English below the Swedish,

Att arbeta på egen hand blir inte alltid vad man tänkt sig. Ibland resulterar det i en blå tumnagel, vilket just hände mig. Jag undrar om det kommer att gå så illa att jag tappar nageln.

Det är inte första gången jag får en blå nagel, och förmodligen inte den sista heller. De flesta gångerna har jag slagit hammaren på tummen som höll i spiken i stället för på spikhuvudet.

Men den värsta blånageln jag någonsin fått skedde för många, många år sedan. Det var när vi bodde i Umeå och reglbundet tog Vasabåtarna över Kvarken till min svärmor, som bodde utanför Vasa i Finland. En höst när vi for över blåste det upp till en riktig höststorm. Vi satt varmt ombonade i båtens kafeteria med varsin kopp hett kaffe framför oss. Jag kunde dock inte emotstå frestelsen att gå ut på däck för att riktigt uppleva stormen. Dörren jag gick genom var en rejäl ståldörr och när jag gick in igen var jag ovarsam och en stormvind slet tag i dörren och slog igen den om min tumme som jag råkade ha i vägen. Oj, vad ont det gjorde. När jag väl fått upp dörren och handen fri hoppade jag runt på ett ben och viftade vilt med den klämda tummen. Det tog en god stund innan jag kunde sätta mig vid bordet igen hos Chris. Det blev både påtår och tretår på kaffet för att lugna nerverna. Den gången förlorade jag nageln helt, men det växte ut en ny så småningom.

Vi får som sagt se hur det går den här gången.

PS. Jag skrek Aj! när jag slog mig på tummen. En riktig amerikan skulle ha skrikit Ouch!

English Version

Do not hit the hand that feeds you! But it happens, and sometimes it results in a blue thumb nail. It just happened to me. I wonder if it is so bad that I will lose my nail.

This is not the first time I have a blue thumb nail, and probably not the last time either. Most of the times I have hit the thumb nail with the hammer in stead of hitting the head of the real nail.

The worst blue nail I ever have had happened many, many years ago. It was when we lived in Umeå inSweden and regularly traveled with the ferry line Vasabåtarna over the Sea of Bothnia to visit my mother-in-law, who lived just outside Vasa, Finalnd. One Fall when we traveled a big storm developed. We were sitting in the warm cafeteria with a cup of hot coffee each. I could however not resist the temptation to walk outside to really experience the storm. The door I passed through was a solid steel door and when I returned into the cafeteria I did not pay attention, but a storm wind slammed the door shut on my thumb. It hurt. When I got the door open again and my hand free I jumped around on one leg and waived wildly with the crushed thumb. It took a while before I could sit down at the table with Chris again. I had both second and third helpings of coffee to cool my nerves. That time I lost all of the nail, but a new one grew out eventually.

We have to see what happens this time, though.

PS. I yelled "Aj!" when I hit my thumb. A real American would have yelled "Ouch!"