assistant right after my education in Stockholm.

Uppsala Trafikområde hade sina kontorslokaler på andra våningen i stationshuset på Uppsala Centralstation.
Uppsala Traffic area had its office space on the second floor of the station building at Uppsala Central Station.

Befattningen innebar mycket byråkrati, pappersskyfflande och stämplande.
The job involved a lot of bureaucracy, paper shuffling and stamping.

Men den förde även med sig många andra intressanta och roliga arbetsuppgifter. Tågklarering till exempel.
But it also brought with it many other interesting and fun tasks. Train dispatching for example.

Jag fick även ta emot och informera olika besöksgrupper. Här är det en grupp förskolebarn.
I also got to receive and inform different visiting groups. Here is a group of pre schoolers.

Eller vikariera som Stationsmästare i på stationen i Morgongåva på linjen mellan Uppsala och Sala. 

Or substitute as Stationmaster at the station in Morgongåva on the line between Uppsala and Sala.

Här pratar jag med tågklareraren, Förste Järnvägsexpeditör Stig Tjäder, på tågexpeditionen i Uppsala. Here I talk to the train dispatcher, First Railway Expeditioner Stig Tjäder, in the train expedition at Uppsala.

Befälskåren på Uppsala Trafikområde 1972, under ett informellt sammanträde på gågatan i Uppsala: Järnvägsassistent Sven-Olov Sjöstedt, Underinspektor Henry Friberg, Underinspektor Alvar Lindberg, Stationsinspektor Nils Thambert.
The officers at Uppsala Traffic Area 1972, during an informal business meeting on the pedestrian street in Uppsala: Railway Assistant Sven-Olov Sjöstedt, Deputy Inspector Henry Friberg, Deputy Inspector Alvar Lindberg, Station Inspector Nils Thambert.

1967 gjorde den svenska sångerskan Ann-Lena Löfgren succe med sången "Lyckliga gatan".
https://www.youtube.com/watch?v=YE0-KWo_dhs .
In 1967 the Swedish singer Ann-Lena Löfgren made a success with the song "Happy street".
https://www.youtube.com/watch?v=YE0-KWo_dhs.

Min lyckliga gata var Strömersgatan på norr i Örebro Gatan gick i öst/västlig riktning mellan Storgatan och Skolgatan. Den korsade Slottsgatan. Här tillbringade jag mina uppväxtår. Det var verkligen lyckliga år.
My happy street was Strömersgatan in north Örebro. The street went in an east / west direction between Storgatan and Skolgatan. It crossed Slottsgatan. Here I spent my growing up. Those were really happy years.

Jag bodde i huset på Strömersgatan 8 i en lägenhet med ett rum och kök. De två fönstren till vänster på bottenvåningen var rumsfönstren. Köket låg mot gårdssidan. Endst en kran med kallt vatten inomhus. Vedspis i köket och kakelugn i rummet. Utedass tvärs över gården.
I lived in the house on Strömersgatan 8 in an apartment with a room and kitchen. The two windows to the left on the ground floor were the room windows. The kitchen was facing the courtyard. Only one tap with cold water indoors. Wood stove in the kitchen and tiled stove in the room. Outhouse across the courtyard.

På sommaren blommade en vit och en lila syren framför huset.

In the summer, a white and a purple lilac bloomed in front of the house.

Mot gårdssidan fanns en veranda och en balkong. Vi fikade ute på verandan och jag och mina kamrater lekte ofta där ute på sommaren. På insidan runt verandan gick en bänk där vi hade tävlingar med våra leksaksbilar.
Towards the courtyard was a veranda and a balcony. We had fika on the veranda and my friends and I often played out there in the summer. On the inside around the porch was a bench where we had racing competitions with our toy cars.

Vår granne, Gullan Johansson med dotter Britt-Marie, min mor, Anna och jag på trappen framför huset år 1950. Notera mina knäbyxor och stickade långstrumpor. Fotot var taget en vardag när våra fäder var på jobben.
Our neighbor, Gullan Johansson with daughter Britt-Marie, my mother, Anna and I on the stairs in front of the house in 1950. Note my knee pants and knitted long stockings. The photo was taken on a weekday when our fathers were at work.

Ett kvarter norr om Strömersgatan ligger Olaus Petri kyrkan där vi hade våra skolavslutningar och sjöng "Den blomstertid nu kommer...". Framför kyrkan står en staty av Olaus och Laurentius Petri. Framför den statyn står mina föräldrar Anna Maria och Sven Ragnar Sjöstedt.
One block north of Strömersgatan is the Olaus Petri church where we had our school year end sermonies and sang "Now comes the time for flowers ...". In front of the church stands a statue of Olaus and Laurentius Petri. In front of that statue are my parents Anna Maria and Sven Ragnar Sjöstedt