English below the Swedish,

En berättelse om mina två ben. Va, säger ni, inte kan man skriva en blogg om någons ben? Jo, säger jag och ni får säga vad ni vill sen ni läst mitt epos.

Mitt högra ben kallar jag ischiasbenet och mitt vänstra blodproppsbenet.

Vi börjar med ischiasbenet. Det är i det jag har min ischias. Som de flesta äldre personer har även jag drabbats av åkomman. Värken kommer och går. Speciellt svår tycks den bli vid kallt väder, så jag vet vad jag har att vänta den närmaste tiden framåt. Vår dalmatinertik Francesca har också ischias och hon har av veterinären rekommenderats att ta en halv Ascriptin tablett dagligen. Hon låter mig få av dem också när min värk blir svår och om jag tar en tablett blir det märkbart bättre.

Sen har vi det mera spännande blodproppsbenet. Som äldre har jag legat på sjukhus två gånger. Båda gångerna med anledning av blodpropp vänster ben. Första gången över nyåret 1982-83. Det hände vid besök hos svärmor i Finland. Då hamnade jag på Vasa Centralsjukhus. En verklig upplevelse. Salen var stor och kal, med sängar i vinkel rakt ut på golvet från väggarna och ett stort träbord mitt i rummet, där de som kunde ta sig upp intog måltiderna. Bäddavdelningen kallades den stora trista salen. Det var enkel mat, mest gröt, och starkt kaffe som serverades. Vädret var kallt med rykande snöstorm utanför fönstren. Jag tillbringade alltså en hel vecka runt nyårsafton 1982 i sängläge på bäddavdelningen utan några större festligheter

Andra gången jag hamnade på sjukhus var 2002 då jag fick ont i benet på jobbet här i Minneapolis. Jag körde till North Memorial Hospital och blev genast inlagd. Det var bara att ringa hem till Chris och meddela att jag skulle sova borta på natten. Först var jag ensam i ett rum med två bäddar, men senare på kvällen placerades en knarklangare som blivit skjuten i ryggen i samma rum. Man hade redan så fort jag kom in börjat behandla mig med blodförtunning och annat och följande eftermiddag blev jag utskriven och tog bilen, som stod i sjukhusets parkeringshus, och åkte hem.

Det som tog en vecka i Vasa tog bara över natt i Minneapolis.

Och där slutar berättelsen om mina två ben.

English Version

A story about my two legs. What! you say, you can not write a blog about somebody's legs.! Yes, I say, and you can say whatever you want after you read my rumblings.

My right leg I call the sciatica leg and my left leg I call my blood clot leg.

We begin with my sciatica leg. It is in that I have my sciatica. As most elderly people even I have been hit with sciatica. The pain comes and goes. Especially hurtful it seems to be when the weather turns cold, so I know what I can expect in the near future. Our female Dalmatian Francesca also has sciatica and the veterinarian has ordered her to take half an Ascriptin tablet daily. She allows me to take one of them when my pain becomes unbearable and if I take one whole tablet I feel real relief.

Then we have the more exciting blood clot leg. In my grown up days I have been admitted to hospitals two times. Both times due to a blood clot in my left leg. The first time was over New Year 1982-83. It happened during a visit to my Mother-in-Law in Finland. I ended up at Vasa General Hospital in the town of Vasa, Finland. It was a very different experience. The room was large and without any decorations. The beds stood straight out from the walls, and there was a big wooden table in the middle of the floor where those who could leave their beds ate their meals. The large, dull room was called "The bed unit". The food was simple, mostly porridge, and really strong coffee. The weather was really cold with a raging snowstorm outside the windows. I spent a whole week around New Years Eve 1982 bedridden in the bed unit without any New Year celebrations.

The second time I ended up in a hospital was in the year 2002, when I felt bad pain in my left leg at work here in Minneapolis. I drove to North Memorial Hospital and was immediately put in a bed. The only thing to do was to call home to Chris and tell her I would not sleep at home that night. To begin with I was alone in a room with two beds, but later in the evening a drug dealer, that was shot in the back, was placed in the other bed. As soon as I arrived, treatment with blood thinner and other things begun and the following afternoon I was released, and took my car, which I had parked in the hospital's parking garage, and left for home.

What had taken a full week in Vasa was done over night in Minneapolis.

And there ends my story about my two legs.

 

lars@sundin.com

14 november 2011 09:43

Och det tredje?

http://www.youtube.com/watch?v=GS-itkO9ia8

Jag såg Rolf Harris i London på 60-talet. Han har även gjort en svensk version när han framträdde i svensk TV, men jag hittar den ej nu. "Sven Gren/med sitt tredje ben".

http://larsan13.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 12. Livet är som en påse.   Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med någonting.   Min påse har varit överfull och så tung att jag inte vågat lyfta den i ha...

    Steget in i dataåldern, När jag tog klivet över Atlanten tog jag också steget in i dataåldern. I Sverige levde jag från 1945 till 1983 utan datorer. Under min yrkesverksamma tid var det mest avancerade hjälpmedlet jag hade på mitt skrivbor...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 10. Vad blev det av "Amerikabrevet"?   Ja, det kan man fråga sig. Jag hade tänkt mig den här som en serie brev skrivna av en svensk invandrare till Minnesota. Men som en gammal järnvägare sk...

English after Swedish       I dag blevjag påmind om min tid när jag under några år i slutet av 1960-talet hade postadressen "Järnvägen Bergsbrunna". Bergsbrunna är ett samhälle som ligger söder om Uppsala vid dubbelspåret till Stockholm. Jag...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 8. Att ha ingenting att skriva.   Jag hade en gång en lärare som alltid hade slående kommentarer. På tal om slående, så var han släggkastare också och gick bland oss elever under namnet "Sl...