English below the Swedish,

Jag har ju tidigare klagat över den ihållande outhärdliga hettan här. Den fortsätter, men som ett litet plåster på såren så tar vi några skopor glass till eftermiddagskaffet. Naturligtvis är det chokladglass. Vi piggar upp den med att drapera den i chokladsås. - Har jag sagt att vi är "chokladomaner"?

Mina första minnen av glass var när jag som barn fick springa upp till Lydias Kiosk i hörnet av Storgatan och Strömersgatan och köpa mig en pistageglasspinne för 25 öre. Det var lycka!

Den årliga officiella glasspremiären för mig var första maj varje år, då vi efter att ha tittat på demonstrationeståget gick till Trädgårdstorget, nedanför Stora Hotellet i Örebro och köpte glasstrutar hos Glass-Kalle. Han hade en kärra med stora cykelhjul och stod vid trottoarkanten och sålde sin glass.

Nej, nu måste jag ägna mig åt att njuta av den belgiska chokladglassen med chokladflarn i och chokladsås över innan den smälter i hettan.

English Version

I have, as you know, earlier complained about the continuing, terrible heat here. It is still hot, but as a small relief we take a couple of scoops of ice cream with the afternoon coffee. Of course it is chocolate ice cream. As a bonus, we pour some chocolate syrup over it - Have I told you that we are "chocolataholics"?

My first memories of ice cream was when I as a child was allowed to run up to Lydia's kiosk at the corner of Storgatan and Strömersgatan to buy a pistachio ice cream stick for a few cents. It was happiness!

The first official ice cream I could have for the year was on May Day (May First), when we after having watched the May Day parade walked to Trädgårdstorget, at Stora Hotellet in Örebro and bought ice cream cones from Glass-Kalle (Ice Cream Charlie). He had a mobile ice cream stand with bicycle wheels on which was set up on the sidewalk, and there he peddled his ice cream.

No, now I have to concentrate on enjoying the Belgian chocolate ice cream with chocolate chips in and chocolate syrup over before it melts in the heat.

 

Lars Sundin

4 september 2012 11:55

Hej Sven! Jag har inga starka minnen av glasspinnar. Annat än jag tyckte de var billiga. Och att det avgjort var en av tillvarons höjdpunkter att få eller själv kunna köpa en enkel glasspinne i en kiosk.

Däremot minns jag något mer hur åbäkigt det var att äta glass till efterrätt. "Glasstårtor" levererades via bil från GB (e d) och tårtan var kyld av block av frusen kolsyra (kolsyreis) som gick "upp i rök" när man la dem i vasken. Man kunde även tilllaga någon slags glass i hemmet också på något sätt.

Araberna kunde ju fixa glass i sitt varma klimat genom att använda den nedkylning som avdunsting av vatten medför. Har jag för mig att jag läst. Går säkert att finna något på Wikipedia

http://larsan13.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 12. Livet är som en påse.   Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med någonting.   Min påse har varit överfull och så tung att jag inte vågat lyfta den i ha...

    Steget in i dataåldern, När jag tog klivet över Atlanten tog jag också steget in i dataåldern. I Sverige levde jag från 1945 till 1983 utan datorer. Under min yrkesverksamma tid var det mest avancerade hjälpmedlet jag hade på mitt skrivbor...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 10. Vad blev det av "Amerikabrevet"?   Ja, det kan man fråga sig. Jag hade tänkt mig den här som en serie brev skrivna av en svensk invandrare till Minnesota. Men som en gammal järnvägare sk...

English after Swedish       I dag blevjag påmind om min tid när jag under några år i slutet av 1960-talet hade postadressen "Järnvägen Bergsbrunna". Bergsbrunna är ett samhälle som ligger söder om Uppsala vid dubbelspåret till Stockholm. Jag...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 8. Att ha ingenting att skriva.   Jag hade en gång en lärare som alltid hade slående kommentarer. På tal om slående, så var han släggkastare också och gick bland oss elever under namnet "Sl...