English after the Swedish.

Under mina 21 år vid Statens Järnvägar (SJ) hade jag många jobb på många platser. Jag vet att jag har många järnvägare och järnvägsintresserade som vänner, speciellt i Sverige, och vad jag upplevt vid SJ hände mellan 1962 och 1983, så för många är det historiska händelser, så jag kommer att emellanåt dela med mig glimtar från de åren.

Här kommer den första lilla glimten. Under några år hade jag som postadress "Järnvägen Bergsbrunna". Bergsbrunna är ett samhälle som ligger söder om Uppsala vid dubbelspåret till Stockholm. Jag bodde alltså i stationshuset. Min lägenhet var en tvårummare i södra änden av stationshuset. Kök och vardagsrum på bottenvåningen och ett sovrum på övervåningen. Det var endast den relativt smala plattformen mellan huset och spåren. Byggnaden skakade varje gång ett tåg passerade. Porslinet skallrade i skåpen och tavlorna hängde aldrig vågrätt på väggarna. Det passerade 118 tåg per dygn på dubbelspåret. Jag vande mig ganska snart vid bullret och skakningarna när tågen passerade. Det gick så långt att om det under natten blev någon trafikstörning och tågen stod stilla, så vakna de jag av att det saknades något.

Så gott som alla tåg, såväl persontåg som godståg, passerade Bergsbrunna. Stationen var avbemannad, men det komen så kallad vagnuttagning, litet lokalt godståg, med jämna mellanrum för att utväxla vagnar vid tegelbruket som låg på stationens östra sida. Förutom lokförare och växlare så följde en tågklarerare med tåget. Han låste upp det gamla ställverkstornet söder om stationshuset och lade om växlarna in till tegelbruksspåret. Det var ett så kallat hävstångsställverk (se fotot) och det krävdes mycket styrka för att lägga om växlarna.

Själv hade jag en befattning vid Uppsala Central. Uppsala hade en stadsbusslinje som gick till Bergsbrunna, så på vintern tog jag bussen till och från jobbet. På sommaren cyklade jag. Men det var alltid ett elände att finna ett ledigt cykeställ vid Uppsala C. Alla i Uppsala tog cykeln till tåget. Ett av mina första jobb i Uppsala blev faktiskt att planera hur vi kunde utöka området för cyckelparkeringen. Men det är en annan historia.

English

During my 21 years at the Swedish State Railways (SJ), I had many jobs in many places. I know that I have many railroaders as friends, especially in Sweden, and what I experienced at SJ happened between 1962 and 1983, so for many these are historical events, so I will occasionally share glimpses from those years.

Here comes the first little glimps. For a few years I had the postal address "Järnvägen Bergsbrunna". Bergsbrunna is a community located south of Uppsala at the double railroad track to Stockholm. I lived in the railroad station. My apartment was a one bedroom apartment at the south end of the station building. Kitchen and living room on the ground floor and one bedroom upstairs. It was only the relatively narrow platform between the house and the tracks. The building shook every time a train passed. The china rattled in the cabinets and the paintings never hung horizontally on the walls. 118 trains passed per day on the double track. I got used to the noise and shaking pretty soon as the trains passed. It went so far that if there was any traffic disturbance during the night and the trains stood still, then I woke up because there was something missing.

Almost all trains, both passenger trains and freight trains, passed Bergsbrunna without stopping. The station was unmanned, but there was a small local freight train running at regular intervals to exchange freight cars at the brick mill, which was located on the east side of the station. Besides train engineer and sitchman, a switch operator came with the train. He unlocked the old control tower south of the station house and operated the switches to the brick mill track. It was a so-called lever switch (see photo) and it took a lot of strength to change the switches between the different tracks.

I myself had a position at Uppsala Central Station. Uppsala had a city bus line that ran to Bergsbrunna, so in winter time I took the bus to and from work. In the summer I biked. But it was always a problem to find a free bike stand at Uppsala C. Everyone in Uppsala took the bike to the train. In fact, one of my first jobs in Uppsala was to plan how we could expand the area for bicycle parking. But that's another story.

Coronavirus 2020/03/21

 
English after Swedish

Fotot, taget av mig 1978 på inlandsbanan i trakten av Vilhelmina, skall illustrera den situation vi just nu befinner oss i med Coronaviruset. Tog jag fotot från förarhytten eller sista vagnen? Åker vi från mörkret mot ljuset eller från ljuset in i ett djupare mörker?

Jag har just kommit hem från att ha varit ute och handlat och skulle uträtta en del andra ärenden också. Men de andra ärendena blev det inget av för alla de ställena var stängda. Target var dock öppet och jag köpte det jag behövde och de hade till och med talettpapper. Jag köpte en förpackning med sex rullar som namnsdagspresent åt Marilyn. Nej, vi har inga namnsdagar här i USA, men Marilyn's andra namn är Joyce och det har jag översatt till Josefina och Josefina hade namnsdag i torsdags.

Det är en overklig situation här nu. Knappt några bilar på gatorna alls och som sagt de flesta affärer, restauranger, skolor, biografer, och andra ställen är stängda. Bensinpriset har också rasat, till viss del beroende på miskad efterfrågan och även till följd av överproduktion. När jag tankade kostade bensinen ungefär 5 kr per liter.

Marilyn och jag träffas dagligen. Vi lagar mat tillsammans, hon spelar lite piano för mig, vi ser DVD filmer, senast var det "Borta med vinden" och den filmen var tre timmar lång. Hon hjälper mig även med att gå igenom mina skåp, garderober och andra förvaringsplatser här för att rensa allt som har samlats genom årens lopp. Det blir oftast tre ungerfär lika stora högar. En som jag skall spara, en som skall ges bort till välgörenhet och en som jag kastar bort. I Sverige har jag hört att ni kaller det här för "Dödsstädning". Och när vädret är vackert tar vi promenader. Marilyn har också två cyklar. En har inte använts på länge, men med ny luft i däcken och olja på kedjan kommer den nog att rulla bra också, så när det blir lite varmare blir det nog cykelturer av.

Nej, jag måste sluta skriva nu för fört skall presidenten ha sin dagliga "breefing" på TV'n och sen kommer den lokale guvernören att ha sin. Skall bli intressant att se vad de hittar på i dag, utegångsförbud?

English

The photo, taken by me in 1978 on the inland railroad in the neighborhood of Vilhelmina, will illustrate the situation we are currently in with the Coronavirus. Did I take the photo from the cab or the last car? Do we go from the darkness to the light or from the light into a deeper darkness?

I have just come home from having been out shopping and would be doing some other business too. But the other businessess did not happen because all the places were closed. Target, however, was open and I bought what I needed and they even had bathróom tissues. I bought a pack of six rolls as a name day present for Marilyn. No, we have no name days here in the US, but Marilyn's second name is Joyce and I translated that to Josefina and Josefina had a name day last Thursday.

It is an unreal situation here now. Hardly any cars on the streets at all and as I said most shops, restaurants, schools, cinemas, and other places are closed. Gasoline prices have also plummeted, to some extent due to less demand and also due to overproduction. When I refueled, the gasoline cost $1.89 per gallon.

Marilyn and I meet daily. We cook together, she plays a little piano for me, we watch DVD movies, most recently it was "Gone with the Wind" and that movie was three hours long. She also helps me go through my cabinets, wardrobes and other storage places here to clear everything that has accumulated over the years. There will usually be three equal piles. One to save, one to give to charity and one to throw away. In Sweden, I have heard that you call this "Death Cleaning". And when the weather is beautiful we take walks. Marilyn also has two bicycles. One has not been used for a long time, but with new air in the tires and oil on the chain, it will probably roll well too, so when it gets a little warmer, there will probably be bike rides also.

Now, I have to stop writing before the President will have his daily "briefing" on the TV and then the local governor will have his. It will be interesting to see what they come up with today, curfew?

Sagan om en sten.
The story of a rock.

Det var en gång en stor stenbumling som låg mitt i en åker i det mörkaste Småland. Under årens gång var det många torpare som hatade den stenen, men den var för stor för dem att flytta bort till någon av de många stengärdesgårdarna. De hade helt enkelt varit tvugna att plöja och så och skörda runt den.

Once upon a time there was a large boulder that lay in the middle of a field in the darkest Småland. Over the years, many crofters hated that stone, but it was too big for them to move away to any of the many fences. They had simply been forced to plow and sow and harvest around it.

En dag kom en man vandrande över åkrarna. Han stannade vid alla stenar, gick runt dem och betraktade dem fundersamt. När han kom till stenbumlingen gick han runt den flera gånger och gav den en noggrann beskådning. Sen sade han för sig själv: "Det är den rätta stenen", och gick med raska steg därifrån.

One day a man came walking across the fields. He stopped at all the stones, walked around them and looked at them thoughtfully. When he came to the boulder he walked around it several times and gave it a careful inspection. Then he said to himself, "This is the right stone," and walked quickly from there.

Någon dag senare kom han tillbaka med några andra personer. De betraktade stenbumlingen och gjorde upp planer vad de skulle göra med den. Ytterligare några dagar senare kom de tillbaka med stora maskiner. En maskin grävde runt stenen. En annan maskin med lyftgafflar, lyfte upp stenbumlingen och lade ner den försiktigt på en lastpall. Sen spikade man ihop en krage runt stenen. På kragen stod det Volvo.

A day later, he returned with some other people. They watched the boulder and made plans for what to do with it. A few days later they came back with big machines. A machine dug around the boulder. Another machine with lifting forks, lifted the boulder and gently lowered it onto a pallet. Then they made a pallet collar around the stone. On the pallet collar it said Volvo.

Volvo säger ni. Är det inte ett företag som tillverkar bilar? Jo det är så, men ser ni, den man som först hittade stenen hade tidigare varit i Minnesota i de områden som många invandrade smålänningar bosatte sig i. Där hade han bland annat besökt ett gammalt hus som hade byggts av en av dessa invandrare. Det var nu ett museum och känt för att vara det hus som den svenske författaren Vilhelm Moberg hade utsett till att vara det hus där huvudpersonerna i hans bokserie om utvandringen från Sverige, Karl Oskar och Kristina skulle bo i den sista delen av deras liv på jorden. Det huset kallades för Nya Duvemåla. Mannen hade även noterat att det inte fanns en enda sten runt det huset. Han fick den vilda iden i huvudet att han skulle flytta en sten från Småland till det huset i Minnesota. Han lyckades få Volvo att hjälpa honom med flytten mot att de fick använda händelsen i sin reklam. Och resten är historia.

Volvo you say. Isn't that a company that makes cars? Yes, it is, but you see, the man who first found the stone had previously been in Minnesota in the areas where many immigrants from Småland settled. There, among other things, he had visited an old house that had been built by one of these immigrants. It was now a museum and known for being the house that Swedish author Vilhelm Moberg had designated to be the house where the main characters in his book series about emigration from Sweden, Karl Oskar and Kristina, would live in, the last years on earth . That house was called Nya Duvemåla. The man had also noted that there was not a single stone around that house. He got the wild idea in his head that he would move a stone from Småland to that house in Minnesota. He succeeded in getting Volvo to help him with the move and then being able to use the event in their advertising. And the rest is history.

Den småländska stenen anlände till Nya Duvemåla på en stor lastbil.
The stone from Småland arrived at New Duvemåla on a large truck.

 
En gaffeltruck flyttade stenen försiktigt från lastbilen till dess viloplats framför huset.
A forklift gently moved the stone from the truck to its resting place in front of the house.

Stenen är på plats. Mannen till höger är mannen i berättelsen. Karl Werner Peterson.
The stone is in place. The man on the right is the man in the story. Karl Werner Peterson.

Det var en stor församling som betraktade skådespelet med stenflytten. Även Karl Oskar och Kristina längst till höger.
There was a large congregation watching the spectacle with the stone move. Also Karl Oskar and Kristina at the far right.

Stenen finns kvar att beskåda än i dag. Välkommen att besöka Karl Oskar House/Nya Duvemåla i Lindström, Minnesota. Museet är öppet (om Coronaviruset inte hindrar det) varje söndag eftermiddag under sommaren. Om du vill besöka det vid någon annan tid kontakta mig via e-mail och jag skall försöka ordna så någon kan visa huset då. Min e-mail Svendasvede@aol.com.

The stone remains to be seen today. Welcome to visit Karl Oskar House / New Duvemåla in Lindström, Minnesota. The museum is open (if the Corona virus does not prevent it) every Sunday afternoon during the summer. If you want to visit it at some other time contact me via email and I will try to arrange so that someone can show the house then. My e-mail Svendasvede@aol.com.

Jag har levt halva mitt liv i USA nu. Om man räknar vuxenlivet, efter inträde i myndighetsåldern, så har jag bott betydligt mycket längre i USA än i Sverige. Så känner jag mig svensk eller amerikansk? Ja, det är den stora frågan.

I've lived half my life in the US now. If you count adult life, after entering the legal age, I have lived much longer in the United States than in Sweden. So do I feel Swedish or American? Yes, that's the big question.

 
Svensk
Jag är ju född i Sverige och bodde där under mina första 38 levnadsår. När jag växte upp i Örebro visste jag inte så mycket om den stora världen längre bort än vad min cykel kunde ta mig. Jag var nöjd med livet och tyckte det gick bra för mig. Mina föräldrar var låginkomsttagare, men vi hade vad vi behövde för att leva ett bekvämt liv. En gång om året kostade vi på oss en dagsresa med tåg till Stockholm. Efter realexamen på Örebro Praktiska Realskola, fick jag in en fot vid SJ. 1962 belv jag anställd som "Extra ordinarie expeditionsvaktsaspirant" (Eo xvasp)på avlöningskontoret på SJ Huvudverkstad i Örebro. Sedan tillbringade jag resten av min tid i Sverige vid SJ i många olika befattningar på många olika orter. Det svartvita fotot är taget på min sista arbetsplats innan vi emigrerade till USA. Jag var då "transportkonsulent" (Tpk) placerad i Umeå med övre norrland som mitt arbetsfält. Arbetsmiljön var trevlig och min assistent, Förste järnvägsexpeditör (Fjxp) Klas Fjällström, var mycket bra att jobba med. Jag har bara fina minnen från mitt liv i Sverige.

Swedish
I was born in Sweden and lived there during my first 38 years of life. Growing up in Örebro, I didn't know much about the big world further than my bicycle could take me. I was happy with life and thought it went well for me. My parents were low income earners, but we had what we needed to live a comfortable life. Once a year we splurged and took a day trip by train to Stockholm. After the exam at Örebro Praktiska Realskola, I got a foot in at the Swedish State Railroads (SJ). In 1962 I was hired as "Extra ordinary Expeditionary Guard Aspirant" (Eo xvasp) at the payroll office at SJ Main Workshop in Örebro. Then I spent the rest of my time in Sweden at SJ in many different positions in many different places. The black and white photo was taken at my last workplace before we emigrated to the United States. I was then "transport consultant" (Tpk) located in Umeå with upper northern part of Sweden as my field of work. The working environment was nice and my assistant, First railway clerk (Fjxp) Klas Fjällström, was very good to work with. I have only fond memories of my life in Sweden.

Amerikansk

Om jag trivdes så bra i Sverige, varför flyttade jag då till USA? Jag träffade min fru, Chris, när jag var stationerad i Uppsala och hon var en amerikansk utbytesstudent där. Efter att ha levt med mig under tio år i Sverige sade hon en dag. "Nu vill jag flytta hem!". Alltså packade vi två resväskor var och flyttade till USA. Vi hamnade så småningom i Minnesota, där alla andra skandinaver bor. Jag tog ett tillfälligt jobb i ett av lagren för varuhuskedjan Dayton's. Det blev ett ordinarie job och jag flyttade till huvudkontoret nere i centrum av Minneapolis. Där fick jag stifta bekantskap med kontorslandskap och datorer. En lite annan kontorsmiljö och moral än jag var van vid i Sverige. Se fotot ovan. Från där flyttade jag över till dotterföretaget Target. Jag tillbringade 27 år vid Target Corporation i olika befattningar, för det mesta inom logistiksidan, huvudsakligen i the Twin Cities. På fritiden var min fru och jag mycket aktiva i det svenskamerikanska samhället. Vi träffade många intressanta människor och deltog i många kulturella aktiviteter. Vi hade ett mycket rikt och intressant liv. Min fru dog 2016 och jag tappade all livslust. Men som man säger: "I Amerika är allt möjligt". Jag har kastat mig in i föreningslivet igen , de svenska kulturaktiviteterna och träffat en ny kvinna som jag kommer mycket bra överens med och hon har samma intressen som jag och är svenskättling. Så, förutom några år efter jag förlorade Chris, har livet i USA varit bra och framtiden ser också ljus ut. Alltså måste jag säga att jag har haft ett bra liv även i USA.

American

If I liked it so well in Sweden, why did I then move to the US? I met my wife, Chris, when I was stationed in Uppsala and she was an American exchange student there. After living with me for ten years in Sweden, she said one day. "Now I want to move home!". So we packed two suitcases each and moved to the USA. We ended up in Minnesota, where all other Scandinavians live. I took a temporary job in one of Dayton's department store chain's warehouses. It became a regular job and I moved to the headquarters in downtown Minneapolis. There I got to know the office landscape and computers. A slightly different office environment and morals than what I was used to in Sweden. See the photo above. From there I moved to the subsidiary Target. I spent 27 years at Target Corporation in various positions, mostly in the logistics area, mainly in the Twin Cities. In my spare time, my wife and I were very active in Swedish-American society. We met many interesting people and participated in many cultural activities. We had a very rich and interesting life. My wife died in 2016 and I lost all interest in life. But as they say: "In America everything is possible". I have thrown myself into the organization life again, the Swedish cultural activities and met a new woman that I get along very well with and she has the same interests as me and is of Swedish decent. So, except for a few years after I lost Chris, life in the United States has been good and the future also looks bright. So I have to say that I have a good life even in the US.

Summa
Jag känner mig varken som Svensk eller Amerikan. Jag känner mig som en ganska lycklig person som har haft ett mycket fint och upplevelserikt liv på två kontinenter.
Summary
I feel neither Swedish nor American. I feel like a pretty happy person who has had a very nice and adventurous life on two continents.

Då
Potatis har alltid betytt mycket i mitt liv. Jag växte upp i en kultur där man hade potatis i åtminstone en av dagens måltider. Hur den var serverd betydde mindre. Den kunde vara kokt, rå, stekt, mosad, bakad, i potatispankakor eller potatiskorv, men potatis skulle det vara. De gånger jag har bott så jag har haft tillgång till lite odlingsbar har jag alltid odlat potatis. Det började på 60-talet när jag hade en kolonilott, sen på svärmors gård i Finland. Där odlade vi ett såpass stort land så att vi hade egen potatis hela året. Vi förvarade den i en rotfruktkällare. Fotot är när jag förbereder potatislandet en vår. Sen här i USA har jag odlat potatis i såväl Scandia, Minnesota som Hudson, Wisconsin.
Then
Potatoes have always meant a lot in my life. I grew up in a culture where you had potatoes in at least one of the daily meals. How it was served meant less. It could be cooked, raw, fried, mashed, baked, in potato pancakes or potato sausage, but it would be potato. The times I've lived where I've had access to a little cultivable field, I've always grown potatoes. It started in the 60's when I had a small communial garden lot, then on the mother-in-law's farm in Finland. There we grew such a large field so we had our own potatoes all year. We stored it in a root cellar. The photo is when I prepare the potato field a spring. Since then in the USA I have grown potatoes in both Scandia, Minnesota and Hudson, Wisconsin.

Nu
Här där jag bor nu har jag inte möjlighet att odla potatis, men jag försöker att äta potatis så ofta jag kan. Jag gissar att de vanor jag fick i barndomen fortfarande sitter i. Ibland köper jag frusen potatismos som jag värmer upp i en kastrull på spisen. Det finns även så kallade tater tots, som jag äter ibland. Och så har vi ju French fries (pommes frittes), och andra former. Jag har hittills varit för lat för att köpa rå potatis,skala och koka den och äta. Nej min stora passion på potatisområdet här är den bakade potatisen, som man kan köpa på restaurangkedjan Wendy's. En stor bakad potatis med gräslök, sur grädde och smör för bara $ 2.14 Det kan inte bli bättre . Vi är ett jäng gubbar som regelbundet träffas där för att ha bakad potatis och kaffe. För oss pensionärer är kaffet gratis, så det blit ett billigt mål med trevlig samvaro - runt potatisen.
Now
Here where I live now,I do not have the opportunity to grow potatoes, but I try to eat potatoes as often as I can. I guess the habits I got in childhood are still alive. Sometimes I buy frozen mashed potatoes that I heat in a saucepan on the stove. There are also so-called tater tots, which I sometimes eat. And so of course French fries, and other forms. I have so far been too lazy to buy raw potatoes, peel and cook it and eat. No, my big passion in the potato field here is the baked potato, which you can buy at the Wendy's restaurant chain. A large baked potato with chives, sour cream and butter for only $ 2.14 It can not get better . We are a bunch of old men who regularly meet there to have baked potatoes and coffee. For us pensioners, the coffee is free, so it has become a cheap meal with a pleasant time - around the potato.