Foton/Pictures: 1. Chris och jag vid en Rysk sovvagn. Chris and I by a Russian sleeper. 2. Chris och jag vid Röda Torget i Moskva. Chris and I at the Red Square in Moscow. 3. Min kusin Kerstin vid den vagn som skulle ta henne tvärs över Sibirien. My cousin Kerstin at the car that was going to take her across Siberia. 4.Sista gången vi besökte Leningrad var det kall vinter. The last time we visited Leningrad it was cold vinter.

English after the Swedish

Jag har gjort tre resor till Ryssland. Två av dem med Chris. Den första resan, som jag gjorde innan Chris kom in i mitt liv, var en gruppresa i slutet av oktober 1971. Den gick till Leningrad (Sankt Petersburg nu) och Moskva. I Leningrad såg vi en operett och en balett. I "Beriozka" butken köpte jag goda chokladkakor. I dessa butiker fick man bara betala med västvaluta. Ett fiffigt sätt för Ryssland att få in västvaluta och priserna var jämförelsevis billiga i dessa butiker. Så blev det naturligtvis Vinterpalatset och Eremitaget med dess ofattbara konstsamling.

Så var det dags att ta inrikesflyget till Moskva. Det blev en lite nervpirrande upplevelse för mig som visste lite om flygplan. Vi tog plats i planet och flygvärdinnorna, äldre, kraftiga damer i vardagskläder och med huckle på huvudet gick och delade ut hårda karameller att suga på. Det var för att minska öronbesvären vid lufttrycksförändringen. Sen kom en traktor och drog oss ut till änden av startbanan. Jag hade inte sett några skevroderviftningar eller annan kontroll att allt fungerade. Motorerna hade heller inte startats och varmkörts. Traktorn kopplades ifrån och körde åt sidan. Motorerna startades, gick genast upp på fullvarv och vi fick fart och lyfte genast. Inget slöseri med flygbränsle. Hur som hellst så landade vi senare på flygplatsen i Moskva och allt tycktes ha fungerat som det skulle. Vad är det för trams västvärldens flygföretag håller på med, varmkörning, roder- och instrumentkontroll?

I Moskva inkvarterades vi på det relativt moderna Intourist hotellet vid Gorkigatan i centrum. På kvällen gick vi på Bolshoi-teatern och såg en mycket imponerande balettföreställning. En annan dag åkte vi spårvagn till Folkhushållningsutställningen och såg stora Vostock rymdraketer bland annat. På kvällen blev det ett cirkusbesök. Även det blev en imponerande tillställning. Den resterande tiden blev det besök vid Röda torget, Kremel och andra historiska platser. Vi fick en del tid för oss själva också, och den tiden utnyttjade jag till att söka upp den förre premiärministern Nikita Chrusjtjov's grav. Han hade avlidit endast en månad tidigare. Det var en mycket enkel grav på en vanlig kyrkogård, men med mycket blommor och ett svartvitt foto av Chrusjtjov på den låga anspråkslösa gravstenen. Han blev avsatt och nekades statsbegravning, därav den enkla graven.

Hemresan från Moskva skedde med SAS och med alla de vanliga säkerhetsrutinerna innan start. Flygvärdinnorna bar proper uniform och på den tiden, 1971, fick vi såväl kaffe som mat på hemresan, inte bara hårda karameller att suga på.

Min andra resa i österled skedde 1976 då Chris och jag följde min kusin Kerstin till Moskva. Kerstin skulle besöka en väninna i Japan och hade beslutat resa dit med transsibiska järnvägen. Vi hade bokat våra resor på olika resebyråer, så Kerstin och vi hamnade på olika hotell. En liten rolig episod var när Kerstin en kväll skulle ta en taxi från vårt hotell till sitt hotell. Vi stod vid en starkt trafikerad gata med många taxibilar. Hur vi än vinkade och skrek var det ingen taxi som stannade. Det stod en polis lite längre ner på gatan. Chris gick fram till honom och förklarade vårt predikament. Polisen gick ut i gatan, visslade i sin pipa och pekade på en taxi. Taxin tvärbromsade och körde in till trottoaren. Polisen och Chris förklarade för taxicahauffören till vilket hotell han skulle skjutsa kusin Kerstin, och så for de iväg. Kerstin berättade när vi träffades nästa dag att taxichauffören hade varit väldigt artig och pekat ut alla sevärdheter de passerade på vägen.

Chris och jag hade bokat vår resa så sent att vi var tvugna att ta ett VIP-paket för att kunna besöka Moskva samtidigt som Kerstin och kunna åka med samma tåg som Kerstin. Det innebar att vi hade tillgång till en stor svart limousin med chafför/guide vissa dagar. Det utnyttjade vi naturligtvis till fullo. Vi hade några fina dagar och såg mycket innan Kerstin tog tåget österut och vi tog tåget västerut igen.

Redan året därpå, 1977, reste Chris och jag till Leningrad för att häsla på Chris' gamla vän och skolkamrat Brita, som studerade Ryska där. På tågresan till Leningrad hände, så här i efterhand, en rolig sak. Gränskontrollen vid Ryska gränsen visste vi sen tidigare resor var mycket intensiv och omfattande. Militärer gick längs vagnarna med hundar och lyste under dem med ficklampor. Inuti vagnarna kollades kupeerna noga. Man lyfte på madrasserna i vår sovvagn. Vårt problem kom när en militär kollade Chris' handväska. Han hittade nämligen en gammal handlingslista där. Den var på svenska med noteringar vad hon hade köpt och kvantiteter. Det var alltså en uppställning av ord han inte förstod och så siffror. Det måste alltså vara en hemlig kodlista. Chris försökte förklara, men det hjälpte inte. Han tog listan och våra pass och försvann. Det tog en rejäl tid, under vilken vi blev allt oroligare, innan han kom tillbaka och utan ett ord lämnade tillbaka listan och våra pass. Förmodligen hade man lyckats tolka orden och insett att det inte var koden för att störta regimen i Ryssland.

Genom Britas försorg fick vi sedan under några dagar se Leningrad icke som turister, utan som de vanliga innevånarna i staden. Vi åt enkel mat på små restauranger med igenimmade fönster. Vi var där mitt i vintern och det var kallt. Britas studentrum var mycket enkelt och primitivt. Floden Neva var istäckt och många var ute och vinterfiskade på floden. Den här vistelsen i Leningrad var en intressant och anorlunda reseupplevelse.

Sedan blev det bara Europaresor och så till det stora landet i väster.

English

I have made three journies to and in Russia. Two together with Chris. The first trip, which I took before Chris entered into my life, was an arranged group travel tour at the end of October 1971. We visited Leningrad (St Petersburg today) and Moscow. In Leningrad we attended an operetta and a balett. In the "Beriozka" store I bought tasty chocolate bars. In these stores you could pay only with currency from the western world. A tricky way for Russia to acquire west currency and the prices were comparable low in these stores. Then it of course was a visit to the Winter Palace and the Hermitage museum with its vast art collection.

Then it was time to take the local flight to Moscow. It became a somewhat nerve wracking experience for me who know some about airplanes. We boarded and the flight attendants, older, heavy set ladies in regular clothing and with bandanas on their heads, came and handed out hard candy to suck on, to release the air pressure in the ears at the take off. Then a tractor came and pulled the airplane to the end of the runway. I had not seen any rudders moving or other signs of pre take off checks. Neither had the engines been started and warmed up. The tractor was released and moved away. The airplane engines was started, full trottle direct and we accelerated and took off. No waste of fuel. Anyhow we landed at the Moscow airport safely, and all looked like it had worked fine. What kind of nonsense does the western airlines do, warming up the engines, rudder- and instrument-checks before take of?

In Moscow we booked into the comparely modern hotel at the Gorki street down town. In the evening we went to the Bolshoi-theatre and saw a very impressive ballet performance. One day we took the tram to the Exhibition of Achievements of National Economy (Vystavka Dostizheniy Narodnogo Khozyaystva (VDNKh)) and saw hugh Vostoc rockets among much more. in the evening we attended a circus performance. That was also imposing. Rest of the time we had in Moscow we saw The Red Square, Kremlin and other historical buildings and places. We had some free time also. I used that time to find the grave of the old prime minister Nikita Khrushchev, who had died just a month earlier. It was a simple grave in a common cemetary, but with lots of flowers and a black and white photo of Khrushchev on the low, common marker. He was removed from power and denied state burial, thus the simple grave.

Our flight home from Moscow was with SAS and had all the safety checks before start. The flight attendants had proper uniform, and 1971 we were served both coffee and food on our flight home, not only hard candy to suck on.

My second travel to the east happened 1976, when Chris and I accompanied my cousin Kerstin to Moscow. Kerstin was goig to vsit a girl friend in Japan and had decided to got there by the Trans Siberian railway. We had booked our travel at different trave agents. Thus Kertin and we ended up in different hotels. A small funny episode happened when Kerstin one evening was going to take a cab from our hotell to her hotell. We stood at a busy street with many cabs drivng by. We waived and yelled, but no cab stopped. A polisman stood a little further down the street. Chris went up to him and explained our problem. The polisman stepped out into the street, blow his whistle and pointed at a cab. The cab stopped immediately and came into the sidewalk. The polisman and Chris explained what hotell Kerstin was going to, and they took off. Next day when we met Kerstin again she told us that the cabbie had been very polite and pointed out all the attractions they had passed.

Chris and I had booked our trip so late that we had to take a VIP-packet to be able to visit Moscow at the same time as Kerstin and also travel with the same train as her. The packet included access to a limousine with driver/guide for a couple of days. We really took advantage of that. We had some nice days and saw a lot before Kerstin took her train going east and we took our train going west again.

Already the following year, 1977, Chris and I went to Leningrad to visit an old friend and schoolmate of Chris', Brita, who was studying the Russian language there. During the train trip happened, in aftersight, a funny thing. Since our earlier train trip to Russia we knew that the border control at the Russian border was very throughly and extensive. Soldiers walked alongside the railcars with dogs and used flash lights to check under the cars. Inside the cars the compartments were checked from floor to ceiling. They checked under the bed matresses in our comparment. Our problem occured when a soldier checked Chris' handbag. He found an old shopping list in the handbag. It was written in Swedish listing what to buy and how much of each item. It was thus a listing he did not understand and numbers. It has to be a secret code list. Chris tried to explain, but he did not buy it. He took the list and our passports and dissapeard. It took a long time, during which we became more and more worried, before he returned and without a word gave us the passports and the list. Probably somebody had succeeded in translating the list and figured ut that it was not the code to topple the Russian government.

Thanks to Brita we were able to experience Leningrad as common people, not tourists, during a few days. We ate simple food in small restaurants with the windows all frosted over. We were there in the middle of the winter and it was cold. Brita's dorm room was very simple and old. The river Neva was cowered by ice and many people were out ice fishing on the river. This visit to Leningrad was an interesting and little different experience.

After that we just traveled around in Europe and then to the big country in the west.