I går morse när jag for hemifrån uppmärksammade min fru att det flög ut en massa bråte från bilens avgasrör. När jag kom hem i går kväll, tittade jag på bråtet och mycket riktigt, det var bobyggnadsmaterial för en musfamilj. Det har hänt förr att möss byggt bo i mitt avgasrör. Därför försöker jag komma ihåg att gå ut i garaget och starta bilen minst en gång varje dag, när jag inte använder den. Jo, det kan faktiskt hända även i billandet USA att bilen får stå orörd i dagar i sträck. Jag har även tagit för vana att ha motorhuven uppställd när bilen står i garaget. Jag har nämligen, speciellt under dan kallare årstiden, kommit på att allehanda smådjur och även lite större, tycker om den goa värmen från motorn, när man just parkerat. De lägger sig där och kan även somna. Det har hänt att jag har haft både det ena och andra i motorutrymmet när jag startat på morgonen.

Mössen har så många andra ställen i vårt garage att bygga bo på, så jag har inte dåligt samvete när jag kör bort dem från avgasröret.

Så har vi myrorna med sitt bobygge i brevlådan. Vi har en sån där brevlåda som står ute vid vägen och när jag hämtar posten är det fullt med myror och till och med myrägg ibland reklamen. Vi har börjat ha brevlådsluckan öppen så mycket som möjligt, och då är det inte så mysigt för myrorna att bygga sina bon där. Får se om vi blir av med de hyresgästerna på det sättet. Vi vill absolut inte ta till myrr och andra hemskheter. Vi är snälla mot djuren runt oss. Lite för snälla tycks det ibland när vi får blommorna runt huset uppätna.

Tredje gruppen av bobyggare är småfåglarna. Vi har varje år hängamplar på verandan. Och nästan varje år bygger en fågelfamilj bo i åtminstone en av dem. Chris vattnar försiktigt och det har lyckat för oss att hålla blommorna vid liv samtidigt som fågelfamiljen har lyckats föda upp flygfärdiga ungar. Så även i år hoppas vi. Än är fågelungarna bara några små ullknyten. Jag tror att dessa småfåglar och vi är de som kommer bäst överens bland bosättarna i och runt vårt hus. (Grannarna inräknade!).

 

Eleni

25 juni 2010 11:46

Skönt att höra att inte myrorna utplånas med de hemskheter du beskriver. Det är tråkigt när människor tar för givet att insekter och uppfattade "skadedjur" är en självklarhet att utrota. Vi besitter inte någon rätt att ta sådana beslut.
Vad härligt med fågelungar i amplarna, det hade varit en glädjande syn :)

http://www.tidus.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 12. Livet är som en påse.   Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med någonting.   Min påse har varit överfull och så tung att jag inte vågat lyfta den i ha...

    Steget in i dataåldern, När jag tog klivet över Atlanten tog jag också steget in i dataåldern. I Sverige levde jag från 1945 till 1983 utan datorer. Under min yrkesverksamma tid var det mest avancerade hjälpmedlet jag hade på mitt skrivbor...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 10. Vad blev det av "Amerikabrevet"?   Ja, det kan man fråga sig. Jag hade tänkt mig den här som en serie brev skrivna av en svensk invandrare till Minnesota. Men som en gammal järnvägare sk...

English after Swedish       I dag blevjag påmind om min tid när jag under några år i slutet av 1960-talet hade postadressen "Järnvägen Bergsbrunna". Bergsbrunna är ett samhälle som ligger söder om Uppsala vid dubbelspåret till Stockholm. Jag...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 8. Att ha ingenting att skriva.   Jag hade en gång en lärare som alltid hade slående kommentarer. På tal om slående, så var han släggkastare också och gick bland oss elever under namnet "Sl...