English after the Swedish

Lilly Christina "Chris" Nyström föddes den 20:e maj, 1947 i Karperö by norr om Vasa i Finland. Hennes mor var Signe Alina Nyström (Holm) och hennes far var Axel Sigfrid Nyström.

Axel hade tillbringat en del av sitt liv i Kanada och Amerika. Han reste tillbaka till Amerika redan innan Chris var född för att skaffa jobb och ordna med bostad för sin familj. När Chris var ett år gammal tog Signe och hon Amerikaångaren M/S Stockholm från Helsingfors till New York. Axel mötte på kajen och tog sin familj till den bostad han hade skaffat i stadsdelen Bronx.

Axel arbetade som mekaniker på ett stort bageri, Levy's Rye Bread, som låg i Brooklyn. Signe var husmor, men arbetade även som hemhjälp. Chris växte upp i Bronx och gick i folkskolan i närheten. Hemma pratade man svenska, så hon växte upp tvåspråkig. Hon har berättat att hennes uppväxtmiljö mycket påminner om den som finns i "West Side Story".

När Axel pensionerades flyttade familjen "hem" till Signes hemgård i Karperö. Chris var fortfarande i skolåldern. Hon hade svårt att anpassa sig i finländska förhållanden med sin uppväxtbakgrund. Hon gick på flera folkhögskolor, men längtade tillbaka till Amerika.

I slutet av 60-talet sökte hon till Oral Roberts University i Tulsa, Oklahoma och blev antagen. Hon studerade biologi där med ryska språket som andra ämne. Hon trivdes i den amerikanska miljön och fick många vänner där.

Efter examen 1971 ville hon vidareutveckla det ryska språket och fortsatte språkstudierna vid en skola som löd under "Radio Free Europe" i Munchen, Tyskland. Där utvecklade hon även sina tyska språkkunskaper. Hon kom alltså att behärska engelska, svenska, finska, tyska och ryska. Vissa språk perfekt andra behjälpligt.

Chris ville dock gå djupare i det ryska språket och började på en ryskkurs vid universitetet i Uppsala. Och det blev hennes öde. Hon bodde på Nykterhetsvännernas Studenthem Arken i Uppsala. Jag bodde vid den tiden också i Uppsala och hade många vänner på det studenthemmet. Varje söndagskväll hade man "Söndagsfika" i sällskapsrummet i vilket jag deltog. Det blev plötsligt "inne" att dricka te, men jag såg alltid till att det fanns en kaffepanna på spisen i köket också. Chris föredrog även kaffet över teet, varvid vi ofta stötte samman vid kaffepannan och så blev det naturligt att vi satte oss bredvid varandra med våra kaffekoppar. Det ena ledde till det andra och så gifte vi oss den 20:e april 1974. "Där ser man faran av at dricka kaffe!" sade våra vänner.

Chris avslutade sina studier och började arbeta i stället. Hon fick jobb vid lantbruksuniversitetet i Ulltuna söder om Uppsala. Med sina språkkunskaper, speciellt den perfekta engelskan, blev hon eftertraktad som språkgranskare åt professorer och blivande sådana som publicerade sina arbeten och avhandlingar på engelska. Hon var anställd som sekreterare åt professorn på avdelningen för "Husdjurens utfordran och vård" (Hans Wiktorsson).

När jag 1975 blev befordrad till en tjänst vid SJ med placering i Umeå, flyttade vi dit. Chris hade inte svårt att få jobb vid universitetet där. Hon jobbade vid många avdelningar, men jag minns att hon tyckte det var mest spännande att arbeta åt professorerna inom avdelningen för Teoretisk Plasmafysik.

Under tiden vi bodde i Umeå reste vi var och varannan vecka till Chris' mor, som nu var änka sedan många år tillbaka, på hemgården i Karperö, Finland. Det var mycket tät bilfärjetrafik i Vasabåtarnas regi över Kvarken från Holmsund i Sverige till Vasklot i Finland. Under sommaren cyklade vi till Holmsund och tog cyklarna med på färjan för att sedan cykla från Vasklot till Karperö.

Ni som läst mina tidigare bloggar vet att 1983 flyttade vi till USA. För att börja någonstans så hade Chris ansökt till och kommit in vid Oral Roberts University i Tulsa, Oklahoma igen. Den här gången för att ta en "bachelor" examen. Vi bodde i studentbostäderna för gifta med egen tvårummare. Efter en tid i hettan och fuktigheten där sade jag till Chris att hon fick välja, antingen flyttar vi tillbaka till Sverige, eller också någonstans i USA där en svensk kan bo. Hon valde Minnesota.

På hösten 1983 flyttade vi alltså till St Paul. Evangelisten Billy Graham hade sitt högkvater i Minneapolis och Chris som alltid tyckt mycket om att läsa och skriva fick ett jobb som sekreterare på Billy Graham School of Christian Writing. Hon trivdes bra med det, men för henne var det inte nog. Hon började även arbeta som frilans fotojournalist (jag hjälpte henne att förvandla badrummet vårat till ett mörkrum, där hon framkallade och komponerade sina foton) och sände in bidrag till de svenskamerikanska tidningar som fanns här då, bland annat Nordstjernan-Svea, som publicerades varje vecka i New York. Chris blev med tiden den tidningens regionalredaktör för "Upper Midwest".

Inte ens det var nog för henne. Hon startde sitt eget postorderföretag, Marcus International, där hon sålde svensk musik (kassetter-CD), kalendrar, vykort med mera till den svensk-amerikanska marknaden. Hon köpte från importgrossister, men importerade även en del själv direkt från Sverige. (Jag hjälpte henne med transport och förtullningsfrågor).

1988 firades 350 årsjubileet av den första svenska kolonin i Amerika, Fort Christina, nu en del av Wilmington, Delaware. Bemanningen utökades vid det svenska konsulatet här i Minneapolis och Chris fick jobbet som pressombud vid konsulatet under generalkonsuln Karl-Erik Andersson. Det var mycket arbete med firandet och Chris fick chansen att träffa en mängd svenska kändisar och det svenska kungaparet.

Efter att det arbetet var avslutat koncentrerade hon sig på fotojournalistiken och postorderföretaget. Hon började även skriva böcker. Det tog dock aldrig riktig fart, men det finns nog flera bokmanus i lådorna i garaget här.

Hon var mera flexibel i jobben än jag och hade tillfälle att så gott som varje år resa till Scandinavien på besök. När hennes mor blev sjuk och dog blev det flera resor per år.

Hon ville alltid ha utmaningar och ett av de sista bevisen för det var att hon år 2012, vid 65 års ålder, tog sin juridiska doktorsexamen. Hon ägnade sig sen åt ett av de intressen som låg henne varmast om hjärtat, djurens väl och ve. En av de organisationer hon stödde var The Animal Legal Defense Fund.

Vi begåvades aldrig med några barn, så Chris öppnade dörren för hundar och katter. Under vår tid här i USA har vi haft tre hundar, Dalmatiner, och 12 katter, allt ifrån vildkatter till Norsk Skogskatt.

2015 blev Chris sjuk. Hon åkte in och ut på sjukhus och långvård. Hon hatade långvården. Hon var en självständig människa och kunde inte stå ut med att vara beroenda av andra. Lyckligtvis kunde jag ha henne hemma de sista månaderna under ett program som kallas "Hospice". Här hade hon sina katter, kude se sina favoritfilmer på DVD och ha mig nära 24 timmar om dygnet som "passopp". Chris dog den 1:a mars 2016. Huvudorsaken var förmaksflimmer och blodpropp i hjärtat.

Chris fick dock vara med om mycket under sin livstid. Fast bostad i tre olika länder. Mycket varierande utbildning. Många intressanta och givande jobb. Resor i många länder. Många intresseområden. Allt detta tack vare att hon var en drivande människa som inte såg några hinder för att göra det hon ville och kände för.

Och hon var en spännande, jobbig, och underbar livskamrat för mig i 42 år, utan vars inflytande jag aldrig skulle ha fått ett så rikt liv som jag har fått.

Tack Chris! Må du nu vara förenad med alla dina fyrfota vänner som gått före dig.

English

Lilly Christina "Chris" Nyström was born May 20, 1947 in the small village of Karperö north of Vasa, Finland. Her mother was Signe Alina Nyström (Holm) and her father was Axel Sigfrid Nyström.

Axel had spent a large portion of his life in Canada and America. He moved back to America already before Chris was born in order to get a job and an apartment ready for his family. When Chris was one year old, Signe and she took the oceanliner M/S Stockholm from Helsinki to New York. Axel met them at the dock and took his family to the apartment he had rented in the Bronx.

Axel worked as a mechanic at a large bakery, Levy's Rye Bread, located in Brooklyn. Signe mainly was a home maker but also worked as a cleaning lady/maid. Chris grew up in the Bronx and went to school close by. At home they spoke Swedish, so she grew up bilingual. She told me that her environment much looks like what can be seen in "West Side Story".

When Axel retired, the family moved "home" to Signe's homestead in Karperö. Chris was still at school age. She had difficuly assimilate in the Finnish environment with her American background. She attended several folk high schools, but longed back to the US.

In the late 60-ies she applied to study at Oral Roberts University (ORU) in Tulsa, OK, and was accepted. Her major was biology and her minor was Russian language. She really liked the American environment and got many friends during the years there.

After graduation 1971, she wanted to work more on her Russian language and continued her studies at "Radio Free Europe" in Munich, Germany. There she also developped her German language. She thus could communicate in English, Swedish, Finnish, German, and Russian. Some of the languages she spoke perfectly, other more just to get understood.

However, Chris wanted to work on her Russian studies and did begin a course at Uppsala University in Sweden. And that sealed her destiny. She lived at Nykterhetsvännernas Studenthem Arken i Uppsala, Sweden. At that time I also lived in Uppsala and had many friends at Arken. Every Sunday evening there was open house there called "Sunday coffee", which I attended regularly. Then it became popular among the students to drink tea, but I always made sure that there was a pot of coffee boiling in the kitchen too. Chris also preferred coffee, so we often met in the kitchen at the coffee pot. And then it just came naturley that we sat together drinking our coffee. One thing led to another and we got married April 20, 1974. "There you can see the danger of drinking coffee" our friends said.

Chris quit her studies and begun to work in stead. She got a job at the Agricultural University at Ulltuna, south of Uppsala. Thanks to her language knowledge, especially the perfect English, she was appreciated by the professors and students who publiced their works in the English language. She proof read their works. She was oficially working as secretary to the professor at the department for "The domestic stock, feeding and care" (Hans Wiktorsson).

When I 1975 was promoted to a position with the raiload in Umeå, we moved there. Chris had no difficulty finding a job at the university in Umeå. She worked at many different departments, but I remember she thought it was most exciting to work for the professors at the department of Theoretical Plasma Physics.

While we lived in Umeå we travelled almost every week to see Chris' mother, who was a widow since many years, on her homestead in Karperö, Finland. The car ferry traffic was frequent over Kvarken from the harbour at Holsund, Sweden to the harbour at Vasklot in Finland. During the Summer we used our bicycles and took them on the ferry.

You who have read earlier bloggs know that we moved to the US 1983. To begin somewhere Chris had applied to Oral Robeerts University (ORU) in Tulsa, OK. She was accepted, this time for a bachelor program. We lived in a two bedroom apartment in the student housing for married families. After some time in the heat and humidity I told Chris she could choose, either we moved back to Sweden or find some plase in the US where a Swede could live. She choose Minnesota.

In the Fall of 1983 we thus moved to St Paul. The evangelist Billy Graham had his headquarter in Minneapolis and Chris, who since her youth had loved reading and writing got a job as secretary at Billy Graham School of Christian Writing. She really loved it, but for her it was not enough. She even begun working as free lance journalist (I helped her convert our bathroom to a darkroom where she develloped and coppied her photos) and sent in illustrated articles to the different SwedishAmerican newspapers that were published here, among other Nordstjernan-Svea, which was published weekly in New York. Soon she was the regional editor for that paper here in Upper Midwest.

Not even that was enough for her. She started her own mail order business, Marcus International, where she sold Swedish music (cassettes and CD), calendars, cards and much other things to the Swedish American market. She bought from importers, but imported som direct from Sweden (I helped her with transportation issues and clearing US Customs).

1988 was the 350 year jubilation for the first Swedish colony in America, Fort Christina, now a part of Wilmington, DE. The staff at the Swedish Consulate here in Minneapolis was increased and Chris got the jobb as Press Secretary for the New Sweden celebrations under the Consul General Karl-Erik Andersson. It was a lot of work to plan and execute the celebration and Chris had the opportunity to meet a lot of well known Swedes, even the Swedish King and Queen.

After this work was finished she concentrated working as a photo journalist and with the mail order business. Sheoaso begun writing books. It never took off, but there are several book manuscrips in boxes in the garage here.

She was more flexible in her jobs than I was and had thus the possibilities to nearly every year take a trip to Scandinavia. When her mother became ill and died she made several trips every year.

She always looked for challenges and one of the last profs of that was that she 2012, at the age of 65, was awarded a juris doctor degree. After that she spent most of her time on what was closest to her, the care for animals and their rights. One of the organisations she was involved in was The Animal Legal Defense Fund.

We were never blessed with ant children, so Chris opened our door for dogs and cats. During our time here in the US we have had three dogs, Dalamatians, and 12 cats, all from feral cats to Norwegian Forest Cats.

2015 Chris became ill. She went in and out of hospitals and rehabilitation centers. She hated the rehabilitation centers. She was a very independent person and could not stand having to depend on other people. Luckily I could have her at home the last months under a program called "Hospice". Here at home she had her cats, could watch her favorite movies on DVD and have me close 24 hours a day as "assistant". Chris died March 1, 2016. The main cause was atrial fibrillation and a blood cloth in the heart.

Chris had lived a full life. Lived in three different countries. Very variated education. Many interesting and rewarding jobs. Traveled in many countries. Many areas of interest. All this due to the fact that she was a progressive person who did not see any hinder why she should not to do what she felt for and liked.

And she was an exciting, difficult, and wonderful wife for me during 42 years. A person that gave me a very rich life myself.

Thank you Chris! May you now be reunited with all your fourlegged friends that have gone before you.