Bild/Picture = Wikipedia

English below the Swedish,

För några kvällar sedan såg Chris och jag ett avsnitt av "Here's Lucy" (Lucille Ball) med pianisten och showmannen Liberace som gäst. Det var naturligtvis i färg och Liberace böt från den ena mer fantastiska färgsprakande utstyrseln till den andra.

Då slog det mig att jag ju har sett Liberace "live and in color".

När vi just kommit över till USA i början av 80-talet bodde vi i Tulsa, Oklahoma. Ett av jobben vi hade var i "concession stands" (kiosker) i en stor innomhusarena, Mabee Center, som tillhörde Oral Roberts University. Den arenan användes för allt ifrån basketbollmatcher till gudstjänster och underhållningsshower.

Vid ett tillfälle uppträdde alltså denne Liberace där. Man hade alltid möjlighet att smita iväg från jobbet emellanåt och titta på uppträdandena, och på så vis såg vi en del av hans show. Han var en ganska fantastisk showman och pianist. Hans publik bestod mest av äldre gråhåriga damer, ja på vissa av dem var håret även blåtonat, med pärlinfattade glasögonbågar.

Efter showen skulle han ha efterparty för speciellt inbjudna fans i en lokal som kallades "The Mezzanine" och jag var med om att ställa iordning lokalen med en flygel och den obligatoriska kandelabern på, serveringsbord och så vidare. När partyt skulle börja fick jag snällt dra mig tillbaka, så någon närmare kontakt med

Wladziu Valentino Liberace fick jag aldrig.

English Version

A few evenings ago, Chris and I watched an episode of "Here's Lucy" (Lucille Ball) with the pianist and showman Liberace as guest star. It was of course in color and Liberace constantly changed from one more fantastic colorful outfit to another. Then it hit me that I have seen Liberace "live and in color".

At the time we had just come over to the US in the beginning of 1980, we lived in Tulsa, OK. One of the jobs we had was to help in the concession stands in a large indoor arena, called Mabee Center, which belonged to the Oral Roberts University. That arena was used for everything from basketball games to church services and entertainment shows.

.

On one occasion Liberace performed there. You always had a chance to get away from the job at the stands from time to time to watch the entertainment, and thus we saw a pretty good part of his show. He was an fantastic showman and pianist. His audience mostly consisted of elderly grey haired women, some of them were even light blue haired, with pearl studded eye glass frames.

After the show he was going to host a party for selected fans in an area called "The Mezzanine" and I was part of the group setting up the area with a grand piano and the obligatory candelabra on it, serving tables and so on. When it was time for the party to begin, I had to disappear from the area, so there were never any closer contact between Wladziu Valentino Liberace and me.