English after Swedish

I dag blevjag påmind om min tid när jag under några år i slutet av 1960-talet hade postadressen "Järnvägen Bergsbrunna". Bergsbrunna är ett samhälle som ligger söder om Uppsala vid dubbelspåret till Stockholm. Jag bodde alltså i stationshuset. Min lägenhet var en tvårummare i södra änden av stationshuset. Kök och vardagsrum på bottenvåningen och ett sovrum på övervåningen. Det var endast den relativt smala plattformen mellan huset och spåren. Byggnaden skakade varje gång ett tåg passerade. Porslinet skallrade i skåpen och tavlorna hängde aldrig vågrätt på väggarna , men jag stortrivdes.

 
Det passerade 118 tåg per dygn på dubbelspåret. Jag vande mig ganska snart vid bullret och skakningarna när tågen passerade. Det gick så långt att om det under natten blev någon trafikstörning och tågen stod stilla, så vaknade jag av att det saknades något.

Bergsbrunna station var avbemannad, så alla tåg, såväl persontåg som godståg, passerade utan att stanna. Men det fanns ett tegelbruk med spåranslutning på stationens östra sida. Med jämna mellanrum kom en så kallad vagnuttagning, litet lokalt godståg, för att utväxla vagnar vid tegelbruket. Förutom lokförare och växlare så följde en tågklarerare med tåget.

Han låste upp det gamla ställverkstornet söder om stationshuset och lade om växlarna in till tegelbruksspåret. Det var ett så kallat hävstångsställverk och det krävdes mycket styrka för att lägga om växlarna. Men Vivert Lilja hade den styrka som behövdes.

Själv hade jag en befattning vid Uppsala Central. Uppsala hade en stadsbusslinje som gick till Bergsbrunna, så på vintern tog jag bussen till och från jobbet. På sommaren cyklade jag. Men det var alltid ett elände att finna ett ledigt cykeställ vid Uppsala C. Alla i Uppsala tog cykeln till tåget. Ett av mina första jobb i Uppsala blev faktiskt att planera hur vi kunde utöka området för cyckelparkeringen. Men det är en annan historia.

När vi förra sommaren besökte Sverige körde vi ut till Bergsbrunna. Av stationshus och ställverkstorn kunde vi inte finna något spår (Ha!). Men vi hittade den jordkällare som tillhörde huset gömt i ett buskage. Dörren var ordentligt igenspikad, så vi kunde inte gå in och se om jag glömt någon syltburk där när jag flyttade in till Uppsala.

ENGLISH

Today I was reminded of the time when, for a few years in the late 1960s, I had the postal address "Järnvägen Bergsbrunna". Bergsbrunna is a community located south of Uppsala on the double railroad track to Stockholm. So I lived in the station building. My apartment was a two-room apartment at the south end of the station building. Kitchen and living room on the ground floor and a bedroom upstairs. There was only the relatively narrow platform between the house and the tracks. The building shook every time a train passed. The crockery rattled in the cupboards and the paintings never hung horizontally on the walls, but I really enjoyed it.

118 trains per day passed on the double track. I soon got used to the noise and shaking when the trains passed. It went so far that if during the night there was a traffic disturbance and the trains stopped, I woke up to find that something was missing.

Bergsbrunna station was unstaffed, so all trains, both passenger and freight trains, passed without stopping. But there was a brickyard with a track connection on the east side of the station. At regular intervals, a small local goods train, came to exchange wagons at the brickyard. In addition to the train driver and switch person, a train dispatcher accompanied the train. He unlocked the old switch tower south of the station house and relaid the switches into the brickworks track. It was a so-called lever switchgear and it required a lot of strength to shift the gears. But Vivert Lilja had the strength that was needed.

I myself had a position at Uppsala Central. Uppsala had a city bus line that went to Bergsbrunna, so in the winter I took the bus to and from work. In the summer I biked. But it was always a misery to find a free bike rack at Uppsala C. Everyone in Uppsala took the bike to the train. One of my first jobs in Uppsala was actually to plan how we could expand the area for the bicycle parking. But that's another story.

When we visited Sweden last summer, we drove out to Bergsbrunna. We could not find any tracks of the station house and switchgear tower (Ha!). But we found the dirt cellar that belonged to the house, hidden by a bush. The door was jammed shut, so we couldn't go in and see if I forgot any jars with jam there when I moved in to Uppsala.