Direktlänk till inlägg 3 april 2010

Charles Lindbergh - min barndoms store hjälte

Av Sven O. Sjöstedt - 3 april 2010 16:36

I parken framför statshuset i St Paul, Minnesota finns en bronsstaty föreställande Charles Lindbergh. Den är gjord av Minnesotas svenskättade konstnär Paul Granlund. Det är två figurer i statyn. En ena föreställer Lindbergh som liten pojke lekande att han flyger med utsträckta armar och den andra föreställer honom som vuxen, allvarlig flygpionjär. Statyn finns faktiskt i tre exemplar. Förutom i St Paul finns den på Le Bourget flygfältet i Paris, där Lindbergh landade efter sin atlantflygning, och på Lindbergh Field i San Diego i Kalifornien.

Staten Minnesota firar Charles Lindbergh som en bygdens son, fastän han var född i Detroit, Michigan. Han tillbringade de flesta av sin barndoms vintrar i Washington D.C., eftersom hans far var politiker. Men somrarna tillbringade han i familjens hus i Little Falls, Minnesota.

Staten Minnesota har gjort huset i Little Falls till museum och det har tagits upp i registret över "National Historic Landmarks". Man har hängt en kopia av det flygplan som Charles Lindbergh flög över Atlanten med, "Spirit of St Louis", i taket på terminalen på den internationella flygplatsen i St Paul-Minneapolis och kallat terminalen "Lindbergh Terminal

Originalet av flygplanet finns i Smithsonian museet i Washington. Flygplanet specialtillverkades i San Diego, Kalifornien. Kapitalet för konstruktionen kom från ett konsortium i staden St Louis, (därav planets namn "Sprit of St Louis"), som ligger på gränsen mellan staterna Missouri och Kansas. Inte mycket för Minnesota, eller dess innevånare, att yvas över här inte. Men det bryr man sig inte om. Om nu Charles Lindbergh var från Minnesota, så var hans flygplan det också.

Spirit of St Louis hade en flyghastighet av bara runt 200 kilometer i timmen, (204 för att vara exakt). Annat är det nuförtiden. Till och med Moster Agda hade en gång möjligheten att få flyga med överljusdflygplanet Concord, men när hon fick höra att det skulle gå fortare än ljudet sade hon: "Nej, det flygplanet vill jag absolut inte flyga med. Hanna skall följa med på resan och vi har då så mycket att prata om."

Sen var han ju svensk, han Lindbergh! Ja, ja, på fädernet var han i rakt nedstigande led svensk. Hans farfar, Ola Månsson, immigrerade med sin älskarinna och deras son, Charles August, till USA och lämnade hustru och barn kvar i Sverige. I USA böt Månsson namn till Lindbergh. Sonen Charles Augusts andra hustru, Evangeline Land, var mor till vår flyghjälte Charles Lindbergh. Han var alltså bara till hälften svensk.

Själv skriver han: "I was born a child of man, in the City of Detroit, on February 4, 1902, of Swedish, English, Irish, and Schottish ancestry". Vilket i min fria översättning blir: "Jag föddes som människobarn i staden Detroit den 4:e februari 1902, med svenskt, engelskt, irländskt och skotskt blod i ådrorna."

På äldre dar skiftade Charles Lindberghs huvudintresse från flyg till natur och miljövård. Han var mycket aktiv i olika naturskyddsföreningar och blev även av president Richard Nixon utsedd att delta i en rådgivande kommittee för miljövård. Charles Lindbergh sade vid ett tillfälle: "Airplanes depend upon an advanced civilization, and where cicilzation is most advanced, few birds exsist. I would rather have birds than airplanes." Som igen i min fria översättning blir: "Flygplan är beroende av ett starkt utvecklat samhälle, och där som samhället är mest avancerat, där finns det få fåglar. Jag skulle hellre vilja ha fåglar än flygplan."

Så tycks man inte tänka i Little Falls i alla fall. När jag efter ett av mina besök vid Lindbergh House intar min vegetariska lunch på McDonalds i Little Falls omges jag av flygplan. Det är som tavlor på väggarna, som etsningar på glasmellanväggarna inne i restaurangen, och på tallriksunderläggen. Men inte en enda lite fågel ser jag.

Hur som hellst, personligen är jag flygbiten och har sett originalet av flygplanet Spirit of St Louis i Smithsonian museet i Washington, men stoltast av allt är jag dock över att jag är svensk, precis som Charles Lindbergh och att jag har bott i Minnesota, precis som Charles Lindbergh och att jag värnar om naturen och miljön, precis som Charles Lindbergh - min barndoms store hjälte.

Allmänt

Dela

Sudden

5 april 2010 08:43

Hej Sven!

Lindberghs berättelse om sin flygning "The Spirit of St Louis" är en tjock bok om över 500 sidor som skrevs omkring 1950, där hans timme-för-timme berättelse om flygningen interfolieras av minnen från tidigare liv och tidigare flygning. Klart läsvärd. Boken fick det åtråvärda Pulitzer-priset.

För ca 30 år sedan ritade och berättade jag om flygningen i ett litet häfte för min son. Det blev inte så märkvärdigt och ingen brydde sig om den, annat än min dåvarande fru som tyckte jag skulle skicka in den till en barnbokstävling. Hon är en klok person men ibland brister omdömet...

För några veckor sedan tänkte jag att jag skulle försöka lägga ut den på webben (jag hade just fått höra att min sonson läst häftet och lämnat det till sin lärarinna), men tröttnade efter ett tag. Men när du nu skrev ditt inlägg gjorde jag jobbet färdigt.

Det är mycket primitivt gjort och jag har utgått från en svart-vit kopia. Det hela finns på http://larssundin.ownit.nu/Lindy.jpg och är alltså en enda lång rimpa, men det går att klicka fram en tillräckligt bred (=läsbar) bild.

Det finns förstås mycket att läsa om Lindbergh på webben. Han var ju inte så populär ett tag, och det finns ju fortfarande de som fortfarande hjärtlöst kritiserar personer som inte fördömde Tyskland för 75 år sedan. Lindbergh var ju isolationist och ville inte ha USA med i kriget.

Sedan finns det väl en del i släkt- och föräldrahistorien som inte är så "klockrent". Fadern verkar väldigt frånvarande medan modern verkar ha stått honom närmare. Han hade visst också en förmåga till litet väl grova "practical jokes". Men hans insats för flyget var stor, bl a för att utveckla trafikflyget och dess linjenät över Atlanten och andra långlinjer. En viktig konsult åt Pan Am var han långt in i jetåldern.

Sudden.

http://larsan13.wordpress.com

Den gamle emigranten

5 april 2010 14:28

Tack för inlägget och inte minst boken. Jag förmodar att du inte vann pris i barnbokstävlingen, men som du säkert vet har alla världsberömda författare fått sina manus refuserade ett otal gånger. Det är bara att försöka igen. Någon gång kommer det stora genombrottet. I alla fall gillar jag tecknigen där man lyfter ut vingen från Ryan fabriken. Där ser man fabrikens maskot, hunden, som jag tyvärr inte har lyckats finna namnet på trots ivrigt googlande. Hunden förekommer i ett antal scener i en av filmerna om Charles Linbergh, och jag tror att den till och med fick sätta sitt tassavtryck på insidan av plåten där alla anställda skrev sina namn. Som du vet är jag stor djurvän och uppskattar när de trogna djurens insatser värdesätts.

Åter till grottekvarnen

Sven

Sudden

7 april 2010 09:58

Hej Sven!

Jag har inte hittat något om hunden som syns på min teckning, ja jag har inte ens hittat något foto från den situation jag avbildat där det finns någon hund med, trots att jag sett många bilder. Men det är ju över 30 år sedan jag ritade bilden så jag minns inte varför jag ritade dit en hund.

Däremot fann jag på webben en bild av en "oidentifierad hund" bredvid planet, en bild antagligen från San Diegos flygfält. Vidare en bild av alla flygplanbyggarnas namnteckningar som finns inskrivna i planets spinner, men jag ser där ingen hundtass. Däremot finns en lyckosymbol inritad i form av ett (omvänt) hakkors, varför jag kan tänka mig att Smithsonian ogärna visar bilden.

Mer kommer snart om Lindbergh och detta på min blogg .

Här en bok för dig:

http://astore.amazon.com/thejanusmuseum/detail/1593730489

Sudden

http://larsan13.wordpress.com

AMERIKABREVET Kapitel 12 240326

Kommentarer (0)

Av Sven O. Sjöstedt - Tisdag 26 mars 21:58

English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 12. Livet är som en påse. Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med någonting. Min påse har varit överfull och så tung att jag inte vågat lyfta den i ha...

AMERIKABREVET Kapitel 11 240316

Kommentarer (0)

Av Sven O. Sjöstedt - Lördag 16 mars 17:07

Steget in i dataåldern, När jag tog klivet över Atlanten tog jag också steget in i dataåldern. I Sverige levde jag från 1945 till 1983 utan datorer. Under min yrkesverksamma tid var det mest avancerade hjälpmedlet jag hade på mitt skrivbor...

AMERIKABREVET Kapitel 10 240311

Kommentarer (1)

Av Sven O. Sjöstedt - Måndag 11 mars 16:03

English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 10. Vad blev det av "Amerikabrevet"? Ja, det kan man fråga sig. Jag hade tänkt mig den här som en serie brev skrivna av en svensk invandrare till Minnesota. Men som en gammal järnvägare sk...

AMERIKABREVET Kapitel 9 240304

Kommentarer (0)

Av Sven O. Sjöstedt - Måndag 4 mars 17:27

English after Swedish I dag blevjag påmind om min tid när jag under några år i slutet av 1960-talet hade postadressen "Järnvägen Bergsbrunna". Bergsbrunna är ett samhälle som ligger söder om Uppsala vid dubbelspåret till Stockholm. Jag...

AMERIKABREVET Kapitel 8 240227

Kommentarer (1)

Av Sven O. Sjöstedt - Tisdag 27 feb 17:08

English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 8. Att ha ingenting att skriva. Jag hade en gång en lärare som alltid hade slående kommentarer. På tal om slående, så var han släggkastare också och gick bland oss elever under namnet "Sl...