English below the Swedish,

 När jag växte upp på norr i Örebro under 1950-talet fanns det en biograf några kvarter längre söderut i Centralpalatset, hörnet av Olaigatan och Slottsgatan. Den hette Roxy. Där begick jag min biopremiär.

Vi var ett gäng grabbar från kvarteren runt Strömersgatan som varje söndag gick till Roxy för att se söndagsmattinefilmerna. Våra favoritfilmer var Tarzanfilmerna med Johnny Weismuller i rollen som Tarzan. Oj, vad spännande de var och vad mycket vi hade att prata om på vägen hem.

 Biografen hade två dörrar och upp till dem ledde två rätt branta stentrappor, minns jag. Foajen var lite mörk och inne till vänster, om jag inte minns fel, fanns det en trappa som ledd upp till läktaren. Den var ofta avstängd. Speciellt för söndagsmattinererna då biografen hemsöktes av olika pojkgäng. Det var nämligen en sport att sitta längst fram på läktaren och kasta kolapapper och ibland även en halväten, kladdig kola på de stackars biobesökare som satt nedanför.

 Jag ser till min stora förvåning, när jag gogglar lite, att biografen Roxy fortfarande finns kvar. Den är därmed Örebros äldsta fortfarande fungerande biograf. Jag ser vidare att Roxy kom till när Centralpalatset byggdes år 1913. Den hette då ursprungligen Röda Kvarn. År 1928 renoverades biografen och fick då namnet Roxy efter en popupär biograf i New York. Roxybiografen i New York låg nära Times Square och hade närmare sextusen sittplatser, medan Roxy i Örebro hade något hundratal sittplatser.

 Roxy i New York finns ej mer, men det gör, som sagt var, Roxy i Örebro. Där ser man att kvalitet kan överleva kvantitet, och jag önskar Roxy i Örebro all lycka och framgång de närmaste hundra åren eller mer, även om jag själv inte kommer att få tillfälle att se någon mera film där.

 English version

 When I grew up on the North Side in the city of Örebro, Sweden during the fifties there was a movie theatre a few blocks south, in the Centralpalatset in the corner of Olaigatan and Slottsgatan. It's name was Roxy. That's where I saw my first movie.

We were a group of boys from the area of Strömersgatan who every Sunday went to Roxy to watch the Sunday movie matinee. Our favorite movies were the Tarzan movies with Johnny Weismueller as Tarzan. The movies were suspense filled and we had a lot to talk about on our way home from the movies.

The movie theatre had two doors and up to the led several fairly steep stone stairs, I remember. The foyer was somewhat dark and to the left, if I remember right, there was a staircase which led up to the balcony. That staircase was often closed off. Especially for the Sunday matinees when there were many groups of boys. It was a game to sit at the front row in the balcony and toss candy wrappers and even sometimes half eaten, soggy candy at the poor people sitting below.

I see to my great surprise, when I look around on the internet, that the movie theatre Roxy still exist. Thus it is the oldest still working movie theatre in Örebro. I also see that Roxy was built into the big building Centralpalatset, when that was built in 1913. The movie theatre was at that time named Röda Kvarn. In the year of 1928 the movie theatre was renovated and was at that time named Roxy after a popular movie theatre in New York. The Roxy movie theatre in New York was close to Times Square and had seating for close to six thousand persons, while Roxy in Örebro had seating for a few hundred.

Roxy in New York does not exist any longer, but, as I said earlier, Roxy in Örebro is still going strong. That proves that quality can survive quantity, and I wish Roxy in Örebro good luck and success for the next one hundred years or more, even if I myself will not be able to see any more movies there.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 12. Livet är som en påse.   Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med någonting.   Min påse har varit överfull och så tung att jag inte vågat lyfta den i ha...

    Steget in i dataåldern, När jag tog klivet över Atlanten tog jag också steget in i dataåldern. I Sverige levde jag från 1945 till 1983 utan datorer. Under min yrkesverksamma tid var det mest avancerade hjälpmedlet jag hade på mitt skrivbor...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 10. Vad blev det av "Amerikabrevet"?   Ja, det kan man fråga sig. Jag hade tänkt mig den här som en serie brev skrivna av en svensk invandrare till Minnesota. Men som en gammal järnvägare sk...

English after Swedish       I dag blevjag påmind om min tid när jag under några år i slutet av 1960-talet hade postadressen "Järnvägen Bergsbrunna". Bergsbrunna är ett samhälle som ligger söder om Uppsala vid dubbelspåret till Stockholm. Jag...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 8. Att ha ingenting att skriva.   Jag hade en gång en lärare som alltid hade slående kommentarer. På tal om slående, så var han släggkastare också och gick bland oss elever under namnet "Sl...