I morse när min fru och jag satt vid frukosten med vår yoghurt och musli i lugn och ro hörde vi plötsligt ett ovanligt oväsen. Det lät som ett reaplan med efterbrännkammare. Ljudet kom i små stötar med ett längre mellanrum emellan. Jag gick ut på verandan. Ljudet kom från bakom skogen ner mot floden. Jag kunde inte se något, så jag gick in för att avsluta frukosten. Då sa Chris, som oftast har huvudet på skaft, att det lät som när varmluftsballonger far över vårt hus.
Det finns många varmluftsentusiaster runt oss. Varje år i februari har de ett jippo som kallas "Hot air affair" med balongflygning och andra aktiviteter. Men deras aktiviteter är inte begrensade till februari. Under hela året kan man se dem seglande runt i luftrummet häromkring.
Förra sommaren kom en så lågt över vårt hus att jag trodde den skulle skala skorstenen av huset, men då gav balongfararen ballongen en ny puff av varmluft och den steg lagom för att klara huset.
De här aggregaten som avger varmluften väsnas riktigt högt och låter nästan som reaplan, men bara i korta intervaller. Jag förmodar att det var någon som höll på att starta upp sin ballong nere vid flodstranden som vi hörde i morse. Det väste i fem sekunder, så var det tyst i tio sekunder, så väste det i fem sekunder igen och så vidare. Det hela höll säkert på i närmre en timme. Jag vet inte hur lång tid det kan ta att fylla en ballong med tillräckligt mycket varmluft för att man skall kunna lyfta. Så småningom hördes inte ljudet mer, så antingen lyfte ballongen och seglade bort utan att vi såg den. Den kan ha seglat nere i floddalen. Eller också gav man upp försöken att få den luftburen. Vad vet jag. Jag var inte tillräckligt nyfiken för att gå ner till stranden och titta.
Nej, jag har aldrig flugit med luftballong och har ingen direkt längtan efter att få göra det heller.
Sudden
19 april 2010 12:33
Hej Sven!
När jag fyllde 60 och samtidigt pensionerades fick jag av mina arbetskamrater en ballongflygning över Stockholm som jag senare gjorde en fin kväll i maj 1999. Start på Gärdet.
Stockholm var ett tag världens "ballongtätaste" stad, och jag har väl själv ibland kunnat räkna till 15 ballonger vackra sommarkvällar. Efter en viss nedgång (Bromma-trafiken störs) är det visst på väg uppåt.
Jag har nog aldrig rest så lugnt och stilla kanske t om stadigare än med X2000. Flygplan "stöter, hoppar och faller" ju ganska mycket och oberäkneligt, ja trots att jag spakat 180 timmar själv tycker jag fortfarande det är litet obehagligt. Även om jag aldrig mått illa.
En gång gick jag upp i en fjättrad ballong på Armémuseums gård. Kändes inte alls bra med en mängd obehagliga svajningar. Åsa som jag ville visa ballongflygandets tjusning blev med rätta mest skrämd.
Det svåra med ballongflygning är då landningen. Jag minns att då började vår förare visa tecken på stress. Vi höll på att hamna i Lövsta sopvärmeverk.
Jag tror haveristatistiken är rätt bra. Värst är privata helikoptrar (och helikoptrar över huvud taget).
Sudden
http://larsan13.wordpress.com
Den gamle emigranten
19 april 2010 13:28
Jag kan tänka mig att det var en lugn och stilla resa, men var det inte ett hiskeligt oväsen när föraren tände "blåslampan" för att blåsa mer varmluft i ballongen?
Jag har inga kommentarer till att du höll på att hamna bland soporna (HA!)
Sudden
19 april 2010 18:08
Hej Sven!
Konstigt nog minns jag inte att gas-brännarna (propan heter det nog på svenska) lät så mycket. De körs ju bara då och då. Men första gången jag från min radhustomt hörde detta fräsande någonstans ifrån blev jag förvånad!
Man fyller först ballongen via en fläkt, sedan sätts brännarna igång. Det är litet trixigt att resa ballongen och sedan starta, ett lagarbete.
Här en reklamvideo: http://www.youtube.com/watch?v=hq18rMeFzUI Man hoppar över landningen som kan bli litet dramatisk; korgen kan dragga på marken eller välta. (Säkert finns mycket mer på Youtube.)
Här ett bildkollage från min flygning 19 maj 1999. Vi samlades vid St Eriksplan, och efter kartstudium och ha inhämtat väderuppgifter valde vår förare startplats (Gärdet).
http://larsan13.files.wordpress.com/2010/04/ballongflygning_19_maj_1999.jpg (En tidig digitalkamera; en annan present från arbetskamraterna.)
Man ser på flygbilderna bl a en ballong formad som en flaska, Hässelby Slott samt följebilen. Jag tycker man kan ana att föraren var litet spänd inför landningen; vill minnas att det fanns en elledning e d i vägen förutom mobilmaster och skorstenar och en stor "sophög" (Lövsta, väster om stan).
Här en artikel om/med min förare, Mats Paulsson som tydligen var med en viss dramatisk ballongdag: http://www.svd.se/stockholm/nyheter/ballongfard-lockar-efter-olyckor_236701.svd
Mera reklam: http://www.uppner.se/eshop/luftballong.aspx?gclid=CJW1ntiRk6ECFYou3godt1KRPg
Sudden
http://larsan13.wordpress.com
Ingwar
20 april 2010 08:56
Hej Sven,
Jag flög också ballong en gång runt 1990. Till skillnad från Sudden startade vi från Barkarby och landade på Gärdet i närheten av Kaknästornet. Flygningen var mycket behaglig. Eftersom man flyger med vinden så känner man inte heller något vinddrag. Visst väsnades brännarna en del men jag tyckte inte det störde. Landningen gick mycket bra, följebilen var redan på plats och körde fram med trailern intill korgen innan vi hade gått av. Piloten drog på igen och "flög" upp korgen på trailern med oss i!
Eftersom vi flög över Lötsjön och alldeles söder om Hagalund så blev jag döpt till Hertig av Lötsjön efter landningen. Får du en chans så tycker jag du skall prova på en flygning. De flesta överlever!
English after Swedish
I dag blevjag påmind om min tid när jag under några år i slutet av 1960-talet hade postadressen "Järnvägen Bergsbrunna". Bergsbrunna är ett samhälle som ligger söder om Uppsala vid dubbelspåret till Stockholm. Jag...
