English below the Swedish.

Jag har haft två "gamla" vänner från Sverige på besök. De bodde hos mig i tre nätter. Nu har de åkt vidare och det är bara jag, Friendly och Lexis kvar här.

Mina vänner och jag hade fullt hålligång hela tiden. Vi for runt i svenskbygderna, vandrade i delstatsparker, söndagsgudstjänst, besök på olika intressanta matställen. Hemma här var det heller aldrig en tyst stund. Vi hade så mycket att prata om. Det var 25 år sedan vi sågs senast.

Nu har de alltså åkt och det blev verkligen tomt och tyst här. Jag har till och med känt mig lite deppig. Återigen blev jag påmind om hur mycket jag saknar min fru Chris, som dog för två år sedan.

Visserligen har jag försökt att bygga upp ett nytt socialt kontaktnät. Jag har vänner runt mig, men de har också andra vänner och egna liv och intressen.

Jag skulle vilja ha en riktigt nära vän, på vars axel jag kunde gråta ut när jag har det besvärligt. Men det finns många hinder i vägen. Allra först känner jag mig fortfarande bunden av Chris. Jag älskade henne, och var henne aldrig otrogen. Visserligen gav vi löftet i Mikaelskyrkan i Uppsala 1974 att dela glädje och sorg med varandra och vara varandra trogna tills döden skiljer oss åt. Alltså skulle jag vara befriad från äktenskapslöftet nu när döden skiljt oss åt. Men det känns ändock fel på något sätt.

Sedan har jag ju nu under två år levt helt ensam och skapat mig mina egna vanor, för att inte säga ovanor. Det skulle nog bli ganska svårt att börja dela livet med en annan människa igen.

Ja, jag och mina katter får väl knalla på och ta en dag i taget, så får vi se vad som händer. Jag håller er underrättade.

English

I have had two "old" friends from Sweden on a visit. They stayed with me for three nights. Now they have gone on and it's only me, Friendly and Lexis left here.

My friends and I were in full swing all the time. We traveled around in the Swedish areas, wandered in state parks, Sunday worship, visits to various interesting eateries. At home here, it was never a quiet moment either. We had so much to talk about. It was 25 years since we last had seen each other.

Now they have gone and it is really empty and quiet here. I have even felt a bit depressed. Again, I was reminded of how much I miss my wife Chris, who died two years ago.

Certainly, I have tried to build a new social network. I have friends around me, but they also have other friends and their own lives and interests.

I would like a really close friend on whose shoulder I could cry when I'm hurting. But there are many obstacles in the way. First I still feel the attachment to Chris. I loved her, and was never unfaithful. Certainly, we gave the promise in Mikael Church in Uppsala 1974 to share joy and sorrow with each other and to be faithful to each other until death separates us. Thus, I would be free from the marriage promise now that death has separated us. But it still feels wrong in some way.

In addition, for two years I have lived completely alone and created my own habits, not to say bad habits. It would probably be quite difficult to start sharing life with another person again.

Yes, me and my cats are plodding on and taking a day at a time, so we'll see what's happening. I keep you informed.