Vi har haft datorkrångel. Min lilla knädator kraschade helt och på Chris dator tar det evigheter att få upp någoting, om det över huvud kommer upp. En del av slöheten beror på att vi bara har telefonanslutning till våra datorer. Vi bor så långt ut i Tjotaheiti (vilket ni numera - om ni läst en tidigare blogg - vet var det ligger) att det inte finns kabel eller möjlighet till bredband. Dessutom tror vi att vi får in en hel del ohyra i datorerna. Vi vill ju använda dem till att titta runt i intenet och av alla ställen vi besöker finns det säkert sådana som har olika typer av löss och skrottar.

Min dator har jag just fått igång igen genom att köra ett program som ställer tillbaka alla inställningar och filer till ett tidigare datum. Det betyder visserligen att jag förlorar senaste vesionen av Acrobat osv, men det kan inte hjälpas. Om datorn inte funkar så är det ju ingen nytta att ha de senaste programmen.

Med tidigare datorer vi köpt följde det en disk som man kunde köra när allt tjorvat till sig. Den återställde allt i datorn till det ursprungsskick som datorn befann sig i när vi köpte den. Det var ganska bra att kunna nollställa allt och börja om från början.

Den senaste datorn vi köpte hade varken det ena eller det andra. Meningen är väl att man skall ta in den för reparation och affären skall göra sig stora pengar på att restaurera den. Det finns förresten ett serviceföretag som helt jobbar med att sätta upp och rätta till problem med datorer. Det heter "Geek Squad" och åker runt i folkvagnar målade i svart och vitt.

Den äldsta dator som funkar här är över tio år gammal. Att den fortfarande funkar riktigt bra beror på att vi aldrig har haft den inkopplad på internet. Vi har den bara till interna saker, som bokföring och budgetar och vanlig snigelpostbrevskrivning.

Alltså, vill man att datorn skall funka oklanderligt i långa tider, så skall man alltså inte koppla in den på internet, men internet är ju det som är den största vitsen med datorer. Utan den skulle vi ju inte kunna hålla den kontakt som i alla fall jag tycker är så värdefull och trevlig. Alltså besannas uttrycket, "skall man vinna något måste man våga något". Vi vågar ta risken att få oknytt i datorerna för att kunna kommunicera med yttervärlden, och det är det värt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 12. Livet är som en påse.   Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med någonting.   Min påse har varit överfull och så tung att jag inte vågat lyfta den i ha...

    Steget in i dataåldern, När jag tog klivet över Atlanten tog jag också steget in i dataåldern. I Sverige levde jag från 1945 till 1983 utan datorer. Under min yrkesverksamma tid var det mest avancerade hjälpmedlet jag hade på mitt skrivbor...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 10. Vad blev det av "Amerikabrevet"?   Ja, det kan man fråga sig. Jag hade tänkt mig den här som en serie brev skrivna av en svensk invandrare till Minnesota. Men som en gammal järnvägare sk...

English after Swedish       I dag blevjag påmind om min tid när jag under några år i slutet av 1960-talet hade postadressen "Järnvägen Bergsbrunna". Bergsbrunna är ett samhälle som ligger söder om Uppsala vid dubbelspåret till Stockholm. Jag...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 8. Att ha ingenting att skriva.   Jag hade en gång en lärare som alltid hade slående kommentarer. På tal om slående, så var han släggkastare också och gick bland oss elever under namnet "Sl...