English below Swedish.

AMERIKABREVET Kapitel 10. Vad blev det av "Amerikabrevet"?

Ja, det kan man fråga sig. Jag hade tänkt mig den här som en serie brev skrivna av en svensk invandrare till Minnesota. Men som en gammal järnvägare skäms jag att medge att det har spårat ur någonstans. Det har blivit lite olika ämnen allteftersom tankarna stannat till på något ämne, en händelse, eller i ett tomrum.

Jag älskar att skriva och fantisera. I Sverige skrev jag kåserier, funderingar för några mindre veckotidningar. Det har tagit mer fart sen jag bosatte mig här i USA. Under många år skrev jag ett kåseri på svenska varje vecka för den SvenskAmerikanska tidningen Nordstjernan Svea. Det var en veckotidning som gavs ut i New York och jag skrev under rubriken: "Svens-ka Funderingar". Jag har även mer eller mindre sporadiskt skrivit i andra SvenskAmerikanska tidningar här och även för reguljära småtidningar som ges ut i svenskbygderna här, Country Messenger i Scandia bland andra.

Det skrivna ordet från papper och penna till datorn. Under folkskoletiden lärde vi oss skriva i kursiv stil. Min mor tyckte att min skrivstil var för slarvig, så under sommarloven fick jag inte gå ut innan jag suttit vid min fars skrivbord en halvtimme eller så och skrivit av någon boktext. Min handstil blev med tiden riktigt läslig. Ledsamt nog är den nu med ålderns rätt inte så vacker längre, men fullt läslig för den som kan läsa kursiv text. I realskolan fick jag lära mig skriva stenografi, men på grund av att jag inte använt den kunskapen under årens lopp skriver jag snabbare vanlig text för hand numera. En annan fördighet som rostat ihop för mig är telegrafin. Att snabbt, helst utan att ens tänka, formulera pipandet i hörlurarna till bokstäver var en konst. De gällde att bara skriva bokstav för bokstav och inte läsa texten innan meddelandet var avslutat. Om man började läsa under det man skrev var man snart förlorad. Emellan papper och penna och stenografin kom maskinskrivningen. Det var även ett av ämnena i skolan som jag är mycket tacksam för. Tangenbordet på min dator är i stort sett detsamma som på skrivmaskinen.

Att skriva på datorn är bekvämt. Man kan flytta om i texten och redigera det hela enkelt. När man skrev med penna på papper gällde det att planera texen på förhand. På datorn är det bara att skriva som man tänker och sedan gå tillbaka och redigera, lägga till och dra bort. Superbekvämt.

Så, jag kommer nog att fortsätta skriva. även om titeln "Amerikabrevet" är något missvisande. Men från Amerika kommer det i alla fall.

English.

THE LETTER FROM AMERICA Chapter 10, What became of the "America Letter"?

Yes, you can ask that. I had imagined this as a series of letters written by a Swedish immigrant in Minnesota. But as an old railwayman, I am ashamed to admit that it has gone off the rails somewhere. It has become slightly different topics as the thoughts stopped on a topic, an event, or in an empty space.

I love to write and fantasize. In Sweden, I wrote columns, musings for some smaller weekly newspapers. It has picked up more speed since I settled here in the US. For many years I wrote a piece in Swedish every week for the Swedish-American newspaper Nordstjernan Svea. It was a weekly newspaper published in New York and I wrote under the heading: "Svens-ka Funderingar". I have also more or less sporadically written in other Swedish-American newspapers here and also for regular small newspapers published in the Swedish regions here, Country Messenger in Scandia among others.

The written word on paper and with a pen to the computer. During primary school, we learned to write in cursive style. My mother thought my writing style was too sloppy, so during the summer holidays I wasn't allowed to go out and play until I sat at my father's desk for half an hour or so and typed out some book text. My handwriting eventually became really legible. Sadly, with age, it is not so beautiful anymore, but fully legible for those who can read cursive text. In secondary school, I was taught to write shorthand, but due to not having used that knowledge over the years, I now write plain text faster by hand. Another skill that rusted out for me is telegraphy. Quickly, preferably without even thinking, formulating the beeping in the headphones into letters was an art. They were to only write letter by letter and not read the text until the message was finished. If you started reading while you wrote, you were soon lost. Between paper and pen and shorthand came typing. It was also one of the subjects at school for which I am very grateful. The keyboard on my computer is pretty much the same as on the typewriter.

Typing on the computer is comfortable. You can move the text around and edit the whole thing easily. When writing with pen on paper, it was important to plan the text in advance. On the computer, just type as you like and then go back and edit, add and remove. Super convenient.

So, I'll probably keep writing. although the title "The Letter to America" is somewhat misleading. But it comes from America anyway.